Bl.a. uppges att han under 1983 förekom i en uppmärksammad affär
vid narkotikaroteln. Utredningsmannen hade lånat pengar av huvud-
mannen i ett stort narkotikamål såväl under som efter målets av-
görande. Vid denna tid pågick också ett ärende mot honom för att han
tagit emot pengar för vidare befordran till annan men inte gjort detta.
Efter dessa affärer sjukskrev han sig. Han kom sedan inte tillbaka.
Nämnas bör också att utredningsmannen, enligt internutrednings-
gruppen, tidigare hade dömts för misshandel och urkundsförfalskning i
samband med tjänsten.
Vi har ställt oss frågan varför en person som misskött sina uppdrag
på detta sätt över huvud taget kunnat få fortsatta uppdrag inom krimi-
nalpolisen. Framför allt undrar vi hur det kom sig att en person med
denna bakgrund kom att betros med en så viktig uppgift som förhören
med den förste huvudmisstänkte för mordet på Olof Palme.
Utredningsmannen tjänstgjorde vid tiden för mordet på Stockholms-
polisens våldsrotel. Polisintendenten Stig Lennart Pettersson, chef för
spaningssektionen, beskrev i utfrågning inför Juristkommissionen den
28 november 1986 utredningsmannens roll i mordutredningen på
följande sätt:
Utredningsman V tillsammans med andra polismän från den grupp på
våldsroteln, där de egentligen var placerade, arbetade fortsättningsvis
vidare med uppgifter rörande 33-åringen. Den utredning som då togs fram
ledde till att chefsåklagaren K.G. Svensson, efter föredragning av utred-
ningsman V, beslutade att 33-åringen på nytt skulle hämtas till förhör.
Detta skedde den 12 mars 1986. Samma dag förklarades 33-åringen an-
hållen. Förhören med den misstänkte leddes av utredningsman V. Vid den
tidpunkten var utredningsman V helt okänd för Pettersson. Enligt Linder
var det dock en bra polisman och Pettersson fann därför inte anledning att
göra någon ändring beträffande frågan om vem som skulle sköta förhören
med den misstänkte.
Den person som omnämns är poliskommissarie Nils Linder, vid tiden
för mordet chef för våldsroteln. Linder ingick liksom Pettersson i Hans
Holmérs s.k. ledningsgrupp. Upplysningarna innebär att det fanns kun-
skap om utredningsmannens person inom polisledningen och att hans
kvalifikationer där hade bedömts vara till fyllest för de uppgifter han
anförtroddes.
I en av Juristkommissionens promemorior, daterad den 16 december
1986, finns följande uppgifter:
Kommissarie Helge Eriksson, rikskrim, har vid samtal denna dag lämnat
bl.a. följande upplysningar.