Inslag Kanalen 1987-12-09
En dam (Anna-Brita André) som kallas Maj-Britt, intervjuas i Kanalen angående sina iakttagelser på Holländargatan på mordkvällen strax efter klockan 23 av tre springande män.
Utskrift av programmet bifogas.
Kan anknyta till uppslag nr.:
E 1088 (Referens behövs
)
E1585 => EBE1585 ( CENTRALBADET 1986-02-28)
E 637 (Referens behövs
)
Inslag Kanalen 1987-12-09
En dam (Anna-Brita André) som kallas Maj-Britt, intervjuas i Kanalen angående sina iakttagelser på Holländargatan på mordkvällen strax efter klockan 23 av tre springande män.
Utskrift av programmet bifogas.
Kan anknyta till uppslag nr.:
E 1088 (Referens behövs
)
E1585 => EBE1585 ( CENTRALBADET 1986-02-28)
E 637 (Referens behövs
)
Expressklipp AB (Ett företag i Kinnevikgruppen)
Reporter: inte utesluta att det är samma grupp av män båda vittnena sett. En grupp där det ingick en lång blond man.
Men oavsett om det finns något samband mellan vittnesmålen är det svårt att förstå det påtagliga ointresset för Anna-Brita Andrés iakttagelse av männen som sprang besinningslöst i närheten av biografen Grand i riktning mot det som skulle bli mordplatsen.
Programledare: hade talat med vittnet Anna-Brita André . Och det kan påpekas att hennes vittnesmål alltså aldrig registrerades av Palmeutredarna.
Så den nya spaningsledningen som tillträdde i våras, de har alltså inte känt till Anna-Brita André .
Däremot har Palmeutredarna nu för första gången tagit kontakt med som vi presenterade här i Kanalen redan i februari i år.
var den som såg två tysta män stå och vänta en lång stund på Johannes kyrkogård strax före mordet. Och som ringde och anmälde vad hon sett dagen efter mordet.
har nu, 19 månader senare, äntligen kontaktats av polisen på telefon. En utredare från Palmeutredningen sade då till henne att han skulle komma hem till igår klockan tolv för ett samtal.
Men han kom aldrig och har heller inte meddelat varför han inte dök upp på den avtalade tiden. Så något förhör med har alltså ännu inte hållits.
Expressklipp AB (Ett företag i Kinnevikgruppen)
Reporter: inte utesluta att det är samma grupp av män båda vittnena sett. En grupp där det ingick en lång blond man.
Men oavsett om det finns något samband mellan vittnesmålen är det svårt att förstå det påtagliga ointresset för Anna-Brita Andrés iakttagelse av männen som sprang besinningslöst i närheten av biografen Grand i riktning mot det som skulle bli mordplatsen.
Programledare: hade talat med vittnet Anna-Brita André . Och det kan påpekas att hennes vittnesmål alltså aldrig registrerades av Palmeutredarna.
Så den nya spaningsledningen som tillträdde i våras, de har alltså inte känt till Anna-Brita André .
Däremot har Palmeutredarna nu för första gången tagit kontakt med som vi presenterade här i Kanalen redan i februari i år.
var den som såg två tysta män stå och vänta en lång stund på Johannes kyrkogård strax före mordet. Och som ringde och anmälde vad hon sett dagen efter mordet.
har nu, 19 månader senare, äntligen kontaktats av polisen på telefon. En utredare från Palmeutredningen sade då till henne att han skulle komma hem till igår klockan tolv för ett samtal.
Men han kom aldrig och har heller inte meddelat varför han inte dök upp på den avtalade tiden. Så något förhör med har alltså ännu inte hållits.
RIKSPOLISSTYRELSEN
Interpolsektionen
Box 12256
S-102 26 STOCKHOLM 12
Bureau Central National Suédois de l'O.I.P.C.-Interpol
Swedish National Central Bureau of the I.C.P.O.-Interpol
Oficina Central Nacional Sueca de la Q.I.P.C.-Interpol
INTERPOL-STOCKHOLM
Expressklipp AB, Program Kanalen, P1, sänt 1987-12-09, reportrar
Närslutet överlämnas express klipp omfattande 8 sidor till;
Polismyndigheten i Stockholm
- KK1, Att: Inge Reneborg
- KS, Att: SL Petersson
Rikskriminalsektionen
Tommy Lindström
RIKSPOLISSTYRELSEN
Interpolsektionen
Box 12256
S-102 26 STOCKHOLM 12
Bureau Central National Suédois de l'O.I.P.C.-Interpol
Swedish National Central Bureau of the I.C.P.O.-Interpol
Oficina Central Nacional Sueca de la Q.I.P.C.-Interpol
INTERPOL-STOCKHOLM
Expressklipp AB, Program Kanalen, P1, sänt 1987-12-09, reportrar
Närslutet överlämnas express klipp omfattande 8 sidor till;
Polismyndigheten i Stockholm
- KK1, Att: Inge Reneborg
- KS, Att: SL Petersson
Rikskriminalsektionen
Tommy Lindström
Expressklipp AB (Ett företag i Kinnevikgruppen
Kund: 1911 Kanal: P1 Program: Kanalen
I Studion: Reportrar:
Sänt: 1987-12-09 Inslag: K2
PALMEUTREDNINGEN
Programledare: Nu träder ännu vittne ett fram i Palmeutredningen. Vi har ju tidigare här i Kanalen kunnat berätta om flera vittnen som gjort iakttagelser kring mordplatsen, men som ännu inte hörts av Palmeutredarna.
Och idag ska ni få höra ännu ett sådant vittne, som nyligen kontaktade oss här på Kanalen. Vi har valt att kalla henne Maj-Britt (Anna-Brita André) .
Hon såg tre män, varav en lång och blond, komma springande i hög fart på en gata bakom biografen Grand, ungefär samtidigt som paret Palme kom ut från biografen.
Hennes vittnesmål togs aldrig emot av polisen med hänvisning till att blonda män var inte aktuella i utredningen.
Reporter: Vi kallar henne Maj-Britt (Anna-Brita André) , hon är i 60-årsåldern och arbetar som lärare i Stockholmstrakten.
Kvällen 1986-02-28 är hon ute med sin
. De har besökt en restaurang på Drottninggatan. Strax före klockan elva lämnade hon restaurangen.
Anna-Brita André , som bor i en förort, ska till tunnelbanan på Sveavägen. och de går tillsammans mot hennes bostad.
Reporter: På Holländargatan, som löper parallellt med Sveavägen stannar de till och pratar en stund. De står då två kvarter bakom biografen Grand, där sista föreställningen av filmen "Bröderna Mozart" just slutat.
Klockan är drygt fem över elva (23:05) på kvällen.
