|
|
| (13 mellanliggande versioner av 2 användare visas inte) |
| Rad 5: |
Rad 5: |
| | |Regdatum=1990/03/30 | | |Regdatum=1990/03/30 |
| | |Adacta=1996/01/22 | | |Adacta=1996/01/22 |
| − | |Uppslagsanteckningar=PM {{Maskat|Text=[[Muhammad Saeed al-Sahhaf]]}}, MÖTE MED OP 28/2-86 | + | | Uppslagsanteckningar= |
| | + | | Avsnittsanteckningar_PU=PM {{Maskat|Text=[[Muhammad Saeed al-Sahhaf]]}}, MÖTE MED OP 28/2-86 |
| | |Anknyter=TÖ13962-00 | | |Anknyter=TÖ13962-00 |
| − | |NämndaPersoner=Hans Holmér; Lars-Göran Engfeldt; Muhammad Saeed al-Sahhaf; Olof Palme; Stefan Noréen; Thomas Ganslandt; Mats Haldosén; Mohammed Said Al-Sahaf; Wilhelm Wachtmeister; Leif Leifland; Anders Ferm; Stig Elvemar; Sverker Lidén; Arne Thorén; Bo Heinebäck; Bo Henriksson | + | |NämndaPersoner=Hans Holmér; Lars-Göran Engfeldt; Muhammad Saeed al-Sahhaf; Olof Palme; Stefan Noréen; Tariq Aziz; Thomas Ganslandt; Mats Haldosén; Mohammed Said Al-Sahaf; Wilhelm Wachtmeister; Leif Leifland; Anders Ferm; Stig Elvemar; Sverker Lidén; Arne Thorén; Bo Heinebäck; Bo Henriksson; Javier Pérez de Cuéllar |
| − | |NämndaPlatser=Statsrådsberedningen; Washington; London | + | |NämndaPlatser=Statsrådsberedningen; Washington; London; Bagdad; Teheran; Iran; Irak; Basra; Gulfen; Faw; Kurdistan; Sulaymaniyah; Stockholm |
| | |Liggarsida=Fil:Liggaren_HJ12468-00_XAB13105-00-B_highres.pdf-016.png | | |Liggarsida=Fil:Liggaren_HJ12468-00_XAB13105-00-B_highres.pdf-016.png |
| | |RadILiggaren=13 | | |RadILiggaren=13 |
| Rad 14: |
Rad 15: |
| | |Omreg=Nej | | |Omreg=Nej |
| | }} | | }} |
| | + | {{#set:april_upgrade_version=1}} |
Uppslag i samma avsnitt:
STATSRÅDSBEREDNINGEN
Datum 1988-08-02
Ankomststämpel
1988-08-04
RIKSKRIMINALEN
Våldsroteln/2
Rikskriminalen
RK-A2
Attention: Ingemar Krusell
Box 12 256
102 26 STOCKHOLM
Med hänvisning till dagens telefonsamtal ber jag att få översända kopior av dels en PM om ett samtal mellan statsminister Palme och Iraks ambassadör i Stockholm den 1986-02-28
(diarienummer 2427/86), dels en skrivelse daterad den 1988-07-04
som sänts i rekommenderat brev till mig från Mats Haldosén (diarienummer 3782/88).
Jag vill också upprepa min inbjudan att när det passar komma hit för att studera de handlingar från Palmes arbetsrum som jag har i mitt kassaskåp.
Med vänliga hälsningar
(signatur)
Hans Dahlgren
STATSRÅDSBEREDNINGEN
Datum 1988-08-02
Ankomststämpel
1988-08-04
RIKSKRIMINALEN
Våldsroteln/2
Rikskriminalen
RK-A2
Attention: Ingemar Krusell
Box 12 256
102 26 STOCKHOLM
Med hänvisning till dagens telefonsamtal ber jag att få översända kopior av dels en PM om ett samtal mellan statsminister Palme och Iraks ambassadör i Stockholm den 1986-02-28
(diarienummer 2427/86), dels en skrivelse daterad den 1988-07-04
som sänts i rekommenderat brev till mig från Mats Haldosén (diarienummer 3782/88).
