Uppslag i samma avsnitt:
Intalat av 15 maj 1990, klockan 10.30.
LK: Lars Krantz
E = Ericson-Boija, Ola
LK: Ja, vi har ju träffats några gånger du och jag, och jag sa vid ett tillfälle att jag skulle kunna göra en sakframställning. Det var bara en tanke jag hade, men du tog fasta på och sa, ja, men gör det.
Jag har funderat över det och jag har då lyssnat på Anders Helins sakframställning i Pettersson-målet och det kanske är en bra modell för att komma vidare så att jag har skrivit ner lite stolpar.
Anders Helin, han börjar med att säga att den här dagen hade dom bestämt sig att dom skulle gå på bio på kvällen, och den delen slutar han med att säga att ingen annan än makarna Palme vet att dom skall besöka Grand, och detta vågar jag påstå är felaktigt.
Det finns belägg för att deras besök på Grand var planerat minst en vecka i förväg, och det tänker jag styrka med vittnesmål.
Jag har ju berättat för dig förut om att jag har fått reda på att några gamla klasskamrater till Mårten Palme en vecka innan träffades och kom överens om att dom skulle träffas även den här kvällen 1986-02-28
och då säger Mårten, då kan inte jag för då ska jag gå med Olof och Lisbeth på bio och se bröderna Mozart.
Anledningen till att han skulle träffas, det var att en i sällskapet fyllde år.
Jag fick reda på detta på omvägar av. Jag hade gått i flera led, men dom hade alltså, dom andra klasskamraterna hade när det stod i tidningarna att det här var improviserat hajade de till för dom hade ju allihop hört Mårten säga det.
Det visade sig sen att när man tog kontakt med dom så, då ville dom inte yttra sig, dom ville inte förneka det, men dom ville tala om det.
Intalat av 15 maj 1990, klockan 10.30.
LK: Lars Krantz
E = Ericson-Boija, Ola
LK: Ja, vi har ju träffats några gånger du och jag, och jag sa vid ett tillfälle att jag skulle kunna göra en sakframställning. Det var bara en tanke jag hade, men du tog fasta på och sa, ja, men gör det.
Jag har funderat över det och jag har då lyssnat på Anders Helins sakframställning i Pettersson-målet och det kanske är en bra modell för att komma vidare så att jag har skrivit ner lite stolpar.
Anders Helin, han börjar med att säga att den här dagen hade dom bestämt sig att dom skulle gå på bio på kvällen, och den delen slutar han med att säga att ingen annan än makarna Palme vet att dom skall besöka Grand, och detta vågar jag påstå är felaktigt.
Det finns belägg för att deras besök på Grand var planerat minst en vecka i förväg, och det tänker jag styrka med vittnesmål.
Jag har ju berättat för dig förut om att jag har fått reda på att några gamla klasskamrater till Mårten Palme en vecka innan träffades och kom överens om att dom skulle träffas även den här kvällen 1986-02-28
och då säger Mårten, då kan inte jag för då ska jag gå med Olof och Lisbeth på bio och se bröderna Mozart.
Anledningen till att han skulle träffas, det var att en i sällskapet fyllde år.
Jag fick reda på detta på omvägar av. Jag hade gått i flera led, men dom hade alltså, dom andra klasskamraterna hade när det stod i tidningarna att det här var improviserat hajade de till för dom hade ju allihop hört Mårten säga det.
Det visade sig sen att när man tog kontakt med dom så, då ville dom inte yttra sig, dom ville inte förneka det, men dom ville tala om det.
kommer att skaka regeringen, det kommer att skaka Sverige i dess grundvalar.
Då blir han i Göteborg tillfrågad, det är på våren -88, vad han hade menat med detta uttalande, om det var PKK-spåret.
Det kunde ju inte skaka regeringen om det visade sig att PKK låg bakom eftersom dom hade terroriststämplat, regeringen hade terroriststämplat PKK, så säger han "nej, jag menade scenariet till mordet".
