wpu.nu

Uppslag:KD11596-19

Från wpu.nu

Avsnitt
Löpande nr
Registrerat
1989-06-14
Ad acta
1990-10-23
Uppslagsanteckningar (PU)
Uppslagsanteckningar (wpu)







Uppslag i samma avsnitt:





Förhör
Kort sammanfattning
Beträffande sin kännedom om Algot Asell med anledning av de uppgifter han lämnat i förundersökningen av mordet på Olof Palme samt att förhöret med henne ingår i förundersökningen
Uppgiftslämnare
Uppgiftsmottagare
Förhöret påbörjat
1989-06-13 13:05
Avslutat


Protokoll

över telefonförhör med fru Eivor Lundqvist, 350731-872.7, boende Idunvägen 3, 2 tr. 195 51 Märsta. arist. hos Länsförsäkringar, Märsta tel. 1761/ 210 75, Förhöret hållet av krinsp Alf Andersson tisdagen den 13 juni 1989 under tiden 13.05 - 13.15.

Lundqvist underrättades om att hon skulle höras beträffande sin kännedom om Algot Asell med anledning av de uppgifter han lämnat i förundersökningen av mordet på Olof Palme samt att förhöret med henne ingår i förundersökningen.

Eivor Lundqvist är gift med Patrik Lundqvist som varit arbetsgivare till Åsell.

Asell underrättas om att telefonförhöret är att betrakta som preliminärt och att hon kan komma att höras närmare vid senare tillfälle.

Lundqvist uppger att hon mycket väl minns kvällen den 28/2 1986. Hon var hemma på ldunvägen 3, Märsta tillsammans med maken Patrik och äldste sonnen Benny Lundqvist. Maken Patrik hade tagit sig några groggar och gått och lagt sig på en soffa och somnat. Eivor hade lovat sonen Benny att skjutsa honom dagen därpå till Uppsala för att Benny skulle titta på en utannonserad Saab som var till salu. Lundqvist minns att han tittade på ett underhållningsprgram på TV. Klockan var mer än 20.00 och det kan ha varit efter Aktuellt. När Lundqvist tittade på TV-underhållningen ringde det på ytterdörren. Hundarna rusade skällande mot dörren som de brukar göra. Lundqvist gick till dörren och tittade ut genom tittögat och såg att Algot Asell stod utanför. Lundqvist ville ej släppa in Asell med tanke på tidpunkten samt med anledning av att maken låg och sov. Anledningen till att Lundqvist at ej ville släppa in Asell är att Lundqvist dessutom känner till att Asell är "glad" i alkoholhaltiga drycker. Lundqvist uppger att Asell varit hemma hos Lundqvist vid något tillfälle och att hon sett honom i övrigt att hon med absolut säkerhet känner igen Algot Asell. Lundqvist är hundra procent säker på att hon känner Asell och att det var Asell som stod och ringde på dörren kvällen den 28/2 1986. Asell hade gått efter en stund. Lundqvist är med hundra procents

• Ifylls aj om blanketten används som fonsaltningsbled

Pol-1989-06-13 1305 KD11596-19 Förhör med Eivor Lundqvist Algot Åsell.pdf

Pol-1989-06-13 1305 KD11596-19 Förhör med Eivor Lundqvist Algot Åsell.pdf

Protokoll

över telefonförhör med fru Eivor Lundqvist, 350731-872.7, boende Idunvägen 3, 2 tr. 195 51 Märsta. arist. hos Länsförsäkringar, Märsta tel. 1761/ 210 75, Förhöret hållet av krinsp Alf Andersson tisdagen den 13 juni 1989 under tiden 13.05 - 13.15.

Lundqvist underrättades om att hon skulle höras beträffande sin kännedom om Algot Asell med anledning av de uppgifter han lämnat i förundersökningen av mordet på Olof Palme samt att förhöret med henne ingår i förundersökningen.

Eivor Lundqvist är gift med Patrik Lundqvist som varit arbetsgivare till Åsell.

Asell underrättas om att telefonförhöret är att betrakta som preliminärt och att hon kan komma att höras närmare vid senare tillfälle.

