wpu.nu

Sida:Pol-1996-12-11 OKÄND UPPSLAGSKOD En Revisionell bed mning.pdf/166

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


Gärningsmannaprofilen är ett undantag som delvis uppfyller kraven på den första nivån men den kom in sent i utredningen, efter åtta år. Den är dessutom alldeles för tunn vad avser motivbilder etc.

Vidare tror vi på att utredningen borde ha försäkrat sig om en något fristående resurs med kvalificerade analytiker, en sk think tank. Den borde då ha knutits till åklagarna för att stärka deras möjligheter att verkligen styra utredningen och inte vara så beroende av polisen. Gruppen behöver inte vara stor utan det kan räcka med två personer som på begränsad tid, i början någon dag i veckan, analyserade vad som framkommit med samma typ av kritisk analys som vi gjort. Den inriktning vi tänker oss motsvarar närmast system-/operationsanalytiker. Rent tekniskt skulle väl dessa behöva förordnas som åklagarbiträden.

Vår bedömning är att Palmeutredningen redan från början borde ha förvissat sig om en fristående analysgrupp, think-tank, som beslutsstöd för åklagarna.

Mandatperioder

Som en av flera åtgärder, för att snabba upp och effektivisera utredningsarbetet, borde klarare och kortare "mandatperioder” för ledningen av utredningen ha tillämpats. Det gäller såväl för åklagare som polis. Argumenten för dessa är i korthet följande.

För det första så får man effekten med att ny fräscha ögon kan upptäcka saker som förbisetts, se nya mönster, prova nya grepp m m. Det är ju en självklarhet inom andra områden.

För det andra så måste personal slitas ned och tappa mycket av den ursprungliga drivkraften för uppgiften. Man kan självfallet inte leva på topprestationsnivå under tio år. Arbetet går lätt in i ett för avslaget tempo. Att ställa om från en helhjärtad satsning på ett huvudspår - som PKK och i ännu högre grad efter rättegångarna mot Christer Pettersson - till att börja leta i andra riktningar måste vara svårt även om man faktiskt lyckats rätt bra i utredningen. Men även här har det tagit ordentligt med tid för att komma i stämning för en "nytändning".

För det tredje och kanske viktigaste - visste ledningen om att den t ex hade tre år på sig och sedan måste avgå då skulle planering och uppföljning få en helt annan innebörd. Sex och åttaåriga utredningsprojekt skulle lysa med sin frånvaro. Stode man nära eller mitt uppe i en rättegång vid mandatperiodens slut finge den självfallet förlängas.

Vår bedömning är att principen om mandatperioder borde ha fastslagits direkt och ha utnyttjats därefter. Kontinuiteten kan säkras både via viss överlappning och på lägre nivåer i utredningen.