|
|
| (2 mellanliggande versioner av 2 användare visas inte) |
| Rad 5: |
Rad 5: |
| | |Regdatum=1990/10/24 | | |Regdatum=1990/10/24 |
| | |Adacta=1990/10/26 | | |Adacta=1990/10/26 |
| − | |Uppslagsanteckningar=PM ANG ARB-RUTINER KSN {{Maskat|Längd=13}} | + | | Uppslagsanteckningar= |
| − | |NämndaPersoner=Åke Lundström; KG Ohlsson; Sven Luthman; Ivar Persson; Kenneth Bäck; Torsten Englund; Christer Schönbeck; Sigvard Cedergren; Roland Bjuhr; Margareta Eklund; Kjell-Arne Mattsson; 33-åringen | + | | Avsnittsanteckningar_PU=PM ANG ARB-RUTINER KSN {{Maskat|Längd=13}} |
| | + | |NämndaPersoner=Christer Schönbeck; Ivar Persson; Kenneth Bäck; Kjell-Arne Mattsson; Margareta Eklund; Roland Bjuhr; Sven Luthman; Åke Lundström; KG Ohlsson; Torsten Englund; Sigvard Cedergren; 33-åringen |
| | + | |NämndaPlatser=Stockholm |
| | |NämndaOrganisationer=Stockholms polisdistrikt; Narkotikaroteln; Rikspolisstyrelsen; RPS; TK-centralen | | |NämndaOrganisationer=Stockholms polisdistrikt; Narkotikaroteln; Rikspolisstyrelsen; RPS; TK-centralen |
| | |Liggarsida=Fil:Liggaren_HF12743-00_I13341-04_stdres.pdf-019.png | | |Liggarsida=Fil:Liggaren_HF12743-00_I13341-04_stdres.pdf-019.png |
| Rad 13: |
Rad 15: |
| | |Omreg=Nej | | |Omreg=Nej |
| | }} | | }} |
| | + | {{#set:april_upgrade_version=1}} |
Uppslag i samma avsnitt:
PROMEMORIA
ang personal och rutiner vid narkotikaroteln, Stockholms pd, vid tiden för mordet på statsminister Olof Palme.
Nedanstående uppgifter och rutiner är lämnade per telefon av krkom Helge Eriksson numera Avesta pd, under tisdagen 1989-01-31
.
Vid tiden för mordet var Eriksson formell chef för narkotikaroteln.
Han åtnjöt dock semester veckorna 9-10/1986
- alltså den vecka under vilken mordet skedde samt påföljande.
Chefen för rotelns utredningspersonal, krkom Åke Lundström svarade för rotelchefstjänsten under denna tid samt tf krkom KG Ohlsson fullgjorde tjänst som operativ chef.
Vilka som under denna tid uppehöll tjänsterna som tf krkom och chef för utredningarna respektive biträdande operativ chef vid just detta tillfälle kan Eriksson icke erinra sig.
Den operativa verksamheten fullgjordes på två "fronter" - dels akuta ärenden, hjälp till landsorten och distriktets gatulangningsgrupper mm av en spaningsgrupp benämnd "stödet", dels av tre grupper för grövre narkotikabrott vilken så gott som uteslutande bedrev sina spaningar/utredningar där telefonkontroll förekom eller förekommit.
De senare grupperna leddes direkt av biträdande operative chefen samt av varsin gruppchef.
Vid tiden för mordet tjänstgjorde Sven Luthman, Ivar Persson samt möjligen Kenneth Bäck som chefer för varsin grupp.
Samtlig spaningspersonal var skifttjänstgörande efter turlistor - som om de inte gäller idag - torde finnas arkiverade.
Samtidigt kunde fler än ett "avlyssningsärende" bedrivas men hur det var vid aktuell tid minns icke Eriksson.
