wpu.nu

Sida:Pol-1996-12-11 OKÄND UPPSLAGSKOD En Revisionell bed mning.pdf/163

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


nisation. Den oklarhet som här uppstod förorsakade stora undersökningar senare. Även vi har tvingats utreda denna fråga ingående.

Vår bedömning är dock att Palmeutredningen inte kan lastas för denna lapSUS.

En kvadrantberoende bedömning av de resultat som nåtts

Vid en övergripande bedömning av de resultat som Palmeutredningen faktiskt nått så måste den göras konditionalt, dvs utifrån ett antagande om vilken kvadrant och gärningsman vi faktiskt har att göra med. Om vi faktiskt rör oss i kvadrant 3 EGM/OP, ja då har Palmeutredningen "läst" händelseförlopp, brottsplats m m rätt. Skulle dessutom Christer Pettersson vara gärningsmannen, ja då har utredningen spårat upp rätt gärningsman och lagfört honom. En icke oansenlig prestation. Däremot har man inte lyckats få fram tillräcklig bevisning mot honom. Åklagarens misstag vid Lisbeth Palmes konfrontation med Christer Pettersson och förbiseendet med Riksåklagarämbetets diarium har fått förödande konsekvenser. Att åtalet misslyckades måste som systemet är utformat lastas åklagarna. Dock bör i rättvisans namn erinras om att Anders Helin inför dåvarande riksåklagare och biträdande riksåklagare gjorde en mycket professionell och sannspådd bedömning av sannolikheten för en fällande dom i de olika instanserna. Beslutet att gå till domstol fattades på högsta nivå.

En annan reflektion blir i så fall även att utredningen i sina förhör med Christer Pettersson och under rättegångarna, totalt under nästan ett års tid, inte lyckats förmå en småkriminell s k A-lagare från en förort i Stockholm att erkänna sitt dåd - mordet på landets statsminister. Det väcker frågan om hur förhören i ett sådant här sammanhang utformas. För en lekman verkar det ju tämligen bisarrt - i vilket annat land skulle något sådant kunna äga rum? Motargumentet är givetvis att det visar vilken rättssäkerhet som råder. Skulle XX vara gärningsmannen, ja då har Palmeutredningen gjort en utomordentlig spaningsinsats för att spåra upp honom. Dock för man dra av något av det positiva omdömet för att man inte fick kontakt med XX förrån flera år efter första försöket. Däremot ger den tveksamhet och oförmåga att "knyta ihop säcken” som man visat ett allvarligt minus i marginalen. Även här tror vi att det i första hand faller på åklagarna. Argumentet att t ex inte utnyttja metalldetektor i XX:s omgivningar pga att det skulle vara en för stor tvångsåtgärd haltar betänkligt när man betänker att husrannsakan faktiskt gjorts på samma bedömningsunderlag. Snarare misstänker man att det av polisen anförda motivet med snö på tomten kan ha vägt tyngre. Eller så har åklagarna gjort den i och för sig mänskligt forståeliga bedömningen att svepningen omedelbart skulle röja den misstänktes identitet för massmedia, medan en husrannsakan kan ske diskret. Fast det är ju inget formellt godtagbart skäl. Möjligheten att utnyttja den illegala vapenhanteringen som en indirekt anledning till att sätta press på XX har heller inte utnyttjats. Sammantaget framstår det för en lekman som en överreaktion från åklagarnas sida beroende på tidigare misslyckanden med 33-åringen, PKK och Christer Pettersson. Fast här