wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/428

Från wpu.nu

Version från den 8 mars 2021 kl. 05.06 av Botten Anna (diskussion | bidrag) (Auto Google Cloud Vision OCR (mopocr2.py))
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Den här sidan har inte korrekturlästs


då den avsatt spår i tid och rum. Det är ju också lätt att konstatera att

PU ägnat stora delar av sina resurser till att utreda tips som enbart utgår

från motivbilder/brottshypoteser utan att det i tipset funnits någon

”koppling till Sveavägen”. PKK-spåret är det allt överskuggande

exemplet på detta, men det finns som framgått även andra motiv-

relaterade uppslag som utretts grundligt.

De enligt vår mening troligaste förklaringarna till att basanalyser är

så sällsynta i PU är dels att kriminalpolisen saknade vana och kompe-

tens att själva göra sådana, och också var vagt avogt inställd till värdet

av arbete av detta slag, dels att utredningen saknat en kraftfull,

övergripande ledningsstyrning. I dessa hänseenden vill vi åter hänvisa

till den i avsnittet ”CIA” redovisade framställning som PU gjorde till

UD. Den visar att PU dragit den riktiga slutsatsen att frågor av det slag

som förekommer i framställningen behöver besvaras för att behovet av

utredningsåtgärder skall kunna bedömas. Men den visar också att PU

stått närmast handfallen inför hur detta skulle kunna ske och inte heller

lyckats få fram några svar. Det naturliga hade varit att frågeställningar

av detta slag gått via förundersökningsledningen, men denna synes

överhuvudtaget inte ha befattat sig med denna nivå inom utredningen.

Enligt vår mening måste det åvila den för utredningen ansvarige, dvs.

förundersökningsledaren, att tillse att analyser av det slag vi här

efterlyst kommer till stånd. Att så inte skett är ett tecken på att det varit

ett stort, alltför stort, avstånd mellan förundersökningsledningen och

den brottsutredande verksamheten i denna utredning.

I brist på basanalyser, som också sakligt skulle avgränsa de aktuella

avsnittens innehåll, har PU på oklara grunder sorterat in tips under

rubriker som i många fall förefaller missvisande. De uppslag som förts

till avsnitten ”Iran/Irak” och ”Mellanöstern inkl Israel” tycks som fram-

gått många gånger ha insorterats där på geografisk, nationell eller

etnisk grund. Detta spelar måhända mindre roll, så länge utrednings-

personalen hittar det material man söker, och PU skall kanske inte

lastas för att indelningen – som inte är avsedd för offentligt bruk – ger

det felaktiga intrycket att det förekommit en omfattande utredning uti-

från de motivbilder/hypoteser som rubrikerna i de internationella upp-

slagen associerar till. Som framgått av den redovisade genomgången

förhåller det sig i alla händelser inte så. Som motivbilder/brottshypote-

ser betraktade är flertalet av dessa avsnitt outredda.

Ser man i stället till ingångsuppgifterna i de enskilda uppslagen är

de i allmänhet tillräckligt utredda. Den reaktiva utredning som

förekommit är med andra ord tillfredsställande. Den är också, som

framgått i redovisningen, omfattande, ingående och oftast också ut-

sträckt i tiden. I någon mån kan det sägas att bristen på basanalys

kompenseras av det arbete som nedlagts i utredningen av enskilda