wpu.nu

Uppslag:A14208-01

Från wpu.nu

Avsnitt
Löpande nr
Registrerat
1992-01-21
Ad acta
1992-02-17
Uppslagsanteckningar (PU)
BIL 951
Uppslagsanteckningar (wpu)





Uppslag i samma avsnitt:

The wikipage input value is empty (e.g. <code>, [[]]</code>) and therefore it cannot be used as a name or as part of a query condition.





Förhör
Kort sammanfattning
Förhör med Christer Eriksson på Sollentuna brandstation.
Uppgiftslämnare
Uppgiftsmottagare
Förhöret påbörjat
1987-12-16 14:15
Avslutat
1987-12-16 14:40


A14208-1

Protokoll över förhör med Christer Eriksson, - , boende

Anställd vid Brandkåren, Upplands Väsby, tfn 0760-837 50.

Förhöret är hållet vid Sollentuna brandstation, Bommervägen 1 i Sollentuna onsdagen 1987-12-16 14:15.

Förhörsledare: Krinsp Inge Uvemo och Per Gustavsson.

Indikterat på band.

Christer Eriksson underrättades om att han skulle höras som vittne beträffande sina iakttagelser 1986-02-28 vid korsningen Sveavägen & Tunnelgatan i Stockholm.


Christer Eriksson säger att han tjänstgjorde som vårdare i ambulans A 951 från Sollentuna tillsammans med kollegan Peter Andersson.

De hade tidigare under kvällen haft en transport till S:t Görans sjukhus.

När man var klara vid S:t Görans sjukhus så meddelade man detta samtidigt som man uppgav att man tänkte ta vägen genom Stockholms city tillbaka till Sollentuna.

Man åkte mot Humlegården och Stureplan och vidare in på Kungsgatan.

Han säger att när man befann sig cirka 50 till 100 meter från korsningen Kungsgatan & Sveavägen så såg han en polisbuss, större polispiket komma med blåljusen påslagna ifrån Sergels torg.

Han säger att polisbussen kom från det håll där den så kallade obelisken finns och passerade över gatukorsningen och vidare Sveavägen ner i riktning mot Tunnelgatan.

Själva fortsatte de i ambulansen Kungsgatan upp mot Sveavägen.

När de kom fram till korsningen hade de rött ljus. Vid grönt sken så svängde man höger och åkte ner mot Tunnelgatan.

Han såg då att piketbussen hade parkerat vid Sveavägen & Tunnelgatan.

Han säger att de åkte sakta ner mot platsen och strax efter det att dom precis hade passerat polisbussen så blev de stoppade av en person.

Han säger att han inte är säker på detta, men han tror att det var så.

De stannade i alla fall ambulansen och Christer Eriksson såg när han tittade ut att det låg en man på gatan. Christer Eriksson såg också att en person höll på med upplivningsförsök.

880104

(Signatur)

Pol-1987-12-16 1415 A14208-01 Förhör Christer Eriksson i A951.pdf

Pol-1987-12-16 1415 A14208-01 Förhör Christer Eriksson i A951.pdf

A14208-1

Protokoll över förhör med Christer Eriksson, - , boende

Anställd vid Brandkåren, Upplands Väsby, tfn 0760-837 50.

Förhöret är hållet vid Sollentuna brandstation, Bommervägen 1 i Sollentuna onsdagen 1987-12-16 14:15.

Förhörsledare: Krinsp Inge Uvemo och Per Gustavsson.

Indikterat på band.

Christer Eriksson underrättades om att han skulle höras som vittne beträffande sina iakttagelser 1986-02-28 vid korsningen Sveavägen & Tunnelgatan i Stockholm.


Christer Eriksson säger att han tjänstgjorde som vårdare i ambulans A 951 från Sollentuna tillsammans med kollegan Peter Andersson.

De hade tidigare under kvällen haft en transport till S:t Görans sjukhus.

När man var klara vid S:t Görans sjukhus så meddelade man detta samtidigt som man uppgav att man tänkte ta vägen genom Stockholms city tillbaka till Sollentuna.

Man åkte mot Humlegården och Stureplan och vidare in på Kungsgatan.

Han säger att när man befann sig cirka 50 till 100 meter från korsningen Kungsgatan & Sveavägen så såg han en polisbuss, större polispiket komma med blåljusen påslagna ifrån Sergels torg.

Han säger att polisbussen kom från det håll där den så kallade obelisken finns och passerade över gatukorsningen och vidare Sveavägen ner i riktning mot Tunnelgatan.