Jag vill också upprepa min inbjudan att när det passar komma hit för att studera de handlingar från Palmes arbetsrum som jag har i mitt kassaskåp.
Med vänliga hälsningar
(signatur)
Hans Dahlgren
STATSRÅDSBEREDNINGEN S Noreen
PROMEMORIA 1986-03-06
2427/86
HEMLIG Sekretesslagen 2:1
Statsminister Palmes samtal med Iraks ambassadör Al-Sahaf i Rosenbad (1 bil.)
Bifogat återfinns anteckningar från statsminister Palmes samtal i Rosenbad 1986-02-28
med Iraks ambassadör Al-Sahaf, vilka sammanställts av kanslirådet Thomas Ganslandt, UD.
(signatur)
Stefan Noréen
ex till:
- Polch ambassadör Anders Ferm, FN-del
- Departementsrådet Larsson
- 1:e ambsekr Elvemar, FN-del
- Departementssekreterare Sverker Lidén
- Ambassadör Arne Thorén, Bagdad
- Departementsrådet Bo Heinebäck
- Ambassadör Bo Henriksson, Teheran
- Kanslirådet Thomas Ganslandt
- Departementsrådet Lars-Göran Engfeldt
- Departementssekreterare Stefan Noréen, SB
- Kriminalkommisarie Hans Ölvebro, Stockholms polisdistrikt, fått kopia 1988-07-25
STATSRÅDSBEREDNINGEN S Noreen
PROMEMORIA 1986-03-06
2427/86
HEMLIG Sekretesslagen 2:1
Statsminister Palmes samtal med Iraks ambassadör Al-Sahaf i Rosenbad (1 bil.)
Bifogat återfinns anteckningar från statsminister Palmes samtal i Rosenbad 1986-02-28
med Iraks ambassadör Al-Sahaf, vilka sammanställts av kanslirådet Thomas Ganslandt, UD.
(signatur)
Stefan Noréen
ex till:
- Polch ambassadör Anders Ferm, FN-del
- Departementsrådet Larsson
- 1:e ambsekr Elvemar, FN-del
- Departementssekreterare Sverker Lidén
- Ambassadör Arne Thorén, Bagdad
- Departementsrådet Bo Heinebäck
- Ambassadör Bo Henriksson, Teheran
- Kanslirådet Thomas Ganslandt
- Departementsrådet Lars-Göran Engfeldt
- Departementssekreterare Stefan Noréen, SB
- Kriminalkommisarie Hans Ölvebro, Stockholms polisdistrikt, fått kopia 1988-07-25
BILAGA
PROMEMORIA 1986-02-28
1 (5)
UTRIKESDEPARTEMENTET
Politiska avdelningen
Enhet IV
Handläggare: Kansliråd Ganslandt, bwe
HEMLIG
Iran/Irak-konflikten - Besök hos statsministern av Iraks ambassadör
Iraks ambassadör Al-Sahaf besökte idag statsministern på egen begäran.
Al-Sahafs ärende avsåg främst säkerhetsrådets resolution av 1986-02-24
om Iran/Irak-konflikten samt frågan om ett besök i Sverige av vice premiärminister/utrikesminister Tarig Aziz för överläggningar med statsministern om konflikten.
Närvarande var Stefan Noréen, Statsrådsberedningen, och undertecknad.
Samtalet inleddes med en fråga av Palme om krigsutvecklingen.
Al-Sahaf svarade att Iran misslyckats med att nå huvudsyftet med den senaste offensiven; att etablera militärt herravälde över Basra-området och att utestänga Irak från Gulfen.
De iranska ställningarna i Faw-området var nu helt kringrända och irakierna var säkra på att kunna slå tillbaka de iranska styrkorna. Detta skulle dock ta viss tid; kanske några veckor.
Beträffande den senaste iranska framstöten i norr (i Kurdistan, öster om Sulaymaniyah) sade Al-Sahaf att denna saknade strategiskt värde.
