wpu.nu

Sida:Pol-1986-03-20 D6770-00 Förhör-om-och-med-DF.pdf/2

Från wpu.nu

Den här sidan har korrekturlästs


vi inte lyssna på honom.

Han rusade ut varje eftermiddag och köpte båda kvälistidningarna. De skulle han spara till sina barnbarn, för de skulle bli historiska.

 Fr. Lingheim  kan nu inte erinra sig om David Fredin talade för eller emot Olof Palme.

 Fr. Lingheim  fick ofta telefon från Davids mamma, som ville höra hur det gick för sonen. Vid dessa telefonsamtal kom det fram att David Fredin hade haft politiska grubblerier. Han var livrädd för ryssar.

Föräldrarna hade troligen varit i Ryssland och David Fredin hade då varit väldigt rädd att de skulle ta med sig biblar så att de skulle åka fast där. Han var också rädd för att ryssarna skulle överfalla Sverige. Han grubblade ständigt och bad även

Han orkade inte gå till arbetet trots att han hade endast ett par tre kilometrar, utan ofta tog han taxi.

 Fr. Lingheim  kommer nu inte ihåg hur han reagerade efter mordet, om han var ledsen eller glad.

Han hade emellertid ett enormt intresse för vad som stod i tidningarna. Det var liksom "grejen" att Olof Palme blev mördad.

Hon minns inte om han någon gång sagt att han tillhörde någon politisk organisation.

David Fredin hade några mystiska saker för sig och påstod en gång att han hade fått en läkare (Alf Enerström till kompis till vilken han försvann ibland då han var ledig. Läkaren skulle troligen bo någonstans i Värmland. I övrigt hade han inte några bekanta som  Fr. Lingheim  känner till.

Ingen besökte honom på arbetsplatsen och han nämnde aldrig någon som hon minns. På arbetsplatsen var det troligen som han hade mest kontakt med.

Förmodligen var det inte någon djupare vänskap, utan inskränkte sig till samtal under arbetstiden.

 Fr. Lingheim  beskriver David som mycket blek, mager och bortklemad. Han hade djupa grubblerier och svårt för att sova och var därför ofta trött.

 Fr. Lingheim  beskriver honom som smal, lite långsmalt ansikte, stora ögon och använde alltid glasögon, mörka ögonfransar.

Han hade lite självlockigt hår, brunaktigt.  Fr. Lingheim  har inte sett honom bära peruk.

Klädseln kommer hon inte ihåg mer än en gråaktig, vadderad rock samt att han ofta hade s.k. diplomatportfölj.

 Fr. Lingheim  förevisas ett passfoto och säger med en gång att det är David, men då han arbetade på sjukhemmet var han betydligt smalare. Hon visas även de övriga bilderna av David Fredin och känner igen honom med anmärkningen att han bär peruk. Kläderna känner hon inte igen.

 Fr. Lingheim  påpekar att det är mera sällan hon ser personalen i ytterkläder.

 Fr. Lingheim  vet att David Fredin bodde hos någon, som hette , eftersom det i