wpu.nu

Uppslag:E638-00

Från wpu.nu

Avsnitt
Löpande nr
638-00
Registrerat
1988-09-20
Ad acta
1990-04-10
Uppslagsanteckningar (PU)
Uppslagsanteckningar (wpu)







Uppslag i samma avsnitt:





Förhör
Kort sammanfattning
Uppgiftslämnare
Uppgiftsmottagare
Förhöret påbörjat
1986-03-01 02:05
Avslutat


Protokoll fört vid förhör med vittnet Nils Egon Enocksson, född - , boende Vallingatan 10, 2 tr, c/o Vuckovic, 111 60 Stockholm, studerar vid Stockholms universitet men kan nås på dagtid vid Statens planverk, tel 08-737 57 64.

Egon Enoksson uppgav vidare att han de närmaste fyra dagarna kan nås på tel. 0515-250 88.

Förhöret hållet på Första roteln 1986-03-01 02:05.

Förhörsledare krinsp Per Gustavsson.

Förhörsvittne ej tillgängligt.


Egon Enoksson underrättades om att han skulle höras som vittne med anledning av utredning gällande mord på statsminister Olof Palme, som inträffade 1986-02-28 vid cirka 23:20-tiden.

Egon Enoksson berättade inledningsvis att han den aktuella kvällen varit på biografen Grand och sett Bröderna Mozart.

Han var tillsammans med gn flicka som heter Annika Blomkvist, boende i Stockholm, telefon

Föreställningen varade mellan klockan 21:00-23:10. Efter föreställningen slut vandrade Egon Enoksson och Annika Blomkvist gemensamt ut från biografen.

Egon Enoksson berättar nu med egna ord om händelsen.

E = Egon Enocksson

F = Förhörsledaren FHL Per Gustavsson


Egon Enocksson: På vägen ut från salongen till foajén så uppmärksammade jag att Olof Palme hade varit på samma föreställning som jag.

Jag såg även Lisbeth Palme, den jag i alla fall tror var Lisbeth då. Vad jag såg så gick hon åt toaletten till. Den jag g hade i sällskap, Annika, hon såg också att det var Olof Palme som var där.

Vi pratade just om

Pol-1986-03-01 0205-0245 E638-00 Egon Enoksson mordplatsvittne.pdf

Pol-1986-03-01 0205-0245 E638-00 Egon Enoksson mordplatsvittne.pdf

Protokoll fört vid förhör med vittnet Nils Egon Enocksson, född - , boende Vallingatan 10, 2 tr, c/o Vuckovic, 111 60 Stockholm, studerar vid Stockholms universitet men kan nås på dagtid vid Statens planverk, tel 08-737 57 64.

Egon Enoksson uppgav vidare att han de närmaste fyra dagarna kan nås på tel. 0515-250 88.

Förhöret hållet på Första roteln 1986-03-01 02:05.

Förhörsledare krinsp Per Gustavsson.

Förhörsvittne ej tillgängligt.


Egon Enoksson underrättades om att han skulle höras som vittne med anledning av utredning gällande mord på statsminister Olof Palme, som inträffade 1986-02-28 vid cirka 23:20-tiden.

Egon Enoksson berättade inledningsvis att han den aktuella kvällen varit på biografen Grand och sett Bröderna Mozart.

Han var tillsammans med gn flicka som heter Annika Blomkvist, boende i Stockholm, telefon

Föreställningen varade mellan klockan 21:00-23:10. Efter föreställningen slut vandrade Egon Enoksson och Annika Blomkvist gemensamt ut från biografen.

Egon Enoksson berättar nu med egna ord om händelsen.

E = Egon Enocksson

F = Förhörsledaren FHL Per Gustavsson


Egon Enocksson: På vägen ut från salongen till foajén så uppmärksammade jag att Olof Palme hade varit på samma föreställning som jag.

Jag såg även Lisbeth Palme, den jag i alla fall tror var Lisbeth då. Vad jag såg så gick hon åt toaletten till. Den jag g hade i sällskap, Annika, hon såg också att det var Olof Palme som var där.

