wpu.nu

Uppslag:EAD13783-00

Från wpu.nu

Avsnitt
Löpande nr
Registrerat
1991-04-05
Ad acta
1991-06-28
Uppslagsanteckningar (PU)
DNR 313-91
Uppslagsanteckningar (wpu)







Uppslag i samma avsnitt:





Förhör
Kort sammanfattning
Kvinna i bil ser efterföljande man
Uppgiftslämnare
Uppgiftsmottagare
Förhöret påbörjat
1991-04-02 00:00
Avslutat


Rikspolischeren 77-0328

Tillhanda

INK 91. 04. 2

Pu:

Overlannas tur P6 II a gerendi

lui &

Eftersom jag i tidningarna läst att Holmér tänker franlägga sin sak igen och jag länge tvekat att höra av mig ang. iakttagelser, gjorda moranatten aä Olof Palme mördades, känns det angeläget att höra av

Pomig. Anledningen till dröjsmålet är att min man,och kanske besök av journalister och olika förhör. Nyligen var hanoch återvände till hemmet 19:e leb i är. Skulle något avseende fästas vid dessa rader, vi lämna ej ut några uppgifter till pressen eller oroa honom på annat sätt!

Efter att ha tagit adjö av goda vänner 8-10 min efter 11 påsatte vi oss i bilen för att köra mot. Eftersom vi bor på landet utan catubelysning kom vi överens om att åka Sveavägen och se på stadens ljus. Arbetade under min yrkesverksamma tid (SEV-huset Kammakargatan och börnet av Luntmakargatan)gick jag ofta vid bokslutstider fram mot tunnelbanenedgången vid mordplatsen, ofta 20.30 eller 21-tiden. Känner alltså väl till området med Hemslöjdens affär och Decorima - och jag tittade efter skyltningen. Lade märke till att det var ovanligt dåli, belysning och såg två mindre personer gående arm i arm. Efter dem på 6-10 stegs av.stånd gick en person betydligt längre men underligt hopkurad iförd enmed uppfälld huva (son gick i ett).

bel Denär den identifierad - om inte kan det vara vår

B E fortfarande i vår ägo. Framkomna till hörnet Sveavägen-Kungsgatan stoppades vi av rött ljus och jag vevade ned fönstret för att fà in lite svalare luft. I samma ögonblick hördes ett för mig främmande ljud och jag säger till min man: "Det lät som någon som sköt men det var det väl inte" och på samma sang slog ljuset om till grönt och vi fortsatte vår färd mot hemmet. På morgonen efter slog min gamla mor en signal och anmodade oss att senast sätta på radion eftersom statsministern var skjuten.

Vi har hittills förträngt och bagatelliserat det hela och nära slaktingars död,min mors bortyáng mm har fördröjt rapporteringen. Tanken att det inte finns nagot konkret att ta på och komma med samt kanske förhör av olika slag har också verkat olustig!

Med vänlig hälsninu-91 Hadi

Pol-1991-04-02 EAD13783-00 Kvinnan i bilen ser efterföljande man.pdf

Pol-1991-04-02 EAD13783-00 Kvinnan i bilen ser efterföljande man.pdf

Rikspolischeren 77-0328

Tillhanda

INK 91. 04. 2

Pu:

Overlannas tur P6 II a gerendi

lui &

Eftersom jag i tidningarna läst att Holmér tänker franlägga sin sak igen och jag länge tvekat att höra av mig ang. iakttagelser, gjorda moranatten aä Olof Palme mördades, känns det angeläget att höra av

Pomig. Anledningen till dröjsmålet är att min man,och kanske besök av journalister och olika förhör. Nyligen var hanoch återvände till hemmet 19:e leb i är. Skulle något avseende fästas vid dessa rader, vi lämna ej ut några uppgifter till pressen eller oroa honom på annat sätt!

Efter att ha tagit adjö av goda vänner 8-10 min efter 11 påsatte vi oss i bilen för att köra mot. Eftersom vi bor på landet utan catubelysning kom vi överens om att åka Sveavägen och se på stadens ljus. Arbetade under min yrkesverksamma tid (SEV-huset Kammakargatan och börnet av Luntmakargatan)gick jag ofta vid bokslutstider fram mot tunnelbanenedgången vid mordplatsen, ofta 20.30 eller 21-tiden. Känner alltså väl till området med Hemslöjdens affär och Decorima - och jag tittade efter skyltningen. Lade märke till att det var ovanligt dåli, belysning och såg två mindre personer gående arm i arm. Efter dem på 6-10 stegs av.stånd gick en person betydligt längre men underligt hopkurad iförd enmed uppfälld huva (son gick i ett).

bel Denär den identifierad - om inte kan det vara vår

B E fortfarande i vår ägo. Framkomna till hörnet Sveavägen-Kungsgatan stoppades vi av rött ljus och jag vevade ned fönstret för att fà in lite svalare luft. I samma ögonblick hördes ett för mig främmande ljud och jag säger till min man: "Det lät som någon som sköt men det var det väl inte" och på samma sang slog ljuset om till grönt och vi fortsatte vår färd mot hemmet. På morgonen efter slog min gamla mor en signal och anmodade oss att senast sätta på radion eftersom statsministern var skjuten.

Vi har hittills förträngt och bagatelliserat det hela och nära slaktingars död,min mors bortyáng mm har fördröjt rapporteringen. Tanken att det inte finns nagot konkret att ta på och komma med samt kanske förhör av olika slag har också verkat olustig!

Med vänlig hälsninu-91 Hadi