Rutinen vid dessa ärenden var den, att en kriminalinspektör i varje tur utsågs som ordinarie "lyssnare" och att han därvid hade att "logga" inte bara utväxlade telefonsamtal utan allt av vikt för ärendet inklusive samband med de spanare som tjänstgjorde "på fältet".
I samband med nu nämnd spaning var det icke ovanligt att man sökte lämpligt utrymme/lägenhet/hus varifrån spaning kunde utföras.
Eriksson har en klar känsla av att gruppchef eller biträdande operativ chef alltid anmälde sådan möjlighet för honom som rotelchef i
PROMEMORIA
ang personal och rutiner vid narkotikaroteln, Stockholms pd, vid tiden för mordet på statsminister Olof Palme.
Nedanstående uppgifter och rutiner är lämnade per telefon av krkom Helge Eriksson numera Avesta pd, under tisdagen 1989-01-31
.
Vid tiden för mordet var Eriksson formell chef för narkotikaroteln.
Han åtnjöt dock semester veckorna 9-10/1986
- alltså den vecka under vilken mordet skedde samt påföljande.
Chefen för rotelns utredningspersonal, krkom Åke Lundström svarade för rotelchefstjänsten under denna tid samt tf krkom KG Ohlsson fullgjorde tjänst som operativ chef.
Vilka som under denna tid uppehöll tjänsterna som tf krkom och chef för utredningarna respektive biträdande operativ chef vid just detta tillfälle kan Eriksson icke erinra sig.
Den operativa verksamheten fullgjordes på två "fronter" - dels akuta ärenden, hjälp till landsorten och distriktets gatulangningsgrupper mm av en spaningsgrupp benämnd "stödet", dels av tre grupper för grövre narkotikabrott vilken så gott som uteslutande bedrev sina spaningar/utredningar där telefonkontroll förekom eller förekommit.
De senare grupperna leddes direkt av biträdande operative chefen samt av varsin gruppchef.
Vid tiden för mordet tjänstgjorde Sven Luthman, Ivar Persson samt möjligen Kenneth Bäck som chefer för varsin grupp.
Samtlig spaningspersonal var skifttjänstgörande efter turlistor - som om de inte gäller idag - torde finnas arkiverade.
Samtidigt kunde fler än ett "avlyssningsärende" bedrivas men hur det var vid aktuell tid minns icke Eriksson.
Rutinen vid dessa ärenden var den, att en kriminalinspektör i varje tur utsågs som ordinarie "lyssnare" och att han därvid hade att "logga" inte bara utväxlade telefonsamtal utan allt av vikt för ärendet inklusive samband med de spanare som tjänstgjorde "på fältet".
I samband med nu nämnd spaning var det icke ovanligt att man sökte lämpligt utrymme/lägenhet/hus varifrån spaning kunde utföras.
Eriksson har en klar känsla av att gruppchef eller biträdande operativ chef alltid anmälde sådan möjlighet för honom som rotelchef i
anledning av att kostnad kunde uppkomma som senare skulle attesteras.
Eftersom sådan spaningsmöjlighet undantagslöst effektiviserade spaningen beviljades sådana framställningar så gott som undantagslöst.
Efter överenskommelse med såväl kassachef vid RPS som vid Stockholms pd uttogs ersättning för hyres- eller gåvokostnader som särskilda utgifter vid spaning.
Tillstånd till sådan "förhyrning" lämnades av Eriksson som rotelchef medan räkningen attesterades av kriminalchefen efter rotelchefs tillstyrkan.
Eftersom de som ställde sådan spaningsmöjlighet till polisens disposition undantagslöst ville vara anonyma av repressalieskäl och liknande fördes ingen liggare eller annan dokumentation över dessa spaningslägenheter.
Eftersom spaningspersonalen i flertalet fall blev tämligen familjära med upplåtarna torde dock gruppchefer- och personal i dessa ärenden mycket väl komma ihåg spaningslägenheterna i varje genomfört ärende.