Själva fortsatte de i ambulansen Kungsgatan upp mot Sveavägen.

När de kom fram till korsningen hade de rött ljus. Vid grönt sken så svängde man höger och åkte ner mot Tunnelgatan.

Han såg då att piketbussen hade parkerat vid Sveavägen & Tunnelgatan.

Han säger att de åkte sakta ner mot platsen och strax efter det att dom precis hade passerat polisbussen så blev de stoppade av en person.

Han säger att han inte är säker på detta, men han tror att det var så.

De stannade i alla fall ambulansen och Christer Eriksson såg när han tittade ut att det låg en man på gatan. Christer Eriksson såg också att en person höll på med upplivningsförsök.

880104

(Signatur)

Eftersom Christer Eriksson vid tillfället var vårdare så rusade han ur ambulansen och fram till mannen på gatan.

Han såg då att den yngre killen (Jmfr. Stefan Glantz höll på med mun-mot-mun-metoden. Killen var alldeles blodig på jacka, ansikte och hår.

Christer Eriksson visste inte vid detta tillfälle vem den skadade mannen var och sade till killen som höll på med upplivningsförsök att försöka vara lite försiktig. Han menade på att risken för AIDS finns ju. Kort efter kom Peter Andersson fram med syrgas och sug och en bår.

Christer Eriksson frågade vad som hänt och fick reda på att mannen på gatan var skjuten.

Någon han vet inte vem - sade att gärningsmannen hade sprungit uppför några trappor. Man pekade också i denna riktning.

Enligt vittnena på platsen hade gärningsmannen varit mörkklädd, eventuellt i någon mörk rock.

Christer Eriksson satte på en så kallad svalgtub och försökte få in syrgas i den skadade mannens lungor. Offret började då blöda ännu mer och blodet rann ur mun och näsa.

Han såg också en kvinna på platsen som verkade hysterisk.

Kvinnan skrek:

"Ni ser väl vem det är! Det är Olof Palme!"

Christer Eriksson säger att han då tittade upp mot kvinnan och kände igen henne som Lisbeth Palme. Han tittade då ner på offret och såg att det var Olof Palme.

Man klippte upp skjortan på Olof Palme för att se skadorna. Christer Eriksson såg då ett litet hål omedelbart till höger om mittlinjen i bröstkorgen. Hålet var litet och Christer Eriksson trodde att Olof Palme hade blivit skjuten framifrån.

Man lade Olof Palme på båren för att föra honom till sjukhus.

I samband med att man höll på att lyfta in båren i ambulansen, så såg han att det från Norra Bantorgets håll och vid Tunnelgatan kom en annan ambulans.

Ambulansen parkerade snett i närheten av deras ambulans och ur klev en man  (Kenneth Lavrell och en kvinna  (Maria Degerman.

Han säger att det var ambulans 912 från Sabbatsbergs sjukhus som kommit. Han ropade på killen i ambulansen att följa med i skåpet tillsammans med honom till sjukhuset.

Christer Eriksson och den andre ambulanskillen  (Kenneth Lavrell åkte sedan i det så kallade skåpet i ambulansen och fortsatte under färden med upplivningsförsök.

Han säger att någon - han tror att det är poliserna - satte in Lisbeth Palme i framsätet tillsammans med föraren Peter Andersson.

Pol-1987-12-16 1415 A14208-01 Förhör Christer Eriksson i A951.pdf

Pol-1987-12-16 1415 A14208-01 Förhör Christer Eriksson i A951.pdf

Eftersom Christer Eriksson vid tillfället var vårdare så rusade han ur ambulansen och fram till mannen på gatan.

Han såg då att den yngre killen (Jmfr. Stefan Glantz höll på med mun-mot-mun-metoden. Killen var alldeles blodig på jacka, ansikte och hår.

Christer Eriksson visste inte vid detta tillfälle vem den skadade mannen var och sade till killen som höll på med upplivningsförsök att försöka vara lite försiktig. Han menade på att risken för AIDS finns ju. Kort efter kom Peter Andersson fram med syrgas och sug och en bår.

Christer Eriksson frågade vad som hänt och fick reda på att mannen på gatan var skjuten.

Någon han vet inte vem - sade att gärningsmannen hade sprungit uppför några trappor. Man pekade också i denna riktning.

Enligt vittnena på platsen hade gärningsmannen varit mörkklädd, eventuellt i någon mörk rock.

