Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/383

Från WPU
Hoppa till navigeringHoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


fall önskemål om att i till journalen skulle anges elektronisk utrustning i stället för avlyssningsutrustning.

Vidare ville Sune Sandström att rekommendationsbrevet skulle beslagtas och beläggas med sekretess och att han skulle få uppgifter om hur många tulltjänstemän som kände till ingripandet mot Per K och eventuellt deras namn.

Person "Anders" frågade senare Sune Sandström om han ansåg att samtalet skulle "loggas".

Sune Sandström svarade, att det var bättre att en PM skulle upprättas.

Bandspelaren som regelmässigt används för att spela in samtal med Ledningscentralen fungerade inte den aktuella natten.

Sune Sandström ringde samma natt till Nils Erik Åhmansson och omtalade vad dom inträffat.

Nils Erik Åhmansson ringde i sin tur till Anna-Greta Leijon som i sin tur ringde statssekreteraren Kjell Larsson vilken telefonledes kontaktade statsminister Ingvar Carlsson som befann sig i New York.

Anna-Greta Leijon ringde tillbaka till Nils Erik Åhmansson och bad honom framföra något till Ebbe Carlsson, vilket skedde.

Ebbe Carlsson lämnade ett besked, som Nils Erik Åhmansson framförde till Anna-Greta Leijon. Nils Erik Åhmansson har i sin vittnesutsaga förklarat, att han inte har något minne av innehållet i dessa senare samtal.

Tullen i Helsingborg önskade besked av RPS , om hur man skulle förfara med utrustningen. RPS direktion sammankallades 1988-06-02 för att ta ställning i frågan.

Påföljande dag underrättades Tullverket om att RPS inte ville befatta sig med utrustningen.


(Domstolarnas vidare behandling av åtalet i ”smuggelmålet” redovisas nedan.)

Turerna i den s.k. Ebbe Carlsson-affären saknar direkt betydelse för själva brottsutredningen, som sakligt sett inte tillfördes något av värde genom den verksamhet som bedrevs.

Händelseförloppet påverkade däremot PU:s arbetsvillkor och funktion samt sannolikt också allmänhetens uppfattning om mordutredningen.

Därvid är riksdagens konstitutionsutskotts bedömning av vissa konstitutionella aspekter av intresse.

Dessa redovisas under följande rubrik.

Konstitutionsutskottets granskning

Bakgrunden till konstitutionsutskottets granskning var följande.

Konstitutionsutskottet hade granskat frågor kring mordutredningen både 1986 och 1987 .

1987 års granskning var inriktad på regeringens kontakter med polis och åklagare samt beslutet om en omorganisation av utredningen, dvs. i mångt och mycket det som behandlades av Juristkommissionen och Parlamentariska kommissionen (jfr kapitel 1).

Granskningen berörde således bl.a. regeringens observatör i spaningsledningen och regeringens roll i de konflikter som förekom under det första utredningsåret.

Utskottet hade ingen egen kritik att rikta mot