wpu.nu

Sida:Pol-1996-12-11 OKÄND UPPSLAGSKOD En Revisionell bed mning.pdf/67

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


(157)

går den lätt in i en instabilare bana ("tumlande"). Det innebär att den när den passerat in i kroppen tumlar runt och sliter sönder vävnader i sin väg samtidigt som den kan förändra riktning. En annan konsekvens är att den snabbt förlorar sin rörelseenergi genom att den tumlar och går "på tvärsen" genom vävnader. Genom att en magnumpatron innehåller en större krutladdning än en vanlig patron är det dock en rätt ansenlig mängd krut i utgångsläget vilket ger en kraftig rörelseenergi.

Denna typ av ammunition är ovanlig i Sverige. De aktuella kulorna anses, utifrån en s k blyisotopundersökning" utförd vid Naturhistoriska riksmuseet,

Blyisotopsmetoden är som metod oerhört tillförlitlig generellt sett. Den bygger på att bly är ett av de få ämnen i naturen som förekommer med varierande isotopsammansättning beroende på geologin där blyet bryts. Varje gruva/malmkropp har därmed sin egen "isotopprofil". Denna följer blyet hela tiden oavsett hur det bearbetats industriellt. Tolkningen av en blyisotopprofil jämfört med en annan är däremot mer problematisk. Det beror i just detta fall på ett antal faktorer: - en batch hos W&W kan tänkas ligga på upp till några hundratusen kulor (såg 500 000) - varje kula ca 10 gr, dvs batchen <5 ton - en så stor ammunitionstillverkare kan rimligen tänkas köpa mer än 5 ton i varje sats från ett smältverk - ett smältverk recirkulerar gammalt bly rätt ofta därmed blir den smältan litet annorlunda jämfört med tidigare även om bly från samma gruva utnyttjas som bas i varje batch - skulle smältan ha blandats ofullständigt finns viss risk för olika isotopprofiler i samma batch.. - skulle smältverket ta direkt från gruvan en större leverans låt oss säga på 100 ton och utan att recirkulera tidigare återvunnet material vid låt oss säga 20 batcher så får alla dessa batcher identisk blyisotopprofil. - samma blir fallet om man endast utnyttjar en "ren” leverans från en gruva och sedan någon tid senare återigen endast utnyttjar en ren leverans. De går inte att skilja åt. - mätosäkerheten är förhållandevis liten och det som angivits som en signifikant avvikelse mellan två jämförande prover är väl säkerställt. Från Naturhistoriska riksmuseets sida uppger man att metoden är väletablerad inom geologin, vilket anseende den har inom kriminologin är inte känt. Ej heller vet man från muséets eller SKLs sida hur FBI eller BKA ser på metoden. (Stefan Claesson, föreståndare för laboratoriet för isotopgeologi vid Naturhistoriska riksmuséet, 1996-10-21) Slutligen måste man som sista moment ha en förteckning över de olika batcharna och referenskulor till varje batch. Någon sådan förteckning och därtill kopplade referenskulor har inte gått att få ut av W&W. Däremot har SKL självt byggt upp ett referensmaterial via olika uppköp (bl a i Tyskland) och på annat sätt insamlade patronaskar. På så sätt spårades kulorna till batchen i november 1979. Samtliga referenskulor har uppvisat unik profil. Våra slutsatser - viss mindre risk (fel typ A) finns för att kulor från samma batch trots allt kan ha olika blyisotopprofiler, dvs det finns en viss risk att man inte kan identifiera mordkulorna mot samtliga andra kulor från samma batch, - en viss mindre risk (fel typ B) finns för att flera batcher trots allt skulle kunna tänkas ha samma isotopprofil, dvs det går inte att med 100 procents säkerhet binda mordkulorna till den batch som antagits galla, nämligen november 1979, - risken för fel av typen B är väsentligt större än för typen .4. - för att kunna uttala sig mer definitivt om blyisotopsmetodens tillförlitlighet just i detta fall måste man veta mer om såväl ammunitionstillverkarens som smältverkets tillverkningsprocesser.