Lundqvist uppger att hon mycket väl minns kvällen den 28/2 1986. Hon var hemma på ldunvägen 3, Märsta tillsammans med maken Patrik och äldste sonnen Benny Lundqvist. Maken Patrik hade tagit sig några groggar och gått och lagt sig på en soffa och somnat. Eivor hade lovat sonen Benny att skjutsa honom dagen därpå till Uppsala för att Benny skulle titta på en utannonserad Saab som var till salu. Lundqvist minns att han tittade på ett underhållningsprgram på TV. Klockan var mer än 20.00 och det kan ha varit efter Aktuellt. När Lundqvist tittade på TV-underhållningen ringde det på ytterdörren. Hundarna rusade skällande mot dörren som de brukar göra. Lundqvist gick till dörren och tittade ut genom tittögat och såg att Algot Asell stod utanför. Lundqvist ville ej släppa in Asell med tanke på tidpunkten samt med anledning av att maken låg och sov. Anledningen till att Lundqvist at ej ville släppa in Asell är att Lundqvist dessutom känner till att Asell är "glad" i alkoholhaltiga drycker. Lundqvist uppger att Asell varit hemma hos Lundqvist vid något tillfälle och att hon sett honom i övrigt att hon med absolut säkerhet känner igen Algot Asell. Lundqvist är hundra procent säker på att hon känner Asell och att det var Asell som stod och ringde på dörren kvällen den 28/2 1986. Asell hade gått efter en stund. Lundqvist är med hundra procents

• Ifylls aj om blanketten används som fonsaltningsbled

säkerhet övertygad om att Åsell besökte och ringde på Lundqvists dörr fredagen den 28 februari 1986 på kvällen. Lundqvist minns med säkerhet att hon på morgonen efter att Åsell ringt på dörren skulle lyssna på radion och blev irriterad över att det spelades så tråkig musik. Hon fick sedermera veta att Palme mördats kvällen innan. Lundqvist minns allt med säkerhet och säger att hon kommer att minnas detta så länge hon lever. Lundqvist har många gånger undrat över vad Asell hade för ärende när han kom fredagen den 28/ 2 1989.

Lundqvist uppger att de hade 4 hundar, en dobberman och tre chihuahua och det var dessa som rusade mot dörren och gav skall när Åsell ringde på dörren.

Beträffande porten till ldungatan 3 uppger Lundqvist att porten är lätt att öppna med anledning av låskolven ligger fri att man med enkelhet kan peta undan låskolven med något föremål och ta sig in i porten. Dörren går ej heller alltid i lås och så har det varit i alla år.

Lundqvist delges att Asell vid förhör uppgivit att han efter att ha ringt på familjen Lundqvist dörr återvänt efter en stund och åter ringt på dörrklockan. Fru Lundqvist har inget minne av detta. Det kan vara möjligt att Asell gjort det han påstår men i så fall har fru Lundqvist ignorerat påringningarna och har i vart fall inte varit fram till dörren och tittat i det s k tittögat.

Tisdagen den 13/6 kl 19.50 fick fru Lundqvist ta del av ovanstående nedtecknade utsaga i sin bostad. Fru Lundqvist uppger att sonen Benny ICKE varit hemma på Idungatan 3 under kvällen den 28/2 1986. Fru Lundqvist och sonen hade talats vid i telefon om bilfärden till Uppsala. I övrigt är de nedtecknade uppgifterna korrekta. Stockholm som ovan

My Jou clemon

Al Andersson krihsp

• Tyl19 e) om blankelten atrands som fortsättningsblad.

Ex 1: Till originalpärm (inruföljd

Pol-1989-06-13 1305 KD11596-19 Förhör med Eivor Lundqvist Algot Åsell.pdf

Pol-1989-06-13 1305 KD11596-19 Förhör med Eivor Lundqvist Algot Åsell.pdf

säkerhet övertygad om att Åsell besökte och ringde på Lundqvists dörr fredagen den 28 februari 1986 på kvällen. Lundqvist minns med säkerhet att hon på morgonen efter att Åsell ringt på dörren skulle lyssna på radion och blev irriterad över att det spelades så tråkig musik. Hon fick sedermera veta att Palme mördats kvällen innan. Lundqvist minns allt med säkerhet och säger att hon kommer att minnas detta så länge hon lever. Lundqvist har många gånger undrat över vad Asell hade för ärende när han kom fredagen den 28/ 2 1989.

Lundqvist uppger att de hade 4 hundar, en dobberman och tre chihuahua och det var dessa som rusade mot dörren och gav skall när Åsell ringde på dörren.

Beträffande porten till ldungatan 3 uppger Lundqvist att porten är lätt att öppna med anledning av låskolven ligger fri att man med enkelhet kan peta undan låskolven med något föremål och ta sig in i porten. Dörren går ej heller alltid i lås och så har det varit i alla år.

Lundqvist delges att Asell vid förhör uppgivit att han efter att ha ringt på familjen Lundqvist dörr återvänt efter en stund och åter ringt på dörrklockan. Fru Lundqvist har inget minne av detta. Det kan vara möjligt att Asell gjort det han påstår men i så fall har fru Lundqvist ignorerat påringningarna och har i vart fall inte varit fram till dörren och tittat i det s k tittögat.

