Okänd sida i liggaren
Uppslag i samma avsnitt:
Protokoll fört vid vittnesförhör med Jonny Wiklund,
Förhöret hölls i Wiklunds bostad,
Förhöret påbörjades 1987-09-09 09:40
.
Förhörsledare krinsp Thore Wiberg och krinsp Jerker Söderblom.
Inledningsvis informerades Jonny Wiklund att förhöret avser kompletteringar avseende iakttagelser som han gjort fredagen 1986-02-28
i närheten av Tunnelgatan & Sveavägen i Stockholms centrala delar.
Wiklund tillfrågades inledningsvis hur många gånger han har haft kontakt med polisen med anledning av ovan sagda. Han berättade då att han har hörts två gånger per telefon i ärendet och att han också deltagit i en fotokonfrontation senare under 1986.
Om händelsen i sig som utspelade sig fredagen 1986-02-28
uppgav han följande. Han hade den aktuella dagen arbetat och kommit hem strax efter 14:00
. Wiklund säger här att han arbetar 3-skift på sin arbetsplats
Under förhörets gång tar Wiklund fram en almanacka där han kan konstatera att han fredagen 1986-02-28
mellan klockan 07:00-14:00
.
Någon gång under eftermiddagens lopp får Wiklund besked av sin hustru per telefon att hon ämnar gå på bio tillsammans med dottern Anna den fredagskvällen.
Wiklund lovar då att han skall köra hustrun in till city efter det att hon kommit hem till bostaden i Nacka. Han säger här att hustrun normalt brukar komma hem till bostaden efter arbetet någon gång vid 17:30
-tiden. Han säger således att det troligtvis också var så den här aktuella fredagskvällen.
Efter hemkomsten hade hustrun gjort sig iordning för direkt avfärd till Stockholm, och Wiklund tror således att man kom in till city och Målargatan närmare bestämt vid klockan 18
-tiden.
Wiklund har här svårt att exakt precisera närmare tidpunkt. Han menar att han kommer fram till 18 utifrån beräkning av hustruns hemkomst till bostaden.
Anledningen till att färden kom att gå till Målargatan är att hustrun är i , d vs den och att de har sin lokal på aktuell adress.
På adressen hade han och hustrun sammanstrålat med dottern Anna.
Wiklund hade bara hälsat på dottern varefter han själv begivit sig hem till Nacka igen.
De hade då avtalat att Wiklund skulle komma och hämta hustrun och dottern efter det att de sett filmen som de planerat att gå på.
Wiklund kan här inte påminna sig vilken film som de bestämt sig för att titta på, men han vet att det var 21-föreställningen som varit aktuell och att biografen skulle ligga på Kungsgatan.
Kan anknyta till: A9594
Protokoll fört vid vittnesförhör med Jonny Wiklund,
Förhöret hölls i Wiklunds bostad,
Förhöret påbörjades 1987-09-09 09:40
.
Förhörsledare krinsp Thore Wiberg och krinsp Jerker Söderblom.
Inledningsvis informerades Jonny Wiklund att förhöret avser kompletteringar avseende iakttagelser som han gjort fredagen 1986-02-28
i närheten av Tunnelgatan & Sveavägen i Stockholms centrala delar.
Wiklund tillfrågades inledningsvis hur många gånger han har haft kontakt med polisen med anledning av ovan sagda. Han berättade då att han har hörts två gånger per telefon i ärendet och att han också deltagit i en fotokonfrontation senare under 1986.
Om händelsen i sig som utspelade sig fredagen 1986-02-28
uppgav han följande. Han hade den aktuella dagen arbetat och kommit hem strax efter 14:00
. Wiklund säger här att han arbetar 3-skift på sin arbetsplats
Under förhörets gång tar Wiklund fram en almanacka där han kan konstatera att han fredagen 1986-02-28
mellan klockan 07:00-14:00
.
Någon gång under eftermiddagens lopp får Wiklund besked av sin hustru per telefon att hon ämnar gå på bio tillsammans med dottern Anna den fredagskvällen.