Det fanns alltså ett scenario, ett i förväg skrivet scenario för hur det skulle gå till och det kände till, och detta när det kommer fram så kommer det att skaka regeringen. Den är min uppfattning att dom skakningarna pågår fortfarande, regeringen har redan gått en gång.
Ja, det finns ju många saker men skulle kunna dra fram här.
Det har varit väldig diskussion om tiderna och när larmet gick, och då är det frapperande att alla uppgifter som kan styrka när larmet gick är hemligstämplade eller borta eller folk minns inte.
Kommissarie Gösta Söderström han har ju hela tiden hållit på att det gick klockan 23:29, medan Holmér säger att det gick 23:23, det är sex minuters skillnad där.
Jag har själv inte fördjupat mig i det där men jag har i alla fall gjort det konstaterandet att trettiofem så gick ambulanserna därifrån, körde dom därifrån, och om man går baklänges tre minuter så vid den tidpunkten så torde man ha börjat lasta, som ambulanspersonalen uttrycker det, lasta Palme, ta in honon, lägga honom på bår, ta in honom i ambulansen.
Och det var vid den tidpunkten som ambulansen från Sabbatsberg kom fram.
Den hade tagit i sin tur tre minuter, då har du sex minuter, då kommer du till 23:29, exakt den tiden då dom bör ha fått sitt larm på Sabbatsberg, så att det är nog riktigt det.
Och varför man då är så envis med att hålla på dom här tiderna, det kan jag inte se på nåt annat sätt än att man vill ha lite tid att vifta på.
Det finns vittnesuppgifter som tyder på att LC har fått reda på mordet ganska tidigt, men att man inte har gått ut med larmet förrän 23:29 för att vinna tid helt enkelt.
Sidbyte på bandet.
Ja, sen finns det många detaljer. En viktig detalj är ju detta att det inte finns någon dokumentation som visar att Lisbeth har blivit skadad.
kommer att skaka regeringen, det kommer att skaka Sverige i dess grundvalar.
Då blir han i Göteborg tillfrågad, det är på våren -88, vad han hade menat med detta uttalande, om det var PKK-spåret.
Det kunde ju inte skaka regeringen om det visade sig att PKK låg bakom eftersom dom hade terroriststämplat, regeringen hade terroriststämplat PKK, så säger han "nej, jag menade scenariet till mordet".
Det fanns alltså ett scenario, ett i förväg skrivet scenario för hur det skulle gå till och det kände till, och detta när det kommer fram så kommer det att skaka regeringen. Den är min uppfattning att dom skakningarna pågår fortfarande, regeringen har redan gått en gång.
Ja, det finns ju många saker men skulle kunna dra fram här.
Det har varit väldig diskussion om tiderna och när larmet gick, och då är det frapperande att alla uppgifter som kan styrka när larmet gick är hemligstämplade eller borta eller folk minns inte.
Kommissarie Gösta Söderström han har ju hela tiden hållit på att det gick klockan 23:29, medan Holmér säger att det gick 23:23, det är sex minuters skillnad där.
Jag har själv inte fördjupat mig i det där men jag har i alla fall gjort det konstaterandet att trettiofem så gick ambulanserna därifrån, körde dom därifrån, och om man går baklänges tre minuter så vid den tidpunkten så torde man ha börjat lasta, som ambulanspersonalen uttrycker det, lasta Palme, ta in honon, lägga honom på bår, ta in honom i ambulansen.
Och det var vid den tidpunkten som ambulansen från Sabbatsberg kom fram.
Den hade tagit i sin tur tre minuter, då har du sex minuter, då kommer du till 23:29, exakt den tiden då dom bör ha fått sitt larm på Sabbatsberg, så att det är nog riktigt det.
Och varför man då är så envis med att hålla på dom här tiderna, det kan jag inte se på nåt annat sätt än att man vill ha lite tid att vifta på.
Det finns vittnesuppgifter som tyder på att LC har fått reda på mordet ganska tidigt, men att man inte har gått ut med larmet förrän 23:29 för att vinna tid helt enkelt.