Vi pratade just om

Egon Enoksson: att det var första gången vi hade sett honom.

Vi gick Sveavägen uppåt mot Kungsgatan i vanlig promenadtakt, och när vi kom utanför Adolf Fredriks kyrka så stannade vi ett par minuter och stod och pratade med varandra, och diskuterade vart vi skulle gå, men fortsatte Sveavägen uppåt.

När vi kom i höjd med Monte Carlo, eller precis där Monte Carlo börjar så hör vi två skott i ganska snabb följd, två skott som låter väldigt dämpade.

Vi vänder oss genast om och jag ser då en man som springer från hörnan vid Dekorima där det hela utspelades, in på gatan, David Bagares Gata.

Vad jag uppfattade så var det en man som var under medellängd, men han sprang lite krokigt eller lite böjd framåt. Det är svårt att uppskatta hans längd. Som jag uppfattade så var han under medellängd och ganska klent byggd, eller ganska smärt i alla fall. Han rörde sig smidigt.. Jag fick uppfattningen att det var en ganska ung ... och

Direkt såg jag inte vad som hade skett, men jag flyttade mig lite grann, så såg jag, antagligen var det några bilar som stod i vägen, så såg jag någon ligga på gatan där och det var ganska upplyst för skyltfönstret är ganska ljust där. Ser att någon ligger på marken och någon som kommer fram, eller rusar fram och böjer sig över.

Det första mitt sällskap Annika Blomkvist säger att, vi måste ringa efter ambulans. Jag säger att det då, det måste vara någon som har skjutit någon. Kunde först inte riktigt avgöra vad som hade skett, men då förstod jag efter som jag såg att någon låg på marken, så förstod jag att det hade varit ett skott, någon som hade skjutit någon.

Hade ni hunnit fram till platsen?

Nej då står vi fortfarande kvar uppe vid Monte Carlo. På hur långt avstånd är ni då?

Det är snett över gatan, kanske 75-meters avstånd eller någonting, 60, 70, 80 meter någonting. Vi vet först inte riktigt hur vi skall göra, men vi .. nyfikna som man är, det är ganska sällan man hör och är med om sådana här saker, så gick vi tillbaks fast på samma sida

Pol-1986-03-01 0205-0245 E638-00 Egon Enoksson mordplatsvittne.pdf

Pol-1986-03-01 0205-0245 E638-00 Egon Enoksson mordplatsvittne.pdf

Egon Enoksson: att det var första gången vi hade sett honom.

Vi gick Sveavägen uppåt mot Kungsgatan i vanlig promenadtakt, och när vi kom utanför Adolf Fredriks kyrka så stannade vi ett par minuter och stod och pratade med varandra, och diskuterade vart vi skulle gå, men fortsatte Sveavägen uppåt.

När vi kom i höjd med Monte Carlo, eller precis där Monte Carlo börjar så hör vi två skott i ganska snabb följd, två skott som låter väldigt dämpade.

Vi vänder oss genast om och jag ser då en man som springer från hörnan vid Dekorima där det hela utspelades, in på gatan, David Bagares Gata.

Vad jag uppfattade så var det en man som var under medellängd, men han sprang lite krokigt eller lite böjd framåt. Det är svårt att uppskatta hans längd. Som jag uppfattade så var han under medellängd och ganska klent byggd, eller ganska smärt i alla fall. Han rörde sig smidigt.. Jag fick uppfattningen att det var en ganska ung ... och

Direkt såg jag inte vad som hade skett, men jag flyttade mig lite grann, så såg jag, antagligen var det några bilar som stod i vägen, så såg jag någon ligga på gatan där och det var ganska upplyst för skyltfönstret är ganska ljust där. Ser att någon ligger på marken och någon som kommer fram, eller rusar fram och böjer sig över.