Wiklund lovar då att han skall köra hustrun in till city efter det att hon kommit hem till bostaden i Nacka. Han säger här att hustrun normalt brukar komma hem till bostaden efter arbetet någon gång vid 17:30
-tiden. Han säger således att det troligtvis också var så den här aktuella fredagskvällen.
Efter hemkomsten hade hustrun gjort sig iordning för direkt avfärd till Stockholm, och Wiklund tror således att man kom in till city och Målargatan närmare bestämt vid klockan 18
-tiden.
Wiklund har här svårt att exakt precisera närmare tidpunkt. Han menar att han kommer fram till 18 utifrån beräkning av hustruns hemkomst till bostaden.
Anledningen till att färden kom att gå till Målargatan är att hustrun är i , d vs den och att de har sin lokal på aktuell adress.
På adressen hade han och hustrun sammanstrålat med dottern Anna.
Wiklund hade bara hälsat på dottern varefter han själv begivit sig hem till Nacka igen.
De hade då avtalat att Wiklund skulle komma och hämta hustrun och dottern efter det att de sett filmen som de planerat att gå på.
Wiklund kan här inte påminna sig vilken film som de bestämt sig för att titta på, men han vet att det var 21-föreställningen som varit aktuell och att biografen skulle ligga på Kungsgatan.
Kan anknyta till: A9594
I sammanhanget säger Wiklund här, att arrangemanget att han brukar åka in för att hämta hustrun inte är något ovanligt utan det är ofta förekommande eftersom hustrun och dottern känner viss osäkerhet i samband med vistelse i Stockholms centralare del under kvällstid.
Wiklund svarar här på direkt fråga att han vid den aktuella tidpunkten disponerade sin egen personbil en Saab 99, brun av 1980 års modell.
Han har ingen direkt minnesbild av vad han gjorde efter hemkomsten till bostaden, som han beräknar ägde rum någon gång vid 18:45
-tiden. Han säger att han kanske har städat och pysslat i hemmet och kanske också tittat på något tv-program. Han kan dock inte påminna sig något program han sett eller så.
Wiklund berättar därefter att han någon gång före 23:00
, han har här svårt att exakt erinra sig tidpunkten, fått telefonsamtal från sin hustru som då kommit tillbaks till Målargatan .
Hustrun hade då velat att Wiklund skulle komma till City och fullfölja sitt åtagande att hämta dem.
Wiklund uppskattar att han bör ha haft 15 minuters resväg in till Målargatan ifrån sin bostad. Han berättar att han körde mot Stockholms city och kom in via tunneln som mynnar ut på Sveavägen för vidare färd ner mot Tunnelgatan.
Vad Wiklund kan erinra sig så hade han inget rött ljus i samband med att han passerade korsningen Sveavägen & Kungsgatan, utan blev först stående för rödljus i samband med vänstersvängen in mot Tunnelgatan.
Han berättar här att han var första bil s a s som skulle få köra efter det att det blev grönt ljus.
Han bedömer att han endast fått stå för rödljus ett par sekunder innan det kom att slå om till grönt.
I samband med att han påbörjade vänstersvängen ner mot Tunnelgatan observerade han tre fotgängare som passerade korsningen Sveavägen & Tunnelgatan i riktning norr ut.
Han fick den uppfattningen att de här personerna inte hade något samröre ned varandra utan de var s a s helt fristående från varandra. Han hade heller inte några problem med att s a s låta dem komma över utan det hela fungerade friktionsfritt.
Efter det att han kommit in på Tunnelgatan får han syn på ett fordon som s a s dubbelparkerat.
Med detta menar Wiklund att fordonet ställt sig i princip mitt i körbanan och således mer eller mindre hindrat hans egen framfart.
Han kunde vidare konstatera att fordonet i fråga hade bromsljusen tända. Han vill beskriva att fordonet befann sig närmare korsningen med Olofsgatan än till korsningen med Sveavägen utifrån Tunnelgatan betraktat.