Sidbyte på bandet.
Ja, sen finns det många detaljer. En viktig detalj är ju detta att det inte finns någon dokumentation som visar att Lisbeth har blivit skadad.
.
Det är så att om dom där uppgifterna Anders Helin säger bara rakt på att hon hade en sårskada på ryggen, är den uppgiften riktig så bör det kunna konstateras den dag som är för att det måste ju ha givit ett ärr.
Enligt en uppgift skulle hon haft en rispa 3-4 millimeter djup. Det skulle idag om det inte var sytt, och det var inte sytt, det skulle idag ha gett, har läkare upplyst mig om, ett ärr som är säkert 1 centimeter brett på ryggen.
Ja, jag ska inte dra här nu jakten efter alla villospår.
ringer till som har följt Palme på valturnéer, för han började ju med valturnéer efter amerikansk modell och det skulle vara underhållning och så hade han gärna någon vacker flicka som sjöng.
var ju igång tidigare och var en av avlösarna.
Då frågar hon henne om hon vill sjunga på hans begravning för det ville Olof. .
Redan på eftermiddagen klockan sex är det 10.000 socialdemokrater med fanborgar och allt, orkester som har ett spontant uppträdande på Sergels Torg.
Tage G Pettersson håller ett tal .
Och sen har vi då det här med skatteärendet som försvann.
Det är ju klart att om Palme skulle välja den här utvägen så skulle hans skatteärende också utplånas, och han har säkerligen fått den uppfattningen att det hade utplånats. Jag har konstaterat att så inte var fallet. Han har blivit lurad.
Allt som skedde var att man till skatterätten överlämnade, det gjorde han skickade med en taxi sista dan, två dar före mordet var det väl eller kanske rent av dagen före, det var sista överklagningsdagen, skickade han överklagningsärendet i två exemplar till Länsskatte-, nej, det var några dar innan.
Och på Länsskatterätten lägger man in det ena och slår in i ett diarium att det finns handlingar.
Det andra lägger chefstjänstemannen till förfogande för pressen.
Sedan fjorton dagar senare ungefär, när han skall lägga
.
Det är så att om dom där uppgifterna Anders Helin säger bara rakt på att hon hade en sårskada på ryggen, är den uppgiften riktig så bör det kunna konstateras den dag som är för att det måste ju ha givit ett ärr.
Enligt en uppgift skulle hon haft en rispa 3-4 millimeter djup. Det skulle idag om det inte var sytt, och det var inte sytt, det skulle idag ha gett, har läkare upplyst mig om, ett ärr som är säkert 1 centimeter brett på ryggen.
Ja, jag ska inte dra här nu jakten efter alla villospår.
ringer till som har följt Palme på valturnéer, för han började ju med valturnéer efter amerikansk modell och det skulle vara underhållning och så hade han gärna någon vacker flicka som sjöng.
var ju igång tidigare och var en av avlösarna.
Då frågar hon henne om hon vill sjunga på hans begravning för det ville Olof. .
Redan på eftermiddagen klockan sex är det 10.000 socialdemokrater med fanborgar och allt, orkester som har ett spontant uppträdande på Sergels Torg.
Tage G Pettersson håller ett tal .
Och sen har vi då det här med skatteärendet som försvann.
Det är ju klart att om Palme skulle välja den här utvägen så skulle hans skatteärende också utplånas, och han har säkerligen fått den uppfattningen att det hade utplånats. Jag har konstaterat att så inte var fallet. Han har blivit lurad.
Allt som skedde var att man till skatterätten överlämnade, det gjorde han skickade med en taxi sista dan, två dar före mordet var det väl eller kanske rent av dagen före, det var sista överklagningsdagen, skickade han överklagningsärendet i två exemplar till Länsskatte-, nej, det var några dar innan.
Och på Länsskatterätten lägger man in det ena och slår in i ett diarium att det finns handlingar.
