Uppslag:A14209-01

Från WPU
Hoppa till navigeringHoppa till sök


SPANINGSUPPSLAG
i grövre brottmål

Avsnitt
Löpande nr
14209-01
Registrerat
1992-01-21
Ad acta
1992-02-17
Avsnittsanteckningar
Uppslagsanteckningar
  912
Till SPC
Åter SPC
SPC Noteringar
PTR
PTR Datum
Ant/enhet
Redov/enhet



Kort sammanfattning
Förhör med Maria christina degerman A14209-01
Uppgiftslämnare
Uppgiftsmottagare
Förhöret påbörjat
1987-12-17 18:30
Avslutat


A.1-E AM209-1

Protokoll över förhör med epa MARIA Christina Degerman, boende tfn

Normalt tjänstgör hon på Norrmalms vaktdistrikt i Stockholm. Hon höres i sin bostad torsdagen den 17 december 1987 med början klockan 18.30. Förhörsledare: Krinsp Inge Uvemo. Förhörsvittne: Ej tillgängligt. I ett angränsande rum till det kök där vi sitter, sitter pojkvännen

Han är dock ej närvarande under förhöret. Indikterat på band.

Maria är tidigare under eftermiddagen kontaktad per telefon och då överenskoms att Uvemo skulle söka upp henne i bostaden.

Maria Degerman informerades om att hon skulle höras om den 28 februari 1986, då hon som ambulansförare i 912 vart kallad till brottsplatsen Tunnelgatan/ Sveavägen med anledning av en skottlossning.

Tilläggas skall att Maria tillfälligt då och då brukar jobba som ambulansförare.

Rörande den aktuella kvällen den 28 februari 1986 så befann hon sig på Sabbatsbergs sjukhus då hon och hennes kollega Kenneth Lavrell vart larmade och fick jobbet. De två ambulansförarna var inne på sjukhuset då de fick larmet och begav sig då omedelbart till bilen och kvitterade då larmet. Då beordrades de till korsningen Tunnelgatan/Sveavägen.

De åkte från Sabb-akuten Dalagatan ner ner på Norra Bantorget och därifrån då upp Tunnelgatan, rakt upp till olycksplatsen. Maria tror att de fick larmet någon gång kring 23.24 plus-minut-någonting. Därefter tillägger hon att de hade en framkörningstid på cirka tre minuter. Maria, som var förare till fordonet, kunde observera då hon kom Tunnelgatan körande upp mot Sveavägen att en ambulans redan var framme. Hon kunde dock ej avgöra vilken ambulans som var där. Hon kunde även se ambulanspersonalen från

880184 Had

ex2

Pol-1987-12-17 A14209-01 Förhör-ambulans-Maria-Degerman.pdf

den ambulansen luta över någon person, närmare kunde de ej se. Då hon såg detta, då var hon precis i färd med att köra upp på Sveavägen från Tunnelgatan och därefter svängde hon vänster ner på Sveavägen och parkerade då på den högra sidan av Sveavägen vid olycksplatsen. Hon säger att hon parkerade sin ambulans cirka två meter bakom den ambulans som redan fanns där. Hon ställde sig bakom den därför att hon inte skulle blockera och hindra den ambulansen.

Hon säger att då hon kör upp Tunnelgatan och precis var på väg upp på Sveavägen, så såg hon ambulanspersonalen lyfta upp någonting en person upp på en bår. Då hon var framme och parkerade sin ambulans så såg hon att nämnda ambulansmän höll på och täcka över och spänna fast personen på båren. De var allt jämt vad man kan tolka på olycksplatsen. Direkt då Maria fått stopp på sin så hoppade vårdaren Kenneth Lavrell ut ur bilen och gick fram till de andra ambulansmännen och båren. Maria satt kvar i bilen som brukligt är. Femton till tjugo sekunder eller där ikring tog det för ambulansmännen att bära fram båren till sin bil och därefter stuva in båren i skåpet. Maria säger att hon lämnade sin bil ungefär i samma ögonblick som båren rullades in i skåpet.