I samma stund som Wiklund planerade att försöka ta sig förbi fordonet som dubbelparkerat öppnades bakdörren och ur steg en man.
Mannen gick rakt emot Wiklund för att vika av, från Wiklunds håll betraktat, till höger och upp på trottoaren på Tunnelgatan.
Mannen hade stigit ur fordonets vänstra bakdörr och Wiklund bedömer att han befunnit sig cirka 2 meter från dörren när s a s mannen steg ur densamma.
I sammanhanget säger Wiklund här, att arrangemanget att han brukar åka in för att hämta hustrun inte är något ovanligt utan det är ofta förekommande eftersom hustrun och dottern känner viss osäkerhet i samband med vistelse i Stockholms centralare del under kvällstid.
Wiklund svarar här på direkt fråga att han vid den aktuella tidpunkten disponerade sin egen personbil en Saab 99, brun av 1980 års modell.
Han har ingen direkt minnesbild av vad han gjorde efter hemkomsten till bostaden, som han beräknar ägde rum någon gång vid 18:45
-tiden. Han säger att han kanske har städat och pysslat i hemmet och kanske också tittat på något tv-program. Han kan dock inte påminna sig något program han sett eller så.
Wiklund berättar därefter att han någon gång före 23:00
, han har här svårt att exakt erinra sig tidpunkten, fått telefonsamtal från sin hustru som då kommit tillbaks till Målargatan .
Hustrun hade då velat att Wiklund skulle komma till City och fullfölja sitt åtagande att hämta dem.
Wiklund uppskattar att han bör ha haft 15 minuters resväg in till Målargatan ifrån sin bostad. Han berättar att han körde mot Stockholms city och kom in via tunneln som mynnar ut på Sveavägen för vidare färd ner mot Tunnelgatan.
Vad Wiklund kan erinra sig så hade han inget rött ljus i samband med att han passerade korsningen Sveavägen & Kungsgatan, utan blev först stående för rödljus i samband med vänstersvängen in mot Tunnelgatan.
Han berättar här att han var första bil s a s som skulle få köra efter det att det blev grönt ljus.
Han bedömer att han endast fått stå för rödljus ett par sekunder innan det kom att slå om till grönt.
I samband med att han påbörjade vänstersvängen ner mot Tunnelgatan observerade han tre fotgängare som passerade korsningen Sveavägen & Tunnelgatan i riktning norr ut.
Han fick den uppfattningen att de här personerna inte hade något samröre ned varandra utan de var s a s helt fristående från varandra. Han hade heller inte några problem med att s a s låta dem komma över utan det hela fungerade friktionsfritt.
Efter det att han kommit in på Tunnelgatan får han syn på ett fordon som s a s dubbelparkerat.
Med detta menar Wiklund att fordonet ställt sig i princip mitt i körbanan och således mer eller mindre hindrat hans egen framfart.
Han kunde vidare konstatera att fordonet i fråga hade bromsljusen tända. Han vill beskriva att fordonet befann sig närmare korsningen med Olofsgatan än till korsningen med Sveavägen utifrån Tunnelgatan betraktat.
I samma stund som Wiklund planerade att försöka ta sig förbi fordonet som dubbelparkerat öppnades bakdörren och ur steg en man.
Mannen gick rakt emot Wiklund för att vika av, från Wiklunds håll betraktat, till höger och upp på trottoaren på Tunnelgatan.
Mannen hade stigit ur fordonets vänstra bakdörr och Wiklund bedömer att han befunnit sig cirka 2 meter från dörren när s a s mannen steg ur densamma.
I samband med detta fick Wiklund stoppa sitt eget fordon och s a s vänta in den ovan beskrivna situationen.
Därefter kunde han omedelbart påbörja den tidigare tänkta omkörningen av det framförvarande fordonet.
