wpu.nu

Sida:Ann-1980-08-01 Leif GW Persson horor hallickar och torskar.pdf/36

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


en fjärdedel av kvinnorna är missbrukare. Observationsdata (med reservation för att "synligt missbruk" kan vara en svårhanterlig indikator) ger en liknande andel. Ca en fjärdedel av de kvinnor so observerats vid de olika observationstillfällena har företett yttre tecken på missbruk. Genom att missbrukarna genomsnittligt har högre prostitutionsfrekvens än samtliga kvinnor som prostituerat sig på gatan tror jag dock att andelen missbruka-re i den senare gruppen ligger väsentligt lägre. Sannolikt under tio procent. Vilket ändå är en hög andel.

För att till sist återvända till mina personiiga iakttagelser från fältet och de jämförelser som jag gjort mellan kända och ckända gatuprostituerade. Likheten mellan de båda kategorierna är påfallande, såväl till det rent yttre, iakttagbara, som vad beträffar de uppgifter om sig själva som de oregistrerade prostituerade som jag pratat med förmedlat.

På en punkt torde dock grupperna skilja sig åt, nämligen vad beträffar deras inkomster av prostitutionen. Sannolikheten att registreras som gatuprostituerad är huvudsakligen en funktion av "arbetsfliten". De oregistrerade prostituerades inkomster av sin prostitution torde vara väsentligt mindre än de registrerades. Hur detta i sin tur påverkat deras sociala situation. vågar jag däremot inte uttala mig om.

Vad blir den sammanfattande tolkningen av dessa - ofta motsägelsefulla uppgifter om de gatuprostituerade?

För det första att gatuprostitutionen har en utpräglat tillfällig karaktär. Som individuell "beteendeyttring" kan den genomsnittligt betecknas som en kortare fas i den prostituerade kvinnans liv. Att den sedan kan avsätta livslånga, och säkert traumatiska, erfarenheter är en annan sak.

För det andra (och detta är en mycket viktig fråga som jag anser förtjänar ytterligare forskning) tror jag att egna erfarenteter som prostituerad är en betydligt vanligare kvinnlig erfarenhet än vad man tidigare föreställt sig. Jag har försökt relatera mina skattningar av hur pass utbredd gatuprostitutionen är till olika data om den kvinnliga befolkningen som helhet i Stockholmsområdet. Utfallet av dessa jämförelser är minst sagt förvånande. De antyder nämligen att om man utgår från samtliga kvinnor i en viss årsgrupp i Stockholmsområdet som fötts under 50-talet så skulle en av femtio prostituera sig på gatan under sin livscykel. Debuten skulle regel in54

träffa mellan 18 och 25 år, och själva prostitutionen skulle genomsnittligt vara av en mycket tillfällig natur.

Vad son gör mig beklämd i sammanhanget är inte främst de sociala slutsatser som man kan dra av detta, utan att skattningen helt strider mot tidigare forskning. Enligt denna borde nämligen prostitutionen (och allra minst gatuprostitutionen) alls icke vara så utbredd (jmf ex med de aktuella tal som redovisas av Fredriksson & Lind, s 15-16).

För det tredje slutligen; överensstämmelsen mellan registerdata och hela den grupp av kvinnor som prostituerat sig på gatan under den studerade tidsperioden. Inkomsterna av prostitution i gruppen som helhet är av naturliga skäl lägre än de som gäller för de registrerade prostituerade. Andelen narkotikamissbrukare torde också vara väsentligt lägre. Sannolikt kring tio procent. Inslaget av utländska flickor är troligen också mindre. Jag tror inte att det överstiger tio procent. I övrigt torde registerdata ge en relativt hygglig bild av den genomsnittliga gatuprostituerade.

III.5

Gatuprostitutionens aktuella omfattning och utveckling under 70talet. En sammanfattning.

Som jag papekat tidigare är de data som finns om gatuprostitutionen i Stockholm av minst sagt varierande kvalitet. Det senare gäller i särskilt hög grad sådana data som kan användas för analyser av prostitutionens förändringar över tiden. Ser man till de data som avser perioden före årskiftet 1976/77 torde de utan överdrift kunna betecknas som mycket bristfälliga.

Det finns främst två skäl till att datasituationen förbättras avsevärt from 1977. Senhösten 1976 inledde Stockholmspolisen sina första stora aktioner mot prostitutionen (koppleriet). B1 a så tillskapades ett särskilt prostitutionskommando med ett 20-tal spanare och utredare. Det polisiära arbetet resulterade dels i ett antal koppleriutredningar, dels (och kanske främst) innebar det att tillgången på registerdata om prostitutionen ökade drastiskt. Sommaren 1977 inleddes den här redovisade undersökningen med bl a systematiska insamlingar av observationsdata om gatuprostitutionen.

Men innan dess är datasituationen besvärlig. Atminstone vad gäller gatuprostitutionen. Tillgången på data är allmänt sett dålig. De data som finns är bristfälliga. Jämförbarheten med senare data är låg (se avsn 1.2 ovan).

55