Det andra lägger chefstjänstemannen till förfogande för pressen.
Sedan fjorton dagar senare ungefär, när han skall lägga
tillbaka det här pressexemplaret som ingen har intresserat sig för så finner han att det andre är borta.
Och inte bara det, utan den mapp med gråpapper där det står Olof Palme på, den är borta.
Då går han till diariet på datan för att se var den finns.
Då finner han att det är utraderat, och man kan konstatera att det är utraderat sex timmar före mordet.
Man har aldrig kunnat konstatera vem som har gjort detta.
Men det är inte ointressant att en kvinna, en jurist som då jobbade på Länskatterätten samtidigt hade sällskap med .
Vad gör däremot polisen och var gör däremot TT. Jo, man går ut och säger att Palmes skatteärende är försvunnet, utraderat, försvunnet, finns ingenting kvar.
När Länsskatterätten så småningom fattar beslut i skatteärendet och frikänner Palme för dom efterlevande, då säger man att det går inte att utreda vad som har hänt eftersom han är död och papperna är försvunna. Detta är alltså lögn.
Papperen fanns inte, dom papperna, hela brevväxlingen, och telefonsamtalen, protokollerade telefonsamtal och allting, dom fanns inte på Länsskatterätten, dom hade aldrig hunnit dit, dom fanns i Skattehuset.
.
Men för den här myten om den obrottsliga Palme skulle kunna leva så måste man också påstå att skatteärendet är borta.
Det finns alltså idag möjligheter att konstatera att Palme faktiskt hade begått ett skattebrott och att han inte skulle ha klarat det.
E: Ja, jag frågar här om startpistolen som anträffades på Rehngatan. Du tyckte att det var märklig hantering av polisen, men jag undrar vad som är så märkligt med det. Det var väl naturligt att man behandlade den där som hittegods eftersom man kunde ju konstatera att den inte gick att skjuta med och alltså inte kunde vara mordvapen?
LK: Ja, det märkliga var väl att man inte kunde ge besked om vem det var som hade tappat en startpistol denna kväll när Palme blev skjuten.
E: Ja, nu vet man ju inte om det var den kvällen.
LK: Ja, det var i den vevan.
E: Ja.
LK: Jo, man kan också om man analyserar i protokollen, det rör sig om jag tror nitton stycken som har hört smällarna, Fjorton stycken som har sett själva händelsen, men det är nitton som har hört smällarna.
Av dom, om man gör
tillbaka det här pressexemplaret som ingen har intresserat sig för så finner han att det andre är borta.
Och inte bara det, utan den mapp med gråpapper där det står Olof Palme på, den är borta.
Då går han till diariet på datan för att se var den finns.
Då finner han att det är utraderat, och man kan konstatera att det är utraderat sex timmar före mordet.
Man har aldrig kunnat konstatera vem som har gjort detta.
Men det är inte ointressant att en kvinna, en jurist som då jobbade på Länskatterätten samtidigt hade sällskap med .
Vad gör däremot polisen och var gör däremot TT. Jo, man går ut och säger att Palmes skatteärende är försvunnet, utraderat, försvunnet, finns ingenting kvar.
När Länsskatterätten så småningom fattar beslut i skatteärendet och frikänner Palme för dom efterlevande, då säger man att det går inte att utreda vad som har hänt eftersom han är död och papperna är försvunna. Detta är alltså lögn.
Papperen fanns inte, dom papperna, hela brevväxlingen, och telefonsamtalen, protokollerade telefonsamtal och allting, dom fanns inte på Länsskatterätten, dom hade aldrig hunnit dit, dom fanns i Skattehuset.
.
Men för den här myten om den obrottsliga Palme skulle kunna leva så måste man också påstå att skatteärendet är borta.
Det finns alltså idag möjligheter att konstatera att Palme faktiskt hade begått ett skattebrott och att han inte skulle ha klarat det.