Expressklipp AB (Ett företag i Kinnevikgruppen
Kund: 1911 Kanal: P1 Program: Kanalen
I Studion: Reportrar:
Sänt: 1987-12-09 Inslag: K2
PALMEUTREDNINGEN
Programledare: Nu träder ännu vittne ett fram i Palmeutredningen. Vi har ju tidigare här i Kanalen kunnat berätta om flera vittnen som gjort iakttagelser kring mordplatsen, men som ännu inte hörts av Palmeutredarna.
Och idag ska ni få höra ännu ett sådant vittne, som nyligen kontaktade oss här på Kanalen. Vi har valt att kalla henne Maj-Britt (Anna-Brita André) .
Hon såg tre män, varav en lång och blond, komma springande i hög fart på en gata bakom biografen Grand, ungefär samtidigt som paret Palme kom ut från biografen.
Hennes vittnesmål togs aldrig emot av polisen med hänvisning till att blonda män var inte aktuella i utredningen.
Reporter: Vi kallar henne Maj-Britt (Anna-Brita André) , hon är i 60-årsåldern och arbetar som lärare i Stockholmstrakten.
Kvällen 1986-02-28 är hon ute med sin
. De har besökt en restaurang på Drottninggatan. Strax före klockan elva lämnade hon restaurangen.
Anna-Brita André , som bor i en förort, ska till tunnelbanan på Sveavägen. och de går tillsammans mot hennes bostad.
Reporter: På Holländargatan, som löper parallellt med Sveavägen stannar de till och pratar en stund. De står då två kvarter bakom biografen Grand, där sista föreställningen av filmen "Bröderna Mozart" just slutat.
Klockan är drygt fem över elva (23:05) på kvällen.
Expressklipp AB (Ett företag i Kinnevikgruppen)
Anna-Brita André berättar, hennes röst är förvrängd:
Anna-Brita André : Det var kallt och tomt. Det fanns inga människor på gatan överhuvudtaget mer än vi två.
Reporter: Vad stod ni och pratade om här?
Anna-Brita André : Ja, vi stod och pratade om att min väninna hade minnen härifrån vid kyrkan, Adolf Fredriks kyrka är det, som rörde sig om ett par år sedan när hon hade blivit av med sin handväska. En kille hade ryckt ifrån henne handväskan. Och det stod vi och pratade om.
Reporter: När de två väninnorna står där och pratar om väskryckningen får de plötsligt höra ljudet av springande steg. De tittar uppför gatan och ser tre män komma springande uppifrån korsningen Holländargatan & Tegnérgatan. Och de springer mycket fort.
Anna-Brita André : De sprang alldeles besinningslöst, hade en väldig fart, tre stycken i bredd.
I mitten var det en lång, blond man, han såg mycket skandinavisk ut och på var sida hade han två mindre, mörka personer.
Och den långe blonde, han var klädd i en tung överrock, en mörkblå eller svart paletå såg det ut att vara. Och det var ganska hörbart när de sprang, för de var alla tre tungt klädda. Och de sprang med brett emellan sig...
Reporter: Mitt i gatan alltså?
Anna-Brita André : Mitt i gatan och ganska brett emellan sig. Och de pratade inte med varandra och hade kanske en, en och en halv meter emellan sig. Och...
Reporter: Alla i bredd alltså?
Expressklipp AB (Ett företag i Kinnevikgruppen)
Anna-Brita André berättar, hennes röst är förvrängd:
Anna-Brita André : Det var kallt och tomt. Det fanns inga människor på gatan överhuvudtaget mer än vi två.
Reporter: Vad stod ni och pratade om här?
Anna-Brita André : Ja, vi stod och pratade om att min väninna hade minnen härifrån vid kyrkan, Adolf Fredriks kyrka är det, som rörde sig om ett par år sedan när hon hade blivit av med sin handväska. En kille hade ryckt ifrån henne handväskan. Och det stod vi och pratade om.
Reporter: När de två väninnorna står där och pratar om väskryckningen får de plötsligt höra ljudet av springande steg. De tittar uppför gatan och ser tre män komma springande uppifrån korsningen Holländargatan & Tegnérgatan. Och de springer mycket fort.
Anna-Brita André : De sprang alldeles besinningslöst, hade en väldig fart, tre stycken i bredd.
I mitten var det en lång, blond man, han såg mycket skandinavisk ut och på var sida hade han två mindre, mörka personer.
Och den långe blonde, han var klädd i en tung överrock, en mörkblå eller svart paletå såg det ut att vara. Och det var ganska hörbart när de sprang, för de var alla tre tungt klädda. Och de sprang med brett emellan sig...
Reporter: Mitt i gatan alltså?
Anna-Brita André : Mitt i gatan och ganska brett emellan sig. Och de pratade inte med varandra och hade kanske en, en och en halv meter emellan sig. Och...
Reporter: Alla i bredd alltså?
Expressklipp AB (Ett företag i Kinnevikgruppen)
Anna-Brita André : Alla i bredd.
Den blonde var något på efterkälken, kanske någon meter eller en och en halv.
Och den som kom närmast mot oss, han sprang upp närmare oss, så vi trodde att han möjligen tänkte springa upp mot oss och ville oss någonting.
Och vi hade ju just pratat om den här väskryckningen, så det är klart, vi, jag tog ett steg tillbaka minns jag.
Men han varken såg eller hörde, det gjorde ingen av dem, utan han sprang förbi och vidare ner emot det hållet som vi hade kommit ifrån.
Reporter: Alltså nedför Holländargatan?
Anna-Brita André : Ja, just det.
Reporter: Så här kom alltså tre män springande i full fart nedför Holländargatan, mitt på gatan och en vek av upp trottoaren här när de passerade er?
Anna-Brita André : Ja, ja, just så var det.
Reporter: Och det var två mörka män och en ...
Anna-Brita André : Mm.
Reporter: ... kan du beskriva den ljuse lite närmare?
Anna-Brita André : Ja, den ljuse var mycket längre. Han var åtminstone längre än båda de andra. Men jag vågar inte säga, jag gissa att han var kanske 1,90.
Men eftersom de mörka var små är det möjligt att han kanske var bara 1,85, såg lång ut deras sällskap. Och han hade ljust hår, ingenting på huvudet lite lockigt hår. Han var mycket, mycket skandinavisk till utseendet.
Reporter: Anna-Brita André säger att hon aldrig har sett några springa så fort på en gata i Stockholm tidigare. De två kvinnorna såg männen springa nedför Holländargatan, ifrån korsningen
Expressklipp AB (Ett företag i Kinnevikgruppen)
Anna-Brita André : Alla i bredd.
Den blonde var något på efterkälken, kanske någon meter eller en och en halv.
Och den som kom närmast mot oss, han sprang upp närmare oss, så vi trodde att han möjligen tänkte springa upp mot oss och ville oss någonting.
