wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/16

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


Fallet Machnow blev även föremål för indirekt prövning i några tryck-

och yttrandefrihetsmål. Det mest kända gällde Sveriges Television, som

sommaren 1984 sände ett program som bl.a. belyste JO-institutionen.

Fallet Machnow tjänade som exempel. I programmet, som var direkt-

sänt, framträdde bl.a. Rolf Machnows syster. Hon namngav polisman D

och polisman E samt deras befäl och höll dem i praktiken ansvariga för

broderns död. De tre polismännen anmälde tv-programmet till JK, som

väckte åtal för förtal avseende polisman D och polisman E. Åtalet

bifölls. Det prövades i tre instanser7 och avslutades med dom i Högsta

domstolen den 15 april 1987. Den ansvarige programutgivaren dömdes

till 50 dagsböter. Polisman D och polisman E tilldömdes skadestånd

om 25.000 kronor vardera.

Machnowärendet har föranlett omfattande publicitet. Polisman D

och polisman E har med eller utan namns nämnande gjorts ansvariga

för Rolf Machnows död. Såväl åklagaren som JO har efter ingående

undersökningar konstaterat att det inte finns bevis som stöder den

anklagelsen. Flera domstolar har i tryck- och yttrandefrihetsmål funnit

att det mot den bakgrunden inte är försvarligt att med namns nämnande

likväl upprepa anklagelsen. JO ansåg dock att polismännen D:s och E:s

bristande tillsyn av Rolf Machnow hade bort föranleda disciplinär

påföljd. Det kan i viss mån ha gett stöd för misstanken om att allt inte

gått rätt till vid omhändertagandet av Rolf Machnow. Ärendet inne-

fattade långt fler turer än de som relaterats här.

Skeppsholmenmålet

En fredagskväll i oktober 1983 patrullerade sex poliser ur den s.k.

baseballigan tillsammans i en polisbuss. Gatuvåldsgrupperna var vid

denna tid upplösta. De tjänstgjorde i stället som s.k. områdespoliser och

7 Hovrättsförhandlingarna ägde rum dagarna efter mordet. Det var dessa för-

handlingar vittnet Lars K besökte för identifikation av polisman D, jfr avsnittet

om denne nedan.

hälsningen avses tydligen att JO:s granskning av polisman D:s åtgärder

eller brist på åtgärder i Machnowärendet skulle vara att anse som

trakasserier. Jag vill då erinra om att ombudsman enligt 21 § lagen

(1975:1057) med instruktion för justitieombudsmännen skall verkställa de

utredningsåtgärder som fordras för prövning av klagomål och andra

ärenden. Klagomålen i detta fall avsåg bl.a. begäran om utredning av

omständigheterna kring Rolf Machnows död. Polisman D:s yttrande, som

fällts i anslutning till ett ärende av så allvarlig natur, måste enligt min

mening anses utomordentligt olämpligt.