wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/109

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


Curt Nilsson har inför kommissionen lämnat en redogörelse som

överensstämmer med vad som framkommit i PU:s utredning, med

följande avvikelser och kompletteringar.

Bakgrunden till det samtal som Rönnegård rapporterat om till PU

var att Nilsson fått en uppgift om att polisman F kräktes under för-

följandet av gärningsmannen. Nilsson trodde att han fått denna uppgift

av journalisten Lars B, men när han hade kontrollerat saken med Lars

B hade denne sagt att så inte var fallet. Nilsson betonade att han ”aldrig

blivit ojuste bemött” av Lars B och att han har förtroende för denne

som yrkesman. För Nilsson framstod det därför som gåtfullt varifrån

han fått informationen om polisman F:s kräkningar.

I alla händelser fann Nilsson uppgiften mycket anmärkningsvärd.

Han hade resonerat så här. Polisman F hade sina sympatier långt till

höger och hade anknytning till extrema kretsar inom polisen. Hans

beteende – en vältränad polisman som kräks efter en jämförelsevis lätt

språngmarsch – skulle kunna förklaras av en stor mental anspänning.

Nilsson drog ”den rätt naturliga slutsatsen” att polismannen kanske

visste vem det var som skjutits (när poliserna kommenderats att uppta

förföljandet var offrets identitet ännu inte känd på brottsplatsen) och att

han kanske misstänkte att hans egen lägenhet kunde ha tagits i anspråk

av den flyende gärningsmannen. Nilsson kände även till att polis-

mannen var en nära vän till polisman A. Denne hade ju opererats kort

före mordet och beskrivningen av en gärningsman med ”vaggande

gång” som rörde sig relativt långsamt från brottsplatsen kunde stämma

in på polisman A, hade Nilsson resonerat. För att få närmare infor-

mation om hur det förhöll sig med polisman F:s kräkningar hade

Nilsson tagit kontakt med befälet i den piketstyrka där polisman F

tjänstgjorde, Kjell Ö. Denne hade givit Nilsson en detaljerad beskriv-

ning av patrullens åtgärder före och efter larmet, bl.a. av händelsen då

polisman F parkerade om sin bil och då denne kräktes. – Det var upp-

gifter av det här slaget som Nilsson förmedlade till Rönnegård. Nilsson

hade i sammanhanget även tankar om att en konspiration kunde ha

utgått från att Olof Palme brukade besöka socialdemokraternas parti-

lokaler på Sveavägen, belägna ungefär mitt emot biografen Grand, och

från att han då kunde promenera hem. Ett scenario motsvarande det

som inträffade skulle därmed kunna ha varit förberett.

Nilsson är mycket osäker på när samtalet utspelade sig och kan inte

ange någon hållpunkt alls för en tidsbestämning. Han kom inte ihåg om

Rönnegård tog kontakt med honom vid något senare tillfälle för att

kontrollera om mordutredarna var informerade. Han minns däremot att

han sökte upp Rönnegård efter det att PU tagit upp saken och hört

honom upplysningvis. Han hade blivit arg på Rönnegård för att denne

”skenat iväg” och gjort klart för Rönnegård vad han tyckte om detta.