Då Eriksson återkom efter sin semester tjänstgjorde han endast ett par dagar vid roteln och blev därefter överkommenderad till spaningsenheten i Stockholms pd där han tjänstgjorde till 1986-12-01
,då han kommenderades till rikskrims utlänningsrotel.
Han kvarstod pappersmässigt som rotelchef intill detta datum men tjänsten uppehölls under viss tid av krkom Torsten Englund och senare av krkom Christer Schönbeck.
Eriksson minns mycket väl ärendet Cedergren/Bjuhr mfl och hade varit den som fattat beslut om att påbörja spaning i detta ärende.
Den naturliga delegationen inom en sådan rotel är sådan, att allt operativt arbete sköttes av de chefer som ledde den operativa verksamheten och att Eriksson som chef gavs muntliga och oftast dagligen informationer om utvecklingen i respektive ärende och även organiserade sammankomster i ärendena i samråd med förundersökningsledare.
Vid dessa möten var det inte ovanligt, att Eriksson ombads utverka mer övertid för viss personal än vad föreskrivna arbetstidsregler medgav med angivande av vikten av ärendet och behovet av att spana utöver fastställd tjänstetid.
Då Eriksson underrättades om att för kvällen 1986-02-28
finns
anledning av att kostnad kunde uppkomma som senare skulle attesteras.
Eftersom sådan spaningsmöjlighet undantagslöst effektiviserade spaningen beviljades sådana framställningar så gott som undantagslöst.
Efter överenskommelse med såväl kassachef vid RPS som vid Stockholms pd uttogs ersättning för hyres- eller gåvokostnader som särskilda utgifter vid spaning.
Tillstånd till sådan "förhyrning" lämnades av Eriksson som rotelchef medan räkningen attesterades av kriminalchefen efter rotelchefs tillstyrkan.
Eftersom de som ställde sådan spaningsmöjlighet till polisens disposition undantagslöst ville vara anonyma av repressalieskäl och liknande fördes ingen liggare eller annan dokumentation över dessa spaningslägenheter.
Eftersom spaningspersonalen i flertalet fall blev tämligen familjära med upplåtarna torde dock gruppchefer- och personal i dessa ärenden mycket väl komma ihåg spaningslägenheterna i varje genomfört ärende.
Då Eriksson återkom efter sin semester tjänstgjorde han endast ett par dagar vid roteln och blev därefter överkommenderad till spaningsenheten i Stockholms pd där han tjänstgjorde till 1986-12-01
,då han kommenderades till rikskrims utlänningsrotel.
Han kvarstod pappersmässigt som rotelchef intill detta datum men tjänsten uppehölls under viss tid av krkom Torsten Englund och senare av krkom Christer Schönbeck.
Eriksson minns mycket väl ärendet Cedergren/Bjuhr mfl och hade varit den som fattat beslut om att påbörja spaning i detta ärende.
Den naturliga delegationen inom en sådan rotel är sådan, att allt operativt arbete sköttes av de chefer som ledde den operativa verksamheten och att Eriksson som chef gavs muntliga och oftast dagligen informationer om utvecklingen i respektive ärende och även organiserade sammankomster i ärendena i samråd med förundersökningsledare.
Vid dessa möten var det inte ovanligt, att Eriksson ombads utverka mer övertid för viss personal än vad föreskrivna arbetstidsregler medgav med angivande av vikten av ärendet och behovet av att spana utöver fastställd tjänstetid.
Då Eriksson underrättades om att för kvällen 1986-02-28
finns
ingen skriven spaningsrapport oaktat personal själva vid förhör uppgivit att de varit ute i tjänst liksom att Cedergrens lägenhet bevakats trots telefonavlyssningen gav klara indikationer på att han var hemma, uttrycker han sin förvåning över detta, men hänvisar till ovanstående redogörelse om arbetssättet, dvs att biträdande operative chefen och under denne gruppcheferna har att göra bedömning av läget samt utifrån denna bedömning ge direktiv till personalen.