Och vi hade ju just pratat om den här väskryckningen, så det är klart, vi, jag tog ett steg tillbaka minns jag.
Men han varken såg eller hörde, det gjorde ingen av dem, utan han sprang förbi och vidare ner emot det hållet som vi hade kommit ifrån.
Reporter: Alltså nedför Holländargatan?
Anna-Brita André : Ja, just det.
Reporter: Så här kom alltså tre män springande i full fart nedför Holländargatan, mitt på gatan och en vek av upp trottoaren här när de passerade er?
Anna-Brita André : Ja, ja, just så var det.
Reporter: Och det var två mörka män och en ...
Anna-Brita André : Mm.
Reporter: ... kan du beskriva den ljuse lite närmare?
Anna-Brita André : Ja, den ljuse var mycket längre. Han var åtminstone längre än båda de andra. Men jag vågar inte säga, jag gissa att han var kanske 1,90.
Men eftersom de mörka var små är det möjligt att han kanske var bara 1,85, såg lång ut deras sällskap. Och han hade ljust hår, ingenting på huvudet lite lockigt hår. Han var mycket, mycket skandinavisk till utseendet.
Reporter: Anna-Brita André säger att hon aldrig har sett några springa så fort på en gata i Stockholm tidigare. De två kvinnorna såg männen springa nedför Holländargatan, ifrån korsningen
Expressklipp AB (Ett företag i Kinnevikgruppen)
Reporter: med Tegnérgatan ner åtminstone till nästa korsning med Kammakargatan, alltså ett kvarter.
Anna-Brita André säger också att hon har en känsla av att mannen som var närmast vek in till höger på Kammakargatan, men det är hon inte säker på.
(= bort från Sveavägen) handskrivet
Reporter: Anna-Brita André säger att hon uppfattade den ljuse mannen som att vara i 25-30-årsåldern.
Faktum är att hon först när hon fick syn på honom tyckte att hon kände igen honom och därför tittade extra noga på just honom. Men när han kom närmare såg hon att det inte var den person hon tänkte på. Anna-Brita André säger också att hon inte fick uppfattningen att de tre männen var speciellt vältränade.
Anna-Brita André : Nej, det tycker jag nog inte man kan säga. För det flåsades och halkades, och, nej det var de inte.
Och de verkade, våra kommentarer efteråt var att de verkade som om de var jagade av polisen. Bara för att de sprang så utan, kontroll på något sätt, va.
Reporter: Var det kommentaren här på platsen, eller senare?
Anna-Brita André : Ja, det sade vi meddetsamma. Det sade vi meddetsamma när de hade sprungit förbi, och vi fortsatte då ett ögonblick då och prata om den här väskryckningen, och det var ju skönt att de inte ryckte väskorna av oss och så vidare. Det låg ju i luften då.
Reporter: Anna-Brita André och började nu genast att gå vidare uppför Holländargatan och de skildes i hörnet mot Tegnérgatan.
Anna-Brita André kände sig lite jäktad, hon skulle passa ett tunnelbanetåg vid stationen Rådmansgatan nere på Sveavägen.
Reporter: Och det är just genom detta faktum vi kan tidsbestämma de båda väninnornas iakttagelse.
Det tog ungefär tre minuter för Anna-Brita André att komma ner till tunnelbanan. Och hon hann gott och väl med tåget hon skulle passa. När vi kontrollerar med
Expressklipp AB (Ett företag i Kinnevikgruppen)
Reporter: med Tegnérgatan ner åtminstone till nästa korsning med Kammakargatan, alltså ett kvarter.
Anna-Brita André säger också att hon har en känsla av att mannen som var närmast vek in till höger på Kammakargatan, men det är hon inte säker på.
(= bort från Sveavägen) handskrivet
Reporter: Anna-Brita André säger att hon uppfattade den ljuse mannen som att vara i 25-30-årsåldern.
Faktum är att hon först när hon fick syn på honom tyckte att hon kände igen honom och därför tittade extra noga på just honom. Men när han kom närmare såg hon att det inte var den person hon tänkte på. Anna-Brita André säger också att hon inte fick uppfattningen att de tre männen var speciellt vältränade.
Anna-Brita André : Nej, det tycker jag nog inte man kan säga. För det flåsades och halkades, och, nej det var de inte.
Och de verkade, våra kommentarer efteråt var att de verkade som om de var jagade av polisen. Bara för att de sprang så utan, kontroll på något sätt, va.
Reporter: Var det kommentaren här på platsen, eller senare?
Anna-Brita André : Ja, det sade vi meddetsamma. Det sade vi meddetsamma när de hade sprungit förbi, och vi fortsatte då ett ögonblick då och prata om den här väskryckningen, och det var ju skönt att de inte ryckte väskorna av oss och så vidare. Det låg ju i luften då.
Reporter: Anna-Brita André och började nu genast att gå vidare uppför Holländargatan och de skildes i hörnet mot Tegnérgatan.
Anna-Brita André kände sig lite jäktad, hon skulle passa ett tunnelbanetåg vid stationen Rådmansgatan nere på Sveavägen.
Reporter: Och det är just genom detta faktum vi kan tidsbestämma de båda väninnornas iakttagelse.
Det tog ungefär tre minuter för Anna-Brita André att komma ner till tunnelbanan. Och hon hann gott och väl med tåget hon skulle passa. När vi kontrollerar med
Expressklipp AB (Ett företag i Kinnevikgruppen)
Reporter: tågets avgångstid enligt tabellen finner vi att de tre männen bör ha sprungit nedför gatan, Holländargatan, någon gång strax efter 23:05.
Reporter: Här kan vi också notera att filmen "Bröderna Mozart" tog slut någon minut efter 23:00. Kvinnornas iakttagelser kan alltså mycket väl sammanfalla med den tidpunkt då paret Olof och Lisbeth Palme gick ut från bion och började gå nedför Sveavägen, i samma riktning som de tre männen sprang på denna parallellgata två kvarter bakom bion.
Reporter: När Anna-Brita André åkte hem tänkte hon vidare på händelsen med de tre männen, som gjort ett starkt intryck på henne. Och som hon uppfattade som obehaglig.
När hon morgonen därpå satte på TV:n och fick se att Olof Palme blivit mördad kom hon omedelbart att tänka på vad hon och sett.
De två talade också med varandra om saken på telefon, men det blev inte genast av de ringde till polisen, för, som Anna-Brita André säger, det verkade som om det bara var mörka män som var intressanta i utredningen till en början, av vad som sades i tidningarna. Så det dröjde innan Anna-Brita André ringde polisen.
Anna-Brita André : Ja, det dröjde tio, elva dagar innan jag ringde .
