anmärka är vidare att det tog ända till hösten 1988 innan detta upp-
dagades, att åtgärderna var sanktionerade på hög nivå inom polisen och
att saken helt undgick de granskande kommissionerna.
Samma iakttagelser kan göras beträffande flera av inslagen i den s.k.
Ebbe Carlsson-affären, som ju innefattade ett antal lagbrott med
inblandning av tjänstemän vid polisen. Affären innefattade även
institutionella och konstitutionella aspekter. De enskilda lagbrotten – att
en privatperson fick del av hemligt material, att polismän engagerades
för smuggling av avlyssningsutrustning m.m. – var naturligtvis allvar-
liga. Än allvarligare är dock att en informell utredning i statsmaktens
hägn kunde utvecklas vid sidan av den rättsenliga och reguljära
mordutredningen. Här var det inte bara fråga om att polismakten över-
skred sina befogenheter och bröt mot lagen, utan om att sätta hela det
rättsliga kontrollsystemet ur spel.
5.16.4 Övriga avsnitt
”CIA”. Utredningsavsnittets rubrik rymmer uppslag som i någon
mening kan kopplas till CIA, trots att någon utredning med avseende
på organisationen CIA knappast kan sägas ha förekommit i PU. Det
kan i och för sig ifrågasättas om det förelegat något skäl att försöka
utreda om CIA haft med mordet att göra; det finns inga vederhäftiga
indikationer i den riktningen i utredningsmaterialet.
I den mån det skulle ha funnits indikationer av det slaget, värda att
ta på allvar, kan man fråga sig hur en utredning med den inriktningen
hade kunnat gå till. Saken illustreras av den ovan citerade skrivelse som
PU våren 1988 lät avsända till UD, med bl.a. förfrågan om det i början
av 1986 fanns ”någon anledning för USA och dess underrättelseorgan
CIA – utifrån en objektiv bedömning – att i personen och politikern
Olof Palme se en sådan fara för de egna intressena, att ett undanröjande
av honom låg nära till hands?” Oavsett hur ett uppslag med en sådan
utgångspunkt skulle utredas, borde PU ha insett att den valda vägen
inte var framkomlig. Skrivelsen synes ju också ha orsakat förvåning
hos UD och den lämnades utan avseende.48 Bortom denna skrivelse och
dess öde, som i sitt historiska sammanhang kan te sig som en kuriositet,
finns en svår fråga, som knappast fått sitt svar i denna mordutredning,
nämligen hur ett statsmannamord med misstänkt internationell bak-
grund över huvud taget skall kunna utredas. En sak torde stå klar, det
48 Från UD:s sida har om denna skrivelse och de kontakter som föregick den
sagts att polisen inte uppfattades som förtroendeingivande och att UD ”inte
ville ta i detta”.