Vidare finner Eriksson det självklart, att ingen bryter angivna positioner eller tjänst för dagen utan att tjänstgörande arbetsledare underrättas icke minst utifrån skyddssynpunkt.
Eftersom ifrågavarande tjänst i stor utsträckning medförde ersättningar i enlighet med bestämmelser i ARA samt, som tidigare nämnts, i hög grad angiven övertid, medförde dessa räkningar attestskyldighet för överordnad kommissarie efter vidimering av gruppchef som i praktiken var den ende som hade omedelbar kontroll över angivna rapporter.
Eriksson meddelas, att bland andra Margareta Eklund tjänstgjort aktuell kväll utan att ha lämnat uppgifter som omnämnts ovan. Han uttrycker sin förvåning enär han anser henne som en av de bästa och mest omdömesgilla bland aktuell personal och en som han hyst obetingat förtroende för.
Att bevakningen denna kväll bedrivits som den gjordes kan möjligen bero på ej dokumenterad vetskap hos den gruppchef som tjänstgjorde under kvällen.
Då Eriksson meddelas, att gjord utredning visat, att personalen lämnat Cedergrens bostad redan vid 22:00
-tiden oaktat tjänstetid varat till klockan 01:00
påföljande dag kan ju en sådan åtgärd bero på ändrade dispositioner och efter order av gruppchef men skall i så fall vara dokumenterad i TK-centralen.
Skulle det vara fallet, att personalen självsvåldigt avslutat sin tjänst 3 timmar före arbetstidens slut föreligger ju ett klart undanhållande och bedrägeri.
Eriksson anser, att på en rotel med så stor personal och med så segrerade arbetsuppgifter är det omöjligt vara chef om man inte hundraprocentigt kan lita på sin personal i allmänhet och de uttagna undercheferna/gruppcheferna i synnerhet.
Den operative chefen hade enligt då gällande arbetsordning endast dagtidstjänst.
Med de upplysningar Eriksson nu erhållit anser han det bevisat, att denna verksamhet det är fråga om behövt i varje fall tre (3) biträdande
ingen skriven spaningsrapport oaktat personal själva vid förhör uppgivit att de varit ute i tjänst liksom att Cedergrens lägenhet bevakats trots telefonavlyssningen gav klara indikationer på att han var hemma, uttrycker han sin förvåning över detta, men hänvisar till ovanstående redogörelse om arbetssättet, dvs att biträdande operative chefen och under denne gruppcheferna har att göra bedömning av läget samt utifrån denna bedömning ge direktiv till personalen.
Vidare finner Eriksson det självklart, att ingen bryter angivna positioner eller tjänst för dagen utan att tjänstgörande arbetsledare underrättas icke minst utifrån skyddssynpunkt.
Eftersom ifrågavarande tjänst i stor utsträckning medförde ersättningar i enlighet med bestämmelser i ARA samt, som tidigare nämnts, i hög grad angiven övertid, medförde dessa räkningar attestskyldighet för överordnad kommissarie efter vidimering av gruppchef som i praktiken var den ende som hade omedelbar kontroll över angivna rapporter.
Eriksson meddelas, att bland andra Margareta Eklund tjänstgjort aktuell kväll utan att ha lämnat uppgifter som omnämnts ovan. Han uttrycker sin förvåning enär han anser henne som en av de bästa och mest omdömesgilla bland aktuell personal och en som han hyst obetingat förtroende för.
Att bevakningen denna kväll bedrivits som den gjordes kan möjligen bero på ej dokumenterad vetskap hos den gruppchef som tjänstgjorde under kvällen.
Då Eriksson meddelas, att gjord utredning visat, att personalen lämnat Cedergrens bostad redan vid 22:00
-tiden oaktat tjänstetid varat till klockan 01:00
påföljande dag kan ju en sådan åtgärd bero på ändrade dispositioner och efter order av gruppchef men skall i så fall vara dokumenterad i TK-centralen.
