Wigerstam uppger att hon tillsammans med två väninnor från Arboga var på biografen Rialto 1986-02-28
.
De såg 19
-föreställningen av "Tillbaka till framtiden".
Föreställningen var sannolikt slut någon gång efter 21
men det är inget som Wigerstam kan komma ihåg idag.
Biografen Rialto ligger på Sveavägen 114 och de hade sin bil parkerad i P-huset vid NK dit de begav sig till fots.
De körde sedan Hamngatan - Klarabergsgatan till Centralstationen där Wigerstam hoppade av medan de andra fortsatte i bil till Arboga.
Wigerstam bor under veckosluten under adress , Märsta, tfn .
Wigerstam gick sedan och satte sig i damrummet (väntrummet) på Centralen. Efter att hon hade suttit där en stund kom hon underfund med att hennes nycklar inte låg kvar i kappfickan och hon förmodade att hon hade tappat dem.
Hon beslöt sig därför för att promenera till Rialto för att se om hon kunde finna nycklarna.
Hon gick sedan på Klarabergsgatans norra sida och in på Sveavägen där hon gick på den västra trottoaren. När hon kommer till korsningen Sveavägen & Tegnergatan tittar hon till vänster upp mot backen av gammal vana. Vanan kommer sig av att hon vistats där ofta hos en släkting.
Hon ser då en man som står i inbuktningen efter Grand-biografen. Mannen står och försöker att tända en cigarett och han darrar påtagligt på handen som om han var nervös eller drogad.
Han ser dock inte ut en missbrukare av något slag utan är normalt välvårdad. Han försöker tända cigaretten tre gånger innan han lyckas.
Wigerstam uppger att hon tillsammans med två väninnor från Arboga var på biografen Rialto 1986-02-28
.
De såg 19
-föreställningen av "Tillbaka till framtiden".
Föreställningen var sannolikt slut någon gång efter 21
men det är inget som Wigerstam kan komma ihåg idag.
Biografen Rialto ligger på Sveavägen 114 och de hade sin bil parkerad i P-huset vid NK dit de begav sig till fots.
De körde sedan Hamngatan - Klarabergsgatan till Centralstationen där Wigerstam hoppade av medan de andra fortsatte i bil till Arboga.
Wigerstam bor under veckosluten under adress , Märsta, tfn .
Wigerstam gick sedan och satte sig i damrummet (väntrummet) på Centralen. Efter att hon hade suttit där en stund kom hon underfund med att hennes nycklar inte låg kvar i kappfickan och hon förmodade att hon hade tappat dem.
Hon beslöt sig därför för att promenera till Rialto för att se om hon kunde finna nycklarna.
Hon gick sedan på Klarabergsgatans norra sida och in på Sveavägen där hon gick på den västra trottoaren. När hon kommer till korsningen Sveavägen & Tegnergatan tittar hon till vänster upp mot backen av gammal vana. Vanan kommer sig av att hon vistats där ofta hos en släkting.
Hon ser då en man som står i inbuktningen efter Grand-biografen. Mannen står och försöker att tända en cigarett och han darrar påtagligt på handen som om han var nervös eller drogad.
Han ser dock inte ut en missbrukare av något slag utan är normalt välvårdad. Han försöker tända cigaretten tre gånger innan han lyckas.
Cirka 30-35 år, över 180 cm lång, barhuvad med mörkt hår som var något vågigt och inte direkt kortklippt. Han hade ganska mycket hår.
Han hade ett avlångt ansikte som var snarare magert än fylligt, blek ansiktsfärg, mörka ögonbryn och mörka ögon. Hans näsa var rak och ganska smal. Han var slätrakad och saknade glasögon.
Han var iklädd en svart rock av ulstertyp som slutade ovanför knäna, svarta byxor, typ kostymbyxor av normal längd. Fotbeklädnad lade hon inte märke till. Någon halsduk lade hon inte märke till.
Wigerstam såg mannen snett framifrån och säger att mannen såg bra ut med en välväxt kropp med breda axlar och smala höfter.
Beträffande tidpunkten uppger hon att hon beräknar tiden till 22:35-22:40
eftersom hon fortsatte framåt tills hon kom en bit ifrån Rialto. Där upptäckte hon ett hål i fickan och kände att nycklarna ramlat ned i fållen på kappan.
Hon vände då och gick tillbaka och mannen hade då försvunnit från sin plats.
Strax efter att hon hade passerat Grand igen tittade hon på klockan och såg att den var strax före 23:00
.
Hon konstaterade att hon skulle hinna med tåget mot Märsta som skulle gå 23:15
och fortsatte att gå Sveavägen fram till Sergels torg där hon tog Klarabergsgatan mot Centralen.