Jag hade då först läst tidningarna vad som stod om hur folk det var som ringde till polisen och att man sökte en mörk man och att det var mörka män inblandade.
Och jag pratade min väninna om det här. Men vi konstaterade ju att någon blond man var det inte tal om, alltså var det här ointressant.
Men vi tyckte det verkade som att de här männen måste kunna ha någonting med mordet att göra, efter några dagar när vi läst vidare om det.
Men efter dessa tio dagar, då stod det i Expressen någonting om man hade sett en blond man springa upp mot Norra Bantorget.
Och då kände jag att då var det dags ändå att jag ringde och gav
Expressklipp AB (Ett företag i Kinnevikgruppen)
Reporter: tågets avgångstid enligt tabellen finner vi att de tre männen bör ha sprungit nedför gatan, Holländargatan, någon gång strax efter 23:05.
Reporter: Här kan vi också notera att filmen "Bröderna Mozart" tog slut någon minut efter 23:00. Kvinnornas iakttagelser kan alltså mycket väl sammanfalla med den tidpunkt då paret Olof och Lisbeth Palme gick ut från bion och började gå nedför Sveavägen, i samma riktning som de tre männen sprang på denna parallellgata två kvarter bakom bion.
Reporter: När Anna-Brita André åkte hem tänkte hon vidare på händelsen med de tre männen, som gjort ett starkt intryck på henne. Och som hon uppfattade som obehaglig.
När hon morgonen därpå satte på TV:n och fick se att Olof Palme blivit mördad kom hon omedelbart att tänka på vad hon och sett.
De två talade också med varandra om saken på telefon, men det blev inte genast av de ringde till polisen, för, som Anna-Brita André säger, det verkade som om det bara var mörka män som var intressanta i utredningen till en början, av vad som sades i tidningarna. Så det dröjde innan Anna-Brita André ringde polisen.
Anna-Brita André : Ja, det dröjde tio, elva dagar innan jag ringde .
Jag hade då först läst tidningarna vad som stod om hur folk det var som ringde till polisen och att man sökte en mörk man och att det var mörka män inblandade.
Och jag pratade min väninna om det här. Men vi konstaterade ju att någon blond man var det inte tal om, alltså var det här ointressant.
Men vi tyckte det verkade som att de här männen måste kunna ha någonting med mordet att göra, efter några dagar när vi läst vidare om det.
Men efter dessa tio dagar, då stod det i Expressen någonting om man hade sett en blond man springa upp mot Norra Bantorget.
Och då kände jag att då var det dags ändå att jag ringde och gav
Expressklipp AB (Ett företag i Kinnevikgruppen)
Anna-Brita André : mig till känna. Och det gjorde jag, ringde polisen, talade om att det gällde Olof Palme och kom in i den kretsen som tog emot telefonsamtalen. Och så talade om var jag hade varit och vad jag hade sett.
Reporter: Vem var det som svarade?
Anna-Brita André : Jag vet inte vem det var och han sade inte vad han hette så långt jag minns, men jag hörde på hans röst att han var norrlänning.
Reporter: Och då berättade du det här då?
Anna-Brita André : Ja.
Reporter: Vad ni hade sett?
Anna-Brita André : Ja, och han svarade mig då att ja, blond, sade han, är inte aktuellt i det här sammanhanget, sade han. Men tack att ni hörde av er i alla fall. Någonting sådant.
Reporter: Frågade han något mer om den här mannen?
Anna-Brita André : Nej, det kan jag inte säga att han gjorde och jag påpekade också de här två mörka, men han var helt ointresserad. Han var helt ointresserad, det måste jag säga.
Reporter: Hade han någon fråga till dig?
Anna-Brita André : Jag kan nog inte säga att han hade någon direkt fråga. Och han frågade inte vad jag hette och inte vad jag hade för telefonnummer. Utan han tackade mig bara så mycket.
Reporter: Så han sade att det var inte aktuellt att leta efter
Expressklipp AB (Ett företag i Kinnevikgruppen)
Anna-Brita André : mig till känna. Och det gjorde jag, ringde polisen, talade om att det gällde Olof Palme och kom in i den kretsen som tog emot telefonsamtalen. Och så talade om var jag hade varit och vad jag hade sett.
Reporter: Vem var det som svarade?
Anna-Brita André : Jag vet inte vem det var och han sade inte vad han hette så långt jag minns, men jag hörde på hans röst att han var norrlänning.
Reporter: Och då berättade du det här då?
Anna-Brita André : Ja.
Reporter: Vad ni hade sett?
Anna-Brita André : Ja, och han svarade mig då att ja, blond, sade han, är inte aktuellt i det här sammanhanget, sade han. Men tack att ni hörde av er i alla fall. Någonting sådant.
Reporter: Frågade han något mer om den här mannen?
Anna-Brita André : Nej, det kan jag inte säga att han gjorde och jag påpekade också de här två mörka, men han var helt ointresserad. Han var helt ointresserad, det måste jag säga.
Reporter: Hade han någon fråga till dig?
Anna-Brita André : Jag kan nog inte säga att han hade någon direkt fråga. Och han frågade inte vad jag hette och inte vad jag hade för telefonnummer. Utan han tackade mig bara så mycket.
Reporter: Så han sade att det var inte aktuellt att leta efter
Expressklipp AB (Ett företag i Kinnevikgruppen)
Anna-Brita André : Nej, det var det inte.
Reporter: Det var det hela?
Anna-Brita André : Ja, det var det hela.
Reporter: Hur reagerade du på det då?
Anna-Brita André : Det är klart att jag tyckte det var ynkligt att han inte frågade vem jag var i varje fall. Åtminstone för min skull kunde han ju ha frågat efter telefonnumret i alla fall. Men det gjorde han alltså inte.
Reporter: Sedan har du inte haft någon mer kontakter?
Anna-Brita André : Nej, det har jag inte haft..
Reporter: Orsaken till att Anna-Brita André nu tagit kontakt med oss på Kanalen är att hon nyligen hörde vårt inslag med ett annat vittne, som vi kallat Berit. Och Anna-Brita André tänkte då att det kan finnas beröringspunkter mellan hennes egen och Berits iaktagelser.
Reporter: Berit såg några minuter efter mordet hur en mörk man kom gående i snabb takt från Sveavägshållet i riktning mot Norra Bantorget.
Hon såg samtidigt hur en vit bil med tre antenner körde fram med en rivstart på Norra Bantorget och hur en lång blond man steg ur bilen och lutade sig mot den, väntande.
Berit fick intrycket att den mörke och den blonde mannen hörde ihop.
Berit, som anmälde sin iakttagelse till polisen redan på mordnatten, har sedan inte blivit hörd, trots att hennes vittnesmål dagarna efter mordet angavs som en av polisens hetaste ledtrådar.