I samband med att han passerade detta såg han att kupébelysningen var tänd och han är helt övertygad om att det fanns två personer i framsätet och han har också en spontan känsla av att det funnits ytterligare en person i fordonets baksäte.
Wiklund vill här inte närmare binda sig med 100% säkerhet, men hans spontana reaktion var dock att det fanns ytterligare en person i baksätet.
Vad det gäller könen på dessa personer i fordonet är han övertygad om att de som satt i fram var män, men kan av naturliga skäl inte närmare precisera personen i baksätet. Vad det gäller beskrivning och annat av fordon och personer i bilen kommer vi att beskriva dessa i ett senare skede av förhöret.
På särskild fråga till Wiklund om han iakttar fordonet, som ovan beskrivits, efter det att han passerat detta framkom följande. Wiklund säger att han inte gjorde några kontroller i sin egen backspegel efter det att han passerat fordonet och kan således inte närmare redogöra för vad som hände med det ovan beskrivna fordonet.
Wiklund kom därefter att köra Tunnelgatan för att svänga in Drottninggatan, vidare Apelbergsgatan in på Målargatan.
När Wiklund gled upp utanför Målargatan stod redan hans hustru och dotter och väntade på honom.
De både kom att stiga in i hans fordon med hustrun i framsätet och dottern i baksätet. Man påbörjade därefter direkt färden tillbaks ut på Kungsgatan för vidare färd mot Sveavägen.
I korsningen Kungsgatan & Sveavägen fick Wiklund stanna för rött ljus.
Han har här en spontan minnesbild av att han vid det tillfället kom att titta på den digitala klockan som är belägen på fastigheten där Ströms herrekipering är inrymd.
Han vill minnas att han uppfattat att klockan då var 23:15
.
I det här skedet av förhöret har det diskuterats kring Wiklunds minnesbilder av just den här aktuella tidpunkten.
Han menar att han nu, så här lång tid efteråt, har svårt att verkligen med exakthet uttala sig på minuter när, när det gäller det exakta klockslaget.
Han vill dock framhålla det ovan sagda att hans spontana minnesbild är att klockan var omkring 23:15
.
Han utesluter således inte att den kan ha varit 23:16
, 23:17
, 23:18
eller 23:19
.
Wiklund svängde därefter vänster Sveavägen för färd norr ut. Han hade därefter avsett att upprepa den tidigare ovan beskrivna vänstersvängen ner på Tunnelgatan och därifrån för vidare färd över Norra Bantorget till dotterns bostad på .
I samband med att Wiklund närmar sig korsningen Sveavägen & Tunnelgatan slår ljussignalen om till rött.
Wiklund är, i likhet med förra gången, första bil vid rödljuset och får således stå där "röd-perioden".
Under väntetiden vid ljussignalen får Wiklund syn på den person som han tidigare beskrivit stigit ur det dubbelparkerade fordonet.
Denne person står precis i hörnet av Tunnelgatan & Sveavägen invid husfasaderna.
Wiklund ser hur mannen koncentrerat tittar ner mot Sveavägen i riktning norr ut.
Wiklund har också den minnesbilden att mannen s a s lutar sig mot husfasaden och att han haft vänster arm bakom kroppen.
I samband med detta fick Wiklund stoppa sitt eget fordon och s a s vänta in den ovan beskrivna situationen.
Därefter kunde han omedelbart påbörja den tidigare tänkta omkörningen av det framförvarande fordonet.
I samband med att han passerade detta såg han att kupébelysningen var tänd och han är helt övertygad om att det fanns två personer i framsätet och han har också en spontan känsla av att det funnits ytterligare en person i fordonets baksäte.
Wiklund vill här inte närmare binda sig med 100% säkerhet, men hans spontana reaktion var dock att det fanns ytterligare en person i baksätet.
Vad det gäller könen på dessa personer i fordonet är han övertygad om att de som satt i fram var män, men kan av naturliga skäl inte närmare precisera personen i baksätet. Vad det gäller beskrivning och annat av fordon och personer i bilen kommer vi att beskriva dessa i ett senare skede av förhöret.
