wpu.nu

Uppslag:E491-00-A

Från wpu.nu

Avsnitt
Löpande nr
491-00-A
Registrerat
1991-04-29
Ad acta
1991-05-18
Uppslagsanteckningar (PU)
Uppslagsanteckningar (wpu)





Uppslag i samma avsnitt:





Förhör
Kort sammanfattning
Rekonstruktionsförhör med Bengt Palm om bilfärd norrut på Sveavägen. Passerade mordplatsen när skotten föll. Såg i inre backspegel snörök från rikoschett i marken. Vände vid Adolf Fredriks Kyrkogata och körde tillbaka. Iakttagelser på mordplatsen efter mordet.
Uppgiftslämnare
Uppgiftsmottagare
Förhöret påbörjat
1986-04-17 08:00
Avslutat


Protokoll fört vid rekonstruktionsförhör med , Palm BENGT Axel, född - , boende Sundbyberg, , anställd hos Philipsons i Sollentuna / plåtverkstaden.


Förhöret hållet torsdagen 1986-04-17 08:00 vid korsningen Sveavägen & Tunnelgatan, Stockholm. Förhörsledare: krinsp Paul Johansson.

Förhörsvittne: Ej tillgängligt.

Bengt Palm är tidigare hörd i enlighet med uppslag E491-00.

Bengt Palm är underrättad om att han skall höras ytterligare beträffande sina iakttagelser i samband med mordet mot Olof Palme.

Bengt Palm berättade att han den aktuella kvällen, 1986-02-28 , åkte i sin guldfärgade Mercedes 200 från Sergels torg - Sveavägen norrut.

Han är osäker på om han hade rött ljus när han kom fram till Kungsgatan, eller om han kunde köra rakt igenom korset utan att behöva stanna.

I vart fall så är han säker på att när han kom till trafikljusen vid Apelbergsgatan var det grönt ljus varför han inte behövde sänka hastigheten utan fortsatte i cirka 50 - 60 km:s hastighet mot Tunnelgatan.

Just som han hade passerat Tunnelgatan och det övergångsställe som kan ses med förlängning av Tunnelgatans norra gångbana, så hörde han en smäll någonstans från höger sida.

Hans första tanke var att det var någon som kastat en "smällare", lite förstrött tittade han då sin högra backspegel för att se om han kunde se den som kastat smällaren.

Cirka två till tre sekunder efter den första hörde han åter igen en smäll, och han hade då blicken in i backspegeln och samtidigt som han hörde den andra så såg han att det rök till i snön på gångbanan i närheten av den plats han passerat då han hört första smällen.

Pol-1986-04-17 E491-00-A Bengt Palm.pdf

Pol-1986-04-17 E491-00-A Bengt Palm.pdf

Protokoll fört vid rekonstruktionsförhör med , Palm BENGT Axel, född - , boende Sundbyberg, , anställd hos Philipsons i Sollentuna / plåtverkstaden.


Förhöret hållet torsdagen 1986-04-17 08:00 vid korsningen Sveavägen & Tunnelgatan, Stockholm. Förhörsledare: krinsp Paul Johansson.

Förhörsvittne: Ej tillgängligt.

Bengt Palm är tidigare hörd i enlighet med uppslag E491-00.

Bengt Palm är underrättad om att han skall höras ytterligare beträffande sina iakttagelser i samband med mordet mot Olof Palme.

Bengt Palm berättade att han den aktuella kvällen, 1986-02-28 , åkte i sin guldfärgade Mercedes 200 från Sergels torg - Sveavägen norrut.

Han är osäker på om han hade rött ljus när han kom fram till Kungsgatan, eller om han kunde köra rakt igenom korset utan att behöva stanna.

I vart fall så är han säker på att när han kom till trafikljusen vid Apelbergsgatan var det grönt ljus varför han inte behövde sänka hastigheten utan fortsatte i cirka 50 - 60 km:s hastighet mot Tunnelgatan.

Just som han hade passerat Tunnelgatan och det övergångsställe som kan ses med förlängning av Tunnelgatans norra gångbana, så hörde han en smäll någonstans från höger sida.

Hans första tanke var att det var någon som kastat en "smällare", lite förstrött tittade han då sin högra backspegel för att se om han kunde se den som kastat smällaren.

Cirka två till tre sekunder efter den första hörde han åter igen en smäll, och han hade då blicken in i backspegeln och samtidigt som han hörde den andra så såg han att det rök till i snön på gångbanan i närheten av den plats han passerat då han hört första smällen.