Reporter: Det är naturligtvis omöjligt för oss att säga om Anna-Brita André och Berits iaktagelser har något samband. Men man kan
Expressklipp AB (Ett företag i Kinnevikgruppen)
Anna-Brita André : Nej, det var det inte.
Reporter: Det var det hela?
Anna-Brita André : Ja, det var det hela.
Reporter: Hur reagerade du på det då?
Anna-Brita André : Det är klart att jag tyckte det var ynkligt att han inte frågade vem jag var i varje fall. Åtminstone för min skull kunde han ju ha frågat efter telefonnumret i alla fall. Men det gjorde han alltså inte.
Reporter: Sedan har du inte haft någon mer kontakter?
Anna-Brita André : Nej, det har jag inte haft..
Reporter: Orsaken till att Anna-Brita André nu tagit kontakt med oss på Kanalen är att hon nyligen hörde vårt inslag med ett annat vittne, som vi kallat Berit. Och Anna-Brita André tänkte då att det kan finnas beröringspunkter mellan hennes egen och Berits iaktagelser.
Reporter: Berit såg några minuter efter mordet hur en mörk man kom gående i snabb takt från Sveavägshållet i riktning mot Norra Bantorget.
Hon såg samtidigt hur en vit bil med tre antenner körde fram med en rivstart på Norra Bantorget och hur en lång blond man steg ur bilen och lutade sig mot den, väntande.
Berit fick intrycket att den mörke och den blonde mannen hörde ihop.
Berit, som anmälde sin iakttagelse till polisen redan på mordnatten, har sedan inte blivit hörd, trots att hennes vittnesmål dagarna efter mordet angavs som en av polisens hetaste ledtrådar.
Reporter: Det är naturligtvis omöjligt för oss att säga om Anna-Brita André och Berits iaktagelser har något samband. Men man kan
Inslag Kanalen 1987-12-09
En dam (Anna-Brita Allén) som kallas Maj-Britt, intervjuas i Kanalen angående sina iakttagelser på Holländargatan på mordkvällen strax efter klockan 23 av tre springande män.
Utskrift av programmet bifogas.
Kan anknyta till uppslag nr.:
E 1088 (Referens behövs
)
E1585=> EBE1585 ( CENTRALBADET 1986-02-28)
E 637 (Referens behövs
)
den blonde svenske mannen uppger Anna-Brita Allén att hon troligen skulle känna igen honom om hon fick se honom igen.
Anledningen till att Anna-Brita Allén tittade så noga på honom var att hon först trodde att hon kände honom sedan tidigare. Hon tyckte nämligen att han liknande en som uppträtt som trollkonstnär på en Västindienkryssning hon kom hem från 1996-01-25.
När mannen kom närmare såg hon dock att det inte var trollkonstnären. att höra den föreligger inte för , spaningsuppslag med anknytning till de tre springande män finns inte i utredningen.
Följande uppslag har kontrollerats:
E401 (Referens behövs )
E 514=> EBD514 (UL ANGÅENDE 2 SPRINGANDE MÄN 23-TIDEN, DROTTNINGGATAN)
E1581=> EBE1581 ( (REGISTERSLAGNING + FOTO)
E1585=> EBE1585 ( CENTRALBADET 1986-02-28)
E 1701=> EBB1701 (1986-02-28, omkring klockan 21. Brev, anonym. Iakttagelse av fyra män med walkie-talkie på Holländargatan.)
E 1884=> EAA1884 (Iakttagelse av man med walkie-talkie på Tunnelgatan)
E 6059 (1986-02-28 22:40-22:45 Josef och Gerd Thiens iakttagelse av två män i en vit/ljusgrå Renault 5 parkerad på Wallingatan vid Adolf Fredriks kyrka)
Inslag Kanalen 1987-12-09
En dam (Anna-Brita Allén) som kallas Maj-Britt, intervjuas i Kanalen angående sina iakttagelser på Holländargatan på mordkvällen strax efter klockan 23 av tre springande män.
Utskrift av programmet bifogas.
Kan anknyta till uppslag nr.:
E 1088 (Referens behövs
)
E1585=> EBE1585 ( CENTRALBADET 1986-02-28)
E 637 (Referens behövs
)
den blonde svenske mannen uppger Anna-Brita Allén att hon troligen skulle känna igen honom om hon fick se honom igen.
Anledningen till att Anna-Brita Allén tittade så noga på honom var att hon först trodde att hon kände honom sedan tidigare. Hon tyckte nämligen att han liknande en som uppträtt som trollkonstnär på en Västindienkryssning hon kom hem från 1996-01-25.
När mannen kom närmare såg hon dock att det inte var trollkonstnären. att höra den föreligger inte för , spaningsuppslag med anknytning till de tre springande män finns inte i utredningen.
Följande uppslag har kontrollerats:
E401 (Referens behövs )
E 514=> EBD514 (UL ANGÅENDE 2 SPRINGANDE MÄN 23-TIDEN, DROTTNINGGATAN)
E1581=> EBE1581 ( (REGISTERSLAGNING + FOTO)
E1585=> EBE1585 ( CENTRALBADET 1986-02-28)
E 1701=> EBB1701 (1986-02-28, omkring klockan 21. Brev, anonym. Iakttagelse av fyra män med walkie-talkie på Holländargatan.)
E 1884=> EAA1884 (Iakttagelse av man med walkie-talkie på Tunnelgatan)
E 6059 (1986-02-28 22:40-22:45 Josef och Gerd Thiens iakttagelse av två män i en vit/ljusgrå Renault 5 parkerad på Wallingatan vid Adolf Fredriks kyrka)
RIKSPOLISSTYRELSEN
Interpolsektionen
Interpol - Stockholm
Expressklipp AB, Program Kanalen, P1, Säby 1987-12-09, reportrar
AB (Ett företag i Kinnevikgruppen) Bergsgatan 5. 5 tr. 0.g. Box 22520. 10422 Stockholm vx Telefax: 544702 Postgiro: 20207-7 Bankgiro: 890-7164
Maj-Britt: Alla i bredd. Den blonde var något på efterkälken, kanske någon meter eller en och en halv.
Och den som kom närmast mot oss, han sprang upp närmare oss, så vi trodde att han möjligen tänkte springa upp mot oss och ville oss någonting.
Och vi hade ju just pratat om den här väskryckningen, så det är klart, vi, jag tog ett steg tillbaka minns jag.
Men han varken såg eller hörde, det gjorde ingen av dem, utan han sprang förbi och vidare ner emot det hållet som vi hade kommit ifrån.
Reporter: - Alltså nedför Holländargatan?
May-Britt: Ja, just det.
Reporter: - Så här kom alltså tre män springande i full fart Holländargatan, mitt på gatan och en vek av upp trothår när de passerade er?