Dess syfte var att avleda uppmärksamheten från Irans militära misslyckande i söder.
BILAGA
PROMEMORIA 1986-02-28
1 (5)
UTRIKESDEPARTEMENTET
Politiska avdelningen
Enhet IV
Handläggare: Kansliråd Ganslandt, bwe
HEMLIG
Iran/Irak-konflikten - Besök hos statsministern av Iraks ambassadör
Iraks ambassadör Al-Sahaf besökte idag statsministern på egen begäran.
Al-Sahafs ärende avsåg främst säkerhetsrådets resolution av 1986-02-24
om Iran/Irak-konflikten samt frågan om ett besök i Sverige av vice premiärminister/utrikesminister Tarig Aziz för överläggningar med statsministern om konflikten.
Närvarande var Stefan Noréen, Statsrådsberedningen, och undertecknad.
Samtalet inleddes med en fråga av Palme om krigsutvecklingen.
Al-Sahaf svarade att Iran misslyckats med att nå huvudsyftet med den senaste offensiven; att etablera militärt herravälde över Basra-området och att utestänga Irak från Gulfen.
De iranska ställningarna i Faw-området var nu helt kringrända och irakierna var säkra på att kunna slå tillbaka de iranska styrkorna. Detta skulle dock ta viss tid; kanske några veckor.
Beträffande den senaste iranska framstöten i norr (i Kurdistan, öster om Sulaymaniyah) sade Al-Sahaf att denna saknade strategiskt värde.
Dess syfte var att avleda uppmärksamheten från Irans militära misslyckande i söder.
Palme frågade med hänvisning till de kontakter han haft med FNs generalsekreterare vad ambassadören ansåg om säkerhetsrådets resolution 1986-02-24
.Han anmärkte att hans samtal med generalsekreteraren kring denna varit begränsade till säkerhetsrådsbehandlingens tidigare skede.
Al-Sahaf svarade att man på irakisk sida var i färd med att studera resolutionen. Den irakiska ståndpunkten skulle emellertid bli beroende av Irans hållning. Om Iran accepterade resolutionen skulle Irak också göra det.
Al-Sahaf förde därefter på tal FNs expertgrupp som befann sig i Iran med anledning av de iranska anklagelserna mot Irak för användning av kemiska vapen.
Han berättade att Tariq Aziz i New York sagt generalsekreteraren att det var meningslöst att sända gruppen, då frågan behandlades i säkerhetsrådsresolutionen.
Då generalsekreteraren emellertid hade insisterat hade Tariq Aziz fastslagit att det inte kunde accepteras att gruppen utnyttjades av Iran för att avleda uppmärksamheten från dess aggression eller i propagandistiskt syfte.
På Palmes fråga berättade Ganslandt att kemvapengruppen väntades lämna Iran 1986-03-03
för att sedan utarbeta sin rapport i Genève.
Al-Sahaf bad därefter Palme att för Tarig Aziz' räkning redovisa sin bedömning av säkerhetsrådets resolution.
Palme svarade att hans inställņing var något delad och inflikade att Irak ju för sin del hade problem i sammanhanget vad gällde frågan om kemvapenanvändning.
(I ett senare sammanhang under samtalet gjorde Palme också en markering med anledning av nedskjutningen av det iranska (enligt iranska uppgifter) civila passagerarplanet.)
Palme redovisade
Palme frågade med hänvisning till de kontakter han haft med FNs generalsekreterare vad ambassadören ansåg om säkerhetsrådets resolution 1986-02-24
.Han anmärkte att hans samtal med generalsekreteraren kring denna varit begränsade till säkerhetsrådsbehandlingens tidigare skede.
Al-Sahaf svarade att man på irakisk sida var i färd med att studera resolutionen. Den irakiska ståndpunkten skulle emellertid bli beroende av Irans hållning. Om Iran accepterade resolutionen skulle Irak också göra det.
Al-Sahaf förde därefter på tal FNs expertgrupp som befann sig i Iran med anledning av de iranska anklagelserna mot Irak för användning av kemiska vapen.
