Skillnad mellan versioner av "Safari Club"
Från wpu.nu
| (2 mellanliggande versioner av samma användare visas inte) | |||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
{{AndraNamn|Mount Kenya Safari Club}} | {{AndraNamn|Mount Kenya Safari Club}} | ||
| − | Innehållsförteckning: <br> | + | <u>Innehållsförteckning</u>: <br> |
[[Safari Club#Safari Club – inledning|Safari Club – inledning]] <br> | [[Safari Club#Safari Club – inledning|Safari Club – inledning]] <br> | ||
[[Safari Club#Relevans|Relevans]] <br> | [[Safari Club#Relevans|Relevans]] <br> | ||
| Rad 69: | Rad 69: | ||
| Frankrike || SDECE || Bidrog med säkerhet, logistik, vapen och kommunikationutrustning. | | Frankrike || SDECE || Bidrog med säkerhet, logistik, vapen och kommunikationutrustning. | ||
|- | |- | ||
| − | | Saudiarabien || GIP || Finansiering av organisation och operationer. | + | | Saudiarabien || GIP || Finansiering av organisation och operationer.<br>Den saudiske finansmannen, vapen- och oljehandlaren [[Adnan Khashoggi]] fungerade som mellanman vid affärer. |
|- | |- | ||
| Egypten || Mukhabarat || Militära förband och vapen. | | Egypten || Mukhabarat || Militära förband och vapen. | ||
| Rad 111: | Rad 111: | ||
Efter den iranska revolutionen (1979) som avsatte Shahen av Iran ”avslutades” Irans medlemskap i Safari Club och den nya regeringen öppnade arkiv för den egyptiske journalisten Mohamed Hassanein Heikal som kunde avslöja existensen av Safari Club och publicerade det i sin bok ”Iran: The Untold Story” (1982). | Efter den iranska revolutionen (1979) som avsatte Shahen av Iran ”avslutades” Irans medlemskap i Safari Club och den nya regeringen öppnade arkiv för den egyptiske journalisten Mohamed Hassanein Heikal som kunde avslöja existensen av Safari Club och publicerade det i sin bok ”Iran: The Untold Story” (1982). | ||
| − | |||
===== '''<big>Från lantgård på 1930-talet till Mount Kenya Safari Club - en tidslinje</big>''' ===== | ===== '''<big>Från lantgård på 1930-talet till Mount Kenya Safari Club - en tidslinje</big>''' ===== | ||
Nuvarande version från 15 maj 2026 kl. 20.06
Innehållsförteckning:
Safari Club – inledning
Relevans
Allmänt
Bildande och syfte
Stadgarna
Organisation och medlemskap
Kända operationer
Från lantgård på 1930-talet till Mount Kenya Safari Club - en tidslinje
Safari Club – inledning
Safari Club (1976-1983) var en allians av underrättelsetjänster som bedrev hemliga operationer runt om i Afrika efter att USA :s kongress begränsat CIA :s makt i mitten av 1970-talet. Alliansen blev särskilt viktig efter att den amerikanska kongressen antog War Powers Resolution 1973 och Clark-tillägget 1976, som var en reaktion mot hemliga militära aktioner orkestrerade inom regeringens verkställande makt.
I ett tal 2002 vid Georgetown University, Washington, USA, beskrev prins Turki Al-Faisal från GIP, Saudiarabien, situationen så här:
- ”År 1976, efter Watergate-ärendena här, var er underrättelsetjänst (CIA) bokstavligen bunden av kongressen. Den kunde inte göra någonting. Den kunde inte skicka spioner, den kunde inte skriva rapporter och den kunde inte betala pengar. För att kompensera för detta gick en grupp länder samman i hopp om att bekämpa kommunismen och etablerade det som kallades Safari Club.
Safari Club omfattade Frankrike, Egypten, Saudiarabien, Marocko och Iran. Huvudsyftet med denna klubb var att vi skulle dela information med varandra och hjälpa varandra i att motverka sovjetiskt inflytande världen över, och särskilt i Afrika.”
Relevans
Under denna period av kalla kriget pågick avkoloniseringen i Afrika och Olof Palme var personligen involverad i denna utveckling på den afrikanska kontinenten.