På särskild fråga till Wiklund om han iakttar fordonet, som ovan beskrivits, efter det att han passerat detta framkom följande. Wiklund säger att han inte gjorde några kontroller i sin egen backspegel efter det att han passerat fordonet och kan således inte närmare redogöra för vad som hände med det ovan beskrivna fordonet.
Wiklund kom därefter att köra Tunnelgatan för att svänga in Drottninggatan, vidare Apelbergsgatan in på Målargatan.
När Wiklund gled upp utanför Målargatan stod redan hans hustru och dotter och väntade på honom.
De både kom att stiga in i hans fordon med hustrun i framsätet och dottern i baksätet. Man påbörjade därefter direkt färden tillbaks ut på Kungsgatan för vidare färd mot Sveavägen.
I korsningen Kungsgatan & Sveavägen fick Wiklund stanna för rött ljus.
Han har här en spontan minnesbild av att han vid det tillfället kom att titta på den digitala klockan som är belägen på fastigheten där Ströms herrekipering är inrymd.
Han vill minnas att han uppfattat att klockan då var 23:15
.
I det här skedet av förhöret har det diskuterats kring Wiklunds minnesbilder av just den här aktuella tidpunkten.
Han menar att han nu, så här lång tid efteråt, har svårt att verkligen med exakthet uttala sig på minuter när, när det gäller det exakta klockslaget.
Han vill dock framhålla det ovan sagda att hans spontana minnesbild är att klockan var omkring 23:15
.
Han utesluter således inte att den kan ha varit 23:16
, 23:17
, 23:18
eller 23:19
.
Wiklund svängde därefter vänster Sveavägen för färd norr ut. Han hade därefter avsett att upprepa den tidigare ovan beskrivna vänstersvängen ner på Tunnelgatan och därifrån för vidare färd över Norra Bantorget till dotterns bostad på .
I samband med att Wiklund närmar sig korsningen Sveavägen & Tunnelgatan slår ljussignalen om till rött.
Wiklund är, i likhet med förra gången, första bil vid rödljuset och får således stå där "röd-perioden".
Under väntetiden vid ljussignalen får Wiklund syn på den person som han tidigare beskrivit stigit ur det dubbelparkerade fordonet.
Denne person står precis i hörnet av Tunnelgatan & Sveavägen invid husfasaderna.
Wiklund ser hur mannen koncentrerat tittar ner mot Sveavägen i riktning norr ut.
Wiklund har också den minnesbilden att mannen s a s lutar sig mot husfasaden och att han haft vänster arm bakom kroppen.
På särskild fråga säger Wiklund här att han inte kommenterade den här mannen med hustrun och dottern utan han tänkte på honom bara för sig själv.
Han bedömer att det nu har förflutit 4-5 minuter sedan han såg personen ifråga stiga ur fordonet.
Kanske det var det som gjorde att han blev s a s varse personen igen, eftersom han fortfarande s a s befann sig kvar i anslutning till platsen där han lämnat fordonet.
En annan bidragande orsak till att Wiklund kom att titta närmare på den här personen var ju den att han var minst sagt lite irriterad över personens sätt att kasta upp en dörr utan att se sig om för bakomvarande trafik.
I samband med att Wiklund får grönt ljus och påbörjar vänstersvängen släpper han kontakten med den ovan beskrivna personen.
Han kör sedan Tunnelgatan ner mot Norra Bantorget.
På fråga till Wiklund huruvida han på Tunnelgatan observerade det tidigare beskrivna fordonet framkommer följande.
Han säger spontant och direkt att fordonet inte stod kvar när han kom körande den här gången.
I det här skedet får då Wiklund ta del av sin tidigare förhörsutsaga ifrån 1986-03-05
där det står enligt följande.
- "När han passerade den plats han tidigare sett bilen noterade han att den stod kvar".
Utifrån detta blir Wiklund något brydd över hur det verkligen förhöll sig med detta.