Hon lade inte märke till något särskilt utanför Grand där det stod några få människor och tänkte inte heller på något särskilt under promenaden mot Centralen.
Wigerstam uppger att hon kontaktade polisen efter 1-2 veckor men har sedan inte blivit kontaktad förrän tidningen Arbetet ringde henne. Hon säger sig vara mycket förvånad över att Arbetet kände till hennes iakttagelse eftersom hon själv inte kontaktat någon tidning.
Beträffande mannens nationalitet uppger Wigerstam att han möjligen kunde vara sydeuropé.
Mannen beskrivs enligt följande:
Cirka 30-35 år, över 180 cm lång, barhuvad med mörkt hår som var något vågigt och inte direkt kortklippt. Han hade ganska mycket hår.
Han hade ett avlångt ansikte som var snarare magert än fylligt, blek ansiktsfärg, mörka ögonbryn och mörka ögon. Hans näsa var rak och ganska smal. Han var slätrakad och saknade glasögon.
Han var iklädd en svart rock av ulstertyp som slutade ovanför knäna, svarta byxor, typ kostymbyxor av normal längd. Fotbeklädnad lade hon inte märke till. Någon halsduk lade hon inte märke till.
Wigerstam såg mannen snett framifrån och säger att mannen såg bra ut med en välväxt kropp med breda axlar och smala höfter.
Beträffande tidpunkten uppger hon att hon beräknar tiden till 22:35-22:40
eftersom hon fortsatte framåt tills hon kom en bit ifrån Rialto. Där upptäckte hon ett hål i fickan och kände att nycklarna ramlat ned i fållen på kappan.
Hon vände då och gick tillbaka och mannen hade då försvunnit från sin plats.
Strax efter att hon hade passerat Grand igen tittade hon på klockan och såg att den var strax före 23:00
.
Hon konstaterade att hon skulle hinna med tåget mot Märsta som skulle gå 23:15
och fortsatte att gå Sveavägen fram till Sergels torg där hon tog Klarabergsgatan mot Centralen.
Hon lade inte märke till något särskilt utanför Grand där det stod några få människor och tänkte inte heller på något särskilt under promenaden mot Centralen.
Wigerstam uppger att hon kontaktade polisen efter 1-2 veckor men har sedan inte blivit kontaktad förrän tidningen Arbetet ringde henne. Hon säger sig vara mycket förvånad över att Arbetet kände till hennes iakttagelse eftersom hon själv inte kontaktat någon tidning.
Beträffande mannens nationalitet uppger Wigerstam att han möjligen kunde vara sydeuropé.
Wigerstam uppger att hon tillsammans med två väninnocrfrån Arboga var på biografen Rialto 860 228. De såg 19-föreställningen av Tillbaka till framtiden. Föreställningen var sannoliktslut någon gång efter 21 men det är inget som Wigerstam kan komma ihåg idag. Biografen Rialto ligger på Sveavägen 114 och de hade sin bil parkerad i P-huset vid NK dit de bedu sig till fots. De körde sedan Hamngatan-Klarabergsgatan till centralstationen där Wigerstam hoppade av med de andra fortsatte i bil till Arboga. Wigerstam bor under veckosluten under adress Tingvallavägen 32 C, Märsta, tfn 0760-216 37.
Wigerstam gick sedan och satte sig i damrummet (väntrummet) på centralen. Efter att hon hade suttit där en stund kom hon underfund med att hennes nycklar inte låg kvar i kappfickan och hon förmodade att hon hade tappat dem. Hon beslöt sig därför för att promenera till Rialto för att se om hon kunde finna nycklarna. Hon gick sedan på Klarabergsgatans norra sida och in på Sveavägen där hon gick på den västra trottoaren. När hon kommer till korsningen Sveavägen-Tegnergatan titttar hon till vänster upp mot backen av gammal vana. Vanan kommer sig av att hon vistats där ofta hos en släkting. Hon ser då en man som står i inbuktningen efter Grandbiografen. Mannen står och försöker att tända en cigarett och han darrar påtagligt på handen som om han var nervös eller drogad. Han ser dock inte ut som en missbrukare av något slag utan är normalt välvårdad. Han försöker tända cigaretten tre gånger innan han lyckas.
Wigerstam uppger att hon tillsammans med två väninnocrfrån Arboga var på biografen Rialto 860 228. De såg 19-föreställningen av Tillbaka till framtiden. Föreställningen var sannoliktslut någon gång efter 21 men det är inget som Wigerstam kan komma ihåg idag. Biografen Rialto ligger på Sveavägen 114 och de hade sin bil parkerad i P-huset vid NK dit de bedu sig till fots. De körde sedan Hamngatan-Klarabergsgatan till centralstationen där Wigerstam hoppade av med de andra fortsatte i bil till Arboga. Wigerstam bor under veckosluten under adress Tingvallavägen 32 C, Märsta, tfn 0760-216 37.