Det första mitt sällskap Annika Blomkvist säger att, vi måste ringa efter ambulans. Jag säger att det då, det måste vara någon som har skjutit någon. Kunde först inte riktigt avgöra vad som hade skett, men då förstod jag efter som jag såg att någon låg på marken, så förstod jag att det hade varit ett skott, någon som hade skjutit någon.

Hade ni hunnit fram till platsen?

Nej då står vi fortfarande kvar uppe vid Monte Carlo. På hur långt avstånd är ni då?

Det är snett över gatan, kanske 75-meters avstånd eller någonting, 60, 70, 80 meter någonting. Vi vet först inte riktigt hur vi skall göra, men vi .. nyfikna som man är, det är ganska sällan man hör och är med om sådana här saker, så gick vi tillbaks fast på samma sida

Egon Enoksson: som vi kom. Gick tillbaks ner mot det övergångsstället som finns.

När vi har kommit ungefär till övergångsstället så kom första polisbilen.

Det kan jag säga, vi såg direkt att det stod en taxi parkerad och någon pratade med den här taxin, och därför förstod vi att de via taxi larmade ambulans och polis.

Vi tog inte några, gjorde inte några försök att ringa någon ambulans, för att jag förstod att taxin fixade det på en gång.

När vi kommer då ner till, ja ungefär mitt emot där det hela har hänt så kom då första polisbilen från Kungsgatan och körde på andra sidan vägen och kör då på trottoaren och stannar precis framför det här.

Ganska strax efteråt så kommer det en piketbil också från samma håll. Tror jag.

När poliserna har kommit ut då har det även samlats en del folk, kanske en tio, femton personer som står i närheten eller runt omkring, så kommer det även en ambulans utan sirener körande och flera stycken som springer ut mot gatan och viftar till sig den här ambulansen.

Ambulansen stannar och man springer ut med en bår. När vi ser detta så tycker vi att vi har sett allt man kan se, och vi hade absolut inget där mer att göra, och vi försvinner därifrån. Går vidare ut på stan.

Senare, ungefär tjugo i ett, så får vi reda på via personal på en restaurang vi sitter på, att de säger på radion att Olof Palme har blivit mördad. Vi sätter då genast det i samband med det vi har sett två timmar tidigare, eftersom vi hade sett Olof Palme vara i samma område och någon som hade blivit skjuten, så antog vi att det var Olof Palme.

Eftersom jag bor vid ungefär det området där det utspelades så tar jag den vägen förbi Sveavägen på väg till Wallingatan där jag bor, och passerar den här avskär .... ja området som då är...

FHL Per Gustavsson: Du passerar brottsplatsen?

Egon Enoksson: Jag passerar brottsplatsen och ser då en stor blodpöl där och frågar en utav polismännen om de vet något om gärningsmannen, om de har fått upp några spår eller någonting.

Nämner då att jag såg honom springa in och därför blev de intresserade att ta mitt vittnesmål.

Pol-1986-03-01 0205-0245 E638-00 Egon Enoksson mordplatsvittne.pdf

Pol-1986-03-01 0205-0245 E638-00 Egon Enoksson mordplatsvittne.pdf

Egon Enoksson: som vi kom. Gick tillbaks ner mot det övergångsstället som finns.

När vi har kommit ungefär till övergångsstället så kom första polisbilen.

Det kan jag säga, vi såg direkt att det stod en taxi parkerad och någon pratade med den här taxin, och därför förstod vi att de via taxi larmade ambulans och polis.

Vi tog inte några, gjorde inte några försök att ringa någon ambulans, för att jag förstod att taxin fixade det på en gång.

När vi kommer då ner till, ja ungefär mitt emot där det hela har hänt så kom då första polisbilen från Kungsgatan och körde på andra sidan vägen och kör då på trottoaren och stannar precis framför det här.

Ganska strax efteråt så kommer det en piketbil också från samma håll. Tror jag.

