|
|
| Rad 10: |
Rad 10: |
| | | | |
| | | | |
| − | |NämndaPlatser=Norra bantorget; Norrmalm; Sabb - akuten; dalagatan; Sabbatsberg; Sveavägen; Tunnelgatan | + | |NämndaPlatser=Norra bantorget; Norrmalm; Tunnelgatan: Sabbatsbergs sjukhus; Sveavägen; Tunnelgatan & Sveavägen; Sabbatsbergs-akuten; Dalagatan; Mordplatsen; |
| | |Liggarsida=Fil:Liggaren_D14036-00_D14514-04_stdres.pdf-006.png | | |Liggarsida=Fil:Liggaren_D14036-00_D14514-04_stdres.pdf-006.png |
| | |RadILiggaren=63 | | |RadILiggaren=63 |
Uppslag i samma avsnitt:
A.1-E A14209-1
Protokoll över förhör med epa MARIA Christina Degerman, -
boende tfn
Normalt tjänstgör hon på Norrmalms vaktdistrikt i Stockholm.
Hon höres i sin bostad torsdagen 1987-12-17 18:30
.
Förhörsledare: Krinsp Inge Uvemo.
Förhörsvittne: Ej tillgängligt.
I ett angränsande rum till det kök där vi sitter, sitter pojkvännen . Han är dock ej närvarande under förhöret.
Indikterat på band.
Maria Degerman är tidigare under eftermiddagen kontaktad per telefon och då överenskoms att Inge Uvemo skulle söka upp henne i bostaden.
Maria Degerman informerades om att hon skulle höras om 1986-02-28, då hon som ambulansförare i 912 vart kallad till brottsplatsen Tunnelgatan & Sveavägen med anledning av en skottlossning.
Tilläggas skall att Maria Degerman tillfälligt då och då brukar jobba som ambulansförare.
Rörande den aktuella kvällen 1986-02-28
så befann hon sig på Sabbatsbergs sjukhus då hon och hennes kollega Kenneth Lavrell vart larmade och fick jobbet.
De två ambulansförarna var inne på sjukhuset då de fick larmet och begav sig då omedelbart till bilen och kvitterade då larmet. Då beordrades de till korsningen Tunnelgatan & Sveavägen.
De åkte från Sabbatsbergs-akuten Dalagatan ner på Norra Bantorget och därifrån då upp Tunnelgatan, rakt upp till olycksplatsen.
Maria Degerman tror att de fick larmet någon gång kring 23:24
plus-minut-någonting.
Därefter tillägger hon att de hade en framkörningstid på cirka tre minuter.
Maria Degerman, som var förare till fordonet, kunde observera då hon kom Tunnelgatan körande upp mot Sveavägen att en ambulans redan var framme.
Hon kunde dock ej avgöra vilken ambulans som var där.
Hon kunde även se ambulanspersonalen från
A.1-E A14209-1
Protokoll över förhör med epa MARIA Christina Degerman, -
boende tfn
Normalt tjänstgör hon på Norrmalms vaktdistrikt i Stockholm.
Hon höres i sin bostad torsdagen 1987-12-17 18:30
.
Förhörsledare: Krinsp Inge Uvemo.
Förhörsvittne: Ej tillgängligt.
I ett angränsande rum till det kök där vi sitter, sitter pojkvännen . Han är dock ej närvarande under förhöret.
Indikterat på band.
Maria Degerman är tidigare under eftermiddagen kontaktad per telefon och då överenskoms att Inge Uvemo skulle söka upp henne i bostaden.
Maria Degerman informerades om att hon skulle höras om 1986-02-28, då hon som ambulansförare i 912 vart kallad till brottsplatsen Tunnelgatan & Sveavägen med anledning av en skottlossning.
Tilläggas skall att Maria Degerman tillfälligt då och då brukar jobba som ambulansförare.
Rörande den aktuella kvällen 1986-02-28
så befann hon sig på Sabbatsbergs sjukhus då hon och hennes kollega Kenneth Lavrell vart larmade och fick jobbet.