Han menar om då fordonet stått kvar vid den här tidpunkten måste det ha intagit en s a s mer normal placering, dvs parkerat ordentligt och således inte direkt varit i hans ögonfång.
Om nu fordonet skulle ha stått kvar på gatan så blir hans nästa reflektion att det skulle ha förflyttat sig längre ner mot Norra Bantorget i sådana fall.
Men som framgått ovan har Wiklund väldigt svårt att här närmare med exakthet redogöra för förhållandet i sig.
Han kan följdaktligen inte heller uttala sig huruvida han sett några personer i det ovan beskrivna fordonet i samband med att han eventuellt passerat det en andra gång.
Wiklund kommer sedan att köra hem dottern till dennas bostad varefter han och hustrun omgående påbörjar hemfärden till Nacka och deras bostad därstädes.
Han vill uppskatta själva körsträckan i tid till omkring en halvtimme, fyrtio minuter. Omedelbart efter hemkomsten går de och lägger sig.
Han får höra talas om mordet på Olof Palme först dagen efter och efter hand mognar den ovan beskrivna händelsen inom honom, att den eventuellt kan ha något samröre med mordet.
Han berättar om sina iakttagelser för hustrun och hon tycker att det är ju så många som ringer så varför ska inte även maken ringa och meddela sina iakttagelser till polisen. Han kommer att göra detta efter ett par dagar, som han minns det. (Av tillgängliga handlingar framgår att tipset
EAD622-00
kommer in 1986-03-04 16:45
).
Under förhörets gång har Wiklund funderat på det tidigare beskrivna telefonsamtalet hem till honom från hustrun om hämtning vid Målargatan .
Han utesluter nu inte att det var bestämt redan när de skiljdes, i samband med ditfärden, att hämtning skulle ske någon gång strax efter klockan 23:00
. Han vill dock inte uttala sig med exakthet om detta förhållande utan vill konfirmera det ovan beskrivna med sin hustru innan han s a s spikar det hela.
På särskild fråga säger Wiklund här att han inte kommenterade den här mannen med hustrun och dottern utan han tänkte på honom bara för sig själv.
Han bedömer att det nu har förflutit 4-5 minuter sedan han såg personen ifråga stiga ur fordonet.
Kanske det var det som gjorde att han blev s a s varse personen igen, eftersom han fortfarande s a s befann sig kvar i anslutning till platsen där han lämnat fordonet.
En annan bidragande orsak till att Wiklund kom att titta närmare på den här personen var ju den att han var minst sagt lite irriterad över personens sätt att kasta upp en dörr utan att se sig om för bakomvarande trafik.
I samband med att Wiklund får grönt ljus och påbörjar vänstersvängen släpper han kontakten med den ovan beskrivna personen.
Han kör sedan Tunnelgatan ner mot Norra Bantorget.
På fråga till Wiklund huruvida han på Tunnelgatan observerade det tidigare beskrivna fordonet framkommer följande.
Han säger spontant och direkt att fordonet inte stod kvar när han kom körande den här gången.
I det här skedet får då Wiklund ta del av sin tidigare förhörsutsaga ifrån 1986-03-05
där det står enligt följande.
- "När han passerade den plats han tidigare sett bilen noterade han att den stod kvar".
Utifrån detta blir Wiklund något brydd över hur det verkligen förhöll sig med detta.
Han menar om då fordonet stått kvar vid den här tidpunkten måste det ha intagit en s a s mer normal placering, dvs parkerat ordentligt och således inte direkt varit i hans ögonfång.
Om nu fordonet skulle ha stått kvar på gatan så blir hans nästa reflektion att det skulle ha förflyttat sig längre ner mot Norra Bantorget i sådana fall.
Men som framgått ovan har Wiklund väldigt svårt att här närmare med exakthet redogöra för förhållandet i sig.
Han kan följdaktligen inte heller uttala sig huruvida han sett några personer i det ovan beskrivna fordonet i samband med att han eventuellt passerat det en andra gång.