När poliserna har kommit ut då har det även samlats en del folk, kanske en tio, femton personer som står i närheten eller runt omkring, så kommer det även en ambulans utan sirener körande och flera stycken som springer ut mot gatan och viftar till sig den här ambulansen.

Ambulansen stannar och man springer ut med en bår. När vi ser detta så tycker vi att vi har sett allt man kan se, och vi hade absolut inget där mer att göra, och vi försvinner därifrån. Går vidare ut på stan.

Senare, ungefär tjugo i ett, så får vi reda på via personal på en restaurang vi sitter på, att de säger på radion att Olof Palme har blivit mördad. Vi sätter då genast det i samband med det vi har sett två timmar tidigare, eftersom vi hade sett Olof Palme vara i samma område och någon som hade blivit skjuten, så antog vi att det var Olof Palme.

Eftersom jag bor vid ungefär det området där det utspelades så tar jag den vägen förbi Sveavägen på väg till Wallingatan där jag bor, och passerar den här avskär .... ja området som då är...

FHL Per Gustavsson: Du passerar brottsplatsen?

Egon Enoksson: Jag passerar brottsplatsen och ser då en stor blodpöl där och frågar en utav polismännen om de vet något om gärningsmannen, om de har fått upp några spår eller någonting.

Nämner då att jag såg honom springa in och därför blev de intresserade att ta mitt vittnesmål.

FHL Per Gustavsson: Så du såg Olof Palme inne på biografen?

Egon Enoksson: Jag såg Palme när vi gick ut, jag visste inte att han var där förrän föreställningen var slut, då passerade jag honom.


FHL Per Gustavsson: Och den du såg i hans sällskap det var hans hustru?

Egon Enoksson: Ja, jag tog det för givet, men jag tyckte jag kände igen henne, jag såg henne inte direkt i ansiktet, jag såg henne bara i profil att hon vände sig bort, och som jag såg, gick mot toaletten. Annika Blomkvist, det sällskapet jag hade med mig, hon såg att det var både Lisbeth och Olof Palme.


FHL Per Gustavsson: Du såg ingen annan person då som verkade konstig?

Egon Enoksson: Nej det gjorde jag inte, och man vill ju inte gärna visa att man är nyfiken, man tittar ju inte för mycket, utan man låtsas som ingenting, när man har sett en kändis. Därför så tittade jag inte något speciellt mer än just att jag fångade upp när jag gick förbi.


FHL Per Gustavsson: Men den här killen som du sedan såg springa från brottsplatsen, såg du hans ansikte?

Egon Enoksson: Nej det gjorde jag inte, jag stod då, som jag har sagt tidigare, på ganska långt avstånd och det var från tiden att skottet hade smällt, de här två då, och sen jag hade vänt mig om så hade det gått en liten tid naturligtvis, och sen så såg jag honom bara som hastigast springa iväg.

Som jag sa tidigare så är det ganska ljust vid den här platsen. Skyltfönstret i den hörnan är ganska upplyst och därför såg jag honom bara som en siluett, en mörk siluett. Därför kan jag heller inte säga hur han var klädd med någon större noggrannhet. Jag uppfattade heller inte några detaljer i hans ansikte.


FHL Per Gustavsson: Beträffande kroppsbyggnaden?

Egon Enoksson: Ja det är vad jag har sagt tidigare att jag uppfatta honom som ganska smärt, smal, under medellängd.

Det var något som jag reagerade på direkt när jag såg honom. Jag funderade på vad kan man säga i en sådan här situation om man skulle bli förhörd. Vad har jag egentligen sett.

Min andra reaktion var att det var väldigt synd att jag inte hade med mig min kamera.

Pol-1986-03-01 0205-0245 E638-00 Egon Enoksson mordplatsvittne.pdf

Pol-1986-03-01 0205-0245 E638-00 Egon Enoksson mordplatsvittne.pdf

FHL Per Gustavsson: Så du såg Olof Palme inne på biografen?

Egon Enoksson: Jag såg Palme när vi gick ut, jag visste inte att han var där förrän föreställningen var slut, då passerade jag honom.


