uppslag. I många uppslag är utredningen så långtgående att uppslagen
till och med framstår som ”överutredda”. Från resursprioriteringssyn-
punkt hade det allmänt sett varit bättre att lägga resurser på analyser än
på att – bildligt talat – spänna livrem på uppslag som redan hängde
stadigt i hängslen. Vi är dock medvetna om att synpunkter av det slaget
lätt kan te sig orättvisa mot dem som varit engagerade i utrednings-
arbetet. Att exakt dra gränsen för vad som är tillräcklig utredning och
vad som eventuellt kan betraktas som ”överutredning” är inte så enkelt
när man som PU hela tiden varit hårt påpassad och granskad. Det är
naturligt om man just velat använda ”både hängslen och livrem” för att
vara säker på att undgå störande kritik. Två saker vill vi dock uppmärk-
samma i detta sammanhang.
Det ena gäller förekomsten av det som i utredningssammanhang
kallas ”informationssvindlare” eller liknande. Med det menas personer
som av ett eller annat skäl vänder sig till utredningar av detta slag med
”intressant” information, som i själva verket är ovederhäftig. I den här
gruppen finns psykiskt instabila personer och mytomaner eller andra
som bara söker uppmärksamhet, men också människor som vill erhålla
fördelar av något slag i utbyte mot sin ovederhäftiga information, det
kan gälla pengar, uppehållstillstånd och annat. Den som studerar ett
utredningsmaterial av det slag som föreligger i PU slås av mängden i
denna mening otillförlitliga uppgiftslämnare. De misstänkta ”informa-
tionssvindlarna” är så många att de utgör ett praktiskt problem i utred-
ningen. Samtidigt som det är uppenbart att det finns många uppgifts-
lämnare i denna kategori är det emellertid förenat med rätt stora
svårigheter att i det enskilda fallet med säkerhet peka ut en person som
”informationssvindlare”. Det kan också te sig oetiskt att stämpla t.ex.
den som på grund av psykiska problem förser utredningen med fel-
aktiga uppgifter med ett så förklenande epitet, som däremot kan passa
bra på en uppenbar svindlare som ”källa Peter” i PKK-avsnittet. Mellan
dessa ytterligheter finns förstås utrymme för flera slags ”informations-
svindlare”. Med dessa reservationer kan det dock med fog hävdas att
merparten av uppgiftslämnarna i gruppen Ivan och William H (CIA-
avsnittet), Robert H (Mellanöstern), Mr A (Iran/Irak), Karl L (Bofors)
samt ”W” och Riian S (Sydafrika) i större eller mindre stor grad torde
vara att betrakta som informationssvindlare. Flertalet av dessa, liksom
andra uppgiftslämnare som kan misstänkas höra till samma kategori52,
52 Fler exempel är GA (se kapitel 7, GMP-objekt m.m.), Seppo A (se kapitel 5,
PKK-spåret), Eduardo D (se kapitel 5, Avsnitt N – ”Viktor G”), B (se kapitel 5,
Avsnitt T – ”Kartläggning av offrets personliga förhållanden”), liksom ett an-
tal uppgiftslämnare som förekommer i resningsmaterialet (se kapitel 6, Genom-
gång av resningsmaterialet).