wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/415

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


anmärka är vidare att det tog ända till hösten 1988 innan detta upp-

dagades, att åtgärderna var sanktionerade på hög nivå inom polisen och

att saken helt undgick de granskande kommissionerna.

Samma iakttagelser kan göras beträffande flera av inslagen i den s.k.

Ebbe Carlsson-affären, som ju innefattade ett antal lagbrott med

inblandning av tjänstemän vid polisen. Affären innefattade även

institutionella och konstitutionella aspekter. De enskilda lagbrotten – att

en privatperson fick del av hemligt material, att polismän engagerades

för smuggling av avlyssningsutrustning m.m. – var naturligtvis allvar-

liga. Än allvarligare är dock att en informell utredning i statsmaktens

hägn kunde utvecklas vid sidan av den rättsenliga och reguljära

mordutredningen. Här var det inte bara fråga om att polismakten över-

skred sina befogenheter och bröt mot lagen, utan om att sätta hela det

rättsliga kontrollsystemet ur spel.

5.16.4 Övriga avsnitt

”CIA”. Utredningsavsnittets rubrik rymmer uppslag som i någon

mening kan kopplas till CIA, trots att någon utredning med avseende

på organisationen CIA knappast kan sägas ha förekommit i PU. Det

kan i och för sig ifrågasättas om det förelegat något skäl att försöka

utreda om CIA haft med mordet att göra; det finns inga vederhäftiga

indikationer i den riktningen i utredningsmaterialet.

I den mån det skulle ha funnits indikationer av det slaget, värda att

ta på allvar, kan man fråga sig hur en utredning med den inriktningen

hade kunnat gå till. Saken illustreras av den ovan citerade skrivelse som

PU våren 1988 lät avsända till UD, med bl.a. förfrågan om det i början

av 1986 fanns ”någon anledning för USA och dess underrättelseorgan

CIA – utifrån en objektiv bedömning – att i personen och politikern

Olof Palme se en sådan fara för de egna intressena, att ett undanröjande

av honom låg nära till hands?” Oavsett hur ett uppslag med en sådan

utgångspunkt skulle utredas, borde PU ha insett att den valda vägen

inte var framkomlig. Skrivelsen synes ju också ha orsakat förvåning

hos UD och den lämnades utan avseende.48 Bortom denna skrivelse och

dess öde, som i sitt historiska sammanhang kan te sig som en kuriositet,

finns en svår fråga, som knappast fått sitt svar i denna mordutredning,

nämligen hur ett statsmannamord med misstänkt internationell bak-

grund över huvud taget skall kunna utredas. En sak torde stå klar, det

48 Från UD:s sida har om denna skrivelse och de kontakter som föregick den

sagts att polisen inte uppfattades som förtroendeingivande och att UD ”inte

ville ta i detta”.