De två ambulansförarna var inne på sjukhuset då de fick larmet och begav sig då omedelbart till bilen och kvitterade då larmet. Då beordrades de till korsningen Tunnelgatan & Sveavägen.
De åkte från Sabbatsbergs-akuten Dalagatan ner på Norra Bantorget och därifrån då upp Tunnelgatan, rakt upp till olycksplatsen.
Maria Degerman tror att de fick larmet någon gång kring 23:24
plus-minut-någonting.
Därefter tillägger hon att de hade en framkörningstid på cirka tre minuter.
Maria Degerman, som var förare till fordonet, kunde observera då hon kom Tunnelgatan körande upp mot Sveavägen att en ambulans redan var framme.
Hon kunde dock ej avgöra vilken ambulans som var där.
Hon kunde även se ambulanspersonalen från
den ambulansen lutad över någon person, närmare kunde de ej se.
Då hon såg detta, då var hon precis i färd med att köra upp på Sveavägen från Tunnelgatan och därefter svängde hon vänster ner på Sveavägen och parkerade då på den högra sidan av Sveavägen vid olycksplatsen.
Hon säger att hon parkerade sin ambulans cirka två meter bakom den ambulans som redan fanns där. Hon ställde sig bakom den därför att hon inte skulle blockera och hindra den ambulansen.
Hon säger att då hon kör upp Tunnelgatan och precis var på väg upp på Sveavägen, så såg hon ambulanspersonalen lyfta upp någonting - en person - upp på en bår.
Då hon var framme och parkerade sin ambulans så såg hon att nämnda ambulansmän höll på och täcka över och spänna fast personen på båren. Det var allt jämt vad man kan tolka på olycksplatsen.
Direkt då Maria Degerman fått stopp på sin ambulans så hoppade vårdaren Kenneth Lavrell ut ur bilen och gick fram till de andra ambulansmännen och båren.
Maria Degerman satt kvar i bilen som brukligt är.
Femton till tjugo sekunder eller där ikring tog det för ambulansmännen att bära fram båren till sin bil och därefter stuva in båren i skåpet.
Maria Degerman säger att hon lämnade sin bil ungefär i samma ögonblick som båren rullades in i skåpet.
Maria Degerman kommer ihåg att då hon klev ur sin ambulans så lade hon märke till en kvinna som sprang runt och skrek. Kvinnan var hysterisk.
Kvinnan ifråga var blodig i ansiktet och Maria Degerman kände inte igen henne. Någon skrek rakt ut att han är skjuten.
Maria Degerman kunde inte få klart för sig var ifrån eller vem som sade detta, utan det var något allmänt som gick ut bland de som fanns vid brottsplatsen.
Maria Degerman säger att praxis är i sådana här fall, att då de kom fram som andra bil och inte hade någon skadad och lasta i så skulle hon som förare av den andra ambulansen ta hand om dom anhöriga till den skadade som då förs i bil ett.
Maria Degerman fick dock ingen passagerare i sin bil utan "hysteriska kvinnan" hoppade in i den framförvarande ambulansen, alltså samma ambulans där den skadade redan låg.
Maria Degerman hann aldrig fram till ambulans ett för att prata med föraren utan de drog iväg direkt. De åkte iväg med blåljus och sirén på.
den ambulansen lutad över någon person, närmare kunde de ej se.
Då hon såg detta, då var hon precis i färd med att köra upp på Sveavägen från Tunnelgatan och därefter svängde hon vänster ner på Sveavägen och parkerade då på den högra sidan av Sveavägen vid olycksplatsen.
Hon säger att hon parkerade sin ambulans cirka två meter bakom den ambulans som redan fanns där. Hon ställde sig bakom den därför att hon inte skulle blockera och hindra den ambulansen.
Hon säger att då hon kör upp Tunnelgatan och precis var på väg upp på Sveavägen, så såg hon ambulanspersonalen lyfta upp någonting - en person - upp på en bår.
