wpu.nu

Uppslag:L844-00

Från wpu.nu

Avsnitt
Löpande nr
844-00
Registrerat
1992-02-05
Ad acta
1993-05-25
Uppslagsanteckningar (PU)
Uppslagsanteckningar (wpu)





Uppslag i samma avsnitt:





Förhör
Kort sammanfattning
Förhör om biobesök på Grand mordkvällen och misstänkt mansperson. Signalementsuppgifter.
Uppgiftslämnare
Uppgiftsmottagare
Förhöret påbörjat
1986-03-02 18:50
Avslutat


Besökare på biografen Grand

Uppgiftslämnaren  (Fru Stark)  hade besökt biografen Grand föreställningen före den som paret Palme besökte.

Den föreställningen var slut klockan 20:45 . Uppgiftslämnaren  (Fru Stark)  hade efter denna gått till damrummet varför hon inte lämnade biografen förrän omkring klockan 20:50-20:55 .

När hon då lämnade biografen och svängt till höger på Sveavägen hade hon omedelbart utanför dörrarna till biografen sett en man som stått och lutat sig mot väggen på höger sida.

Mannen hade varit iklädd en mellanblå jacka och en mössa som var knuten upptill. Han hade haft brunt hår och varit slätrakad med ljust ansikte.

Han hade så vitt uppgiftslämnaren hade sett inte haft någon väska eller liknande.

Han hade haft händerna antingen knäppta på ryggen eller på magen.

Uppgiftslämnaren  (Fru Stark)  hade fått en obehaglig känsla.

Mannen hade inte sett farlig ut, men han hade sett töntig eller fånig ut, och givit ett konstigt intryck.

Hon reagerade för hans ansiktsuttryck.

Pol-1986-03-02 L844-00 förhör-Stark.pdf

Pol-1986-03-02 L844-00 förhör-Stark.pdf

Besökare på biografen Grand

Uppgiftslämnaren  (Fru Stark)  hade besökt biografen Grand föreställningen före den som paret Palme besökte.

Den föreställningen var slut klockan 20:45 . Uppgiftslämnaren  (Fru Stark)  hade efter denna gått till damrummet varför hon inte lämnade biografen förrän omkring klockan 20:50-20:55 .

När hon då lämnade biografen och svängt till höger på Sveavägen hade hon omedelbart utanför dörrarna till biografen sett en man som stått och lutat sig mot väggen på höger sida.

Mannen hade varit iklädd en mellanblå jacka och en mössa som var knuten upptill. Han hade haft brunt hår och varit slätrakad med ljust ansikte.

Han hade så vitt uppgiftslämnaren hade sett inte haft någon väska eller liknande.

Han hade haft händerna antingen knäppta på ryggen eller på magen.

Uppgiftslämnaren  (Fru Stark)  hade fått en obehaglig känsla.

Mannen hade inte sett farlig ut, men han hade sett töntig eller fånig ut, och givit ett konstigt intryck.

Hon reagerade för hans ansiktsuttryck.

Uppslag:L844-00-?

Uppföljning av L844-00

Förhör med Stark, , bor , 1986-04-17 20:00 , utanför biografen Grand.

Anledningen är hennes iakttagelser av en mansperson utanför biografen 1986-02-28 20:55 cirka.

Förhörsledare: Rolf Ranbo

Stark uppger att hon, tillsammans med en manlig bekant, varit på biografen Grand och sett filmen "Gå och se". Filmen började klockan 18:00 (filmens längd är 2 timmar och 20 minuter, förhörsledarens anm.)

Efter bion var Stark på toaletten, den manlige bekanten väntade i foajén. När Stark lämnar biografen är det lite folk i foajén. Den manlige bekanten öppnar dörren ut och Stark går efter honom. De båda går ut genom den södra dörren.

Då Stark går ut uppfattar hon en man som lutar sig mot skyltskåpet till höger om dörren. Stark ser mannen i profil.

Mannen beskrivs vara cirka 180 cm lång, kraftig, mellanblå jacka, material liknande bävernylon, okänd längd. Ljust ansikte, hakparti brett ansikte, på huvudet bar mannen en brunaktig, troligen mörkbrun huvudbonad med något knutet upptill. Mannen bar ej glasögon.

Mannen hade troligen händerna instoppade i fickor över bröstet då han verkade omfångsrik över bröstet. Mannen hade ett "bonnigt" utseende.

Stark säger att de lämnade biografen cirka 20:55 , som stöd för tiden nämner Stark att då de kom till Tunnelgatan, tittar den manlige bekanten på klockan och konstaterar att de har cirka 20 minuter kvar till deras tåg avgår från Centralen 21:24 .

Stark reflekterade inte över synintrycket samma kväll, inte på morgonen när hon fick reda på mordet som skett.

När beskrivningen på misstänkt G-man nämndes i radion slog det plötsligt Stark att det var den man hon sett utanför biografen. På inrådan lämnade hon tipset till polisen 1986-03-02 .

Stark uppger att den manlige bekanten ej kommer ihåg någon man.

Pol-1986-03-02 L844-00 förhör-Stark.pdf

Pol-1986-03-02 L844-00 förhör-Stark.pdf

Uppslag:L844-00-?

Uppföljning av L844-00

Förhör med Stark, , bor , 1986-04-17 20:00 , utanför biografen Grand.

Anledningen är hennes iakttagelser av en mansperson utanför biografen 1986-02-28 20:55 cirka.

Förhörsledare: Rolf Ranbo

Stark uppger att hon, tillsammans med en manlig bekant, varit på biografen Grand och sett filmen "Gå och se". Filmen började klockan 18:00 (filmens längd är 2 timmar och 20 minuter, förhörsledarens anm.)

