wpu.nu

Skillnad mellan versioner av "Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/382"

Från wpu.nu

Sidinnehåll (som ska inkluderas):Sidinnehåll (som ska inkluderas):
Rad 3: Rad 3:
 
Lidboms namn nämndes i det sammanhanget.
 
Lidboms namn nämndes i det sammanhanget.
  
Den 26 april for han till London. Utrustningen var vid hans ankomst ännu inte klar för avhämtning.
+
{{Tid|1988-04-26}}for han till London. Utrustningen var vid hans ankomst ännu inte klar för avhämtning.
  
Han talade i telefon med Per K, som då befann sig hos den franska säkerhetspolisen i Paris tillsammans med Ebbe Carlsson, Walter K och Jan B i ett ärende som rörde samarbetet mellan de båda ländernas säkerhetstjänster.
+
Han talade i telefon med Per K, som då befann sig hos den franska säkerhetspolisen i Paris tillsammans med Ebbe Carlsson, Walter Kegö och Jan Barrling i ett ärende som rörde samarbetet mellan de båda ländernas säkerhetstjänster.
  
 
Han fick beskedet att han skulle mötas i Paris av en fransk säkerhetspolis, som skulle ta honom igenom tullen.
 
Han fick beskedet att han skulle mötas i Paris av en fransk säkerhetspolis, som skulle ta honom igenom tullen.
  
Påföljande dag återtogs planerna. Han fick intrycket at Lidbom backat ur.
+
Påföljande dag återtogs planerna. Han fick intrycket att Lidbom backat ur.
  
I stället skulle han åka direkt till Arlanda med utrustningen, vilket han gjorde den 28 april.
+
I stället skulle han åka direkt till Arlanda med utrustningen, vilket han gjorde den {{Tid|1988-04-28}}.
  
Samma dag som Per J återkom till Sverige samtalade Ebbe Carlsson med Åhmansson, som sade att han kommit fram till att han inte kunde tillåta att buggning skulle äga rum.
+
Samma dag som Per Jörlin återkom till Sverige samtalade Ebbe Carlsson med Nils Erik Åhmansson, som sade att han kommit fram till att han inte kunde tillåta att buggning skulle äga rum.
  
 
Detta uppfattade Ebbe Carlsson som att buggning vid denna tid inte var aktuell.
 
Detta uppfattade Ebbe Carlsson som att buggning vid denna tid inte var aktuell.
  
Senare samma dag diskuterades buggning från principiella utgångspunkter mellan Ebbe Carlsson, Åhmansson, statssekreteraren i justitiedepartementet Sten Heckscher och Lidbom.
+
Senare samma dag diskuterades buggning från principiella utgångspunkter mellan Ebbe Carlsson, Nils Eri Åhmansson, statssekreteraren i justitiedepartementet [[Sten Heckscher]] och Carl Lidbom.
  
Den 9 maj informerade Ebbe Carlsson åklagarna i spaningsledningen om PKK-spåret i närvaro av Åhmansson, Walter K och Jan B.
+
{{Tid|1988-05-09}}informerade Ebbe Carlsson åklagarna i spaningsledningen om PKK-spåret i närvaro av Nils Erik Åhmansson, Walter Kegö och Jan Barrling.
  
 
Den 11 maj begärde riksåklagaren besked av Anna-Greta Leijon om Ebbe Carlssons roll.
 
Den 11 maj begärde riksåklagaren besked av Anna-Greta Leijon om Ebbe Carlssons roll.

Versionen från 10 oktober 2021 kl. 11.56

Den här sidan har inte korrekturlästs


Paris för hemtransport med diplomatpost.

Lidboms namn nämndes i det sammanhanget.

1988-04-26 for han till London. Utrustningen var vid hans ankomst ännu inte klar för avhämtning.

Han talade i telefon med Per K, som då befann sig hos den franska säkerhetspolisen i Paris tillsammans med Ebbe Carlsson, Walter Kegö och Jan Barrling i ett ärende som rörde samarbetet mellan de båda ländernas säkerhetstjänster.

Han fick beskedet att han skulle mötas i Paris av en fransk säkerhetspolis, som skulle ta honom igenom tullen.

Påföljande dag återtogs planerna. Han fick intrycket att Lidbom backat ur.

I stället skulle han åka direkt till Arlanda med utrustningen, vilket han gjorde den 1988-04-28 .

Samma dag som Per Jörlin återkom till Sverige samtalade Ebbe Carlsson med Nils Erik Åhmansson, som sade att han kommit fram till att han inte kunde tillåta att buggning skulle äga rum.

Detta uppfattade Ebbe Carlsson som att buggning vid denna tid inte var aktuell.

Senare samma dag diskuterades buggning från principiella utgångspunkter mellan Ebbe Carlsson, Nils Eri Åhmansson, statssekreteraren i justitiedepartementet Sten Heckscher och Carl Lidbom.

1988-05-09 informerade Ebbe Carlsson åklagarna i spaningsledningen om PKK-spåret i närvaro av Nils Erik Åhmansson, Walter Kegö och Jan Barrling.

Den 11 maj begärde riksåklagaren besked av Anna-Greta Leijon om Ebbe Carlssons roll.

Samma dag tillsades Walter K och Jan B att Ebbe Carlsson endast skulle behandlas som källa.

Den 18 maj fick Walter K och Jan B genom sin nye chef polisintendenten Jan Ridefelt beskedet att någon buggning inte skulle få äga rum.

Efter Per J:s hemkomst den 28 april bestämdes att han i fortsättningen inte skulle ingå i den särskilda utredningsgruppen, eftersom han i annat sammanhang framträtt offentligt och kunde vara igenkänd. Han fick därför återgå till sin vanliga tjänst.

När PK Electronics var klar för återstående leverans, fanns det ingen att skicka för att hämta denna.

Det löstes så att polisman A for till London för att motta utrustningen. Per K hade kört till Köpenhamn med bil, som han tidigare fått utanordnad av SÄK, och mötte honom på Kastrup den 1 juni.

De for till Helsingör med bilen. Polisman A reste med färjan till Helsingborg som däckspassagerare medan Per K medföljde färjan i bilen, i vars bagageutrymme utrustningen placerats.

Per K skulle föra bilen genom tullen och därefter möta polisman A för en gemensam hemfärd.

Per K åkte på grönt i tullen där han emellertid blev stoppad och föremål för kontroll.

På fråga av tullpersonalen vad det var för utrustning han medförde, svarade han att det var elektronisk avlyssningsutrustning.

Han legitimerade sig som polis och visade även det rekommendationsbrev, som han fått av Sandström.

En tulltjänsteman ringde till SÄK:s ledningscentral i Stockholm för att med Sandström kontrollera att brevets innehåll även avsåg införsel av utrustningen.

Han talade med person ”Anders”, som skulle återkomma efter kontakt med Sandström.

Denne meddelade tullen via person ”Anders” att SÄK inte hade med utrustningen att göra.

I följande samtal samma natt uttryckte Sandström i vart