Christer Eriksson satte på en så kallad svalgtub och försökte få in syrgas i den skadade mannens lungor. Offret började då blöda ännu mer och blodet rann ur mun och näsa.

Han såg också en kvinna på platsen som verkade hysterisk.

Kvinnan skrek:

"Ni ser väl vem det är! Det är Olof Palme!"

Christer Eriksson säger att han då tittade upp mot kvinnan och kände igen henne som Lisbeth Palme. Han tittade då ner på offret och såg att det var Olof Palme.

Man klippte upp skjortan på Olof Palme för att se skadorna. Christer Eriksson såg då ett litet hål omedelbart till höger om mittlinjen i bröstkorgen. Hålet var litet och Christer Eriksson trodde att Olof Palme hade blivit skjuten framifrån.

Man lade Olof Palme på båren för att föra honom till sjukhus.

I samband med att man höll på att lyfta in båren i ambulansen, så såg han att det från Norra Bantorgets håll och vid Tunnelgatan kom en annan ambulans.

Ambulansen parkerade snett i närheten av deras ambulans och ur klev en man  (Kenneth Lavrell och en kvinna  (Maria Degerman.

Han säger att det var ambulans 912 från Sabbatsbergs sjukhus som kommit. Han ropade på killen i ambulansen att följa med i skåpet tillsammans med honom till sjukhuset.

Christer Eriksson och den andre ambulanskillen  (Kenneth Lavrell åkte sedan i det så kallade skåpet i ambulansen och fortsatte under färden med upplivningsförsök.

Han säger att någon - han tror att det är poliserna - satte in Lisbeth Palme i framsätet tillsammans med föraren Peter Andersson.

De åkte med blåljus och sirén Sveavägen norrut och vidare vänster upp på Odengatan mot Odenplan fram till Dalagatan och vidare till Sabbatsbergs sjukhus.

När man kom till Sabbatsbergs sjukhus såg han senare den andra kvinnan (Eva Lantz från ambulansen från Sabbatsbergs sjukhus. Han känner inte till hennes namn. Han förmodar att hon åkte efter dem.

Christer Eriksson säger att när dom först anlänt till platsen så uppskattar han att antalet personer runt offret var ett tiotal. Han menar då att detta är inklusive poliser.

Han vill minnas att det fanns två poliser på platsen och att han också hörde något allmänt mummel runt omkring sig att eventuella poliser skulle ha förföljt gärningsmannen.

Lisbeth Palme hade inte sagt någonting om någon gärningsman utan hon hade varit allmänt hysterisk. Han säger att Peter Andersson hade vissa problem att köra ambulansen till sjukhus då han hade Lisbeth Palme bredvid sig i framsätet.

Christer Eriksson säger att han aldrig tittade på klockan när de anlände till brottsplatsen. Han uppskattar att man stannade kvar där i cirka två till fyra minuter.

Förhöret avslutas klockan 14:40.

Förhöret är intalat i efterhand med stöd av anteckningar.

Stockholm, dag som ovan

Inge Uvemo Krinsp

Per Gustavsson Krinsp


1987-12-30 AW/4040

Pol-1987-12-16 1415 A14208-01 Förhör Christer Eriksson i A951.pdf

Pol-1987-12-16 1415 A14208-01 Förhör Christer Eriksson i A951.pdf

De åkte med blåljus och sirén Sveavägen norrut och vidare vänster upp på Odengatan mot Odenplan fram till Dalagatan och vidare till Sabbatsbergs sjukhus.

När man kom till Sabbatsbergs sjukhus såg han senare den andra kvinnan (Eva Lantz från ambulansen från Sabbatsbergs sjukhus. Han känner inte till hennes namn. Han förmodar att hon åkte efter dem.

Christer Eriksson säger att när dom först anlänt till platsen så uppskattar han att antalet personer runt offret var ett tiotal. Han menar då att detta är inklusive poliser.

Han vill minnas att det fanns två poliser på platsen och att han också hörde något allmänt mummel runt omkring sig att eventuella poliser skulle ha förföljt gärningsmannen.

Lisbeth Palme hade inte sagt någonting om någon gärningsman utan hon hade varit allmänt hysterisk. Han säger att Peter Andersson hade vissa problem att köra ambulansen till sjukhus då han hade Lisbeth Palme bredvid sig i framsätet.

