wpu.nu

Sida:Pol-YYYY-MM-DD B1952-89 HRdomenChristerPetterssonPalmemordet.pdf/32

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


vidare beskrivit att hon vid videokonfrontationen den 14 december 1988 blev chockad över att hon då kände igen Christer Pettersson så tydligt samt att det vid huvudförhandlingen i tingsrätten "blev en än starkare upplevelse av att det var vederbörande".

Lisbeth Palme har i hovrätten givit intryck av att bemöda sig om att så noggrant som möjligt återge sin minnesbild från händelsen. Det råder inte någon tvekan om att Lisbeth Palme själv är övertygad om att det var Christer Pettersson hon såg på brottsplatsen omedelbart efter skotten. Hovrätten finner alltså ej skäl att ifrågasätta att hennes utsaga verkligen återger hennes minnesbild.

Frågan är emellertid om denna hennes minnesbild har framkallats enbart av hennes iakttagelser på brottsplatsen eller om den påverkats av andra omständigheter, eller med andra ord hur tillförlitlig hennes minnesbild är.

En naturlig utgångspunkt för en sådan bedömning är de uppgifter som hon lämnat till polisen i nära anslutning till händelsen. De första uppgifterna om sina iakttagelser lämnade Lisbeth Palme på sjukhuset den aktuella natten. Enligt förundersökningsprotokollen hade hon då ingen uppfattning om vem som kunde ha avlossat skotten. Vidare avgavs följande signalement: "stor, kraftig, mörkhårig, iklädd midje- eller 3/4lång blå eller mörkblå täckjacka". Från det förhör som hölls den 1 mars 1986 kl 15.35 är följande att notera: "Framme vid korsningen med Tunnelgatan hörde fru Palme "smällar", sannolikt två till antalet. De lät inte som om de kom från nära håll. Hon trodde att det var ungdomar som lekte med smällare och vände sig mot maken för att kommentera saken. I samma ögonblick sjönk han ihop, kraftigt blödande från bröst och mun. Fru Palme hörde ytterligare en smäll samtidigt som hon kände hur det "brände" till på ryggen. Snett bakifrån såg hon hur en man sprang in på Tunnelgatan. Han stannade en