wpu.nu

Skillnad mellan versioner av "Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/381"

Från wpu.nu

(Auto Google Cloud Vision OCR (mopocr2.py))
 
 
(3 mellanliggande versioner av samma användare visas inte)
Sidans statusSidans status
-
Ej korrekturläst
+
Ej korrekturläst
Sidinnehåll (som ska inkluderas):Sidinnehåll (som ska inkluderas):
Rad 1: Rad 1:
mendationsbrev. Polisman A åtog sig att undersöka möjligheterna att an-
+
mendationsbrev. Polisman A åtog sig att undersöka möjligheterna att anskaffa utrustning, vilket Per K meddelade Ebbe Carlsson, Walter Kegö och Jan Barrling.
  
skaffa utrustning, vilket Per K meddelade Ebbe Carlsson, Walter K och Jan
+
Något senare besökte Walter Kegö och Per K ”Robban” på SÄK:s tekniska byrå. Walter Kegö kände ”Robban” sedan tidigare.
  
B. Något senare besökte Walter K och Per K ”Robban” SÄK:s tekniska
+
Lämplig utrustning diskuterades och Walter Kegö skrev efter ”Robbans” rådgivning en lista vad som behövdes.
  
byrå. Walter K kände ”Robban” sedan tidigare. Lämplig utrustning
+
Denna lista gav Per K senare till polisman A med beskedet att utrustningen behövdes så fort som möjligt.
  
diskuterades och Walter K skrev efter ”Robbans” rådgivning en lista på
+
Ebbe Carlsson hade redan i januari genom en privat kontakt, affärsmannen [[Tomas Fisher]], tillsett att likvida medel fanns tillgängliga för källa A:s vistelse i Sverige och för andra uppkommande utredningsbehov.
  
vad som behövdes. Denna lista gav Per K senare till polisman A med be-
+
Nils Erik Åhmansson var enligt Ebbe Carlsson redan från början informerad om detta.  
  
skedet att utrustningen behövdes så fort som möjligt.
+
Frågan kom dessutom på tal hos Nils Erik Åhmansson
 +
{{Tid|1988-02-24}}.
  
Ebbe Carlsson hade redan i januari genom en privat kontakt, affärsmannen
+
När anskaffandet av lokalen på Renstiernas gata blev aktuellt kunde de privata medlen tas i anspråk även för detta.
  
Tomas F, tillsett att likvida medel fanns tillgängliga för källa A:s vistelse i
+
{{Tid|1988-04-05}}träffades Ebbe Carlsson, Nils Erik Åhmansson och Anna-Greta Leijon på en middag hos Ebbe Carlsson.
  
Sverige och för andra uppkommande utredningsbehov. Åhmansson var
+
Anna-Greta Leijon underströk vikten av att utredningen beträffande PKK bedrevs med kraft och att misstänkta underlåtenheter inom SÄK före mordet på Olof Palme klarlades.
  
enligt Ebbe Carlsson redan från början informerad om detta. Frågan kom
+
Vid ungefär denna tid for polisman A till Hamburg och träffade där den verkställande direktören för det tyska företaget PK Electronics.
  
dessutom på tal hos Åhmansson den 24 februari. När anskaffandet av
+
Polisman A fick klart för sig att det fanns problem med att med bibehållen sekretess föra in utrustningen i Sverige.  
  
lokalen på Renstiernas gata blev aktuellt kunde de privata medlen tas i
+
Vid sedvanlig införsel skulle nämligen RPS komma att underrättas officiellt.
  
anspråk även för detta.
+
Han ringde till Per K och diskuterade saken med honom.
  
Den 5 april träffades Ebbe Carlsson, Åhmansson och Anna-Greta Leijon på
+
Polisman A föreslog att utrustningen skulle skickas direkt till Sune Sandström eller tas in med diplomatpost via någon ambassad eller genom [[Hans Holmér]] som var i Wien.
  
en middag hos Ebbe Carlsson. Anna-Greta Leijon underströk vikten av att
+
Förslagen förkastades och de fann inte någon lösning.
  
utredningen beträffande PKK bedrevs med kraft och att misstänkta
+
Efter några dagar reste polisman A till Wien där han träffade en branschkollega som mot provision åtog sig att lösa problemet genom att utföra utrustningen från Västtyskland till annat land, innan den fördes till Sverige.
  
underlåtenheter inom SÄK före mordet på Olof Palme klarlades.
+
Han meddelade detta till Per K.
  
Vid ungefär denna tid for polisman A till Hamburg och träffade där den
+
På hemvägen stannade han i Hamburg och beställde utrustningen hos PK Electronics.
  
verkställande direktören för det tyska företaget PK Electronics. Polisman A
+
Han tog med sig hem en bandspelare med nummerindikator som fanns i lager.
  
fick klart för sig att det fanns problem med att med bibehållen sekretess
+
Återstående beställning effektuerades i två delleveranser.
  
föra in utrustningen i Sverige. Vid sedvanlig införsel skulle nämligen RPS
+
Den första ägde rum i slutet av april.
  
komma att underrättas officiellt. Han ringde till Per K och diskuterade
+
Det organiserades så att utrustningen skulle hämtas i London.
  
saken med honom. Polisman A föreslog att utrustningen skulle skickas
+
Polisman A for dit och väntade på att någon, som han trodde från SÄK, skulle komma och hämta delleveransen.
  
direkt till Sandström eller tas in med diplomatpost via någon ambassad
+
I telefonsamtal med Per K fick han beskedet att Per Jörlin skulle komma.
 +
Per Jörlin hade i början av april på förfrågan av Per K accepterat att åta sig specialuppdrag inom SÄK.
  