Wiklund kommer sedan att köra hem dottern till dennas bostad varefter han och hustrun omgående påbörjar hemfärden till Nacka och deras bostad därstädes.
Han vill uppskatta själva körsträckan i tid till omkring en halvtimme, fyrtio minuter. Omedelbart efter hemkomsten går de och lägger sig.
Han får höra talas om mordet på Olof Palme först dagen efter och efter hand mognar den ovan beskrivna händelsen inom honom, att den eventuellt kan ha något samröre med mordet.
Han berättar om sina iakttagelser för hustrun och hon tycker att det är ju så många som ringer så varför ska inte även maken ringa och meddela sina iakttagelser till polisen. Han kommer att göra detta efter ett par dagar, som han minns det. (Av tillgängliga handlingar framgår att tipset
EAD622-00
kommer in 1986-03-04 16:45
).
Under förhörets gång har Wiklund funderat på det tidigare beskrivna telefonsamtalet hem till honom från hustrun om hämtning vid Målargatan .
Han utesluter nu inte att det var bestämt redan när de skiljdes, i samband med ditfärden, att hämtning skulle ske någon gång strax efter klockan 23:00
. Han vill dock inte uttala sig med exakthet om detta förhållande utan vill konfirmera det ovan beskrivna med sin hustru innan han s a s spikar det hela.
Förhöret kommer nu att övergå till att Wiklund skall ånyo försöka beskriva dels fordonet och den person han kom att iaktta den här fredagskvällen 1986-02-28
.
Beträffande fordonet uppgav Wiklund fortfarande att han inte kan precisera fordonet ifråga till något fabrikat.
Han har endast ett mycket starkt intryck av att fordonet hade ett avhugget bakparti. Med detta vill han då närmast beskriva det liknande det som VW Golf har.
Vidare har han nu en starkare minnesbild av färgen än han hade vid föregående förhörstillfällen. Han säger idag att färgen var röd, nästan klarröd.
Det har då påtalats för Wiklund vad han tidigare uppgivit om färg, då det talats om möjlig färg så som varande grön. Oaktat denna information tycker han att hans minnesbild idag är att fordonet var rött.
Vidare vill han fortfarande hävda att fordonet var av mellanmodell och dit klassar han sitt eget fordon, dvs Saab 99 och Volvo-bilar.
Beträffande mannen som Wiklund observerade i hörnet Tunnelgatan Sveavägen lämnar han följande beskrivning.
Han uppskattade mannens ålder till cirka 35 år, cirka 180 cm lång, med ett vältränat, mjukt, kattliknande rörelseschema i samband med promenaden ifrån fordonet.
Beträffande kroppsbyggnad, kraftig dock ej atletiskt byggd.
Han hade sett att mannen inte bar någon huvudbonad utan han hade svart rakt hår kammat framåt, vidare att håret täckte öronen.
I ansiktet hade mannen haft en svart mustasch, vilket gav ett ganska lustigt intryck.
Wiklund uppfattade att mustaschen inte riktigt korresponderade till mannens ljusa hy i övrigt.
På fråga till Wiklund om han närmare kan placera mannen s a s utifrån nationalitet eller ursprung framkom följande.
Han vill hävda att mannen kommit ifrån antingen Grekland eller Turkiet. På fråga uppgav Wiklund att han dagligen kommer i kontakt med invandrare ifrån just dessa länder och även annorstädes ifrån.
Beträffande mannens klädsel har Wiklund vagare minnesbilder. Han vill egentligen bara med exakthet påstå att han minns att mannen burit en kort midjejacka, vidare att klädseln i dess helhet var mörkare än rådande belysning vid platsen.
Beträffande de tidigare omtalade männen i fordonet på Tunnelgatan kan Wiklund överhuvud taget inte lämna någon närmare beskrivning än att de varit två män i vuxen ålder.