Maria kommer ihåg att då hon klev ur sin ambulans så lade hon märke till en kvinna som sprang runt och skrek. Kvinnan var hysterisk. Kvinnan ifråga var blodig i ansiktet och Maria kände inte igen henne. Någon skrek rakt ut att han är skjuten. Maria kunde inte få klart för sig var ifrån eller vem som sade detta, utan det var något allmänt som gick ut bland de som fanns vid brottsplatsen. Maria säger att praxis är i sådana här fall, att då de kom fram som andra bil och inte hade någon skadad och lasta i så skulle hon som förare av den andra ambulansen ta hand om dom anhöriga till den skadade som då förs i bil ett. Maria fick dock ingen passagerare i sin bil utan "hysteriska kvinnan" hoppade in i den framförvarande ambulansen, alltså samma ambulans där den skadade redan låg.

Maria hann aldrig fram till ambulans ett för att prata med föraren utan de drog iväg direkt. De åkte iväg med blåljus och sirén på.

Pol-1987-12-17 A14209-01 Förhör-ambulans-Maria-Degerman.pdf

I detta läge visste Maria inte vem den skadade var. Hon fick inte klart för sig att det var Olof Palme som blivit skjuten innan hon kom upp till Sabb-akuten. Maria fick även då klart för sig att kvinnan var Lisbet Palme.

Maria säger att hon var så fixerad vid den skadade personen och det ambulansmännen höll på med, så hon kan idag inte säga om hon då såg någon polisbil eller över huvud taget någon polis på plats. Det är hennes minnesbild av det idag.

Hon säger även att trots att det fanns människor kring den skadade och i omgivningen av ambulanserna, så kommer hon inte ihåg någon person som hon skulle kunna beskriva.

Maria uppger att då hon befann sig på sitt arbete på VD 1, vart uppringd av en Maja-Lena för cirka två, tre veckor sedan. Maja-Lena arbetar som journalist på tidningen Arbetet. Maja-Lena sade då till Maria att de hade för avsikt att göra ett reportage om Palme. Maja-Lena visste om att det var Maria som kört ambulansen från Sabbatsberg. Maja-Lena hade frågat Maria när de fick larmet och hur lång tid det tog och köra till olycksplatsen. Maria tror att hon sade till Maja-Lena att de fått jobbet någon gång kring 23.20 plus-minus-någonting. Maja-Lena frågade om färdvägen och den uppskattade hon till cirka tre minuter. Maja-Lena och hennes fotograf Jakobsson ville att Maria skulle ställa upp framför någon ambulans så de skulle få fota av henne. Detta ville inte Maria. Då tyckte journalisten att hon borde göra det så de skulle slippa leta i gamla arkivbilder. Journalisten hade varit intresserad av vilken väg de åkte och hur pass nära hon åkte i sin ambulans efter ambulans ett. Då hade hon berättat att hon var någon minut efter ambulans ett till Sabbatsbergs sjukhus eftersom hon själv inte körde med vare sig blåljus eller sirén utan fick anpassa sig till den normala trafiken.

Maria säger att då hon pratade med journalisterna om detta med ambulansfärder, så satte hon sig in i den situation att hon var ambulansförare. Hon vill på något vis särskilja polisarbetet och den dag hon körde ambulans den 28 februari 1986. Hon säger att anledningen till att hon kör ambulans ibland är att hon vill kvarhålla och försöka friska upp sin sjukvårdsutbildning någon gång för att inte glömma bort allting hon lärt sig en gång.

Pol-1987-12-17 A14209-01 Förhör-ambulans-Maria-Degerman.pdf

Detta är det enda samtal hon haft från tidningen Arbetet och någon tidning över huvud taget.

Maria önskar ej få bandet återuppspelat, då hon suttit närvarande under indikteringen.

Förhöret avslutat klockan 19.10.

Stockholm, dag som ovan

Inge Uvemo Krinsp

1987-12-30 AW/4040

Pol-1987-12-17 A14209-01 Förhör-ambulans-Maria-Degerman.pdf