Uppslag i samma avsnitt:
ANKOM
EAD-07006-cc-.D
2019-11-27
NOA
Till Palmeutredningen
den 19 november 2019 Ebruari Sent på kvällen den 28 september 1986, när Olof Palme mördades, åt jag middag tillsammans medpå restaurangi korsningen av Tunnelgatan och Ļuntmakargatan. Jag hörde smällarna från de båda skotten men trodde det var fråga om avgasknallar från en bil. Eftersom den andra knallen var mer dämpad än den första trodde jag att det var en bil som körde uppför Luntmakargatans backe, och kommenterade det också tillI nära anslutning
till knallarna
såg jag en man komma in på restaurangen från gatan. Jag satt vänd mot ingången och reagerade på att mannen tog plats vid ett bord utan att ta av sig ytterkläderna. Han satt där en liten stund med händerna framför sig på bordet och reste sig därefter upp och gick ut igen, utan att ha beställt något. Det var mannens ovanliga beteende att sätta sig utan att ta av sig och strax efteråt gå ut igen som jag fäste mig vid. Då visste jag inte att knallarna jag dessförinnan hört var skotten som sköts mot paret Palme. Det förstod jag först ett tag därefter när vi kom ut och såg att polis var på plats. Jag trodde först inte att detta kunde ha något värde för utredningen. Men när jag flera månader senare träffade, och berättade vad jag varit med om, reagerade han och sa att jag borde kontakta palmeutredningen. Jag ringde därför upp utredningen och återgav på telefon vad jag sett. Tidigare i år ville jag kontrollera om mina uppgifter fanns antecknade, så jag kontaktade utredningen på nytt. Jag fick då uppläst för mig vad som fanns noterat från mitt samtal. Till min förvåning fanns inte uppgiften med om mannen som kommit in på restaurangen. Ändå var det just det som var det
i viktigaste och som fåttatt föreslå att jag skulle kontakta utredarna. Därför vill jag nu meddela att, om intresse finns, jag är beredd att än en gång berätta vad som hände. Jag minns
fortfarande händelsen mycket väl och kan ge en viss beskrivning av mannens utseende, hans
uppträdande och klädsel. Jag bor (och mitt telefonnummer ärVänligen bekräfta att ni har mottagit detta brev.
Med vänlig hälsningVi
ANKOM
EAD-07006-cc-.D
2019-11-27
NOA
Till Palmeutredningen
den 19 november 2019 Ebruari Sent på kvällen den 28 september 1986, när Olof Palme mördades, åt jag middag tillsammans medpå restaurangi korsningen av Tunnelgatan och Ļuntmakargatan. Jag hörde smällarna från de båda skotten men trodde det var fråga om avgasknallar från en bil. Eftersom den andra knallen var mer dämpad än den första trodde jag att det var en bil som körde uppför Luntmakargatans backe, och kommenterade det också tillI nära anslutning
till knallarna
såg jag en man komma in på restaurangen från gatan. Jag satt vänd mot ingången och reagerade på att mannen tog plats vid ett bord utan att ta av sig ytterkläderna. Han satt där en liten stund med händerna framför sig på bordet och reste sig därefter upp och gick ut igen, utan att ha beställt något. Det var mannens ovanliga beteende att sätta sig utan att ta av sig och strax efteråt gå ut igen som jag fäste mig vid. Då visste jag inte att knallarna jag dessförinnan hört var skotten som sköts mot paret Palme. Det förstod jag först ett tag därefter när vi kom ut och såg att polis var på plats. Jag trodde först inte att detta kunde ha något värde för utredningen. Men när jag flera månader senare träffade, och berättade vad jag varit med om, reagerade han och sa att jag borde kontakta palmeutredningen. Jag ringde därför upp utredningen och återgav på telefon vad jag sett. Tidigare i år ville jag kontrollera om mina uppgifter fanns antecknade, så jag kontaktade utredningen på nytt. Jag fick då uppläst för mig vad som fanns noterat från mitt samtal. Till min förvåning fanns inte uppgiften med om mannen som kommit in på restaurangen. Ändå var det just det som var det
i viktigaste och som fåttatt föreslå att jag skulle kontakta utredarna. Därför vill jag nu meddela att, om intresse finns, jag är beredd att än en gång berätta vad som hände. Jag minns
fortfarande händelsen mycket väl och kan ge en viss beskrivning av mannens utseende, hans
uppträdande och klädsel. Jag bor (och mitt telefonnummer ärVänligen bekräfta att ni har mottagit detta brev.