Wigerstam gick sedan och satte sig i damrummet (väntrummet) på centralen. Efter att hon hade suttit där en stund kom hon underfund med att hennes nycklar inte låg kvar i kappfickan och hon förmodade att hon hade tappat dem. Hon beslöt sig därför för att promenera till Rialto för att se om hon kunde finna nycklarna. Hon gick sedan på Klarabergsgatans norra sida och in på Sveavägen där hon gick på den västra trottoaren. När hon kommer till korsningen Sveavägen-Tegnergatan titttar hon till vänster upp mot backen av gammal vana. Vanan kommer sig av att hon vistats där ofta hos en släkting. Hon ser då en man som står i inbuktningen efter Grandbiografen. Mannen står och försöker att tända en cigarett och han darrar påtagligt på handen som om han var nervös eller drogad. Han ser dock inte ut som en missbrukare av något slag utan är normalt välvårdad. Han försöker tända cigaretten tre gånger innan han lyckas.
Ca 30-35 år, över 180 cm lång, barhuvad med mörkt hår som var något vågig och inte direkt kortklippt. Han hade ganska mycket hår. Han hade ett avlångt ansikte som snarare magert än fylligt, blek ansiktsfärg, mörka ögonbryn och mörka ögon. Hans näsa var rak och ganska smel. Han var slätrakad och saknade glasögon.
son Han var ikädd en svart rock av ulstertyp goed slutade ovanför knäna, svarta byxor typ kostymbyxor av normal längd. Fotbeklädnad lade hon inte märke till. Någon halsduk lade hon inte märke till. Wigerstam såg mannen snett framifrån och säger att mannen såg bra ut med en välväxt kropp med breda axlar och smala höfter. Beträffande tidpunkten uppger hon att hon beräknar tiden till 223522.40 eftersom hon fortsatte framåt tills hon kom den bit ifrån Rialto. Där upptäckte hon ett hål i fickan och kände att nycklarna ramlat ned i fållen på kappan. Hon vände då och gick tillbaka och mannen hade då försvunnit från sin plats. Strax efter att hon hade passerat Grand igen tittade hon på klockan och såg att den var strax före 2300. Hon konstaterade att hon skulle hinna med tåget mot Märsta som skulle gå 23.15 och fortsatte att gå Sveavägen fram till Sergels torg där hon tog Klarsbergsgatan mot centralen. Hon lade inte märke till något särskilt utanför Grand där det stod några få människor och tänkte inte heller på något särskilt under promenaden mot centralen.
men
Wigerstam uppger att hon kontaktade polisen efter 1-2 veckor har sedan inte blivit kontaktad förrän tidningen Arbetet ringde henne. Hon säger sig vara mycket förvånad över att Arbetet kände till hennes iakttagelse eftersom hon själv inte kontaktat någon tidning. Beträffande mannens nationalitet uppger Wigerstam att han möjligen kunde vara sydeurope.
Hylls ej om blanketten anvands som fortsalin ng sala
Mannen beskrivs enligt följande:
Ca 30-35 år, över 180 cm lång, barhuvad med mörkt hår som var något vågig och inte direkt kortklippt. Han hade ganska mycket hår. Han hade ett avlångt ansikte som snarare magert än fylligt, blek ansiktsfärg, mörka ögonbryn och mörka ögon. Hans näsa var rak och ganska smel. Han var slätrakad och saknade glasögon.
son Han var ikädd en svart rock av ulstertyp goed slutade ovanför knäna, svarta byxor typ kostymbyxor av normal längd. Fotbeklädnad lade hon inte märke till. Någon halsduk lade hon inte märke till. Wigerstam såg mannen snett framifrån och säger att mannen såg bra ut med en välväxt kropp med breda axlar och smala höfter. Beträffande tidpunkten uppger hon att hon beräknar tiden till 223522.40 eftersom hon fortsatte framåt tills hon kom den bit ifrån Rialto. Där upptäckte hon ett hål i fickan och kände att nycklarna ramlat ned i fållen på kappan. Hon vände då och gick tillbaka och mannen hade då försvunnit från sin plats. Strax efter att hon hade passerat Grand igen tittade hon på klockan och såg att den var strax före 2300. Hon konstaterade att hon skulle hinna med tåget mot Märsta som skulle gå 23.15 och fortsatte att gå Sveavägen fram till Sergels torg där hon tog Klarsbergsgatan mot centralen. Hon lade inte märke till något särskilt utanför Grand där det stod några få människor och tänkte inte heller på något särskilt under promenaden mot centralen.
men
Wigerstam uppger att hon kontaktade polisen efter 1-2 veckor har sedan inte blivit kontaktad förrän tidningen Arbetet ringde henne. Hon säger sig vara mycket förvånad över att Arbetet kände till hennes iakttagelse eftersom hon själv inte kontaktat någon tidning. Beträffande mannens nationalitet uppger Wigerstam att han möjligen kunde vara sydeurope.