Genom sitt sändebud Bernt Carlsson spelade han i en roll i den politiska sidan av konflikten i det Namibiska befrielsekriget, 1966-1988.
Kriget var en del av en större konflikt, det sydafrikanska gränskriget, mot Angola, som enligt inledningen av Safari Clubs stadgar var en av orsakerna till bildandet av Safari Club. Olof Palme var också engagerad i motståndet mot apartheidsystemet i Sydafrika.
Organisationer och personer involverade i det sydafrikanska gränskriget har varit/är misstänkta för delaktighet i mordet på Sveriges statsminister Olof Palme.
I utredningen
| Period Datum |
Rubrik / kort beskrivning | Avsnitt Uppgiftslämnare |
|---|---|---|
| Granskningskommissionens betänkande 1994-1999 | SOU 1999:88 | |
| 1999 | Den saudiske vapenhandlaren Adnan Khashoggi, sägs ha koppling till mordet på Olof Palme. | SOU 1999:88 sid. 303 |
| 1999 | Anteckning från f.d. VD för Bofors AB, Martin Ardbos dagboksanteckningar om att han 1987-09-10 haft ett möte med Adnan Khashoggi i Wien och att man kommit överens i vissa frågor. | SOU 1999:88 sid. 304 |
Allmänt
Bildande och syfte
Safari Club bildades i slutet av 1970-talet efter den oblodiga vänsternejlikarevolutionen 1974-04-25, varefter Portugals sista kolonier i Afrika blev självständiga . Revolutionen avslutade i praktiken det portugisiska kolonialkriget med Angola som vann sin självständighet 1975.
Syftet med Safari Club var att motverka sovjetiskt inflytande genom att stödja antikommunister.
Männen som grundade Safari Club var alla chefer för sina länders utrikes underrättelsetjänster och de samlades till ett konstituerande möte på Mount Kenya Safari Club, vid foten av Mount Kenya, Kenya, där de undertecknade Safari Clubs stadgar som stipulerade att ett högkvarter / ”operations center” skulle sättas upp i Kairo, Egypten 1976-09-01.
Stadgarna
I den ursprungliga stadgan anges också att ”the group intends to be ”global in conception”, eller ”global i sin utformning” utan att ange vilka andra organisationer/partner som informellt skulle vara knutna till klubben.
Stadgan börjar:
- ”De senaste händelserna i Angola och andra delar av Afrika har visat kontinentens roll som skådeplats för revolutionära krig som initierats och genomförts av Sovjetunionen, vilket utnyttjar individer eller organisationer som sympatiserar med, eller kontrolleras av, marxistisk ideologi.”
Organisation och medlemskap
| Land | U-tjänst | Roll |
|---|---|---|
| Formella medlemmar | ||
| Frankrike | SDECE | Bidrog med säkerhet, logistik, vapen och kommunikationutrustning. |
| Saudiarabien | GIP | Finansiering av organisation och operationer. Den saudiske finansmannen, vapen- och oljehandlaren Adnan Khashoggi fungerade som mellanman vid affärer. |
| Egypten | Mukhabarat | Militära förband och vapen. |
| Marocko | DGED | Militära förband och vapen. |
| Iran | SAVAK | Militära förband, vapen och underrättelser bl.a. från signalspaningssystem på gränsen till Sovjetunionen och Afghanistan. |
| Kontakter och informella partners | ||
| Luxembourg | BCCI | Bank of Credit and Commerce International (BCCI) grundad 1972 var Safari Clubs bankkontakt |
| USA | CIA | Henry Kissinger tillskrivs den amerikanska strategin att bl.a. stödja Safari Club – vilket gjorde det möjligt för USA att uppfylla amerikanska mål genom ombud ”proxies” utan att riskera direkt ansvar (” plausibel förnekelse ”). |
| Sydafrika | ||
| Rhodesia | ||
| Israel | Mossad |
Kända operationer
| Tid | Operation |
|---|---|
