wpu.nu

Sida:Pol-YYYY-MM-DD B1952-89 HRdomenChristerPetterssonPalmemordet.pdf/31

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


har uppgivit att det var svårt att tala med henne, att hon var skärrad och att hon ville att man skulle ringa efter ambulans och beställa operationsbord.

Anna Hage har berättat: Hon försökte få kontakt med Lisbeth Palme men lyckades inte. Hennes blick var frånvarande och hon talade hela tiden. Hon sa bl a: Varför gjorde han det? Hon sprang fram och tillbaka på trottoaren. När Anna Hage ville få igång Olof Palmes hjärtverksamhet med mun mot mun metoden försökte Lisbeth Palme knuffa undan henne. Hon ville att Olof Palme inte skulle röras eftersom han skulle opereras.

Stig Engström har uppgivit följande. Lisbeth Palme var orolig och rörde sig fram och tillbaka. Hon var virrig och flaxig men inte hysterisk eller skrikande. Hon sysselsatte sig med att söka hjälp och verkade efter omständigheterna behärskad. På fråga av Engström pekade hon ut att mannen sprungit in i gränden och att han var klädd i en blå täckjacka.

Av utredningen framgår att Lisbeth Palme gjorde sina iakttagelser av mannen på brottsplatsen innan något av vittnena kom fram till henne. Nyss redovisade vittnesmål är därför av begränsat värde när det gäller att bedöma hennes tillstånd i detta ögonblick. De som först kom fram till henne var Anna Hage och Stig Engström. Det förhållandet att de uppfattade henne på olika sätt kan förklaras av att Lisbeth Palme kan ha känt större förtroende för Stig Engström. Hovrätten finner inte anledning dra annan slutsats av vittnesmålen än att Lisbeth Palme helt naturligt och såsom hon också själv har uppgivit - var upprörd samt att hon var angelägen att se till att Olof Palme snabbt fördes till sjukhus. Att hon var upprörd kan dock ha påverkat hennes möjligheter att göra säkra iakttagelser.

Lisbeth Palme har även i hovrätten utan att tveka pekat ut Christer Pettersson som gärningsman. Hon har