Skulle det vara fallet, att personalen självsvåldigt avslutat sin tjänst 3 timmar före arbetstidens slut föreligger ju ett klart undanhållande och bedrägeri.
Eriksson anser, att på en rotel med så stor personal och med så segrerade arbetsuppgifter är det omöjligt vara chef om man inte hundraprocentigt kan lita på sin personal i allmänhet och de uttagna undercheferna/gruppcheferna i synnerhet.
Den operative chefen hade enligt då gällande arbetsordning endast dagtidstjänst.
Med de upplysningar Eriksson nu erhållit anser han det bevisat, att denna verksamhet det är fråga om behövt i varje fall tre (3) biträdande
kommissarier (alltså 1 i varje turlag) vilket han under uppbyggnaden och alltjämt till han avgick förfäktat utan att få gensvar av polisledningen.
Beträffande gjorda bandupptagningar och handhavandet av dessa fanns klara direktiv och övervakningen av dessa gjordes på ett mycket nitiskt och förtjänst fullt sätt vid roteln av krinsp Kjell-Arne Mattsson.
Vad som hänt med de band som är aktuella i tiden för mordet har Eriksson ingen som helst aning om, men förutsätter och tror, att det skett helt i enlighet med givna föreskrifter.
Mattssons handläggning skedde - stor utsträckning direkt till kriminalchefen och därest denne givit Mattsson några speciella direktiv är det högst troligt att de icke meddelats rotelchef.
Han har själv icke tagit del av dessa band och gjorde det ytterst sällan i andra ärenden, utan nöjde sig med muntliga föredragningar.
I det avsnitt Eriksson tjänstgjorde i Palmeutredningen - den sk 33-åringen - förekom viss TK och Eriksson tjänstgjorde i vissa fall som brevlåda" mellan lyssnarpersonal och spaningsledning och då i synnerhet kriminalchefen.
Huruvida spaningsledningen haft tillgång till andra band eller vilken avlyssning i övrigt pågick har Eriksson ingen kännedom
På direkt fråga uppger sig Eriksson icke känna till om det bedrivits utredning mot personal från narkotikaroteln i Stockholm,
Det utskrivna förhöret har delgivits Eriksson utan erinran.
Stockholm som ovan
Johnny Karlsson
Tf krkom
kommissarier (alltså 1 i varje turlag) vilket han under uppbyggnaden och alltjämt till han avgick förfäktat utan att få gensvar av polisledningen.
Beträffande gjorda bandupptagningar och handhavandet av dessa fanns klara direktiv och övervakningen av dessa gjordes på ett mycket nitiskt och förtjänst fullt sätt vid roteln av krinsp Kjell-Arne Mattsson.
Vad som hänt med de band som är aktuella i tiden för mordet har Eriksson ingen som helst aning om, men förutsätter och tror, att det skett helt i enlighet med givna föreskrifter.
Mattssons handläggning skedde - stor utsträckning direkt till kriminalchefen och därest denne givit Mattsson några speciella direktiv är det högst troligt att de icke meddelats rotelchef.
Han har själv icke tagit del av dessa band och gjorde det ytterst sällan i andra ärenden, utan nöjde sig med muntliga föredragningar.
I det avsnitt Eriksson tjänstgjorde i Palmeutredningen - den sk 33-åringen - förekom viss TK och Eriksson tjänstgjorde i vissa fall som brevlåda" mellan lyssnarpersonal och spaningsledning och då i synnerhet kriminalchefen.
Huruvida spaningsledningen haft tillgång till andra band eller vilken avlyssning i övrigt pågick har Eriksson ingen kännedom
På direkt fråga uppger sig Eriksson icke känna till om det bedrivits utredning mot personal från narkotikaroteln i Stockholm,
Det utskrivna förhöret har delgivits Eriksson utan erinran.
Stockholm som ovan
Johnny Karlsson
Tf krkom
