Marinen

Under uppdatering: Senast Uppdaterad: 2024-11-04 20:56

Marinen är, sedan 1522, en försvarsgren inom Försvarsmakten (FM) och omfattade 1986, vid tiden för mordet på Sveriges statsminister Olof Palme, två vapenslag, Flottan och Kustartilleriet (KA).

Marinen organiserades för krig som örlogsbaser med marina bevakningsområden inom militärområdena (MILO) och var underställda respektive militärbefälhavare (MB) från att tidigare varit direkt underställda Chefen för Marinen (CM).

Örlogsbasernas organisation kunde bland annat bestå av stab och förvaltning, kustbevakningsorganisation samt fartygs och helikopterförband.

Marinen utbildade och producerade krigsförband i fredstid under ledning av Chefen för Marinen (CM) och var indelad i marinbaser, flottiljer och regementen (Kustartilleriregementen)

Ledning

Marinledningen var förlagd i Haninge garnison på Muskö.

Chefer för Marinen (CM)
1978–1984: Per Rudberg
1984–1990: Bengt J. Schuback
1990–1994: Dick Börjesson

I utredningen

Avsnitt/uppslag i wpu som nämner Marinen

Period Datum	Rubrik / kort beskrivning	Avsnitt Uppgiftslämnare
1996	Om extrem nationalistisk grupp inom Marinen.	H17439
1999	Säkerhetsklassad informatör inom Försvarsmakten (FM) lämnar rapport fvb till Lars NylénRKP om sina iakttagelser inom FM och Marinen.	H18676

Personer med anknytning till Marinen

Namn	Grad / befattning	Tid
Per Rudberg	viceamiral / f.d. Marinchef (CM)
Bengt J. Schuback	viceamiral / Marinchef (CM)	1984-1990
Bror Stefenson	Viceamiral / Chef för Försvarsstaben	1982–1987)

Nedan beskrivs de förband och personer (anställda aktiva eller f.d./värnpliktiga /andra) som 1986 haft/hade anknytning till Marinen, och hörts eller omnämnts i utredningen av mordet på Sveriges statsminister Olof Palme.

Förband / Ledning / Verksamhet / Personer med anknytning

Svenska flottan (Flottan)

Svenska flottan är ett vapenslag inom svenska marinen och består av fartygsförband med underhållsresurser.

Flottan är för krig organiserad som en örlogsflotta med stridsfartyg, jagare, korvetter, minröjningsfartyg, minfartyg och ubåtar, anpassade för att hävda Sveriges territoriella integritet och svenska intressen samt för att genomföra sjöfartsskydd huvudsakligen i närområdet (Sveriges omgivande vatten).

Fram till och med 2004-12-31 bestod Flottan av: 1. Ubåtsflottiljen med hemmahamn Karlskrona 2. Ytstridsflottiljen med hemmahamn Haninge garnison 3. Ytstridsflottiljen med hemmahamn Karlskrona 4. Minkrigsflottiljen med hemmahamn Berga och Karlskrona

I krig leddes sjöstridsförbanden av respektive militärbefälhavare (MB).

Kustflottan (Kfl) var 1986 en militär sjöstyrka inom svenska marinen och i fredstid Svenska Flottans utbildningsförband och bestod främst av ytattack-, ubåts-, minerings- och minröjningsenheter.

Utöver uppgiften att utbilda och öva fartygsbesättningar i fred, var förbandet en rörlig strategisk resurs som kunde utnyttjas för kraftsamling i ett visst område innan ett läge blev så allvarligt att ledningen övertogs av territoriell chef (Militärbefälhavaren).

Chefen för kustflottan (CKF) hade konteramirals grad och disponerade en stab, Flaggen.

Chefer för Kustflottan (CKF)

• 1980–1982: Bror Stefenson
• 1982–1985: Jan Enquist
• 1985–1990: Claes Tornberg

Kustflottans baser (i urval ”ostkusten”)

• Södertörnsbasen (SörB) delad på Ingarö och Horsfjärden utanför Berga örlogsbas, var Kustflottans huvudbas i fred och krig
• Blekingebasen (BleB) i Karlskrona i Blekinge
• Fårösundsbasen (FårB) i Fårösund på Gotland
• Saxarfjärdsbasen (SaxB) på Rindö utanför Vaxholm i Roslagen
• Stockholmsbasen (StoB) med Stockholms örlogsvarv (ÖVS) på Skeppsholmen i Stockholm