PKK
Det råder ingen tvekan om att misstanken att PKK skulle kunna ha haft
med mordet att göra är grundligt utredd och att det nu inte är aktuellt
med några ytterligare utredningsåtärder.
Som framgått av redogörelsen för PKK-avsnittet aktualiserades
tanken på att PKK kunde ha med mordet att göra omgående i utred-
ningen. Redan de första veckorna hölls mot den bakgrunden ett stort
antal förhör och det gjordes även en husrannsakan i en PKK-lokal, var-
vid personer medtogs till förhör. ”PKK-spåret” fanns alltså med i
utredningen från första början och det växte sedermera till att bli det
s.k. huvudspåret.
Liksom beträffande andra ”spår” med internationell anknytning
måste utredningen mot PKK betraktas från såväl abstrakt motivsyn-
punkt som konkret gärningssynpunkt. I det första hänseendet riktas
intresset mot motiv, möjlighet och medel medan det i det andra
hänseendet riktas mot konkreta tecken i tid och rum på att i detta fall
organisationen PKK kan ha haft med gärningen att skaffa.
Den mot PKK inriktade utredningen har utgått från att organisa-
tionen kan ha haft ett motiv att angripa den svenske statsministern. Det
grundläggande ställningstagandet, som torde ha föranlett redan de
inledande åtgärderna, är att PKK i Sverige hade varit utsatt för rättsliga
åtgärder som av organisationen måste ha uppfattats som negativa och
mycket besvärande, nämligen det faktum att organisationen ”terrorist-
stämplats” och att ett antal av dess företrädare i landet hade belagts
med s.k. kommunarrest. PKK hade även kommit att betraktas som an-
svarigt för två i Sverige begångna mord på avhoppade PKK-med-
lemmar. Vidare hade PKK:s ledare Öcalan sökt visum till Sverige men
förvägrats detta. Dessa senare förhållanden följde dock normala rätts-
liga rutiner, medan terroriststämpeln och kommunarresten, som var av
en mer extraordinär karaktär, av PKK kunde uppfattas som riktade mot
just den organisationen. Utredningen kring dessa förhållanden, hur
PKK agerat tidigare och i andra sammanhang, vilka möjligheter man
haft att utföra ett attentat av detta slag etc. fördjupades successivt. Det
finns skäl att anta att en betydande kunskap byggdes upp. Mot detta
finns inget att invända; uppslaget som sådant förtjänade en utredning
med denna inriktning. Därmed inte sagt att resursanvändningen så som
den utvecklades var rimlig – det var den uppenbarligen inte – men
ansatsen var riktig.
Resultatet av den motivrelaterade delen av utredningen tycks ha
varit att misstankarna mot PKK successivt stärktes. Det kan ifrågasättas
om de verkligen gjorde det. Det ter sig för oss som att PKK:s motiv för
att begå ett attentat mot Olof Palme står att finna i de omständigheter