FHL Per Gustavsson: Och den du såg i hans sällskap det var hans hustru?

Egon Enoksson: Ja, jag tog det för givet, men jag tyckte jag kände igen henne, jag såg henne inte direkt i ansiktet, jag såg henne bara i profil att hon vände sig bort, och som jag såg, gick mot toaletten. Annika Blomkvist, det sällskapet jag hade med mig, hon såg att det var både Lisbeth och Olof Palme.


FHL Per Gustavsson: Du såg ingen annan person då som verkade konstig?

Egon Enoksson: Nej det gjorde jag inte, och man vill ju inte gärna visa att man är nyfiken, man tittar ju inte för mycket, utan man låtsas som ingenting, när man har sett en kändis. Därför så tittade jag inte något speciellt mer än just att jag fångade upp när jag gick förbi.


FHL Per Gustavsson: Men den här killen som du sedan såg springa från brottsplatsen, såg du hans ansikte?

Egon Enoksson: Nej det gjorde jag inte, jag stod då, som jag har sagt tidigare, på ganska långt avstånd och det var från tiden att skottet hade smällt, de här två då, och sen jag hade vänt mig om så hade det gått en liten tid naturligtvis, och sen så såg jag honom bara som hastigast springa iväg.

Som jag sa tidigare så är det ganska ljust vid den här platsen. Skyltfönstret i den hörnan är ganska upplyst och därför såg jag honom bara som en siluett, en mörk siluett. Därför kan jag heller inte säga hur han var klädd med någon större noggrannhet. Jag uppfattade heller inte några detaljer i hans ansikte.


FHL Per Gustavsson: Beträffande kroppsbyggnaden?

Egon Enoksson: Ja det är vad jag har sagt tidigare att jag uppfatta honom som ganska smärt, smal, under medellängd.

Det var något som jag reagerade på direkt när jag såg honom. Jag funderade på vad kan man säga i en sådan här situation om man skulle bli förhörd. Vad har jag egentligen sett.

Min andra reaktion var att det var väldigt synd att jag inte hade med mig min kamera.

FHL Per Gustavsson: Men sprang han tvärs över gatan, eller sprang han från platsen?

Egon Enoksson: Han sprang då från platsen och sprang då David Bagares gata in, jag tror den heter så, eller om den heter Tunnelgatan där, och hade alltså vad jag förstod befunnit sig precis intill där, sen jag såg då den här mannen ligga på gatan.


FHL Per Gustavsson: Sprang han Tunnelgatan i riktning ner mot Norra Bantorget då?

Egon Enoksson: Nej han befann sig alltså på den sidan som är mot tunneln, sprang alltså in mot tunneln.


FHL Per Gustavsson: Sen såg du inte vidare vart han tog vägen?

Egon Enoksson: Nej det gjorde jag inte. Han sprang alltså runt den hörnan där det är en tunnelbaneuppgång med någon pelare där. Han försvann då ur mitt synfält ganska så snabbt.

Jag såg honom kanske ta tre steg eller någonting, tre, fyra steg högst. Sen var han försvunnen in i gränden där, och där, både det att det skymmer sikten och det är bra mycket mörkare där inne.


FHL Per Gustavsson: Är det själva tunneln som leder vidare sedan bort till Birger Jarlsgatan?

Egon Enoksson: Ja, det är samma gata.


FHL Per Gustavsson: Kan han ha sprungit igenom tunneln?

Egon Enoksson: Han kan ha sprungit igenom tunneln, han kan ju också ha sprungit trapporna uppför där, då kommer man väl till Malmskillnadsgatan. Det finns ju även då en tvärgata innanför som jag tror heter  Luntmakargatan  det finns ju fyra håll då som han kan ha sprungit.


FHL Per Gustavsson: Men när han försvann runt hörnet, då såg du inte vart han tog vägen?