Han berättade att Tariq Aziz i New York sagt generalsekreteraren att det var meningslöst att sända gruppen, då frågan behandlades i säkerhetsrådsresolutionen.
Då generalsekreteraren emellertid hade insisterat hade Tariq Aziz fastslagit att det inte kunde accepteras att gruppen utnyttjades av Iran för att avleda uppmärksamheten från dess aggression eller i propagandistiskt syfte.
På Palmes fråga berättade Ganslandt att kemvapengruppen väntades lämna Iran 1986-03-03
för att sedan utarbeta sin rapport i Genève.
Al-Sahaf bad därefter Palme att för Tarig Aziz' räkning redovisa sin bedömning av säkerhetsrådets resolution.
Palme svarade att hans inställņing var något delad och inflikade att Irak ju för sin del hade problem i sammanhanget vad gällde frågan om kemvapenanvändning.
(I ett senare sammanhang under samtalet gjorde Palme också en markering med anledning av nedskjutningen av det iranska (enligt iranska uppgifter) civila passagerarplanet.)
Palme redovisade
därefter följande synpunkter med anledning av säkerhetsrådsresolutionen.
- Rådets beklagande - för första gången - av de handlingar som inledde konflikten (Op.par.l) var av intresse då den anknöt till idén om en utredning av krigets orsaker, vilken Irak ju inte motsatte sig (Al-Sahaf instämde).
- Förutom nämnda punkt och kravet på eldupphör och trupptillbakadragande omfattade resolutionen väsentligen samma element som generalsekreterarens åttapunktsplan. Vad gällde kravet på eldupphör/tillbakadragande kunde inte bortses från risken för iranska anklagelser för partiskhet till förmån för Irak med hänvisning till den rådsresolution 1980, som krävt eldupphör men ej tillbakadragande av de irakiska trupper som då stod på iranskt territorium.
- Det mest positiva i den senaste rådsresolutionen var det förtroende som visades generalsekreteraren. Resolutionen gav denne fria händer att fortsätta att arbeta på grundval av åttapunktsplanen.
- Iraniernas agerande i samband med säkerhetsrådets förhandlingar (deltagande i informella konsultationer, cirkulering av uttalanden som säkerhetsrådsdokument, uttalanden vid dagliga presskonferenser; undertecknads anm.) visade att de i sak tillmätte rådet betydelse.
- Intressant att notera var vidare det självständiga sätt på vilket säkerhetsrådets tio icke-permanenta medlemmar - danskar, australiensare och andra - agerat i ett ärende som varken var en öst/väst- eller nord/syd-fråga.
därefter följande synpunkter med anledning av säkerhetsrådsresolutionen.
- Rådets beklagande - för första gången - av de handlingar som inledde konflikten (Op.par.l) var av intresse då den anknöt till idén om en utredning av krigets orsaker, vilken Irak ju inte motsatte sig (Al-Sahaf instämde).
- Förutom nämnda punkt och kravet på eldupphör och trupptillbakadragande omfattade resolutionen väsentligen samma element som generalsekreterarens åttapunktsplan. Vad gällde kravet på eldupphör/tillbakadragande kunde inte bortses från risken för iranska anklagelser för partiskhet till förmån för Irak med hänvisning till den rådsresolution 1980, som krävt eldupphör men ej tillbakadragande av de irakiska trupper som då stod på iranskt territorium.
- Det mest positiva i den senaste rådsresolutionen var det förtroende som visades generalsekreteraren. Resolutionen gav denne fria händer att fortsätta att arbeta på grundval av åttapunktsplanen.
- Iraniernas agerande i samband med säkerhetsrådets förhandlingar (deltagande i informella konsultationer, cirkulering av uttalanden som säkerhetsrådsdokument, uttalanden vid dagliga presskonferenser; undertecknads anm.) visade att de i sak tillmätte rådet betydelse.
- Intressant att notera var vidare det självständiga sätt på vilket säkerhetsrådets tio icke-permanenta medlemmar - danskar, australiensare och andra - agerat i ett ärende som varken var en öst/väst- eller nord/syd-fråga.