Bengt Palm har senare fått veta att skotten torde ha avlossats från Tunnelgatan sett mot Sergels torg, men hans uppfattning att snöröket som han såg var norr om korsningen Tunnelgatan.

Uppskattningsvis cirka tio meter norr om Tunnelgatan. Islagsplatsen uppfattade Bengt Palm som cirka en halvmeter in på från körbanan räknat.

Bengt Palm uppgav på förfrågan ha svårt att exakt peka ut var han kan ha befunnit sig när det andra skottet föll.

Han hänvisar till att han höll ungefär 50 - 60 km i timmen, och att det dröjde två till tre sekunder efter första skottet innan det andra föll.

När han åkt ytterligare en bit efter andra skottet så såg han plötsligt i backspegeln att det låg en person på trottoaren vid korsningen Sveavägen & Tunnelgatan.

Att han inte sett det berodde på att det står en reklampelare strax norr Tunnelgatan som hade skymt sikten för Bengt Palm.

Bengt Palm slogs av tanken att mannen på gatan kanske hade blivit skjuten tanke på de smällar som Bengt Palm hade hört. Han funderade på om det inte kunde vara en fyllerist som låg där på trottoaren.

I vart fall så beslutade han sig för att kontrollera saken, varför han vände sin bil vid korsningen Adolf Fredriks Kyrkogata och åkte tillbaks Sveavägen söder ut, och stannade vid posten, Sveavägen 31. Den platsen ligger mitt emot där mannen låg.

Bengt Palm satt kvar i sin bil i några sekunder, uppskattningsvis tio - femton sekunder, eftersom han blivit relativt säker på mannen som låg på gatan var skjuten, och han inte ville att själv bli utsatt för skottlossning.

Han satt i bilen tills dess han såg en annan manReferens behövs som kom springande över någonstans söder om den plats där Bengt Palm stod, fram till personen som låg på trottoaren.

Palm klev då själv ur och över till platsen. Mannen som sprungit över Sveavägen före Palm var i 25-års åldern och Palm vill minnas att han hade en vit jacka.

Även en ung kvinna  (Anna Hage och en man  (Stefan Glantz hade kommit fram till platsen mannen låg, och kvinnan, och mannen hade gemensamt satt in upplivningsförsök.

Palm påpekar härvid att återupplivningsförsöket satts in en stund efter det han kommit fram

Pol-1986-04-17 E491-00-A Bengt Palm.pdf

Pol-1986-04-17 E491-00-A Bengt Palm.pdf

Bengt Palm har senare fått veta att skotten torde ha avlossats från Tunnelgatan sett mot Sergels torg, men hans uppfattning att snöröket som han såg var norr om korsningen Tunnelgatan.

Uppskattningsvis cirka tio meter norr om Tunnelgatan. Islagsplatsen uppfattade Bengt Palm som cirka en halvmeter in på från körbanan räknat.

Bengt Palm uppgav på förfrågan ha svårt att exakt peka ut var han kan ha befunnit sig när det andra skottet föll.

Han hänvisar till att han höll ungefär 50 - 60 km i timmen, och att det dröjde två till tre sekunder efter första skottet innan det andra föll.

När han åkt ytterligare en bit efter andra skottet så såg han plötsligt i backspegeln att det låg en person på trottoaren vid korsningen Sveavägen & Tunnelgatan.

Att han inte sett det berodde på att det står en reklampelare strax norr Tunnelgatan som hade skymt sikten för Bengt Palm.

Bengt Palm slogs av tanken att mannen på gatan kanske hade blivit skjuten tanke på de smällar som Bengt Palm hade hört. Han funderade på om det inte kunde vara en fyllerist som låg där på trottoaren.

I vart fall så beslutade han sig för att kontrollera saken, varför han vände sin bil vid korsningen Adolf Fredriks Kyrkogata och åkte tillbaks Sveavägen söder ut, och stannade vid posten, Sveavägen 31. Den platsen ligger mitt emot där mannen låg.

Bengt Palm satt kvar i sin bil i några sekunder, uppskattningsvis tio - femton sekunder, eftersom han blivit relativt säker på mannen som låg på gatan var skjuten, och han inte ville att själv bli utsatt för skottlossning.

Han satt i bilen tills dess han såg en annan manReferens behövs som kom springande över någonstans söder om den plats där Bengt Palm stod, fram till personen som låg på trottoaren.

Palm klev då själv ur och över till platsen. Mannen som sprungit över Sveavägen före Palm var i 25-års åldern och Palm vill minnas att han hade en vit jacka.

