wpu.nu

Skillnad mellan versioner av "Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/388"

Från wpu.nu

 
(4 mellanliggande versioner av samma användare visas inte)
Sidinnehåll (som ska inkluderas):Sidinnehåll (som ska inkluderas):
Rad 2: Rad 2:
  
 
Verksamhetens avslöjande ledde till rättsliga efterspel, dels genom de rättegångar tullingripandet i Helsingborg resulterade i, dels genom att det uppdagades att olovlig avlyssning redan tidigare förekommit vilket sedermera också ledde till rättegångar. Domarna i dessa de s.k. smuggel- respektive buggningsmålen redovisas nedan.
 
Verksamhetens avslöjande ledde till rättsliga efterspel, dels genom de rättegångar tullingripandet i Helsingborg resulterade i, dels genom att det uppdagades att olovlig avlyssning redan tidigare förekommit vilket sedermera också ledde till rättegångar. Domarna i dessa de s.k. smuggel- respektive buggningsmålen redovisas nedan.
 +
  
 
'''Det s.k. smugglingsmålet''' <sup>(40)</sup>
 
'''Det s.k. smugglingsmålet''' <sup>(40)</sup>
  
Bakgrund
+
''Bakgrund''
 
 
Den 1 juni 1988 omkring kl. 22.30 stoppades Per K i tullen i Helsingborg efter att ha kommit med färja från Helsingör.
 
 
 
Per K var den polisman som avdelats att bistå Ebbe Carlsson. När han i bil åkte genom tullen blev han tillfrågad om han hade något att förtulla, vilket han förnekade. Vid kontroll av bilen hittades elektronisk utrustning. På
 
 
 
tullpersonalens fråga vad det var för utrustning han medförde svarade
 
 
 
han att det var elektronisk avlyssningsutrustning. Han legitimerade sig
 
 
 
som polis och visade även ett rekommendationsbrev som han fått av
 
 
 
Sune Sandström, som var chef för säkerhetspolisen sedan den 15
 
 
 
september 1987. Efter kontroll med säkerhetspolisen samma natt
 
 
 
lämnades tullen besked om att säkerhetspolisen inte hade med avlyss-
 
 
 
ningsutrustningen att göra. Efter att Rikspolisstyrelsens direktion extra-
 
  
inkallats till möte den 2 juni 1988 underrättades tullen om att Riks-
+
{{Tid|1988-06-01}}omkring klockan {{Tid|22:30}}stoppades Per K i tullen i Helsingborg efter att ha kommit med färja från Helsingör.
  
polisstyrelsen inte ville befatta sig med utrustningen. Tullen under-
+
Per K var den polisman som avdelats att bistå [[Ebbe Carlsson]].
  
rättade åklagaren, som inledde förundersökning. Den 8 juni 1989
+
När han i bil åkte genom tullen blev han tillfrågad om han hade något att förtulla, vilket han förnekade.  
  
väcktes åtal mot sex personer.
+
Vid kontroll av bilen hittades elektronisk utrustning. På tullpersonalens fråga vad det var för utrustning han medförde svarade han att det var elektronisk avlyssningsutrustning.
  
Rättegången vid Stockholms tingsrätt
+
Han legitimerade sig som polis och visade även ett rekommendationsbrev som han fått av [[Sune Sandström]], som var chef för säkerhetspolisen sedan {{Tid|1987-09-15}}.
  
De sex som åtalades var förutom Per K även Ebbe Carlsson, Jan B,
+
Efter kontroll med säkerhetspolisen samma natt lämnades tullen besked om att säkerhetspolisen inte hade med avlyssningsutrustningen att göra.
  
Walter K, Per J och den person som i vår rapport benämns polisman A.
+
Efter att Rikspolisstyrelsens direktion extrainkallats till möte {{Tid|1988-06-02}}underrättades tullen om att Rikspolisstyrelsen inte ville befatta sig med utrustningen.  
  
formen. Enligt utskottets bedömning skulle hon dock utan att överskrida dessa
+
Tullen underrättade åklagaren, som inledde förundersökning. {{Tid|1989-06-08}}väcktes åtal mot sex personer.
  