-Britt: - Ja, ja, just så var det.
Reporter: Och det var två mörka män och en...
-Britt: -- Mm.
Reporter: ...kan du beskriva den ljusa lite närmare?
-Britt: - Ja, den ljuse var mycket längre. Han var åtminstone längre än båda de andra. Men jag vågar inte såga, jag gissa att han var kanske 1,90.
Men eftersom de mörka var små är det möjligt att han kanske var bara 1,85, såg lång ut deras sällskap. Och han hade ljust hår, ingenting på huvudet lite lockigt hår. Han var mycket, mycket skandinavisk till .
Reporter: Maj-Britt säger att hon aldrig har sett några springa så fort på en gata 1 Stockholm tidigare. De två kvinnorna såg mannen springa nedför Holländargatan, ifrån korsningen
RIKSPOLISSTYRELSEN
Interpolsektionen
Interpol - Stockholm
Expressklipp AB, Program Kanalen, P1, Säby 1987-12-09, reportrar
AB (Ett företag i Kinnevikgruppen) Bergsgatan 5. 5 tr. 0.g. Box 22520. 10422 Stockholm vx Telefax: 544702 Postgiro: 20207-7 Bankgiro: 890-7164
Maj-Britt: Alla i bredd. Den blonde var något på efterkälken, kanske någon meter eller en och en halv.
Och den som kom närmast mot oss, han sprang upp närmare oss, så vi trodde att han möjligen tänkte springa upp mot oss och ville oss någonting.
Och vi hade ju just pratat om den här väskryckningen, så det är klart, vi, jag tog ett steg tillbaka minns jag.
Men han varken såg eller hörde, det gjorde ingen av dem, utan han sprang förbi och vidare ner emot det hållet som vi hade kommit ifrån.
Reporter: - Alltså nedför Holländargatan?
May-Britt: Ja, just det.
Reporter: - Så här kom alltså tre män springande i full fart Holländargatan, mitt på gatan och en vek av upp trothår när de passerade er?
-Britt: - Ja, ja, just så var det.
Reporter: Och det var två mörka män och en...
-Britt: -- Mm.
Reporter: ...kan du beskriva den ljusa lite närmare?
-Britt: - Ja, den ljuse var mycket längre. Han var åtminstone längre än båda de andra. Men jag vågar inte såga, jag gissa att han var kanske 1,90.
Men eftersom de mörka var små är det möjligt att han kanske var bara 1,85, såg lång ut deras sällskap. Och han hade ljust hår, ingenting på huvudet lite lockigt hår. Han var mycket, mycket skandinavisk till .
Reporter: Maj-Britt säger att hon aldrig har sett några springa så fort på en gata 1 Stockholm tidigare. De två kvinnorna såg mannen springa nedför Holländargatan, ifrån korsningen
AB (Ett företag i Kinnevikgruppen) Bergsgatan 5. 5 tr. 8.g. Box 22520, 10422 Stockholm vx Telefax: 544702 Postgiro: 20207-7 Bankgiro: 890-7164
med Tegnérgatan ner åtminstone till nästa korsning med Kammakargatan, alltså ett kvarter. Maj-Britt säger också att hon har en känsla av att mannen som var närmast vek in till höger på Kammakargatan, men det är hon inte säker på.
=
bort från fuear.
Reporter: Maj-Britt säger att hon uppfattade den ljuse mannen som att vara i 25-30-årsåldern. Faktum är att hon först när hon fick syn på honom tyckte att hon kände igen honom och därför tittade extra noga på just honom. Men när hon kom nørmare såg hon att det inte var den person hon tänkte på. Maj-Britt säger också att hon inte fick uppfattningen att de tre männen var speciellt vältränade.
Maj-Britt: - Nej, det tycker jag nog inte man kan säga. För det flåsades och halkades, och, nej det var de inte. Och de verkade, våra kommentarer efteråt var att de verkade som om de var jagade av polisen. Bara för att de sprang så utan, kontroll på något sätt, va.
Reporter: - Var det kommentaren här på platsen, eller senare?
Maj-Britt: -.Ja, det sade vi meddetsamma. Det sade vi meddetsamma när de hade sprungit förbi, och vi fortsatte då ett ögonblick då och prata om den här väskryckningen, och det var ju skönt att de inte tyckte väskorna av osa, och så vidare. Det låg ju 1 luften da.
Reporter: - Maj-Britt och började nu genast att gå vidare uppför Holländargatan och de skildes i hörnet mot Tegnérgatan. Maj-Britt kände sig lite jäktad, hon skulle passa ett tunnelbanetåg vid stationen Rådmansgatan nere på Sveavägen.
-
Reporter: Och det är just genom detta faktum vi kan tidsbestamma de båda våninnornas iaktagelse. Det tog ungefär tre minuter för Maj-Britt att komma ner till tunnelbanan. Och hon hann gott och väl med tåget hon skulle passa. När vi kontrollerar med
AB (Ett företag i Kinnevikgruppen) Bergsgatan 5. 5 tr. 8.g. Box 22520, 10422 Stockholm vx Telefax: 544702 Postgiro: 20207-7 Bankgiro: 890-7164
med Tegnérgatan ner åtminstone till nästa korsning med Kammakargatan, alltså ett kvarter. Maj-Britt säger också att hon har en känsla av att mannen som var närmast vek in till höger på Kammakargatan, men det är hon inte säker på.
=
bort från fuear.
Reporter: Maj-Britt säger att hon uppfattade den ljuse mannen som att vara i 25-30-årsåldern. Faktum är att hon först när hon fick syn på honom tyckte att hon kände igen honom och därför tittade extra noga på just honom. Men när hon kom nørmare såg hon att det inte var den person hon tänkte på. Maj-Britt säger också att hon inte fick uppfattningen att de tre männen var speciellt vältränade.
Maj-Britt: - Nej, det tycker jag nog inte man kan säga. För det flåsades och halkades, och, nej det var de inte. Och de verkade, våra kommentarer efteråt var att de verkade som om de var jagade av polisen. Bara för att de sprang så utan, kontroll på något sätt, va.
Reporter: - Var det kommentaren här på platsen, eller senare?
Maj-Britt: -.Ja, det sade vi meddetsamma. Det sade vi meddetsamma när de hade sprungit förbi, och vi fortsatte då ett ögonblick då och prata om den här väskryckningen, och det var ju skönt att de inte tyckte väskorna av osa, och så vidare. Det låg ju 1 luften da.
Reporter: - Maj-Britt och började nu genast att gå vidare uppför Holländargatan och de skildes i hörnet mot Tegnérgatan. Maj-Britt kände sig lite jäktad, hon skulle passa ett tunnelbanetåg vid stationen Rådmansgatan nere på Sveavägen.