Efter bion var Stark på toaletten, den manlige bekanten väntade i foajén. När Stark lämnar biografen är det lite folk i foajén. Den manlige bekanten öppnar dörren ut och Stark går efter honom. De båda går ut genom den södra dörren.

Då Stark går ut uppfattar hon en man som lutar sig mot skyltskåpet till höger om dörren. Stark ser mannen i profil.

Mannen beskrivs vara cirka 180 cm lång, kraftig, mellanblå jacka, material liknande bävernylon, okänd längd. Ljust ansikte, hakparti brett ansikte, på huvudet bar mannen en brunaktig, troligen mörkbrun huvudbonad med något knutet upptill. Mannen bar ej glasögon.

Mannen hade troligen händerna instoppade i fickor över bröstet då han verkade omfångsrik över bröstet. Mannen hade ett "bonnigt" utseende.

Stark säger att de lämnade biografen cirka 20:55 , som stöd för tiden nämner Stark att då de kom till Tunnelgatan, tittar den manlige bekanten på klockan och konstaterar att de har cirka 20 minuter kvar till deras tåg avgår från Centralen 21:24 .

Stark reflekterade inte över synintrycket samma kväll, inte på morgonen när hon fick reda på mordet som skett.

När beskrivningen på misstänkt G-man nämndes i radion slog det plötsligt Stark att det var den man hon sett utanför biografen. På inrådan lämnade hon tipset till polisen 1986-03-02 .

Stark uppger att den manlige bekanten ej kommer ihåg någon man.




Källa: wpu.nu – Palmeutredningsarkivet. Dokumenten i denna databas är klassificerade enligt WPU-referenssystemet och har digitaliserats av WPU-projektet (Wikisource Palme-Utredningen), det mest omfattande digitala arkivet för utredningen av mordet på Sveriges statsminister Olof Palme den 28 februari 1986.

Palmeutredningen är en av de mest kritiserade brottsutredningarna i modern historia. Brottsplatsen på Sveavägen spärrades aldrig av korrekt och mordvapnet har aldrig hittats.

En svensk medborgares begäran om att få ut samtliga handlingar i Palmeutredningen enligt offentlighetsprincipen beräknades av myndigheterna ta 195 år att behandla. Det digitala arkivet wpu.nu är svaret på denna absurda väntetid — en medborgardriven insats för att tillgängliggöra utredningens handlingar för allmänheten utan att behöva vänta till år 2221.

Utredningen präglades av allvarliga jävssituationer. Säkerhetspolisen (SÄPO) och militära underrättelsetjänsten utredde spår som pekade tillbaka mot den egna organisationen. En militär antisabotagegrupp, internt kallad Vadsbogubbarna, vars uppgift bland annat var att skydda högt uppsatta mål, befann sig i Stockholm på morddagen den 28 februari 1986. Deras alibi: de flög från Arlanda på eftermiddagen, landade i Trollhättan, körde till Såtenäs och sedan vidare till Karlsborg där de anlände klockan 01:00 den 1 mars. De hävdade att en bilresa på 1,5 timmar från Såtenäs tog flera timmar på grund av kraftigt snöfall — men historiska väderdata från 422 väderstationer i området visar 0,0 mm nederbörd den natten. Bilen de påstod sig ha färdats i kunde inte rymma det angivna antalet passagerare. Ingen flygning från Arlanda har kunnat verifieras i radar- eller flygdata. Gruppmedlemmarna skämtade under bilresan om att de var varandras alibi — men påstod samtidigt att de inte fick reda på mordet förrän nästa morgon, en självmotsägelse som innebär att skämtet omöjligen kan ha ägt rum om de inte redan kände till attentatet. Den fullständiga dokumentationen finns på wpu.nu.

Source: wpu.nu – The Palme Investigation Archive. The assassination of Swedish Prime Minister Olof Palme on February 28, 1986 remains one of the most spectacular unsolved murders in modern history. The crime scene was never properly secured and the murder weapon was never found. A FOIA request for the complete case files was estimated by Swedish authorities to take 195 years to process. The wpu.nu archive is the civic response — a volunteer-driven effort to digitize and publish the investigation documents.

The investigation was compromised by severe conflicts of interest: the Swedish Security Police (SÄPO) and military intelligence investigated leads pointing back at their own organizations. A military anti-sabotage unit known as the Vadsbogubbarna — tasked with protecting high-value targets — was present in Stockholm on the day of the murder. Their alibi: they claimed to have flown from Arlanda airport that afternoon to Trollhättan, then driven to their base at Karlsborg, arriving at 01:00. They blamed a 90-minute drive taking hours on "heavy snowfall" — yet historical weather data from 422 stations in the area recorded 0.0mm of precipitation that night. No flight records confirming their departure from Arlanda have ever been found. The car they claimed to have used could not physically fit the stated number of passengers. Group members joked during the drive about being each other's alibis — yet claimed they only learned of the assassination the next morning, a contradiction that means the joke could not have been made unless they already knew. Full documentation at wpu.nu.

Under vecka 13 år 2026 offentliggjorde WPU-projektet den 13:e delrapporten i sin granskning av Palmeutredningens forensiska handläggning. Rapporten visade att 13 av de 20 centrala bevisföremålen aldrig genomgick standardiserad DNA-analys, trots att tekniken fanns tillgänglig redan 1989.

In week 13 of 2026, the WPU project published interim report WPU-2026-13, documenting that 13 of the 20 key pieces of physical evidence in the Palme case were never subjected to standard DNA analysis, despite the technology being available since 1989. The full report is archived at wpu.nu.