Marinen

Under uppdatering: Senast Uppdaterad: 2024-11-14 07:06

Marinen är, sedan 1522, en försvarsgren inom Försvarsmakten (FM) och omfattade 1986, vid tiden för mordet på Sveriges statsminister Olof Palme, två vapenslag, Flottan och Kustartilleriet (KA).

Marinen organiserades för krig som örlogsbaser med marina bevakningsområden inom militärområdena (MILO) och var underställda respektive militärbefälhavare (MB) från att tidigare varit direkt underställda Chefen för Marinen (CM).

Örlogsbasernas organisation kunde bland annat bestå av stab och förvaltning, kustbevakningsorganisation samt fartygs och helikopterförband.

Marinen utbildade och producerade krigsförband i fredstid under ledning av Chefen för Marinen (CM) och var indelad i marinbaser, flottiljer och regementen.

Ledning

Marinledningen var förlagd i Haninge garnison på Muskö.

Chefer för Marinen (CM)
1978–1984: Per Rudberg
1984–1990: Bengt J. Schuback
1990–1994: Dick Börjesson

I utredningen

Avsnitt/uppslag i wpu som nämner Marinen

Period Datum	Rubrik / kort beskrivning	Avsnitt Uppgiftslämnare
1996	Om extrem nationalistisk grupp inom Marinen.	H17439
1999	Säkerhetsklassad informatör inom Försvarsmakten (FM) lämnar rapport om sina iakttagelser inom FM och Marinen fvb till Lars Nylén / RKP.	H18676

Personer med anknytning till Marinen

Namn	Grad / befattning	Tid (1986)
Lennart Ljung	General / Överbefälhavare (ÖB)	1978 till 1986-09-30
Per Rudberg	Viceamiral / ÖB i exil i händelse av krig	1984- f.d. Marinchef "Pensionerad"
Bror Stefenson	Viceamiral / Chef för Försvarsstaben	1982–1987
Bengt J. Schuback	Viceamiral / Marinchef (CM)	1984-1990

Nedan beskrivs de förband och personer (anställda aktiva eller f.d./värnpliktiga /civila) som 1986 haft/hade anknytning till Marinen, och hörts eller omnämnts i utredningen av mordet på Sveriges statsminister Olof Palme.

Förband / Ledning / Verksamhet / Personer med anknytning

Svenska flottan (Flottan)

Svenska flottan är ett vapenslag inom svenska marinen och består av fartygsförband med underhållsresurser.

Flottan var för krig organiserad som en örlogsflotta med stridsfartyg, jagare, korvetter, minröjningsfartyg, minfartyg och ubåtar, anpassade för att hävda Sveriges territoriella integritet och svenska intressen samt för att genomföra sjöfartsskydd huvudsakligen i närområdet (Sveriges omgivande vatten).

Fram till och med 2004-12-31 bestod Flottan av:

• 1. Ubåtsflottiljen med hemmahamn Karlskrona
• 2. Ytstridsflottiljen med hemmahamn Haninge garnison
• 3. Ytstridsflottiljen med hemmahamn Karlskrona
• 4. Minkrigsflottiljen med hemmahamn Berga och Karlskrona

I krig leddes sjöstridsförbanden av respektive militärbefälhavare (MB).

Kustflottan (Kfl) var 1986 en militär sjöstyrka inom svenska marinen och i fredstid Svenska Flottans utbildningsförband och bestod främst av ytattack-, ubåts-, minerings- och minröjningsenheter.

Utöver uppgiften att utbilda och öva fartygsbesättningar i fred, var förbandet en rörlig strategisk resurs som kunde utnyttjas för kraftsamling i ett visst område innan ett läge blev så allvarligt att ledningen övertogs av territoriell chef (Militärbefälhavaren).

Chefen för kustflottan (CKF) hade konteramirals grad och disponerade en stab, Flaggen.

Chefer för Kustflottan (CKF)

• 1980–1982: Bror Stefenson
• 1982–1985: Jan Enquist
• 1985–1990: Claes Tornberg

Kustflottans baser (i urval ”ostkusten”)

• Södertörnsbasen (SörB) delad på Ingarö och Horsfjärden utanför Berga örlogsbas, var Kustflottans huvudbas i fred och krig.
• Blekingebasen (BleB) i Karlskrona i Blekinge
• Fårösundsbasen (FårB) i Fårösund på Gotland
• Saxarfjärdsbasen (SaxB) på Rindö utanför Vaxholm i Roslagen
• Stockholmsbasen (StoB) med Stockholms örlogsvarv (ÖVS) på Skeppsholmen i Stockholm

Haninge garnison
Haninge garnison är en garnison inom svenska Försvarsmakten belägen vid Berga samt på Muskö.

Garnisonen är en paraplyorganisation för den militära närvaron i Haninge kommun. Under 1940-talet flyttade marinen ut större delen av sin verksamhet från Skeppsholmen i Stockholm till Berga örlogsbas och Muskö örlogsbas.

1986 var följande enheter ur Marinen förlagda inom Haninge garnison

• 1. Helikopterdivisionen vid Berga helikopterflygplats
• Berga örlogsbas vid Hårsfjärden utanför Västerhaninge, Haninge kommun, med Berga örlogsskolor (BÖS) 1946-1997.
• Muskö örlogsbas, eller Musköbasen, en strategisk bas för svenska marinen på ön Muskö i Haninge kommun.

Östra militärområdet (Milo Ö)

Milo Ö var 1986 ett militärområde inom svenska Försvarsmakten.

Ledning
Milo Ö leddes av en militärbefälhavare (MB) med ansvar för den samlade operativa ledning för samtliga stridskrafter från Armén, Flygvapnet och Marinen inom militärområdet för den territoriella och den markoperativa uppgiften.

Militärbefälhavaren (MB Milo Ö) innehade även befattningen överkommendanten i Stockholm.

Militärbefälhavare (MB Milo Ö)

• 1976–1982: Gunnar Eklund
• 1982–1988: Bengt Lehander
• 1988–1991: Bror Stefenson

Förbandsledningen med stab var förlagd i Strängnäs garnison i Strängnäs.

Organisation 1971-1987

Försvarsområden
Militärområdet var uppdelat i försvarsområden (Fo) och marina enheter vilka täckte Stockholms län, Södermanlands län, Uppsala län och Östergötlands län.

Ingående marina enheter (1986)

• ÖrlB O – Ostkustens örlogsbas, Muskö.
• ÖrlBavd Ro – Roslagens örlogsbasavdelning, Uppsala.
• SK – Stockholms kustartilleriförsvar, Vaxholm.
• KA 1 – Vaxholms kustartilleriregemente, Vaxholm

Källor / Referenser

Period / Datum	Rubrik / Länk	Källor
1522-	Marinen (Svenska marinen)	Wikipedia svenska
1522-	Svenska flottan	Wikipedia svenska
1904-2000	Kustflottan (Kfl)	Wikipedia svenska
1942-1991	Östra militärområdet (Milo Ö)	Wikipedia svenska
1944-	Haninge garnison	Wikipedia svenska
1944-	Berga örlogsbas	Wikipedia svenska
1946-1997	Berga örlogsskolor	Wikipedia svenska