Palme konstaterade att generalsekreteraren nu hade att överväga hur han fortsättningsvis kunde agera. Denne hade av Palme fått rådet att för närvarande avvakta något.
Al-Sahaf sade att generalsekreteraren fortsättningsvis kunde agera på grundval av resolutionen, som förutom åttapunktplanens element innehöll ett beklagande av konfliktens inledande handlingar och krav på eldupphör/trupptillbakadragande.
Palme underströk generalsekreterarens starka önskan att fortsätta sitt arbete för att bidra till ett fredligt biläggande av konflikten.
Al-Sahaf meddelade därefter att Tariq Aziz gärna skulle komma till Stockholm förslagsvis i mars när den militära utvecklingen blivit lugnare.
Tariq Aziz hade bett att få framfört till Palme att dennes arbete med konflikten hade Iraks fortsatt starka stöd samt att Tarig Aziz ansåg det angeläget med en ingående diskussion med Palme om konflikten sedan situationen klarnat efter den senaste tidens utveckling.
Palme svarade att Tariq Aziz skulle vara mycket välkommen till Stockholm. Han höll med om att det vore en fördel om läget dessförinnan hade klarnat. Det var ett tragiskt faktum att det inte gick att undvika att den militära utvecklingen måste ha sin gång.
Al-Sahaf sade sig vidare ha blivit ombedd av Tariq Aziz att till Palme framföra att Irak inte längre hade förtroende för partiella åtgärder för att begränsa konflikten. Sådana utnyttjades av Iran för att förlänga kriget.
Palme konstaterade att generalsekreteraren nu hade att överväga hur han fortsättningsvis kunde agera. Denne hade av Palme fått rådet att för närvarande avvakta något.
Al-Sahaf sade att generalsekreteraren fortsättningsvis kunde agera på grundval av resolutionen, som förutom åttapunktplanens element innehöll ett beklagande av konfliktens inledande handlingar och krav på eldupphör/trupptillbakadragande.
Palme underströk generalsekreterarens starka önskan att fortsätta sitt arbete för att bidra till ett fredligt biläggande av konflikten.
Al-Sahaf meddelade därefter att Tariq Aziz gärna skulle komma till Stockholm förslagsvis i mars när den militära utvecklingen blivit lugnare.
Tariq Aziz hade bett att få framfört till Palme att dennes arbete med konflikten hade Iraks fortsatt starka stöd samt att Tarig Aziz ansåg det angeläget med en ingående diskussion med Palme om konflikten sedan situationen klarnat efter den senaste tidens utveckling.
Palme svarade att Tariq Aziz skulle vara mycket välkommen till Stockholm. Han höll med om att det vore en fördel om läget dessförinnan hade klarnat. Det var ett tragiskt faktum att det inte gick att undvika att den militära utvecklingen måste ha sin gång.
Al-Sahaf sade sig vidare ha blivit ombedd av Tariq Aziz att till Palme framföra att Irak inte längre hade förtroende för partiella åtgärder för att begränsa konflikten. Sådana utnyttjades av Iran för att förlänga kriget.
Al-Sahaf förde slutligen på tal uppgifterna om att svenska företag exporterade krigsmateriel till Iran. Dessa rapporter bekymrade den irakiska regeringen.
Palme genmälde att även han var bekymrad. Han erinrade om den pågående Bofors-utredningen och försäkrade att de svenska myndigheterna arbetade hårt med ifrågavarande problem.
Därmed avslutades samtalet.
(signatur)
Thomas Ganslandt
Al-Sahaf förde slutligen på tal uppgifterna om att svenska företag exporterade krigsmateriel till Iran. Dessa rapporter bekymrade den irakiska regeringen.
Palme genmälde att även han var bekymrad. Han erinrade om den pågående Bofors-utredningen och försäkrade att de svenska myndigheterna arbetade hårt med ifrågavarande problem.
Därmed avslutades samtalet.
(signatur)
Thomas Ganslandt
