wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/111

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


finner rimlig – varför han tillät sig tro att Nilsson själv hyste misstankar

i den riktning hans spekulationer gick. Samtidigt är det möjligt att

Rönnegård, som enligt egen uppgift hyste en misstro mot den krets av

poliser som Nilsson hade talat om, reagerade något känslomässigt på

det han fick höra. Kombinationen av de uppgifter som lämnades och

den som lämnade dem, dvs. att det var en person med mycket god

personkännedom som talade om vad Rönnegård uppfattade som veder-

börandes ”skyddslingar”, gjorde uppenbarligen ett starkt intryck på

Rönnegård. Det förefaller inte osannolikt att han kan ha läst in mer i

den information Nilsson lämnade än vad denne egentligen ville ha sagt.

Förklaringen till uppgifternas uppkomst skulle i så fall ligga dels i ett

vårdslöst spekulerande från Nilssons sida, dels i en tämligen okritisk

och möjligen – vilket Rönnegård själv antytt – ideologiskt präglad

reaktion från hans sida.

Det måste emellertid understrykas att denna tolkning lämnar

åtskilligt oförklarat. Det är således fortfarande helt dunkelt vem som

först fört ett ”södermöte” på tal. Diskrepansen mellan det Rönnegård

uppger sig ha hört från Nilsson och det denne kan påminna sig ha sagt

är för stor för att enbart kunna förklaras i enlighet med det nyss förda

resonemanget. Det är gåtfullt att Rönnegård så distinkt påminner sig

två möten mellan honom själv och Nilsson medan den senare endast

har ett diffust minne av ett möte av ett annat slag. Vad som emellertid

förenar Nilsson och Rönnegård är att de bägge samtalat med journa-

listen Lars B och kanske även med andra journalister om ”södermötet”

m.m. Det är fullt möjligt att de därvid fått information som tillfört

ärendet substans. Nilsson har t.ex. uppgivit att han för sin del tror att

det är Lars B som informerat honom om polisman F:s beteende under

mordkvällen.

Något ”södermöte” med alla de utpekade personerna den 27 februari

1986 tycks i alla händelser inte ha ägt rum; polisman A och ”löjtnant

X” har befunnit sig på annan plats. Uppgifterna från Jerry E och Jan S

ter sig inte minst mot den bakgrunden som trovärdiga. Det saknas för

övrigt helt tecken på att mötet skulle ha förekommit; uppgiften har inte

ens någon påvisbar källa. Rönnegård hänvisar till Nilsson, som

hänvisar till rykten han hört från journalisten Lars B och massmedia, i

vart fall journalisten Olle A, hänvisar till Rönnegård.

Den första utredningsomgången direkt i anslutning till att Rönne-

gård kontaktat PU avslutades sannolikt sedan förhören med Rönnegård,

Nilsson och Olle A lett till just den slutsatsen. Förhören med Jerry E

och Jan S ägde rum långt senare. Man kan fråga sig vad de egentligen

syftat till och varför de inte följts upp med förhör med polisman A, Per

K och Kjell K. Det kan synas som om PU undviker kontakt med vissa

polismän.