-
Reporter: Och det är just genom detta faktum vi kan tidsbestamma de båda våninnornas iaktagelse. Det tog ungefär tre minuter för Maj-Britt att komma ner till tunnelbanan. Och hon hann gott och väl med tåget hon skulle passa. När vi kontrollerar med
AB (Ett företag i Kinnevikgruppen) Bergsgatan 5. Str. 0.g. Box 22520, 10422 Stockholm vx Telefax: 5447 02 Postgiro: 20207-7 Bankgiro: 890-7164
tågets avgångstid enligt tabellen finner vi att de tre männen bör ha sprungit nedför gatan, Holländargatan, någon gång strax efter 23.05.
Reporter: - Her kan vi också notera att filmen "Bröderna Mozart" tog slut någon minut efter 23.00. Kvinnornas iaktagelser kan alItså mycket väl sammanfalla med den tidpunkt då paret Olof och Lisbeth Palme gick ut från bion och började gå nedför Sveavägen, i samma riktning som de tre männen sprang på denna parallellgata två kvarter bakom bion.
Reporter: - Når Maj-Britt åkte hem tänkte hon vidare på händelsen med de tre männen, som gjort ett starkt intryck på henne. Och som hon uppfattade som obehaglig. När hon morgonen darpa satte på TV:n och fick se att Palme blivit mördad kom hon omeatt tänka på vad hon ochsett. De två talade också varandra om saken på telefon, men det blev inte genast avt de ringde till polisen, för, som Maj-Britt søger, det versom om det bara var mörka män som var intressanta i utredtill en början, av vad som sades i tidningarna. Så det innan Maj-Britt ringde polisen.
-
-Britt: Ja, det dröjde tio, elva dagar innan jag ringde . Jag hade då först läst tidningarna vad som stod om hur folk det var som ringde till polisen och att man sökte en man och att det var morka män inblandade. Och jag pratade min väninna om det här. Men vi konstaterade ju att någon man var det inte tal om, alltså var det här ointressant. vi tyckte det verkade som att de här männen måste kunna ha någonting med mordet att göra, efter några dagar när vi läst vidare om det.
efter dessa tio dagar, då stod det 1 Expressen någonting om man hade sett en blond man springa upp mot Norra Bantorget. då kände jag att då var det dags ändå att jag ringde och gav
AB (Ett företag i Kinnevikgruppen) Bergsgatan 5. Str. 0.g. Box 22520, 10422 Stockholm vx Telefax: 5447 02 Postgiro: 20207-7 Bankgiro: 890-7164
tågets avgångstid enligt tabellen finner vi att de tre männen bör ha sprungit nedför gatan, Holländargatan, någon gång strax efter 23.05.
Reporter: - Her kan vi också notera att filmen "Bröderna Mozart" tog slut någon minut efter 23.00. Kvinnornas iaktagelser kan alItså mycket väl sammanfalla med den tidpunkt då paret Olof och Lisbeth Palme gick ut från bion och började gå nedför Sveavägen, i samma riktning som de tre männen sprang på denna parallellgata två kvarter bakom bion.
Reporter: - Når Maj-Britt åkte hem tänkte hon vidare på händelsen med de tre männen, som gjort ett starkt intryck på henne. Och som hon uppfattade som obehaglig. När hon morgonen darpa satte på TV:n och fick se att Palme blivit mördad kom hon omeatt tänka på vad hon ochsett. De två talade också varandra om saken på telefon, men det blev inte genast avt de ringde till polisen, för, som Maj-Britt søger, det versom om det bara var mörka män som var intressanta i utredtill en början, av vad som sades i tidningarna. Så det innan Maj-Britt ringde polisen.
-
-Britt: Ja, det dröjde tio, elva dagar innan jag ringde . Jag hade då först läst tidningarna vad som stod om hur folk det var som ringde till polisen och att man sökte en man och att det var morka män inblandade. Och jag pratade min väninna om det här. Men vi konstaterade ju att någon man var det inte tal om, alltså var det här ointressant. vi tyckte det verkade som att de här männen måste kunna ha någonting med mordet att göra, efter några dagar när vi läst vidare om det.
efter dessa tio dagar, då stod det 1 Expressen någonting om man hade sett en blond man springa upp mot Norra Bantorget. då kände jag att då var det dags ändå att jag ringde och gav
The
AB (Ett företag i Kinnevikgruppen) Bergsgatan 5. 5 tr. 8.g. Box 22520, 10422 Stockholm vx Telefax: 5447 02 Postgiro: 20207.7 Bankgiro: 890-7164
mig till känna. Och det gjorde jag, ringde polisen, talade om att det gällde Palme och kom in i den kretsen som tog emot telefonsamtalen. Och så talade om var jag hade varit och vad jag hade sett.
Reporter:
Vem var det som svarade?
Maj-Britt: - Jag vet inte vem det var och han sade inte vad han hette så långt jag minns, men jag hörde på hans röst att han var norrlanning.
Reporter: - och då berättade du det här då?
Maj-Britt:
Ja.
Reporter: - Vad ni hade sett?
-Britt: - Ja, och han svarade mig då att ja, blond, sade han, är inte aktuellt i det här sammanhanget, sade han. Men tack för att ni hörde av er i alla fall. Någonting sådant.
-Britt: - Nej, det kan jag inte säga att han gjorde och jag också de hör två mörka, men han var helt ointresserad. var helt ointresserad, det måste jag säga.
-Bçitt: Jag kan nog inte säga att han hade någon direkt . Och han frågade inte vad jag hette och inte vad jag hade telefonnummer. Utan han tackade mig bara så mycket.
så han sade att det var inte aktuellt att leta efter
The
AB (Ett företag i Kinnevikgruppen) Bergsgatan 5. 5 tr. 8.g. Box 22520, 10422 Stockholm vx Telefax: 5447 02 Postgiro: 20207.7 Bankgiro: 890-7164
mig till känna. Och det gjorde jag, ringde polisen, talade om att det gällde Palme och kom in i den kretsen som tog emot telefonsamtalen. Och så talade om var jag hade varit och vad jag hade sett.
Reporter:
Vem var det som svarade?
Maj-Britt: - Jag vet inte vem det var och han sade inte vad han hette så långt jag minns, men jag hörde på hans röst att han var norrlanning.
Reporter: - och då berättade du det här då?
Maj-Britt:
Ja.
Reporter: - Vad ni hade sett?
-Britt: - Ja, och han svarade mig då att ja, blond, sade han, är inte aktuellt i det här sammanhanget, sade han. Men tack för att ni hörde av er i alla fall. Någonting sådant.
-Britt: - Nej, det kan jag inte säga att han gjorde och jag också de hör två mörka, men han var helt ointresserad. var helt ointresserad, det måste jag säga.