E: Ja, jag frågar här om startpistolen som anträffades på Rehngatan. Du tyckte att det var märklig hantering av polisen, men jag undrar vad som är så märkligt med det. Det var väl naturligt att man behandlade den där som hittegods eftersom man kunde ju konstatera att den inte gick att skjuta med och alltså inte kunde vara mordvapen?
LK: Ja, det märkliga var väl att man inte kunde ge besked om vem det var som hade tappat en startpistol denna kväll när Palme blev skjuten.
E: Ja, nu vet man ju inte om det var den kvällen.
LK: Ja, det var i den vevan.
E: Ja.
LK: Jo, man kan också om man analyserar i protokollen, det rör sig om jag tror nitton stycken som har hört smällarna, Fjorton stycken som har sett själva händelsen, men det är nitton som har hört smällarna.
Av dom, om man gör
statistik på det, så är det bara några stycken som alldeles klart använder ordet skott.
Medan alla andra säger skott eller smällare eller avgassmällar, fyrverkeripjäser, man har många olika sätt att beskriva karaktären på detta ljud, och inget vittne har ju fått höra några smällar på riktigt.
Och dom som vet hur Smith & Wesson låter dom vet att det inte var det.
Däremot så talar mycket för att det faktiskt var en startpistol, och jag påstår då som åklagare att det var en startpistol.
Inte minst rökpuffen son stiger upp, det är ju så det vet alla som sysslat med idrott, vilket inte jag har gjort, men man har upplyst mig om det att vid idrottstävlingar så tar dom som befinner sig där på ett visst avstånd, dom tar tiden inte på smällen utan på rökpuffen.
Medan däremot ett mordvapen knappast ger något sådant där rökmoln. Så dels smällen och dels det här rökmolnet, och sen är det ju det faktum att han inte blev skjuten i bröstet. Jeg skulle kanske också nämna det här med stugan i .
hette det. Det var så att på vintern blir en sågbladsfabrikör som är gammal och sjuklig och inte använder sin stuga uppsökt av en affärsman.
E: Förlåt att jag avbryter. Vilken vinter syftar du på nu?
K: Det är ju 1985-1986. - av en affärsman som heter som skall ha varit i , för övrigt, men han är då
Men det är inte han som då i januari / februari använder stugan, utan det ligger mycket glest byggd, det finns några gårdar och det finns några stugor där i skogarna på gränsen mot .
Det är inte han och det är inte som kommer dit, inte ens utan det är
Och dom kommer några kvällar och dom är där över natten, dom far nästa förmiddag, och omgivningen
Jag trodde när jag första gången fick höra talas om den här stugan,
. .
Sen var jag uppe och tittade på den och det var en mycket enkel liten gråmålad sportstuga.
Då har jag också dragit den slutsatsen att det finns anledning ,
När var i kontakt
statistik på det, så är det bara några stycken som alldeles klart använder ordet skott.
Medan alla andra säger skott eller smällare eller avgassmällar, fyrverkeripjäser, man har många olika sätt att beskriva karaktären på detta ljud, och inget vittne har ju fått höra några smällar på riktigt.
Och dom som vet hur Smith & Wesson låter dom vet att det inte var det.
Däremot så talar mycket för att det faktiskt var en startpistol, och jag påstår då som åklagare att det var en startpistol.
Inte minst rökpuffen son stiger upp, det är ju så det vet alla som sysslat med idrott, vilket inte jag har gjort, men man har upplyst mig om det att vid idrottstävlingar så tar dom som befinner sig där på ett visst avstånd, dom tar tiden inte på smällen utan på rökpuffen.
Medan däremot ett mordvapen knappast ger något sådant där rökmoln. Så dels smällen och dels det här rökmolnet, och sen är det ju det faktum att han inte blev skjuten i bröstet. Jeg skulle kanske också nämna det här med stugan i .
hette det. Det var så att på vintern blir en sågbladsfabrikör som är gammal och sjuklig och inte använder sin stuga uppsökt av en affärsman.
E: Förlåt att jag avbryter. Vilken vinter syftar du på nu?