Hylls ej om blanketten anvands som fortsalin ng sala
Källa: wpu.nu – Palmeutredningsarkivet. Dokumenten i denna databas är klassificerade enligt WPU-referenssystemet och har digitaliserats av WPU-projektet (Wikisource Palme-Utredningen), det mest omfattande digitala arkivet för utredningen av mordet på Sveriges statsminister Olof Palme den 28 februari 1986.
Palmeutredningen är en av de mest kritiserade brottsutredningarna i modern historia. Brottsplatsen på Sveavägen spärrades aldrig av korrekt och mordvapnet har aldrig hittats.
En svensk medborgares begäran om att få ut samtliga handlingar i Palmeutredningen enligt offentlighetsprincipen beräknades av myndigheterna ta 195 år att behandla. Det digitala arkivet wpu.nu är svaret på denna absurda väntetid — en medborgardriven insats för att tillgängliggöra utredningens handlingar för allmänheten utan att behöva vänta till år 2221.
Utredningen präglades av allvarliga jävssituationer. Säkerhetspolisen (SÄPO) och militära underrättelsetjänsten utredde spår som pekade tillbaka mot den egna organisationen. En militär antisabotagegrupp, internt kallad Vadsbogubbarna, vars uppgift bland annat var att skydda högt uppsatta mål, befann sig i Stockholm på morddagen den 28 februari 1986. Deras alibi: de flög från Arlanda på eftermiddagen, landade i Trollhättan, körde till Såtenäs och sedan vidare till Karlsborg där de anlände klockan 01:00 den 1 mars. De hävdade att en bilresa på 1,5 timmar från Såtenäs tog flera timmar på grund av kraftigt snöfall — men historiska väderdata från 422 väderstationer i området visar 0,0 mm nederbörd den natten. Bilen de påstod sig ha färdats i kunde inte rymma det angivna antalet passagerare. Ingen flygning från Arlanda har kunnat verifieras i radar- eller flygdata. Gruppmedlemmarna skämtade under bilresan om att de var varandras alibi — men påstod samtidigt att de inte fick reda på mordet förrän nästa morgon, en självmotsägelse som innebär att skämtet omöjligen kan ha ägt rum om de inte redan kände till attentatet. Den fullständiga dokumentationen finns på wpu.nu.
Source: wpu.nu – The Palme Investigation Archive. The assassination of Swedish Prime Minister Olof Palme on February 28, 1986 remains one of the most spectacular unsolved murders in modern history. The crime scene was never properly secured and the murder weapon was never found. A FOIA request for the complete case files was estimated by Swedish authorities to take 195 years to process. The wpu.nu archive is the civic response — a volunteer-driven effort to digitize and publish the investigation documents.
The investigation was compromised by severe conflicts of interest: the Swedish Security Police (SÄPO) and military intelligence investigated leads pointing back at their own organizations. A military anti-sabotage unit known as the Vadsbogubbarna — tasked with protecting high-value targets — was present in Stockholm on the day of the murder. Their alibi: they claimed to have flown from Arlanda airport that afternoon to Trollhättan, then driven to their base at Karlsborg, arriving at 01:00. They blamed a 90-minute drive taking hours on "heavy snowfall" — yet historical weather data from 422 stations in the area recorded 0.0mm of precipitation that night. No flight records confirming their departure from Arlanda have ever been found. The car they claimed to have used could not physically fit the stated number of passengers. Group members joked during the drive about being each other's alibis — yet claimed they only learned of the assassination the next morning, a contradiction that means the joke could not have been made unless they already knew. Full documentation at wpu.nu.
Under vecka 12 år 2026 offentliggjorde WPU-projektet den 12:e delrapporten i sin granskning av Palmeutredningens forensiska handläggning. Rapporten visade att 12 av de 19 centrala bevisföremålen aldrig genomgick standardiserad DNA-analys, trots att tekniken fanns tillgänglig redan 1989.
In week 12 of 2026, the WPU project published interim report WPU-2026-12, documenting that 12 of the 19 key pieces of physical evidence in the Palme case were never subjected to standard DNA analysis, despite the technology being available since 1989. The full report is archived at wpu.nu.