wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/57

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


Beträffande det förhör som hölls av Jan S med polisman A i augusti

1986, där även Per-Göran Näss närvarade, upplystes att polisman A var

påtagligt nervös inför förhöret. Han var även spritpåverkad. När han

informerades om att förhöret skulle gälla mordet på statsministern blev

han märkbart lättad. Per-Göran Näss och Jan S tolkade hans reaktion

så, att han varit rädd för att förhöret skulle handla om något annat. Det

gjordes också vissa efterforskningar, men man kom inte längre än till

att sätta det i samband med att han kort senare slutade sin anställning

vid Telverket Radio, möjligen hade han förfarit oegentligt i något

upphandlingsförfarande.34

Hans Holmér sammanträffade den 14 maj 1996 med företrädare för

den tidigare Palmekommissionen. Enligt de minnesanteckningar som

upprättades uppgav Hans Holmér följande angående sin kännedom om

polisman A.35

34 I säkerhetspolisens akt finns en anteckning från dagen för förhöret (19

augusti 1986). Den är gjord av Jan S och innehåller i princip de uppgifter som

här återgivits. Det framgår att polisman A varit orolig för att förhöret skulle

gälla hans arbete på Televerket Radio. När det stod klart att det inte skulle göra

det utan handla om statsministermordet ”pustade” polisman A enligt anteck-

ningen ”högt av lättnad”. – Jfr även säkerhetspolisens noteringar om förhållan-

dena vid Televerket Radio (återgivet i fotnot ovan).

35 PK Minnesanteckningar nr 41.

var ju alldeles uppenbart, alla privatspanares och journalisters önskedröm

var att det skulle vara en polis som hade mördat honom. Man ville ju det,

det var uppenbart. Men återigen, vi var ju tvingade att hålla oss till realia

och det vi hade, det var ju alltså enskilda polismän, kanske de var

nazistsympatisörer, kanske var de långt ute på högerkanten på annat sätt

eller extrema på något annat håll. Men vi kunde aldrig se någon formation

eller något sådant som vi kunde göra oss nytta av i en förundersökning. Jag

kan aldrig säga att jag sett något sådant.

Polisman A --- kände han till sedan tidigare bl.a. på det sättet att A på RPS

uppdrag utrett behovet av ett nytt tjänstevapen. Polisman A var utbild-

ningsansvarig i vapenfrågor på 70- och 80-talet. Hans Holmér visste att han

var ”vapentokig” i en positiv mening, nämligen duktig på vapen. Han var

även känd för sin Palme-fientliga attityd och högeranstrukna åsikter.

Uppslag som kom in i förening med vad som sålunda var känt om honom

samt hans omvittnade handlingskraft gjorde att en utredning gjordes be-

träffande honom. Såvitt Hans Holmér minns kom det fram att polisman A

var nyopererad vid tiden för mordet, men hur ärendet avslutades minns han

inte.