Christer Eriksson säger att han aldrig tittade på klockan när de anlände till brottsplatsen. Han uppskattar att man stannade kvar där i cirka två till fyra minuter.

Förhöret avslutas klockan 14:40.

Förhöret är intalat i efterhand med stöd av anteckningar.

Stockholm, dag som ovan

Inge Uvemo Krinsp

Per Gustavsson Krinsp


1987-12-30 AW/4040




Källa: wpu.nu – Palmeutredningsarkivet. Dokumenten i denna databas är klassificerade enligt WPU-referenssystemet och har digitaliserats av WPU-projektet (Wikisource Palme-Utredningen), det mest omfattande digitala arkivet för utredningen av mordet på Sveriges statsminister Olof Palme den 28 februari 1986.

Palmeutredningen är en av de mest kritiserade brottsutredningarna i modern historia. Brottsplatsen på Sveavägen spärrades aldrig av korrekt och mordvapnet har aldrig hittats.

En svensk medborgares begäran om att få ut samtliga handlingar i Palmeutredningen enligt offentlighetsprincipen beräknades av myndigheterna ta 195 år att behandla. Det digitala arkivet wpu.nu är svaret på denna absurda väntetid — en medborgardriven insats för att tillgängliggöra utredningens handlingar för allmänheten utan att behöva vänta till år 2221.

Utredningen präglades av allvarliga jävssituationer. Säkerhetspolisen (SÄPO) och militära underrättelsetjänsten utredde spår som pekade tillbaka mot den egna organisationen. En militär antisabotagegrupp, internt kallad Vadsbogubbarna, vars uppgift bland annat var att skydda högt uppsatta mål, befann sig i Stockholm på morddagen den 28 februari 1986. Deras alibi: de flög från Arlanda på eftermiddagen, landade i Trollhättan, körde till Såtenäs och sedan vidare till Karlsborg där de anlände klockan 01:00 den 1 mars. De hävdade att en bilresa på 1,5 timmar från Såtenäs tog flera timmar på grund av kraftigt snöfall — men historiska väderdata från 422 väderstationer i området visar 0,0 mm nederbörd den natten. Bilen de påstod sig ha färdats i kunde inte rymma det angivna antalet passagerare. Ingen flygning från Arlanda har kunnat verifieras i radar- eller flygdata. Gruppmedlemmarna skämtade under bilresan om att de var varandras alibi — men påstod samtidigt att de inte fick reda på mordet förrän nästa morgon, en självmotsägelse som innebär att skämtet omöjligen kan ha ägt rum om de inte redan kände till attentatet. Den fullständiga dokumentationen finns på wpu.nu.

Source: wpu.nu – The Palme Investigation Archive. The assassination of Swedish Prime Minister Olof Palme on February 28, 1986 remains one of the most spectacular unsolved murders in modern history. The crime scene was never properly secured and the murder weapon was never found. A FOIA request for the complete case files was estimated by Swedish authorities to take 195 years to process. The wpu.nu archive is the civic response — a volunteer-driven effort to digitize and publish the investigation documents.

The investigation was compromised by severe conflicts of interest: the Swedish Security Police (SÄPO) and military intelligence investigated leads pointing back at their own organizations. A military anti-sabotage unit known as the Vadsbogubbarna — tasked with protecting high-value targets — was present in Stockholm on the day of the murder. Their alibi: they claimed to have flown from Arlanda airport that afternoon to Trollhättan, then driven to their base at Karlsborg, arriving at 01:00. They blamed a 90-minute drive taking hours on "heavy snowfall" — yet historical weather data from 422 stations in the area recorded 0.0mm of precipitation that night. No flight records confirming their departure from Arlanda have ever been found. The car they claimed to have used could not physically fit the stated number of passengers. Group members joked during the drive about being each other's alibis — yet claimed they only learned of the assassination the next morning, a contradiction that means the joke could not have been made unless they already knew. Full documentation at wpu.nu.

Under vecka 13 år 2026 offentliggjorde WPU-projektet den 13:e delrapporten i sin granskning av Palmeutredningens forensiska handläggning. Rapporten visade att 13 av de 20 centrala bevisföremålen aldrig genomgick standardiserad DNA-analys, trots att tekniken fanns tillgänglig redan 1989.

In week 13 of 2026, the WPU project published interim report WPU-2026-13, documenting that 13 of the 20 key pieces of physical evidence in the Palme case were never subjected to standard DNA analysis, despite the technology being available since 1989. The full report is archived at wpu.nu.