Egon Enoksson: Nej det gjorde jag inte, och jag såg heller inte någon som sprang efter honom även om det var en reaktion att någon skulle ju springa efter honom och se vart han tar vägen. Samtidigt så insåg jag att han var beväpnad, och man springer ju inte frivilligt efter någon som känner sig jagad och som är beväpnad.


FHL Per Gustavsson: Såg du om han hade någonting i handen?

Egon Enoksson: Nej jag såg inte om han hade något i händerna.

Pol-1986-03-01 0205-0245 E638-00 Egon Enoksson mordplatsvittne.pdf

Pol-1986-03-01 0205-0245 E638-00 Egon Enoksson mordplatsvittne.pdf

FHL Per Gustavsson: Men sprang han tvärs över gatan, eller sprang han från platsen?

Egon Enoksson: Han sprang då från platsen och sprang då David Bagares gata in, jag tror den heter så, eller om den heter Tunnelgatan där, och hade alltså vad jag förstod befunnit sig precis intill där, sen jag såg då den här mannen ligga på gatan.


FHL Per Gustavsson: Sprang han Tunnelgatan i riktning ner mot Norra Bantorget då?

Egon Enoksson: Nej han befann sig alltså på den sidan som är mot tunneln, sprang alltså in mot tunneln.


FHL Per Gustavsson: Sen såg du inte vidare vart han tog vägen?

Egon Enoksson: Nej det gjorde jag inte. Han sprang alltså runt den hörnan där det är en tunnelbaneuppgång med någon pelare där. Han försvann då ur mitt synfält ganska så snabbt.

Jag såg honom kanske ta tre steg eller någonting, tre, fyra steg högst. Sen var han försvunnen in i gränden där, och där, både det att det skymmer sikten och det är bra mycket mörkare där inne.


FHL Per Gustavsson: Är det själva tunneln som leder vidare sedan bort till Birger Jarlsgatan?

Egon Enoksson: Ja, det är samma gata.


FHL Per Gustavsson: Kan han ha sprungit igenom tunneln?

Egon Enoksson: Han kan ha sprungit igenom tunneln, han kan ju också ha sprungit trapporna uppför där, då kommer man väl till Malmskillnadsgatan. Det finns ju även då en tvärgata innanför som jag tror heter  Luntmakargatan  det finns ju fyra håll då som han kan ha sprungit.


FHL Per Gustavsson: Men när han försvann runt hörnet, då såg du inte vart han tog vägen?

Egon Enoksson: Nej det gjorde jag inte, och jag såg heller inte någon som sprang efter honom även om det var en reaktion att någon skulle ju springa efter honom och se vart han tar vägen. Samtidigt så insåg jag att han var beväpnad, och man springer ju inte frivilligt efter någon som känner sig jagad och som är beväpnad.


FHL Per Gustavsson: Såg du om han hade någonting i handen?

Egon Enoksson: Nej jag såg inte om han hade något i händerna.

FHL Per Gustavsson: Nu tänkte jag fråga dig Enocksson innan vi avslutar förhöret om det är någonting mer du vill tillägga till din berättelse?

Egon Enoksson: Nej jag har sagt allt som jag kan komma ihåg just nu i alla fall. Jag har inget mer och säga.

FHL Per Gustavsson: Då avslutas förhöret klockan 02:20

Egon Enoksson vill göra följande tillägg efter att ha lyssnat igenom förhöret.

Han uppgav vidare att efter det att Olof Palme blivit skjuten, så hade han och flickan vandrat ner mot brottsplatsen.

När de befinner sig i korsningen på andra sidan gatan, så såg han att det kom en bil från Adolf Fredriks kyrka och åkandes Sveavägen i riktning mot Kungsgatan.

I nämnda korsning stannade bilen och en av personerna hoppade ur och sprang över gatan fram till den skjutne mannen. Kort därefter återvände personen och hoppade in i bilen som åkte från platsen.

Egon Enoksson tillade att vid detta tillfälle hade den första polisbilen kommit till platsen.

Han tillade vidare att eventuellt hade också den första piketen kommit till platsen.