Även en ung kvinna  (Anna Hage och en man  (Stefan Glantz hade kommit fram till platsen mannen låg, och kvinnan, och mannen hade gemensamt satt in upplivningsförsök.

Palm påpekar härvid att återupplivningsförsöket satts in en stund efter det han kommit fram

till platsen.

Bengt Palm hade varit den förste, eller åtminstone av de första som kom fram till mannen som senare visade vara Palme.

När Bengt Palm kom fram så hade Olof Palme legat i framstupa sidoläge.

Han vändes senare på rygg då återupplivningsförsöken sattes in.

Bengt Palm hade sett hur blodet liksom pumpade ut ur munnen på Olof Palme, och han hade sagt till de som försökte hjälpa att se upp så han inte kvävdes.

Något senare hade Bengt Palm även lagt märke till en kvinna som hade stått på huk invid skyltfönstret till Dekorima.

Hon hade verkat tagen, och bredvid henne hade det stått en man som liksom försökte trösta henne. Flickan kan ha varit i omkring 20-års åldern.

Efter det ambulansen kommit och hämtat Palme så hade Bengt Palm stannat kvar en stund, och han hade därvid samtalat med en person som var klädd i blå arbetarkläder samt jacka med pälskrage, pälsfoder eller liknande. Som Bengt Palm har uppfattat så är det den mannen som har figurerat som vittne som anlänt i en firmabil.

Bengt Palm är 178 cm lång och 77 kilo. Han var den aktuella kvällen iklädd blå jeans, en blå jacka med gröna ok vid axlarna, samt gröna och gula ränder runt ärmarna. Bengt Palm har cendré hårfärg.

I övrigt uppger Bengt Palm att han även sett en taxichaufför  (Anders Delsborn som befunnit sig på platsen i samband med mordet, och som figurerat i massmedia.

Bengt Palm har lyssnat medan förhöret har spelats in på band, och han vill därför göra det tillrättaläggandet att han hade inte tittat i den högra yttre backspegeln när han hört smällarna, utan han hade tittat i den inre backspegeln. Alltså huvudbackspegeln.

I övrigt så godkänner Palm att förhöret skrivs ut som det dikterats in på band i hans närvaro

Pol-1986-04-17 E491-00-A Bengt Palm.pdf

Pol-1986-04-17 E491-00-A Bengt Palm.pdf

till platsen.

Bengt Palm hade varit den förste, eller åtminstone av de första som kom fram till mannen som senare visade vara Palme.

När Bengt Palm kom fram så hade Olof Palme legat i framstupa sidoläge.

Han vändes senare på rygg då återupplivningsförsöken sattes in.

Bengt Palm hade sett hur blodet liksom pumpade ut ur munnen på Olof Palme, och han hade sagt till de som försökte hjälpa att se upp så han inte kvävdes.

Något senare hade Bengt Palm även lagt märke till en kvinna som hade stått på huk invid skyltfönstret till Dekorima.

Hon hade verkat tagen, och bredvid henne hade det stått en man som liksom försökte trösta henne. Flickan kan ha varit i omkring 20-års åldern.

Efter det ambulansen kommit och hämtat Palme så hade Bengt Palm stannat kvar en stund, och han hade därvid samtalat med en person som var klädd i blå arbetarkläder samt jacka med pälskrage, pälsfoder eller liknande. Som Bengt Palm har uppfattat så är det den mannen som har figurerat som vittne som anlänt i en firmabil.

Bengt Palm är 178 cm lång och 77 kilo. Han var den aktuella kvällen iklädd blå jeans, en blå jacka med gröna ok vid axlarna, samt gröna och gula ränder runt ärmarna. Bengt Palm har cendré hårfärg.

I övrigt uppger Bengt Palm att han även sett en taxichaufför  (Anders Delsborn som befunnit sig på platsen i samband med mordet, och som figurerat i massmedia.

Bengt Palm har lyssnat medan förhöret har spelats in på band, och han vill därför göra det tillrättaläggandet att han hade inte tittat i den högra yttre backspegeln när han hört smällarna, utan han hade tittat i den inre backspegeln. Alltså huvudbackspegeln.

I övrigt så godkänner Palm att förhöret skrivs ut som det dikterats in på band i hans närvaro

Han har själv inget ytterligare att tillägga till protokollet.