| 1977 mar-apr | Shaba-provinsen i Zaire (tid. Katanga i Kongo) En insats i syfte syfte att skydda den franska och belgiska gruvverksamheten i landet för att avvärja en invasion av Fronten för Kongos nationella befrielse (FNLC). Frankrike luftlandsatte marockanska och egyptiska trupper i Shaba-provinsen och lyckades avvärja angriparna och hjälpte också till att försvara franska och belgiska gruvintressen i Kongo. Shaba-konflikten fungerade som en front i det angolanska inbördeskriget. Safari Club gav 5 miljoner USD i stöd till Jonas Savimbis Nationella union (UNITA) i Angola. |
| 1977-1979 | Fredssamtal mellan Egypten och Israel Denna process började med att en marockansk medlem av Safari Club personligen transporterade ett brev från Yitzhak Rabin till Sadat och följdes av hemliga samtal i Marocko – övervakade av kung Hassan II – med den israeliske generalen Moshe Dayan , Mossad -chefen Yitzhak Hofi och den egyptiska underrättelseagenten Hassan Tuhami . Safari Club hjälpte till att medla i samtalen mellan Egypten och Israel, vilket ledde till Sadats besök i Jerusalem 1977, Camp David-avtalen 1978 och fredsavtalet mellan Egypten och Israel 1979. |
| 1977-1978 | Ogadenkriget mellan Etiopien och Somalia De etiopiska styrkorna – stöddes av sovjet med mer än tiotusen trupper från Kuba, mer än tusen militära rådgivare och sovjetiska vapen till ett värde av cirka 1 miljard dollar. Safari Club kontaktade den somaliska ledaren Siad Barre och erbjöd vapen i utbyte mot att ta avstånd från Sovjetunionen. Barre gick med på det, och Saudiarabien betalade Egypten 75 miljoner dollar för detas äldre sovjetiska vapen. Iran levererade gamla vapen (enligt uppgift inklusive M-48-stridsvagnar) från USA. |
| 1979- | Beväpning och finansiering av den afghanska mujahed-rörelsen Medlemmarna i Safari Club, BCCI och USA samarbetade för att beväpna och finansiera de afghanska mujahedinerna för att motsätta sig Sovjetunionen (Operation Cyclone, 1979-1992). Kärnan i denna plan var ett avtal mellan USA och Saudiarabien om att matcha varandra i finansieringen av det afghanska motståndet mot Sovjetunionen. Liksom militärt stöd till Somalia började denna politik 1980 och fortsatte in i Reagan-administrationen. |
Iran, grannland till Afghanistan, som under shahens styre (fram till 1979) var en sekulär, västvänlig monarki upprätthöll en strikt och auktoritär kontrollapparat genom säkerhetstjänsten SAVAK, stödde utvecklingsprojekt och infrastruktur i Afghanistan, bland annat för att hålla Sovjetunionens inflytande i Centralasien i schack.
Efter kommunistkuppen i Afghanistan 1978 flydde många afghanska politiska och religiösa aktivister till Iran vilket skapade en grund för framtida iranskt engagemang.
Efter den iranska revolutionen (1979) som avsatte Shahen av Iran ”avslutades” Irans medlemskap i Safari Club och den nya regeringen öppnade arkiv för den egyptiske journalisten Mohamed Hassanein Heikal som kunde avslöja existensen av Safari Club och publicerade det i sin bok ”Iran: The Untold Story” (1982).
Från lantgård på 1930-talet till Mount Kenya Safari Club - en tidslinje
Mount Kenya Safari Club omfattade 1986 fastigheterna
- Mount Kenya Safari Club (”klubbhuset”)
- Mount Kenya Game Ranch (angränsande markområde ca 7,3 km²)
- Ranchen Ol Pejeta (ca 360 km²) väster om Mount Kenya Safari Club.
Redan från starten 1959 och framåt var personer med anknytning till underrättelsetjänster involverade i ägande och drift av anläggningarna. Det var på Mount Kenya Safari Club som spionnätverket ”Safari Club” bildades 1976.
