”Vapenhandel Bofors”. Avsnittet har av dokumentationen att döma till
och från varit föremål för utredningsåtgärder sedan slutet av 1987, dock
med vissa förtätningar 1988 och 1992. Utredningen har huvudsakligen
bedrivits reaktivt, även om vissa åtgärder främst under 1992 tillkom på
eget initiativ. Någon mera konkret information som knyter an till
mordet på Olof Palme finns inte i materialet. Efter PU:s utredning 1992
har förekommande ingångsuppgifter utretts så långt möjligt. Detta
innebär dock inte att motivbilden kring Bofors vapenaffärer kan anses
tillfredsställande utredd, se vidare nedan.
Avsnittets dokumentation är svårtillgänglig. Svårtillgängligheten
synes sammanhänga med att det inte tagits något ”samlat grepp” om
avsnittet. Motivbilden består av två huvuddelar – Indienaffären och
uppgifterna om vapenexport till Iran. Därutöver finns ett antal mindre
framträdande uppslag. Materialet hade med fördel kunnat delas in på
motsvarande sätt. Det finns förutom den korta sammanställning som
upprättades under våren 1990 inte heller någon av PU upprättad
sammanställning eller analys av avsnittet eller delar av det. Däremot
finns flera utmärkta sammanställningar och analyser om själva Bofors-
utredningen registrerade, men dessa anknyter alltså inte till mordutred-
ningen.
Uppslaget om Karl L talar för sig självt. Karl L, som från början
lämnat ett tips som kunnat härledas till Finland, har allteftersom tiden
gått kommit med nya uppgifter och torde få betraktas som en ”infor-
mationssvindlare”. Han har under åren 1990-93 fått ta ett ganska stort
utrymme då han vid ca tio tillfällen lämnat uppgifter vid personliga
kontakter med PU.
Kommissionen har inhämtat viss ytterligare information om Bofors-
ärendet från en utredningsman som arbetat med utredningen kring
Bofors vapenhandel och från en utredningsman vid PU.
Kriminalinspektören Bengt P uppgav bl.a. följande. I oktober 1984
började han och en annan utredningsman att i stor hemlighet utreda
Bofors affärer. Utredningen kom att pågå under flera år. Mordet på
Olof Palme i februari 1986 hade ett tidsmässigt samband med dels
Indienaffären, dels påstådd olaglig export av krigsmateriel från Bofors
till främst Iran. Efter mordet började tips med anknytning till mordet
och Bofors vapenaffärer att komma in till Bofors-utredarna. I anledning
härav gjorde Bengt P och en kollega på eget initiativ i ordning en sär-
skild pärm med olika uppgifter som pekade på ett eventuellt samband
mellan mordet och Bofors vapenaffärer. De upprättade också en
sammanställning i en promemoria upptagandes 21 punkter. Bengt P
och hans kollega försökte vid flera tillfällen överlämna detta material
till mordutredningen, men Hans Holmér var inte intresserad. De talade
också med Tommy Lindström, men inte heller detta ledde till att de