wpu.nu

Skillnad mellan versioner av "Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/388"

Från wpu.nu

(Auto Google Cloud Vision OCR (mopocr2.py))
 
 
(5 mellanliggande versioner av samma användare visas inte)
Sidans statusSidans status
-
Ej korrekturläst
+
Ej korrekturläst
Sidinnehåll (som ska inkluderas):Sidinnehåll (som ska inkluderas):
Rad 1: Rad 1:
 
Ytterligare granskningar
 
Ytterligare granskningar
  
Verksamhetens avslöjande ledde till rättsliga efterspel, dels genom de
+
Verksamhetens avslöjande ledde till rättsliga efterspel, dels genom de rättegångar tullingripandet i Helsingborg resulterade i, dels genom att det uppdagades att olovlig avlyssning redan tidigare förekommit vilket sedermera också ledde till rättegångar. Domarna i dessa de s.k. smuggel- respektive buggningsmålen redovisas nedan.
  
rättegångar tullingripandet i Helsingborg resulterade i, dels genom att
 
  
det uppdagades att olovlig avlyssning redan tidigare förekommit vilket
+
'''Det s.k. smugglingsmålet''' <sup>(40)</sup>
  
sedermera också ledde till rättegångar. Domarna i dessa de s.k.
+
''Bakgrund''
  
smuggel- respektive buggningsmålen redovisas nedan.
+
{{Tid|1988-06-01}}omkring klockan {{Tid|22:30}}stoppades Per K i tullen i Helsingborg efter att ha kommit med färja från Helsingör.  
  
Det s.k. smugglingsmålet40
+
Per K var den polisman som avdelats att bistå [[Ebbe Carlsson]].
  
Bakgrund
+
När han i bil åkte genom tullen blev han tillfrågad om han hade något att förtulla, vilket han förnekade.
  
Den 1 juni 1988 omkring kl. 22.30 stoppades Per K i tullen i
+
Vid kontroll av bilen hittades elektronisk utrustning. På tullpersonalens fråga vad det var för utrustning han medförde svarade han att det var elektronisk avlyssningsutrustning.
  
Helsingborg efter att ha kommit med färja från Helsingör. Per K var
+
Han legitimerade sig som polis och visade även ett rekommendationsbrev som han fått av [[Sune Sandström]], som var chef för säkerhetspolisen sedan {{Tid|1987-09-15}}.
  
den polisman som avdelats att bistå Ebbe Carlsson. När han i bil åkte
+
Efter kontroll med säkerhetspolisen samma natt lämnades tullen besked om att säkerhetspolisen inte hade med avlyssningsutrustningen att göra.
  
genom tullen blev han tillfrågad om han hade något att förtulla, vilket
+
Efter att Rikspolisstyrelsens direktion extrainkallats till möte {{Tid|1988-06-02}}underrättades tullen om att Rikspolisstyrelsen inte ville befatta sig med utrustningen.
  
han förnekade. Vid kontroll av bilen hittades elektronisk utrustning.
+
Tullen underrättade åklagaren, som inledde förundersökning. {{Tid|1989-06-08}}väcktes åtal mot sex personer.
  
tullpersonalens fråga vad det var för utrustning han medförde svarade
+
''Rättegången vid Stockholms tingsrätt''
  
han att det var elektronisk avlyssningsutrustning. Han legitimerade sig
+
De sex som åtalades var förutom Per K även [[Ebbe Carlsson]], [[Jan Barrling]], [[Walter Kegö]], [[Per Jörlin]] och den person som i vår rapport benämns polisman A {{Maskat|Text= [[Carl Gustav Östling]]}}.
  
som polis och visade även ett rekommendationsbrev som han fått av
 
  
Sune Sandström, som var chef för säkerhetspolisen sedan den 15
 
  
september 1987. Efter kontroll med säkerhetspolisen samma natt
+
== ==
 +
formen. Enligt utskottets bedömning skulle hon dock utan att överskrida dessa gränser ha kunnat upplysa förundersökningsledningen om att rikspolischefen hade information att ge.  
  
lämnades tullen besked om att säkerhetspolisen inte hade med avlyss-
+
– Emellertid har Anna-Greta Leijon vid flera tillfällen erinrat rikspolischefen om vikten av att hålla åklagarna underrättade. Hon har haft anledning att anta att hennes erinringar gett resultat.”
  
ningsutrustningen att göra. Efter att Rikspolisstyrelsens direktion extra-
+
– På den grunden ansåg reservanterna att ”Anna-Greta Leijon vidtagit tillräckliga åtgärder för att tillse att åklagarna hölls underrättade”. (1988/98:KU 30 s. 104)
  
inkallats till möte den 2 juni 1988 underrättades tullen om att Riks-
+
40 Se Stockholms tingsrätts dom och akt i målet B 16-287-89 och Svea hovrätts, avdelning 11, dom och akt i målet B 1720/91.
 
 
polisstyrelsen inte ville befatta sig med utrustningen. Tullen under-
 
 
 
rättade åklagaren, som inledde förundersökning. Den 8 juni 1989
 
 
 
väcktes åtal mot sex personer.
 