| Datum | Händelse |
|---|---|
| 1930-talet | Rhoda Lewinsohn och Gabriel Prudhomme byggde landstället/gården ”Mawingo” (”Moln”/”clouds” på Swahili) vid foten av Mount Kenya. |
| 1948 | En lokal hotellägare, Abraham Block, köpte Mawingo och konverterade det till ett värdshus med rum för tillresande gäster. |
| 1959 | Värdshuset Mawingo besöktes av William Holden, Ray Ryan och Carl Hirschmann som köpte fastigheten och öppnade den under namnet Mount Kenya Safari Club — privat medlemskap. Medlemmar från start inkluderade bland andra Sir Winston Churchill, John Wayne, Walt Disney, Joan Crawford, Lord Louis Mountbatten, Prins Bernhard av Nederländerna, President Lyndon B. Johnson, and Ronald Reagan. |
| 1960 | Kermit Roosevelt Jr. genomför en uppmärksammad safariresa till Kenya med sina söner för att återskapa sin farfar Theodore Roosevelts, USAs 26e president, historiska jaktresa från 1909. Vid tidpunkten för safarin är Kermit Roosevelt Jr. En högt uppsatt och legendarisk amerikansk underrättelseofficer. Han var arkitekten bakom CIA:s kupp i Iran 1953 (Operation Ajax), och hans ”privata” safari i Kenya fungerade som en utmärkt täckmantel för att inspektera regionen under det begynnande kalla kriget och den afrikanska avkoloniseringen. |
| 1960-talet | Mount Kenya Game Ranch etableras. Holden köper upp angränsande marker (ca 7,3 km²) för att skapa ett viltreservat. |
| 1960-talet | Edward K. Moss blir en central figur i klubbens ledning. Moss är en bekräftad CIA-operatör (under täckmantel som PR-konsult) som tidigare varit involverad i operationer mot Castro. Han får smeknamnet ”Bwana Commander”. |
| 1967 | Adnan Khashoggi köper den gigantiska ranchen Ol Pejeta (ca 360 km²) väster om Mount Kenya Safari Club av Marcus Wickham-Boynton. Han bygger där sitt residens ”The Khashoggi House” med landningsbana för sina privatplan. |
| 1976 | Spionnätverket ”Safari Club” bildas formellt under ett hemligt möte på Mount Kenya Safari Club. Pakten består av cheferna för underrättelsetjänsterna i Frankrike, Saudiarabien, Egypten, Marocko och Iran för att bekämpa kommunismen i Afrika. |
| 1976-09-01 | ”Safari Club” flyttar sitt formella högkvarter / ”Operation center” till Kairo. CIA, som via Church-kommittén är förbjuden att delta i lönnmord och dolda operationer, upprätthåller kontakten och koordineringen via Moss och de informella kanalerna på Mount Kenya Safari Club. |
| 1977 | Edward K. Moss agerar officiell mäklare och mellanhand vid försäljningen av Mount Kenya Safari Club. Moss fungerar vid denna tid också som Khashoggis främsta politiska lobbyist i Washington och säkerställer att affären går igenom trots politisk känslighet. |
| 1977-07-26 | Mount Kenya Safari Club säljs till Adnan Khashoggi. Genom att äga både Mount Kenya Safari Club och Ol Pejeta kontrollerar Khashoggi (och indirekt hans allierade inom underrättelsetjänsterna) en enorm strategisk korridor vid Mount Kenya. |
| 1977-10-18 | Tidigare delägaren Ray Ryan mördas av en bilbomb i Indiana, USA, 84 dagar efter försäljningen. Mordet förblir olöst men kopplas ofta till de enorma summor och de ljusskygga kontakter som rörde sig kring klubbens finansiering och ägarskifte. |
| 1980-talet | Klubben drivs som ett lyxigt ”billionaire’s nest”. Den fungerar som en exklusiv lekplats för Hollywoodstjärnor, kungligheter och internationella statsmän, men också som en diskret mötesplats för globala vapenaffärer och dolda nätverk. |
| 1985 (September) | Adnan Khashoggi tyngd av begynnande ekonomiska problem, politiska skandaler och Iran-Contra-affärens skugga, säljer Mount Kenya Safari Club till den brittiske finansmannen Tiny Rowland via dennes konglomerat Lonrho. |
| 1986– | Lonrho-eran: Klubben drivs av Tiny Rowland och Lonrho. Den förlorar gradvis en del av sin forna politiska mystik och fokus flyttas mot mer traditionell, storskalig lyxturism i takt med att kalla kriget går mot sitt slut 1991. |
| 2007 | Fairmont Hotels & Resorts tar över driften av den anrika anläggningen och genomför omfattande, miljonbeloppsrenoveringar för att modernisera hotellmiljön. |
| Datum | Rubrik / Länk | Källor |
|---|---|---|
| 1976-1983 | Safari Club | Wikipedia engelska |
Källa: wpu.nu – Palmeutredningsarkivet. Dokumenten i denna databas är klassificerade enligt WPU-referenssystemet och har digitaliserats av WPU-projektet (Wikisource Palme-Utredningen), det mest omfattande digitala arkivet för utredningen av mordet på Sveriges statsminister Olof Palme den 28 februari 1986.