Wiklunds kommentar angående den fotokonfrontation han deltog i fredagen 1986-12-05
blir att den person han då kom att peka ut mycket väl överensstämde med typen av människa han sett i korsningen Sveavägen & Tunnelgatan.
Han gör också det tillägget att hans kusin, boende i överensstämmer vad avser ansiktsform med den ovan omtalade personen i gatukorsningen.
Han säger vidare att han inte har något emot att delta i en förnyad fotokonfrontation emedan han vid föregående tillfälle upplevde situationen som sådan mycket stressande.
förklarar att han åhört indikteringen av förhörsutsagan och att han godkänner densamma i befintligt skick.
Förhöret avslutades därefter klockan 11:38
.
Nacka som ovan
Krinsp Thore Wiberg
Förhöret kommer nu att övergå till att Wiklund skall ånyo försöka beskriva dels fordonet och den person han kom att iaktta den här fredagskvällen 1986-02-28
.
Beträffande fordonet uppgav Wiklund fortfarande att han inte kan precisera fordonet ifråga till något fabrikat.
Han har endast ett mycket starkt intryck av att fordonet hade ett avhugget bakparti. Med detta vill han då närmast beskriva det liknande det som VW Golf har.
Vidare har han nu en starkare minnesbild av färgen än han hade vid föregående förhörstillfällen. Han säger idag att färgen var röd, nästan klarröd.
Det har då påtalats för Wiklund vad han tidigare uppgivit om färg, då det talats om möjlig färg så som varande grön. Oaktat denna information tycker han att hans minnesbild idag är att fordonet var rött.
Vidare vill han fortfarande hävda att fordonet var av mellanmodell och dit klassar han sitt eget fordon, dvs Saab 99 och Volvo-bilar.
Beträffande mannen som Wiklund observerade i hörnet Tunnelgatan Sveavägen lämnar han följande beskrivning.
Han uppskattade mannens ålder till cirka 35 år, cirka 180 cm lång, med ett vältränat, mjukt, kattliknande rörelseschema i samband med promenaden ifrån fordonet.
Beträffande kroppsbyggnad, kraftig dock ej atletiskt byggd.
Han hade sett att mannen inte bar någon huvudbonad utan han hade svart rakt hår kammat framåt, vidare att håret täckte öronen.
I ansiktet hade mannen haft en svart mustasch, vilket gav ett ganska lustigt intryck.
Wiklund uppfattade att mustaschen inte riktigt korresponderade till mannens ljusa hy i övrigt.
På fråga till Wiklund om han närmare kan placera mannen s a s utifrån nationalitet eller ursprung framkom följande.
Han vill hävda att mannen kommit ifrån antingen Grekland eller Turkiet. På fråga uppgav Wiklund att han dagligen kommer i kontakt med invandrare ifrån just dessa länder och även annorstädes ifrån.
Beträffande mannens klädsel har Wiklund vagare minnesbilder. Han vill egentligen bara med exakthet påstå att han minns att mannen burit en kort midjejacka, vidare att klädseln i dess helhet var mörkare än rådande belysning vid platsen.
Beträffande de tidigare omtalade männen i fordonet på Tunnelgatan kan Wiklund överhuvud taget inte lämna någon närmare beskrivning än att de varit två män i vuxen ålder.
Wiklunds kommentar angående den fotokonfrontation han deltog i fredagen 1986-12-05
blir att den person han då kom att peka ut mycket väl överensstämde med typen av människa han sett i korsningen Sveavägen & Tunnelgatan.
Han gör också det tillägget att hans kusin, boende i överensstämmer vad avser ansiktsform med den ovan omtalade personen i gatukorsningen.
Han säger vidare att han inte har något emot att delta i en förnyad fotokonfrontation emedan han vid föregående tillfälle upplevde situationen som sådan mycket stressande.
förklarar att han åhört indikteringen av förhörsutsagan och att han godkänner densamma i befintligt skick.
Förhöret avslutades därefter klockan 11:38
.
Nacka som ovan
Krinsp Thore Wiberg