-Bçitt: Jag kan nog inte säga att han hade någon direkt . Och han frågade inte vad jag hette och inte vad jag hade telefonnummer. Utan han tackade mig bara så mycket.
så han sade att det var inte aktuellt att leta efter
AB. (Ett företag. i Kinnevikgruppen) Bergsgatan 5. 5 tr.o.g. Box 22520, 10422 Stockholm vx Telefax: 544702 Postgiro: 20207-7 Bankgiro: 890-7164
May-Britt: - Nej, det var det inte.
-
Reporter:
-
Det var det hela?
May-Britt: - Ja, det var det hela.
Reporter:
Hur reagerade du på det da?
Maj-Britt: Det är klart att jag tyckte det var ynkligt att han inte frågade vem jag var i varje fall. Atminstone för min skull kunde han ju ha frågat efter telefonnumret i alla fall. Men det gjorde han alltså inte.
Reporter:
Sedan har du inte haft någon mer kontakter?
Maj-Britt: - Nej, det har jag inte haft..
-
-
Reporter: Orsaken till att Maj-Britt nu tagit kontakt med 438 på kanalen är att hon nyligen hörde vårt inslag med ett annat vittne, som vi kallat Berit. Och Maj-Britt tänkte dd att det kan finnas beröringspunkter mellan hennes egen och Berits iaktagelser.
Reporter: Berit såg några minuter efter mordet hur en mörk man kom gående i snabb takt från Sveavägshållet i riktning mot Norra Bantorget. Hon såg samtidigt hur en vit bil med tre antenner körde fram med en rivstart på Norra Bantorget och hur en lång blond man steg ur bilen och lutade sig mot den, väntande. Berit fick intrycket att den mörke och den blonde mannen hörde hop. Berit, som anmälde sin iaktagelse till polisen redan på mordnatten, har sedan inte blivit hörd, trots att hennes vittnesmål dagarna efter mordet angavs som en av polisens hetaste ledtrådar.
Reporter: - Det är naturligtvis omöjligt för oss att säga om Maj-Britts och Berits iaktagelser har något samband. Men man kan
AB. (Ett företag. i Kinnevikgruppen) Bergsgatan 5. 5 tr.o.g. Box 22520, 10422 Stockholm vx Telefax: 544702 Postgiro: 20207-7 Bankgiro: 890-7164
May-Britt: - Nej, det var det inte.
-
Reporter:
-
Det var det hela?
May-Britt: - Ja, det var det hela.
Reporter:
Hur reagerade du på det da?
Maj-Britt: Det är klart att jag tyckte det var ynkligt att han inte frågade vem jag var i varje fall. Atminstone för min skull kunde han ju ha frågat efter telefonnumret i alla fall. Men det gjorde han alltså inte.
Reporter:
Sedan har du inte haft någon mer kontakter?
Maj-Britt: - Nej, det har jag inte haft..
-
-
Reporter: Orsaken till att Maj-Britt nu tagit kontakt med 438 på kanalen är att hon nyligen hörde vårt inslag med ett annat vittne, som vi kallat Berit. Och Maj-Britt tänkte dd att det kan finnas beröringspunkter mellan hennes egen och Berits iaktagelser.
Reporter: Berit såg några minuter efter mordet hur en mörk man kom gående i snabb takt från Sveavägshållet i riktning mot Norra Bantorget. Hon såg samtidigt hur en vit bil med tre antenner körde fram med en rivstart på Norra Bantorget och hur en lång blond man steg ur bilen och lutade sig mot den, väntande. Berit fick intrycket att den mörke och den blonde mannen hörde hop. Berit, som anmälde sin iaktagelse till polisen redan på mordnatten, har sedan inte blivit hörd, trots att hennes vittnesmål dagarna efter mordet angavs som en av polisens hetaste ledtrådar.
Reporter: - Det är naturligtvis omöjligt för oss att säga om Maj-Britts och Berits iaktagelser har något samband. Men man kan
AB (Ett företag i Kinnevikgruppen) Bergsgatan 5. 5 tr. 0.g. Box 22520. 104 22 Stockholm vx Telefax: 5447 02 Postgiro: 20207-7 Bankgiro: 890-7164
inte utesluta att det är samma grupp av mån båda vittnena sett. En grupp där det ingick en lång blond man. Men oavsett om det finns något samband mellan vittnesmålen är det svårt att förstå det påtagliga ointresset för Maj-Britts daktagelse av männen som sprang besinningslöst i närheten av biografen Grand 1 riktning mot det som skulle bli mordplatsen.
Programledare: -hade talat med vittnet Maj-Britt. Och det kan påpekas att hennes vittnesmål alltså aldrig registrerades av Palmeutredarna. Så den nya spaningsledningen som tillträdde i våras, de har alltså inte känt till Maj-Britt.
Däremot har Palmeutredarna nu för första gången tagit kontaktisom vi presenterade här i Kanalen redan i febi år. ar den som såg två tysta män stå och vänta en stund på Johannes kyrkogård strax före mordet. Och som och anmälde vad hon sett dagen efter mordet.
har nu, 19 månader senare, äntligen kontaktats av polisen på . En utredare från Palmeutredningen sade då till henne han skulle komma hem till igår klockan tolv för ett . Men han kom aldrig och har heller inte meddelat han inte dök upp på den avtalade tiden. Så något förhör har alltså ännu inte hållits.
AB (Ett företag i Kinnevikgruppen) Bergsgatan 5. 5 tr. 0.g. Box 22520. 104 22 Stockholm vx Telefax: 5447 02 Postgiro: 20207-7 Bankgiro: 890-7164
inte utesluta att det är samma grupp av mån båda vittnena sett. En grupp där det ingick en lång blond man. Men oavsett om det finns något samband mellan vittnesmålen är det svårt att förstå det påtagliga ointresset för Maj-Britts daktagelse av männen som sprang besinningslöst i närheten av biografen Grand 1 riktning mot det som skulle bli mordplatsen.
Programledare: -hade talat med vittnet Maj-Britt. Och det kan påpekas att hennes vittnesmål alltså aldrig registrerades av Palmeutredarna. Så den nya spaningsledningen som tillträdde i våras, de har alltså inte känt till Maj-Britt.
Däremot har Palmeutredarna nu för första gången tagit kontaktisom vi presenterade här i Kanalen redan i febi år. ar den som såg två tysta män stå och vänta en stund på Johannes kyrkogård strax före mordet. Och som och anmälde vad hon sett dagen efter mordet.
har nu, 19 månader senare, äntligen kontaktats av polisen på . En utredare från Palmeutredningen sade då till henne han skulle komma hem till igår klockan tolv för ett . Men han kom aldrig och har heller inte meddelat han inte dök upp på den avtalade tiden. Så något förhör har alltså ännu inte hållits.