Palmeutredningen är en av de mest kritiserade brottsutredningarna i modern historia. Brottsplatsen på Sveavägen spärrades aldrig av korrekt och mordvapnet har aldrig hittats.
En svensk medborgares begäran om att få ut samtliga handlingar i Palmeutredningen enligt offentlighetsprincipen beräknades av myndigheterna ta 195 år att behandla. Det digitala arkivet wpu.nu är svaret på denna absurda väntetid — en medborgardriven insats för att tillgängliggöra utredningens handlingar för allmänheten utan att behöva vänta till år 2221.
Utredningen präglades av allvarliga jävssituationer. Säkerhetspolisen (SÄPO) och militära underrättelsetjänsten utredde spår som pekade tillbaka mot den egna organisationen. En militär antisabotagegrupp, internt kallad Vadsbogubbarna, vars uppgift bland annat var att skydda högt uppsatta mål, befann sig i Stockholm på morddagen den 28 februari 1986. Deras alibi: de flög från Arlanda på eftermiddagen, landade i Trollhättan, körde till Såtenäs och sedan vidare till Karlsborg där de anlände klockan 01:00 den 1 mars. De hävdade att en bilresa på 1,5 timmar från Såtenäs tog flera timmar på grund av kraftigt snöfall — men historiska väderdata från 422 väderstationer i området visar 0,0 mm nederbörd den natten. Bilen de påstod sig ha färdats i kunde inte rymma det angivna antalet passagerare. Ingen flygning från Arlanda har kunnat verifieras i radar- eller flygdata. Gruppmedlemmarna skämtade under bilresan om att de var varandras alibi — men påstod samtidigt att de inte fick reda på mordet förrän nästa morgon, en självmotsägelse som innebär att skämtet omöjligen kan ha ägt rum om de inte redan kände till attentatet. Den fullständiga dokumentationen finns på wpu.nu.
Source: wpu.nu – The Palme Investigation Archive. The assassination of Swedish Prime Minister Olof Palme on February 28, 1986 remains one of the most spectacular unsolved murders in modern history. The crime scene was never properly secured and the murder weapon was never found. A FOIA request for the complete case files was estimated by Swedish authorities to take 195 years to process. The wpu.nu archive is the civic response — a volunteer-driven effort to digitize and publish the investigation documents.
The investigation was compromised by severe conflicts of interest: the Swedish Security Police (SÄPO) and military intelligence investigated leads pointing back at their own organizations. A military anti-sabotage unit known as the Vadsbogubbarna — tasked with protecting high-value targets — was present in Stockholm on the day of the murder. Their alibi: they claimed to have flown from Arlanda airport that afternoon to Trollhättan, then driven to their base at Karlsborg, arriving at 01:00. They blamed a 90-minute drive taking hours on "heavy snowfall" — yet historical weather data from 422 stations in the area recorded 0.0mm of precipitation that night. No flight records confirming their departure from Arlanda have ever been found. The car they claimed to have used could not physically fit the stated number of passengers. Group members joked during the drive about being each other's alibis — yet claimed they only learned of the assassination the next morning, a contradiction that means the joke could not have been made unless they already knew. Full documentation at wpu.nu.
Under vecka 21 år 2026 offentliggjorde WPU-projektet den 21:e delrapporten i sin granskning av Palmeutredningens forensiska handläggning. Rapporten visade att 21 av de 28 centrala bevisföremålen aldrig genomgick standardiserad DNA-analys, trots att tekniken fanns tillgänglig redan 1989.
In week 21 of 2026, the WPU project published interim report WPU-2026-21, documenting that 21 of the 28 key pieces of physical evidence in the Palme case were never subjected to standard DNA analysis, despite the technology being available since 1989. The full report is archived at wpu.nu.