 
 
Rättegången vid Stockholms tingsrätt
 
 
 
De sex som åtalades var förutom Per K även Ebbe Carlsson, Jan B,
 
 
 
Walter K, Per J och den person som i vår rapport benämns polisman A.
 
 
 
formen. Enligt utskottets bedömning skulle hon dock utan att överskrida dessa
 
 
 
gränser ha kunnat upplysa förundersökningsledningen om att rikspolischefen
 
 
 
hade information att ge. – Emellertid har Anna-Greta Leijon vid flera tillfällen
 
 
 
erinrat rikspolischefen om vikten av att hålla åklagarna underrättade. Hon har
 
 
 
haft anledning att anta att hennes erinringar gett resultat.” – På den grunden an-
 
 
 
såg reservanterna att ”Anna-Greta Leijon vidtagit tillräckliga åtgärder för att
 
 
 
tillse att åklagarna hölls underrättade”. (1988/98:KU 30 s. 104)
 
 
 
40 Se Stockholms tingsrätts dom och akt i målet B 16-287-89 och Svea hov-
 
 
 
rätts, avdelning 11, dom och akt i målet B 1720/91.
 

Nuvarande version från 30 oktober 2021 kl. 12.26

Den här sidan har inte korrekturlästs


Ytterligare granskningar

Verksamhetens avslöjande ledde till rättsliga efterspel, dels genom de rättegångar tullingripandet i Helsingborg resulterade i, dels genom att det uppdagades att olovlig avlyssning redan tidigare förekommit vilket sedermera också ledde till rättegångar. Domarna i dessa de s.k. smuggel- respektive buggningsmålen redovisas nedan.


Det s.k. smugglingsmålet (40)

Bakgrund

1988-06-01 omkring klockan 22:30 stoppades Per K i tullen i Helsingborg efter att ha kommit med färja från Helsingör.

Per K var den polisman som avdelats att bistå Ebbe Carlsson.

När han i bil åkte genom tullen blev han tillfrågad om han hade något att förtulla, vilket han förnekade.

Vid kontroll av bilen hittades elektronisk utrustning. På tullpersonalens fråga vad det var för utrustning han medförde svarade han att det var elektronisk avlyssningsutrustning.

Han legitimerade sig som polis och visade även ett rekommendationsbrev som han fått av Sune Sandström, som var chef för säkerhetspolisen sedan 1987-09-15 .

Efter kontroll med säkerhetspolisen samma natt lämnades tullen besked om att säkerhetspolisen inte hade med avlyssningsutrustningen att göra.

Efter att Rikspolisstyrelsens direktion extrainkallats till möte 1988-06-02 underrättades tullen om att Rikspolisstyrelsen inte ville befatta sig med utrustningen.

Tullen underrättade åklagaren, som inledde förundersökning. 1989-06-08 väcktes åtal mot sex personer.

Rättegången vid Stockholms tingsrätt

De sex som åtalades var förutom Per K även Ebbe Carlsson, Jan Barrling, Walter Kegö, Per Jörlin och den person som i vår rapport benämns polisman A  Carl Gustav Östling .


formen. Enligt utskottets bedömning skulle hon dock utan att överskrida dessa gränser ha kunnat upplysa förundersökningsledningen om att rikspolischefen hade information att ge.

– Emellertid har Anna-Greta Leijon vid flera tillfällen erinrat rikspolischefen om vikten av att hålla åklagarna underrättade. Hon har haft anledning att anta att hennes erinringar gett resultat.”

– På den grunden ansåg reservanterna att ”Anna-Greta Leijon vidtagit tillräckliga åtgärder för att tillse att åklagarna hölls underrättade”. (1988/98:KU 30 s. 104)

40 Se Stockholms tingsrätts dom och akt i målet B 16-287-89 och Svea hovrätts, avdelning 11, dom och akt i målet B 1720/91.