eller genom Holmér som var i Wien. Förslagen förkastades och de fann
+
{{Tid|1988-04-20}}blev han av Ebbe Carlsson informerad om att man höll på att skapa en särskild utredningsgrupp med hänsyn till att landet befann sig i en allvarlig situation på grund av PKK:s hot.
  
inte någon lösning. Efter några dagar reste polisman A till Wien där han
+
Han fick också veta att det varit en lång föredragning för Anna-Greta Leijon och att förberedelser vidtagits för buggning.
 
 
träffade en branschkollega som mot provision åtog sig att lösa problemet
 
 
 
genom att utföra utrustningen från Västtyskland till annat land, innan den
 
 
 
fördes till Sverige. Han meddelade detta till Per K. På hemvägen stannade
 
 
 
han i Hamburg och beställde utrustningen hos PK Electronics. Han tog
 
 
 
med sig hem en bandspelare med nummerindikator som fanns i lager.
 
 
 
Återstående beställning effektuerades i två delleveranser. Den första ägde
 
 
 
rum i slutet av april. Det organiserades så att utrustningen skulle hämtas i
 
 
 
London. Polisman A for dit och väntade på att någon, som han trodde från
 
 
 
SÄK, skulle komma och hämta delleveransen. I telefonsamtal med Per K
 
 
 
fick han beskedet att Per J skulle komma.
 
 
 
Per J hade i början av april på förfrågan av Per K accepterat att åta sig
 
 
 
specialuppdrag inom SÄK. Den 20 april blev han av Ebbe Carlsson infor-
 
 
 
merad om att man höll på att skapa en särskild utredningsgrupp med
 
 
 
hänsyn till att landet befann sig i en allvarlig situation på grund av PKK:s
 
 
 
hot. Han fick också veta att det varit en lång föredragning för Anna-Greta
 
 
 
Leijon och att förberedelser vidtagits för buggning. Han blev tillfrågad om
 
  
 +
Han blev tillfrågad om
 
han ville var med och i London hämta utrustning, som han skulle föra till
 
han ville var med och i London hämta utrustning, som han skulle föra till

Nuvarande version från 8 oktober 2021 kl. 11.14

Den här sidan har inte korrekturlästs


mendationsbrev. Polisman A åtog sig att undersöka möjligheterna att anskaffa utrustning, vilket Per K meddelade Ebbe Carlsson, Walter Kegö och Jan Barrling.

Något senare besökte Walter Kegö och Per K ”Robban” på SÄK:s tekniska byrå. Walter Kegö kände ”Robban” sedan tidigare.

Lämplig utrustning diskuterades och Walter Kegö skrev efter ”Robbans” rådgivning en lista på vad som behövdes.

Denna lista gav Per K senare till polisman A med beskedet att utrustningen behövdes så fort som möjligt.

Ebbe Carlsson hade redan i januari genom en privat kontakt, affärsmannen Tomas Fisher, tillsett att likvida medel fanns tillgängliga för källa A:s vistelse i Sverige och för andra uppkommande utredningsbehov.

Nils Erik Åhmansson var enligt Ebbe Carlsson redan från början informerad om detta.

Frågan kom dessutom på tal hos Nils Erik Åhmansson 1988-02-24 .

När anskaffandet av lokalen på Renstiernas gata blev aktuellt kunde de privata medlen tas i anspråk även för detta.

1988-04-05 träffades Ebbe Carlsson, Nils Erik Åhmansson och Anna-Greta Leijon på en middag hos Ebbe Carlsson.

Anna-Greta Leijon underströk vikten av att utredningen beträffande PKK bedrevs med kraft och att misstänkta underlåtenheter inom SÄK före mordet på Olof Palme klarlades.

Vid ungefär denna tid for polisman A till Hamburg och träffade där den verkställande direktören för det tyska företaget PK Electronics.

Polisman A fick klart för sig att det fanns problem med att med bibehållen sekretess föra in utrustningen i Sverige.

Vid sedvanlig införsel skulle nämligen RPS komma att underrättas officiellt.

Han ringde till Per K och diskuterade saken med honom.

Polisman A föreslog att utrustningen skulle skickas direkt till Sune Sandström eller tas in med diplomatpost via någon ambassad eller genom Hans Holmér som var i Wien.

Förslagen förkastades och de fann inte någon lösning.

Efter några dagar reste polisman A till Wien där han träffade en branschkollega som mot provision åtog sig att lösa problemet genom att utföra utrustningen från Västtyskland till annat land, innan den fördes till Sverige.

Han meddelade detta till Per K.

På hemvägen stannade han i Hamburg och beställde utrustningen hos PK Electronics.

Han tog med sig hem en bandspelare med nummerindikator som fanns i lager.

Återstående beställning effektuerades i två delleveranser.

Den första ägde rum i slutet av april.

Det organiserades så att utrustningen skulle hämtas i London.

Polisman A for dit och väntade på att någon, som han trodde från SÄK, skulle komma och hämta delleveransen.

I telefonsamtal med Per K fick han beskedet att Per Jörlin skulle komma. Per Jörlin hade i början av april på förfrågan av Per K accepterat att åta sig specialuppdrag inom SÄK.

1988-04-20 blev han av Ebbe Carlsson informerad om att man höll på att skapa en särskild utredningsgrupp med hänsyn till att landet befann sig i en allvarlig situation på grund av PKK:s hot.

Han fick också veta att det varit en lång föredragning för Anna-Greta Leijon och att förberedelser vidtagits för buggning.

Han blev tillfrågad om han ville var med och i London hämta utrustning, som han skulle föra till