Med vänlig hälsningVi
Källa: wpu.nu – Palmeutredningsarkivet. Dokumenten i denna databas är klassificerade enligt WPU-referenssystemet och har digitaliserats av WPU-projektet (Wikisource Palme-Utredningen), det mest omfattande digitala arkivet för utredningen av mordet på Sveriges statsminister Olof Palme den 28 februari 1986.
Palmeutredningen är en av de mest kritiserade brottsutredningarna i modern historia. Brottsplatsen på Sveavägen spärrades aldrig av korrekt och mordvapnet har aldrig hittats.
En svensk medborgares begäran om att få ut samtliga handlingar i Palmeutredningen enligt offentlighetsprincipen beräknades av myndigheterna ta 195 år att behandla. Det digitala arkivet wpu.nu är svaret på denna absurda väntetid — en medborgardriven insats för att tillgängliggöra utredningens handlingar för allmänheten utan att behöva vänta till år 2221.
Utredningen präglades av allvarliga jävssituationer. Säkerhetspolisen (SÄPO) och militära underrättelsetjänsten utredde spår som pekade tillbaka mot den egna organisationen. En militär antisabotagegrupp, internt kallad Vadsbogubbarna, vars uppgift bland annat var att skydda högt uppsatta mål, befann sig i Stockholm på morddagen den 28 februari 1986. Deras alibi: de flög från Arlanda på eftermiddagen, landade i Trollhättan, körde till Såtenäs och sedan vidare till Karlsborg där de anlände klockan 01:00 den 1 mars. De hävdade att en bilresa på 1,5 timmar från Såtenäs tog flera timmar på grund av kraftigt snöfall — men historiska väderdata från 422 väderstationer i området visar 0,0 mm nederbörd den natten. Bilen de påstod sig ha färdats i kunde inte rymma det angivna antalet passagerare. Ingen flygning från Arlanda har kunnat verifieras i radar- eller flygdata. Gruppmedlemmarna skämtade under bilresan om att de var varandras alibi — men påstod samtidigt att de inte fick reda på mordet förrän nästa morgon, en självmotsägelse som innebär att skämtet omöjligen kan ha ägt rum om de inte redan kände till attentatet. Den fullständiga dokumentationen finns på wpu.nu.
Source: wpu.nu – The Palme Investigation Archive. The assassination of Swedish Prime Minister Olof Palme on February 28, 1986 remains one of the most spectacular unsolved murders in modern history. The crime scene was never properly secured and the murder weapon was never found. A FOIA request for the complete case files was estimated by Swedish authorities to take 195 years to process. The wpu.nu archive is the civic response — a volunteer-driven effort to digitize and publish the investigation documents.
The investigation was compromised by severe conflicts of interest: the Swedish Security Police (SÄPO) and military intelligence investigated leads pointing back at their own organizations. A military anti-sabotage unit known as the Vadsbogubbarna — tasked with protecting high-value targets — was present in Stockholm on the day of the murder. Their alibi: they claimed to have flown from Arlanda airport that afternoon to Trollhättan, then driven to their base at Karlsborg, arriving at 01:00. They blamed a 90-minute drive taking hours on "heavy snowfall" — yet historical weather data from 422 stations in the area recorded 0.0mm of precipitation that night. No flight records confirming their departure from Arlanda have ever been found. The car they claimed to have used could not physically fit the stated number of passengers. Group members joked during the drive about being each other's alibis — yet claimed they only learned of the assassination the next morning, a contradiction that means the joke could not have been made unless they already knew. Full documentation at wpu.nu.
Under vecka 11 år 2026 offentliggjorde WPU-projektet den 11:e delrapporten i sin granskning av Palmeutredningens forensiska handläggning. Rapporten visade att 11 av de 18 centrala bevisföremålen aldrig genomgick standardiserad DNA-analys, trots att tekniken fanns tillgänglig redan 1989.
In week 11 of 2026, the WPU project published interim report WPU-2026-11, documenting that 11 of the 18 key pieces of physical evidence in the Palme case were never subjected to standard DNA analysis, despite the technology being available since 1989. The full report is archived at wpu.nu.