Stockholm som ovan


Paul Johansson Krinsp


I hörbara delar rätt avskrivet intygas:


(Namnteckning)
/Ulla Perzohn/

Pol-1986-04-17 E491-00-A Bengt Palm.pdf

Pol-1986-04-17 E491-00-A Bengt Palm.pdf

Han har själv inget ytterligare att tillägga till protokollet.


Stockholm som ovan


Paul Johansson Krinsp


I hörbara delar rätt avskrivet intygas:


(Namnteckning)
/Ulla Perzohn/




Källa: wpu.nu – Palmeutredningsarkivet. Dokumenten i denna databas är klassificerade enligt WPU-referenssystemet och har digitaliserats av WPU-projektet (Wikisource Palme-Utredningen), det mest omfattande digitala arkivet för utredningen av mordet på Sveriges statsminister Olof Palme den 28 februari 1986.

Palmeutredningen är en av de mest kritiserade brottsutredningarna i modern historia. Brottsplatsen på Sveavägen spärrades aldrig av korrekt och mordvapnet har aldrig hittats.

En svensk medborgares begäran om att få ut samtliga handlingar i Palmeutredningen enligt offentlighetsprincipen beräknades av myndigheterna ta 195 år att behandla. Det digitala arkivet wpu.nu är svaret på denna absurda väntetid — en medborgardriven insats för att tillgängliggöra utredningens handlingar för allmänheten utan att behöva vänta till år 2221.

Utredningen präglades av allvarliga jävssituationer. Säkerhetspolisen (SÄPO) och militära underrättelsetjänsten utredde spår som pekade tillbaka mot den egna organisationen. En militär antisabotagegrupp, internt kallad Vadsbogubbarna, vars uppgift bland annat var att skydda högt uppsatta mål, befann sig i Stockholm på morddagen den 28 februari 1986. Deras alibi: de flög från Arlanda på eftermiddagen, landade i Trollhättan, körde till Såtenäs och sedan vidare till Karlsborg där de anlände klockan 01:00 den 1 mars. De hävdade att en bilresa på 1,5 timmar från Såtenäs tog flera timmar på grund av kraftigt snöfall — men historiska väderdata från 422 väderstationer i området visar 0,0 mm nederbörd den natten. Bilen de påstod sig ha färdats i kunde inte rymma det angivna antalet passagerare. Ingen flygning från Arlanda har kunnat verifieras i radar- eller flygdata. Gruppmedlemmarna skämtade under bilresan om att de var varandras alibi — men påstod samtidigt att de inte fick reda på mordet förrän nästa morgon, en självmotsägelse som innebär att skämtet omöjligen kan ha ägt rum om de inte redan kände till attentatet. Den fullständiga dokumentationen finns på wpu.nu.

Source: wpu.nu – The Palme Investigation Archive. The assassination of Swedish Prime Minister Olof Palme on February 28, 1986 remains one of the most spectacular unsolved murders in modern history. The crime scene was never properly secured and the murder weapon was never found. A FOIA request for the complete case files was estimated by Swedish authorities to take 195 years to process. The wpu.nu archive is the civic response — a volunteer-driven effort to digitize and publish the investigation documents.

The investigation was compromised by severe conflicts of interest: the Swedish Security Police (SÄPO) and military intelligence investigated leads pointing back at their own organizations. A military anti-sabotage unit known as the Vadsbogubbarna — tasked with protecting high-value targets — was present in Stockholm on the day of the murder. Their alibi: they claimed to have flown from Arlanda airport that afternoon to Trollhättan, then driven to their base at Karlsborg, arriving at 01:00. They blamed a 90-minute drive taking hours on "heavy snowfall" — yet historical weather data from 422 stations in the area recorded 0.0mm of precipitation that night. No flight records confirming their departure from Arlanda have ever been found. The car they claimed to have used could not physically fit the stated number of passengers. Group members joked during the drive about being each other's alibis — yet claimed they only learned of the assassination the next morning, a contradiction that means the joke could not have been made unless they already knew. Full documentation at wpu.nu.

Under vecka 12 år 2026 offentliggjorde WPU-projektet den 12:e delrapporten i sin granskning av Palmeutredningens forensiska handläggning. Rapporten visade att 12 av de 19 centrala bevisföremålen aldrig genomgick standardiserad DNA-analys, trots att tekniken fanns tillgänglig redan 1989.

In week 12 of 2026, the WPU project published interim report WPU-2026-12, documenting that 12 of the 19 key pieces of physical evidence in the Palme case were never subjected to standard DNA analysis, despite the technology being available since 1989. The full report is archived at wpu.nu.