K: Det är ju 1985-1986. - av en affärsman som heter som skall ha varit i , för övrigt, men han är då
Men det är inte han som då i januari / februari använder stugan, utan det ligger mycket glest byggd, det finns några gårdar och det finns några stugor där i skogarna på gränsen mot .
Det är inte han och det är inte som kommer dit, inte ens utan det är
Och dom kommer några kvällar och dom är där över natten, dom far nästa förmiddag, och omgivningen
Jag trodde när jag första gången fick höra talas om den här stugan,
. .
Sen var jag uppe och tittade på den och det var en mycket enkel liten gråmålad sportstuga.
Då har jag också dragit den slutsatsen att det finns anledning ,
När var i kontakt
med mig så frågade jag också om stugan.
Då förnekade han att den fanns. Han förnekade allting,
var inte heller skriven i , inte för att det hade någon betydelse men han förnekade det också.
med mig så frågade jag också om stugan.
Då förnekade han att den fanns. Han förnekade allting,
var inte heller skriven i , inte för att det hade någon betydelse men han förnekade det också.
Det hade ju varit enkelt om uppgiften var felaktig att säga det, .
Och det finns alltså minst fyra andra personer som kan intyga att det var på detta sättet.
Ja, sen forsätter Anders Helin med att dom lämnade bostaden vid 20
-tiden och han har in... nog vittnen som ska styrka att dom inte var bevakade.
Det är nämligen vittnen som ingenting har sett och det är liksom en innovation i rättsväsendet, att man har vittnen som ingenting har sett för att styrka att det inte är på det sättet.
Men jag skulle vilja börja eller jag skulle kunna tänka mig att börja en sakframställning, kanske tidigare med en bakgrund, jag skulle kunna tänka mig att börja med IB-affären, där då två journalister som hade fått uppgifter av en anställd på IB blev dömda alla tre av Palme till ett års fängelse.
Dom hade avslöjat att det fanns en hemlig organisation inom Sverige som inte ens riksdagen visste om. Dom visste inte om att den existerade. Dom fick pengar på annat sätt. Och en av dom var .
Han hade liksom Palme läst juridik. Och han får på sommaren 85-, på våren 85 reda på de så så kallade Harvardaffären, att Palme har hållit en föreläsning i Harvard för att fixa ett stipendium åt sin son Joakim, som två gånger tidigare hade sökt stipendium till Harvard men fått nobben.
Då skulle pappa ordna detta, och då ordnar han det genom att hålla en föreläsning där och ställa som villkor att det honoraret skulle ut formas som ett stipendium för sonen. Och han hade inte en tanke på att detta hade skattetekniska komplikationer.
Men när fick höra detta så förstod han ju det, och av en tillfällighet så fick han då bli anonym intervjuare i ett radioprogram som hette "natti-natti", där dom skulle intervjua partiledarna, det var före valet.
Och han får Palme på sin lott och intervjuar honom från studio i Stockholm och Palme är på Gotland, och han börjar med en gång med att fråga om han har haft något extraknäck någongång.
Sen går han vidare och frågar om han har deklarerat och så vidare, och det slutar med att Palme i vredesmod lämnar studion.
Sen så sätter han igång sina pressekreterare så dom skall försöka stoppa så att det inte blir någon mer reaktion, och han lyckas stoppa det först men den enda som skriver någonting om det är kvällsposten, men det uppmärksammas ju inte i Stockholm.
Det hade ju varit enkelt om uppgiften var felaktig att säga det, .
Och det finns alltså minst fyra andra personer som kan intyga att det var på detta sättet.
Ja, sen forsätter Anders Helin med att dom lämnade bostaden vid 20
-tiden och han har in... nog vittnen som ska styrka att dom inte var bevakade.
Det är nämligen vittnen som ingenting har sett och det är liksom en innovation i rättsväsendet, att man har vittnen som ingenting har sett för att styrka att det inte är på det sättet.