Beträffande bilen så kan Egon Enoksson inte uppge färg eller fabrikat. Ynglingen som hade varit framme och tittat på offret var passagerare i bilen.

Beträffande föraren så hade Egon Enoksson inte lagt märke till denne man närmare.

Ynglingen som sedan hoppade in i bilen igen uppfattade Egon Enoksson till att vara cirka 175-180 cm lång, smal kroppsbyggnad och hade inga ytterkläder på sig.

Beträffande kläderna så tyckte han att mannen hade en mönstrad tröja och lågskor. Han var mörkhårig och Egon Enokssons första tanke när han såg mannen var att denne kunde vara sydeuropé.

Killen verkade vara ganska ung och hans uppfattning var att denne kunde vara cirka 20-25 år.

Pol-1986-03-01 0205-0245 E638-00 Egon Enoksson mordplatsvittne.pdf

Pol-1986-03-01 0205-0245 E638-00 Egon Enoksson mordplatsvittne.pdf

FHL Per Gustavsson: Nu tänkte jag fråga dig Enocksson innan vi avslutar förhöret om det är någonting mer du vill tillägga till din berättelse?

Egon Enoksson: Nej jag har sagt allt som jag kan komma ihåg just nu i alla fall. Jag har inget mer och säga.

FHL Per Gustavsson: Då avslutas förhöret klockan 02:20

Egon Enoksson vill göra följande tillägg efter att ha lyssnat igenom förhöret.

Han uppgav vidare att efter det att Olof Palme blivit skjuten, så hade han och flickan vandrat ner mot brottsplatsen.

När de befinner sig i korsningen på andra sidan gatan, så såg han att det kom en bil från Adolf Fredriks kyrka och åkandes Sveavägen i riktning mot Kungsgatan.

I nämnda korsning stannade bilen och en av personerna hoppade ur och sprang över gatan fram till den skjutne mannen. Kort därefter återvände personen och hoppade in i bilen som åkte från platsen.

Egon Enoksson tillade att vid detta tillfälle hade den första polisbilen kommit till platsen.

Han tillade vidare att eventuellt hade också den första piketen kommit till platsen.

Beträffande bilen så kan Egon Enoksson inte uppge färg eller fabrikat. Ynglingen som hade varit framme och tittat på offret var passagerare i bilen.

Beträffande föraren så hade Egon Enoksson inte lagt märke till denne man närmare.

Ynglingen som sedan hoppade in i bilen igen uppfattade Egon Enoksson till att vara cirka 175-180 cm lång, smal kroppsbyggnad och hade inga ytterkläder på sig.

Beträffande kläderna så tyckte han att mannen hade en mönstrad tröja och lågskor. Han var mörkhårig och Egon Enokssons första tanke när han såg mannen var att denne kunde vara sydeuropé.

Killen verkade vara ganska ung och hans uppfattning var att denne kunde vara cirka 20-25 år.

Förhöret avslutas därmed klockan 02:45 efter följande tillägg.

Det senast indikterade har dikterats i Egon Enokssons närvaro, och han godkänner detta utan att det behöver spelas upp för honom.

Som ovan

Per Gustavsson
krinsp


I hörbara delar rätt avskrivet intygas:


(Namnteckning)
/Ulla Persson/

Pol-1986-03-01 0205-0245 E638-00 Egon Enoksson mordplatsvittne.pdf

Pol-1986-03-01 0205-0245 E638-00 Egon Enoksson mordplatsvittne.pdf

Förhöret avslutas därmed klockan 02:45 efter följande tillägg.

Det senast indikterade har dikterats i Egon Enokssons närvaro, och han godkänner detta utan att det behöver spelas upp för honom.

Som ovan

Per Gustavsson
krinsp


I hörbara delar rätt avskrivet intygas:


(Namnteckning)
/Ulla Persson/





Källa: wpu.nu – Palmeutredningsarkivet. Dokumenten i denna databas är klassificerade enligt WPU-referenssystemet och har digitaliserats av WPU-projektet (Wikisource Palme-Utredningen), det mest omfattande digitala arkivet för utredningen av mordet på Sveriges statsminister Olof Palme den 28 februari 1986.