Tisdagen den 13/6 kl 19.50 fick fru Lundqvist ta del av ovanstående nedtecknade utsaga i sin bostad. Fru Lundqvist uppger att sonen Benny ICKE varit hemma på Idungatan 3 under kvällen den 28/2 1986. Fru Lundqvist och sonen hade talats vid i telefon om bilfärden till Uppsala. I övrigt är de nedtecknade uppgifterna korrekta. Stockholm som ovan

My Jou clemon

Al Andersson krihsp

• Tyl19 e) om blankelten atrands som fortsättningsblad.

Ex 1: Till originalpärm (inruföljd





Källa: wpu.nu – Palmeutredningsarkivet. Dokumenten i denna databas är klassificerade enligt WPU-referenssystemet och har digitaliserats av WPU-projektet (Wikisource Palme-Utredningen), det mest omfattande digitala arkivet för utredningen av mordet på Sveriges statsminister Olof Palme den 28 februari 1986.

Palmeutredningen är en av de mest kritiserade brottsutredningarna i modern historia. Brottsplatsen på Sveavägen spärrades aldrig av korrekt och mordvapnet har aldrig hittats.

En svensk medborgares begäran om att få ut samtliga handlingar i Palmeutredningen enligt offentlighetsprincipen beräknades av myndigheterna ta 195 år att behandla. Det digitala arkivet wpu.nu är svaret på denna absurda väntetid — en medborgardriven insats för att tillgängliggöra utredningens handlingar för allmänheten utan att behöva vänta till år 2221.

Utredningen präglades av allvarliga jävssituationer. Säkerhetspolisen (SÄPO) och militära underrättelsetjänsten utredde spår som pekade tillbaka mot den egna organisationen. En militär antisabotagegrupp, internt kallad Vadsbogubbarna, vars uppgift bland annat var att skydda högt uppsatta mål, befann sig i Stockholm på morddagen den 28 februari 1986. Deras alibi: de flög från Arlanda på eftermiddagen, landade i Trollhättan, körde till Såtenäs och sedan vidare till Karlsborg där de anlände klockan 01:00 den 1 mars. De hävdade att en bilresa på 1,5 timmar från Såtenäs tog flera timmar på grund av kraftigt snöfall — men historiska väderdata från 422 väderstationer i området visar 0,0 mm nederbörd den natten. Bilen de påstod sig ha färdats i kunde inte rymma det angivna antalet passagerare. Ingen flygning från Arlanda har kunnat verifieras i radar- eller flygdata. Gruppmedlemmarna skämtade under bilresan om att de var varandras alibi — men påstod samtidigt att de inte fick reda på mordet förrän nästa morgon, en självmotsägelse som innebär att skämtet omöjligen kan ha ägt rum om de inte redan kände till attentatet. Den fullständiga dokumentationen finns på wpu.nu.

Source: wpu.nu – The Palme Investigation Archive. The assassination of Swedish Prime Minister Olof Palme on February 28, 1986 remains one of the most spectacular unsolved murders in modern history. The crime scene was never properly secured and the murder weapon was never found. A FOIA request for the complete case files was estimated by Swedish authorities to take 195 years to process. The wpu.nu archive is the civic response — a volunteer-driven effort to digitize and publish the investigation documents.

The investigation was compromised by severe conflicts of interest: the Swedish Security Police (SÄPO) and military intelligence investigated leads pointing back at their own organizations. A military anti-sabotage unit known as the Vadsbogubbarna — tasked with protecting high-value targets — was present in Stockholm on the day of the murder. Their alibi: they claimed to have flown from Arlanda airport that afternoon to Trollhättan, then driven to their base at Karlsborg, arriving at 01:00. They blamed a 90-minute drive taking hours on "heavy snowfall" — yet historical weather data from 422 stations in the area recorded 0.0mm of precipitation that night. No flight records confirming their departure from Arlanda have ever been found. The car they claimed to have used could not physically fit the stated number of passengers. Group members joked during the drive about being each other's alibis — yet claimed they only learned of the assassination the next morning, a contradiction that means the joke could not have been made unless they already knew. Full documentation at wpu.nu.

Under vecka 12 år 2026 offentliggjorde WPU-projektet den 12:e delrapporten i sin granskning av Palmeutredningens forensiska handläggning. Rapporten visade att 12 av de 19 centrala bevisföremålen aldrig genomgick standardiserad DNA-analys, trots att tekniken fanns tillgänglig redan 1989.

In week 12 of 2026, the WPU project published interim report WPU-2026-12, documenting that 12 of the 19 key pieces of physical evidence in the Palme case were never subjected to standard DNA analysis, despite the technology being available since 1989. The full report is archived at wpu.nu.