gränser ha kunnat upplysa förundersökningsledningen om att rikspolischefen
+
''Rättegången vid Stockholms tingsrätt''
  
hade information att ge. – Emellertid har Anna-Greta Leijon vid flera tillfällen
+
De sex som åtalades var förutom Per K även [[Ebbe Carlsson]], [[Jan Barrling]], [[Walter Kegö]], [[Per Jörlin]] och den person som i vår rapport benämns polisman A {{Maskat|Text= [[Carl Gustav Östling]]}}.
  
erinrat rikspolischefen om vikten av att hålla åklagarna underrättade. Hon har
 
  
haft anledning att anta att hennes erinringar gett resultat.” – På den grunden an-
 
  
såg reservanterna att ”Anna-Greta Leijon vidtagit tillräckliga åtgärder för att
+
== ==
 +
formen. Enligt utskottets bedömning skulle hon dock utan att överskrida dessa gränser ha kunnat upplysa förundersökningsledningen om att rikspolischefen hade information att ge.
  
tillse att åklagarna hölls underrättade”. (1988/98:KU 30 s. 104)
+
– Emellertid har Anna-Greta Leijon vid flera tillfällen erinrat rikspolischefen om vikten av att hålla åklagarna underrättade. Hon har haft anledning att anta att hennes erinringar gett resultat.
  
40 Se Stockholms tingsrätts dom och akt i målet B 16-287-89 och Svea hov-
+
– På den grunden ansåg reservanterna att ”Anna-Greta Leijon vidtagit tillräckliga åtgärder för att tillse att åklagarna hölls underrättade”. (1988/98:KU 30 s. 104)
  
rätts, avdelning 11, dom och akt i målet B 1720/91.
+
40 Se Stockholms tingsrätts dom och akt i målet B 16-287-89 och Svea hovrätts, avdelning 11, dom och akt i målet B 1720/91.

Nuvarande version från 30 oktober 2021 kl. 12.26

Den här sidan har inte korrekturlästs


Ytterligare granskningar

Verksamhetens avslöjande ledde till rättsliga efterspel, dels genom de rättegångar tullingripandet i Helsingborg resulterade i, dels genom att det uppdagades att olovlig avlyssning redan tidigare förekommit vilket sedermera också ledde till rättegångar. Domarna i dessa de s.k. smuggel- respektive buggningsmålen redovisas nedan.


Det s.k. smugglingsmålet (40)

Bakgrund

1988-06-01 omkring klockan 22:30 stoppades Per K i tullen i Helsingborg efter att ha kommit med färja från Helsingör.

Per K var den polisman som avdelats att bistå Ebbe Carlsson.

När han i bil åkte genom tullen blev han tillfrågad om han hade något att förtulla, vilket han förnekade.

Vid kontroll av bilen hittades elektronisk utrustning. På tullpersonalens fråga vad det var för utrustning han medförde svarade han att det var elektronisk avlyssningsutrustning.

Han legitimerade sig som polis och visade även ett rekommendationsbrev som han fått av Sune Sandström, som var chef för säkerhetspolisen sedan 1987-09-15 .

Efter kontroll med säkerhetspolisen samma natt lämnades tullen besked om att säkerhetspolisen inte hade med avlyssningsutrustningen att göra.

Efter att Rikspolisstyrelsens direktion extrainkallats till möte 1988-06-02 underrättades tullen om att Rikspolisstyrelsen inte ville befatta sig med utrustningen.

Tullen underrättade åklagaren, som inledde förundersökning. 1989-06-08 väcktes åtal mot sex personer.

Rättegången vid Stockholms tingsrätt

De sex som åtalades var förutom Per K även Ebbe Carlsson, Jan Barrling, Walter Kegö, Per Jörlin och den person som i vår rapport benämns polisman A  Carl Gustav Östling .


formen. Enligt utskottets bedömning skulle hon dock utan att överskrida dessa gränser ha kunnat upplysa förundersökningsledningen om att rikspolischefen hade information att ge.

– Emellertid har Anna-Greta Leijon vid flera tillfällen erinrat rikspolischefen om vikten av att hålla åklagarna underrättade. Hon har haft anledning att anta att hennes erinringar gett resultat.”

– På den grunden ansåg reservanterna att ”Anna-Greta Leijon vidtagit tillräckliga åtgärder för att tillse att åklagarna hölls underrättade”. (1988/98:KU 30 s. 104)

40 Se Stockholms tingsrätts dom och akt i målet B 16-287-89 och Svea hovrätts, avdelning 11, dom och akt i målet B 1720/91.