Då hon var framme och parkerade sin ambulans så såg hon att nämnda ambulansmän höll på och täcka över och spänna fast personen på båren. Det var allt jämt vad man kan tolka på olycksplatsen.
Direkt då Maria Degerman fått stopp på sin ambulans så hoppade vårdaren Kenneth Lavrell ut ur bilen och gick fram till de andra ambulansmännen och båren.
Maria Degerman satt kvar i bilen som brukligt är.
Femton till tjugo sekunder eller där ikring tog det för ambulansmännen att bära fram båren till sin bil och därefter stuva in båren i skåpet.
Maria Degerman säger att hon lämnade sin bil ungefär i samma ögonblick som båren rullades in i skåpet.
Maria Degerman kommer ihåg att då hon klev ur sin ambulans så lade hon märke till en kvinna som sprang runt och skrek. Kvinnan var hysterisk.
Kvinnan ifråga var blodig i ansiktet och Maria Degerman kände inte igen henne. Någon skrek rakt ut att han är skjuten.
Maria Degerman kunde inte få klart för sig var ifrån eller vem som sade detta, utan det var något allmänt som gick ut bland de som fanns vid brottsplatsen.
Maria Degerman säger att praxis är i sådana här fall, att då de kom fram som andra bil och inte hade någon skadad och lasta i så skulle hon som förare av den andra ambulansen ta hand om dom anhöriga till den skadade som då förs i bil ett.
Maria Degerman fick dock ingen passagerare i sin bil utan "hysteriska kvinnan" hoppade in i den framförvarande ambulansen, alltså samma ambulans där den skadade redan låg.
Maria Degerman hann aldrig fram till ambulans ett för att prata med föraren utan de drog iväg direkt. De åkte iväg med blåljus och sirén på.
I detta läge visste Maria Degerman inte vem den skadade var. Hon fick inte klart för sig att det var Olof Palme som blivit skjuten innan hon kom upp till Sabbatsbergs-akuten.
Maria Degerman fick även då klart för sig att kvinnan var Lisbet Palme.
Maria Degerman säger att hon var så fixerad vid den skadade personen och det ambulansmännen höll på med, så hon kan idag inte säga om hon då såg någon polisbil eller över huvud taget någon polis på plats. Det är hennes minnesbild av det idag.
Hon säger även att trots att det fanns människor kring den skadade och i omgivningen av ambulanserna, så kommer hon inte ihåg någon person som hon skulle kunna beskriva.
Maria Degerman uppger att då hon befann sig på sitt arbete på VD 1, vart uppringd av en Maja-Lena Rådelius för cirka två, tre veckor sedan.
Maja-Lena Rådelius arbetar som journalist på tidningen Arbetet.
Maja-Lena Rådelius sade då till Maria Degerman att de hade för avsikt att göra ett reportage om Olof Palme.
Maja-Lena Rådelius visste om att det var Maria Degerman som kört ambulansen från Sabbatsberg.
Maja-Lena Rådelius hade frågat Maria Degerman när de fick larmet och hur lång tid det tog och köra till olycksplatsen.
Maria Degerman tror att hon sade till Maja-Lena Rådelius att de fått jobbet någon gång kring 23:20
plus-minus-någonting.
Maja-Lena Rådelius frågade om färdvägen och den uppskattade hon till cirka tre minuter.
Maja-Lena Rådelius och hennes fotograf Jakobsson ville att Maria Degerman skulle ställa upp framför någon ambulans så de skulle få fota av henne. Detta ville inte Maria Degerman.
Då tyckte journalisten att hon borde göra det så de skulle slippa leta i gamla arkivbilder. Journalisten hade varit intresserad av vilken väg de åkte och hur pass nära hon åkte i sin ambulans efter ambulans ett.