Men jag skulle vilja börja eller jag skulle kunna tänka mig att börja en sakframställning, kanske tidigare med en bakgrund, jag skulle kunna tänka mig att börja med IB-affären, där då två journalister som hade fått uppgifter av en anställd på IB blev dömda alla tre av Palme till ett års fängelse.
Dom hade avslöjat att det fanns en hemlig organisation inom Sverige som inte ens riksdagen visste om. Dom visste inte om att den existerade. Dom fick pengar på annat sätt. Och en av dom var .
Han hade liksom Palme läst juridik. Och han får på sommaren 85-, på våren 85 reda på de så så kallade Harvardaffären, att Palme har hållit en föreläsning i Harvard för att fixa ett stipendium åt sin son Joakim, som två gånger tidigare hade sökt stipendium till Harvard men fått nobben.
Då skulle pappa ordna detta, och då ordnar han det genom att hålla en föreläsning där och ställa som villkor att det honoraret skulle ut formas som ett stipendium för sonen. Och han hade inte en tanke på att detta hade skattetekniska komplikationer.
Men när fick höra detta så förstod han ju det, och av en tillfällighet så fick han då bli anonym intervjuare i ett radioprogram som hette "natti-natti", där dom skulle intervjua partiledarna, det var före valet.
Och han får Palme på sin lott och intervjuar honom från studio i Stockholm och Palme är på Gotland, och han börjar med en gång med att fråga om han har haft något extraknäck någongång.
Sen går han vidare och frågar om han har deklarerat och så vidare, och det slutar med att Palme i vredesmod lämnar studion.
Sen så sätter han igång sina pressekreterare så dom skall försöka stoppa så att det inte blir någon mer reaktion, och han lyckas stoppa det först men den enda som skriver någonting om det är kvällsposten, men det uppmärksammas ju inte i Stockholm.
Men själv skriver han en inlaga omedelbart till länsskattechefen Lars Johansson och försöker förklara att det inte alls har varit frågan om skattesmitning här.
Lars Johansson hänvisar honom till en underhuggare-, en vanlig tjänsteman-, underordnad tjänsteman på skatteverket, och han får sköta korrespondensen med Palme. Och den blir ganska vidlyftig under dom följande månaderna.
Palme själv slår i lagboken och han skriver inlaga efter inlaga, och efter varje inlaga så ringer han till denne tjänsteman och han är helt absorberad av detta för att han förstår att om detta kommer fram så är det-, och han blir åtalad för ett skattebrott så är det slutet för honom som politiker.
Han lyckas nästan rida ut den här stormen, men så kommer Expressen, i början på november, 4-5 november, med stora repotage om Palme och Harvardaffären.
Han har åkt över till Harvard och han återger rektorns i brev faximil.
Det är helt klart att Palme aldrig har tänkt på att deklarera för det här. Det är inte så mycket pengar, det är 5.000 dollar, men det är ett brott som till och med kan ge honom fängelse.
I varje fall så är han slut som politiker, det begriper han, i samma stund som han blir åtalad. Och dom släpper honom inte länsskatteverket.
Det beror på en gammal historia med där Palme och gick i bräschen, och det finns den gamla motsättningen. Dom var inga vänner till Palme.
Annars så kunde man ju tänka sig att Palme som statsminister skulle komma ifrån det där, men det gick inte.
Det är också intressant att han inte får någon hjälp i kanslihuset. Han får inte hjälp av Feldt, han får inte hjälp av justitieministern.
Han får inte hjälp av någon av rättschefterna, inte av statssekreterare, jo han får lite hjälp av en rättschef i statsrådsberedningen, det får han. Han går ut i-, gör ett inlägg i Svenska Dagbladet.
Men annars så är det han själv som får sköta alltihop. Efter den här artikelserien i Expressen så drar jag den slutsatsen att han ger upp. Han överlåter åt hette den advokaten, att sköta det. Han släpper hela grejen.
Han har för övrigt själv också åkt över till Harvard för att skaffa bevis för sin sak, men det gick inte.
