wpu.nu

Sida:Pol-1996-12-11 OKÄND UPPSLAGSKOD En Revisionell bed mning.pdf/165

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


de facto underminerad. Grundmodellen föreföll dock vara att åklagaren skulle ta över och bedöma om det material som förelades av spaningsledningen höll för att väcka åtal.

Den modell som tillämpats under senare år har varit att biträdande riksåklagare Solveig Riberdahl haft förundersökningsansvaret. Det praktiska ansvaret för spaningsarbetet har dock legat kvar hos polisen. I en nära dialog mellan dessa har prioriering av spaningsåtgärder fastlagts och ”protokollförts".

Huruvida denna senare modell är att föredra måste nog analyseras av personer med kvalificerad juridisk kompetens. Våra reflektioner begränsar sig till följande iakttagelser

Den första är att den högste ansvarige för spaningen, nämligen åklagaren, inte har annat en rudimentär polisiär erfarenhet och kompetens. Det blir därför svårt att ta ställning till polisens arbete och förslag annat än utifrån en bedömning av huruvida de verkligen leder till möjlighet att väcka åtal. Denna senare aspekt är dock självfallet oerhört viktig.

Den andra iakttagelsen är att åklagarna, i detta fall biträdande riksåklagaren Solveig Riberdahl och numera överåklagare Jan Danielsson, är oerhört arbetsbelastade. Riberdahl måste rimligen ha svårt att upprätthålla överblicken över hela denna utredning. Danielsson har för oss uppgivit att han endast avser att sätta sig in i förundersökningsmaterialet från rättegångarna mot Christer Pettersson samt de ytterligare seriösa huvudspår som aktualiseras. Ett sådant yttrande sagt i forbigående får självfallet inte tillmätas för stor vikt men det speglar i varje fall både en attityd och ett allvarligt problem vad gäller tillgänglig tid.

Den tredje iakttagelsen är att man lätt får intrycket att denna uppdelning kan ge utrymme för en oklarhet om vem som egentligen är ansvarig för det klart otillfredsställande resultatet efter mer än tio års utredningsarbete. Åklagarna kan peka på polisen som de facto är spaningsansvariga och polisen pekar på åklagarna som formellt fattat alla prioriteringsbeslut tillsammans med dem. Vår bedömning är att konsekvenserna av denna roll- och ansvarsfördelning är så allvarliga att grundkonstruktionen bör utredas vidare inför andra "megautredningar".

Utredningsinrikning och utredningskompetens

Vi ser ett klart behov av att bedriva en sådan här utredning på två olika nivåer. En övergripande analytiskt inriktad utredningsnivå som skulle täcka mönster (jämför avsnitt 6 och 11) och motivbilder (jämför avsnitt 8 och 11). Den kräver personal med en annan utredningsbakgrund än den traditionella bland polis och åklagare. Den andra utredningsnivån är den traditionellt polisiära som också har dominerat i denna utredning.