Då hade hon berättat att hon var någon minut efter ambulans ett till Sabbatsbergs sjukhus eftersom hon själv inte körde med vare sig blåljus eller sirén utan fick anpassa sig till den normala trafiken.
Maria Degerman säger att då hon pratade med journalisterna om detta med ambulansfärder, så satte hon sig in i den situation att hon var ambulansförare.
Hon vill på något vis särskilja polisarbetet och den dag hon körde ambulans 1986-02-28
.
Hon säger att anledningen till att hon kör ambulans ibland är att hon vill kvarhålla och försöka friska upp sin sjukvårdsutbildning någon gång för att inte glömma bort allting hon lärt sig en gång.
I detta läge visste Maria Degerman inte vem den skadade var. Hon fick inte klart för sig att det var Olof Palme som blivit skjuten innan hon kom upp till Sabbatsbergs-akuten.
Maria Degerman fick även då klart för sig att kvinnan var Lisbet Palme.
Maria Degerman säger att hon var så fixerad vid den skadade personen och det ambulansmännen höll på med, så hon kan idag inte säga om hon då såg någon polisbil eller över huvud taget någon polis på plats. Det är hennes minnesbild av det idag.
Hon säger även att trots att det fanns människor kring den skadade och i omgivningen av ambulanserna, så kommer hon inte ihåg någon person som hon skulle kunna beskriva.
Maria Degerman uppger att då hon befann sig på sitt arbete på VD 1, vart uppringd av en Maja-Lena Rådelius för cirka två, tre veckor sedan.
Maja-Lena Rådelius arbetar som journalist på tidningen Arbetet.
Maja-Lena Rådelius sade då till Maria Degerman att de hade för avsikt att göra ett reportage om Olof Palme.
Maja-Lena Rådelius visste om att det var Maria Degerman som kört ambulansen från Sabbatsberg.
Maja-Lena Rådelius hade frågat Maria Degerman när de fick larmet och hur lång tid det tog och köra till olycksplatsen.
Maria Degerman tror att hon sade till Maja-Lena Rådelius att de fått jobbet någon gång kring 23:20
plus-minus-någonting.
Maja-Lena Rådelius frågade om färdvägen och den uppskattade hon till cirka tre minuter.
Maja-Lena Rådelius och hennes fotograf Jakobsson ville att Maria Degerman skulle ställa upp framför någon ambulans så de skulle få fota av henne. Detta ville inte Maria Degerman.
Då tyckte journalisten att hon borde göra det så de skulle slippa leta i gamla arkivbilder. Journalisten hade varit intresserad av vilken väg de åkte och hur pass nära hon åkte i sin ambulans efter ambulans ett.
Då hade hon berättat att hon var någon minut efter ambulans ett till Sabbatsbergs sjukhus eftersom hon själv inte körde med vare sig blåljus eller sirén utan fick anpassa sig till den normala trafiken.
Maria Degerman säger att då hon pratade med journalisterna om detta med ambulansfärder, så satte hon sig in i den situation att hon var ambulansförare.
Hon vill på något vis särskilja polisarbetet och den dag hon körde ambulans 1986-02-28
.
Hon säger att anledningen till att hon kör ambulans ibland är att hon vill kvarhålla och försöka friska upp sin sjukvårdsutbildning någon gång för att inte glömma bort allting hon lärt sig en gång.
Detta är det enda samtal hon haft från tidningen Arbetet och någon tidning över huvud taget.
Maria Degerman önskar ej få bandet återuppspelat, då hon suttit närvarande under indikteringen.
Förhöret avslutat klockan 19:10
.
Stockholm, dag som ovan
Inge Uvemo Krinsp
1987-12-30 AW/4040
Detta är det enda samtal hon haft från tidningen Arbetet och någon tidning över huvud taget.
Maria Degerman önskar ej få bandet återuppspelat, då hon suttit närvarande under indikteringen.
Förhöret avslutat klockan 19:10
.
Stockholm, dag som ovan
Inge Uvemo Krinsp
1987-12-30 AW/4040