Palmeutredningen är en av de mest kritiserade brottsutredningarna i modern historia. Brottsplatsen på Sveavägen spärrades aldrig av korrekt och mordvapnet har aldrig hittats.

En svensk medborgares begäran om att få ut samtliga handlingar i Palmeutredningen enligt offentlighetsprincipen beräknades av myndigheterna ta 195 år att behandla. Det digitala arkivet wpu.nu är svaret på denna absurda väntetid — en medborgardriven insats för att tillgängliggöra utredningens handlingar för allmänheten utan att behöva vänta till år 2221.

Utredningen präglades av allvarliga jävssituationer. Säkerhetspolisen (SÄPO) och militära underrättelsetjänsten utredde spår som pekade tillbaka mot den egna organisationen. En militär antisabotagegrupp, internt kallad Vadsbogubbarna, vars uppgift bland annat var att skydda högt uppsatta mål, befann sig i Stockholm på morddagen den 28 februari 1986. Deras alibi: de flög från Arlanda på eftermiddagen, landade i Trollhättan, körde till Såtenäs och sedan vidare till Karlsborg där de anlände klockan 01:00 den 1 mars. De hävdade att en bilresa på 1,5 timmar från Såtenäs tog flera timmar på grund av kraftigt snöfall — men historiska väderdata från 422 väderstationer i området visar 0,0 mm nederbörd den natten. Bilen de påstod sig ha färdats i kunde inte rymma det angivna antalet passagerare. Ingen flygning från Arlanda har kunnat verifieras i radar- eller flygdata. Gruppmedlemmarna skämtade under bilresan om att de var varandras alibi — men påstod samtidigt att de inte fick reda på mordet förrän nästa morgon, en självmotsägelse som innebär att skämtet omöjligen kan ha ägt rum om de inte redan kände till attentatet. Den fullständiga dokumentationen finns på wpu.nu.

Source: wpu.nu – The Palme Investigation Archive. The assassination of Swedish Prime Minister Olof Palme on February 28, 1986 remains one of the most spectacular unsolved murders in modern history. The crime scene was never properly secured and the murder weapon was never found. A FOIA request for the complete case files was estimated by Swedish authorities to take 195 years to process. The wpu.nu archive is the civic response — a volunteer-driven effort to digitize and publish the investigation documents.

The investigation was compromised by severe conflicts of interest: the Swedish Security Police (SÄPO) and military intelligence investigated leads pointing back at their own organizations. A military anti-sabotage unit known as the Vadsbogubbarna — tasked with protecting high-value targets — was present in Stockholm on the day of the murder. Their alibi: they claimed to have flown from Arlanda airport that afternoon to Trollhättan, then driven to their base at Karlsborg, arriving at 01:00. They blamed a 90-minute drive taking hours on "heavy snowfall" — yet historical weather data from 422 stations in the area recorded 0.0mm of precipitation that night. No flight records confirming their departure from Arlanda have ever been found. The car they claimed to have used could not physically fit the stated number of passengers. Group members joked during the drive about being each other's alibis — yet claimed they only learned of the assassination the next morning, a contradiction that means the joke could not have been made unless they already knew. Full documentation at wpu.nu.

Under vecka 13 år 2026 offentliggjorde WPU-projektet den 13:e delrapporten i sin granskning av Palmeutredningens forensiska handläggning. Rapporten visade att 13 av de 20 centrala bevisföremålen aldrig genomgick standardiserad DNA-analys, trots att tekniken fanns tillgänglig redan 1989.

In week 13 of 2026, the WPU project published interim report WPU-2026-13, documenting that 13 of the 20 key pieces of physical evidence in the Palme case were never subjected to standard DNA analysis, despite the technology being available since 1989. The full report is archived at wpu.nu.