Och det är intressant att han anlitar då en av dom pålitligt reaktionära advokaterna som är Boforsgubbarnas advokater, men han får göra det.
Och då är min uppfattning den att han räknar med att göra-, helt enkelt iscensätta ett attentat.
Men själv skriver han en inlaga omedelbart till länsskattechefen Lars Johansson och försöker förklara att det inte alls har varit frågan om skattesmitning här.
Lars Johansson hänvisar honom till en underhuggare-, en vanlig tjänsteman-, underordnad tjänsteman på skatteverket, och han får sköta korrespondensen med Palme. Och den blir ganska vidlyftig under dom följande månaderna.
Palme själv slår i lagboken och han skriver inlaga efter inlaga, och efter varje inlaga så ringer han till denne tjänsteman och han är helt absorberad av detta för att han förstår att om detta kommer fram så är det-, och han blir åtalad för ett skattebrott så är det slutet för honom som politiker.
Han lyckas nästan rida ut den här stormen, men så kommer Expressen, i början på november, 4-5 november, med stora repotage om Palme och Harvardaffären.
Han har åkt över till Harvard och han återger rektorns i brev faximil.
Det är helt klart att Palme aldrig har tänkt på att deklarera för det här. Det är inte så mycket pengar, det är 5.000 dollar, men det är ett brott som till och med kan ge honom fängelse.
I varje fall så är han slut som politiker, det begriper han, i samma stund som han blir åtalad. Och dom släpper honom inte länsskatteverket.
Det beror på en gammal historia med där Palme och gick i bräschen, och det finns den gamla motsättningen. Dom var inga vänner till Palme.
Annars så kunde man ju tänka sig att Palme som statsminister skulle komma ifrån det där, men det gick inte.
Det är också intressant att han inte får någon hjälp i kanslihuset. Han får inte hjälp av Feldt, han får inte hjälp av justitieministern.
Han får inte hjälp av någon av rättschefterna, inte av statssekreterare, jo han får lite hjälp av en rättschef i statsrådsberedningen, det får han. Han går ut i-, gör ett inlägg i Svenska Dagbladet.
Men annars så är det han själv som får sköta alltihop. Efter den här artikelserien i Expressen så drar jag den slutsatsen att han ger upp. Han överlåter åt hette den advokaten, att sköta det. Han släpper hela grejen.
Han har för övrigt själv också åkt över till Harvard för att skaffa bevis för sin sak, men det gick inte.
Och det är intressant att han anlitar då en av dom pålitligt reaktionära advokaterna som är Boforsgubbarnas advokater, men han får göra det.
Och då är min uppfattning den att han räknar med att göra-, helt enkelt iscensätta ett attentat.
Hans första tanke bör ha varit att begå självmord, som gammal kavalleriofficer så skulle han ha skjutit sig för pannan.
Men det begrep han ju också att det skulle vara en katastof för honom och för familjen, för partiet och för landet, statministern begår självmord, det kunde han inte. Men däremot ett attentat.
Det finns ett samtal som-, vi får också komma ihåg att vid den här tiden så är det ett växande motstånd mot Palme. Alla vill egentligen ha bort honon. Och det finns också internationellt och det finns i vad vi skulle kunna kalla högerextremistiska kretsar i Sverige.
Dom vänder sig vid den här tidpunkten till Alf Enerström den här stolliga läkaren som har bedrivit annonskampanjer tillsammans med sin <span title="Maskad text" style="font-size: 90%;line-height:inherit; background:#000; border:0px solid; border-color: #000; padding-left:Fel i uttryck: Okänt ord "gio".em;"> i många år mot Palme. Dom vänder sig till honom och erbjuder sig att fixa Palme. Dom säger, vi har flera hundra man till förfogande, vi kan ordna det.
Han säger, det behövs inte, vi knäcker honom på Harvardaffären. Jag har pratat med och han säger nu att han inte hade tänkt sig den här utvecklingen. Han hade tänkt sig att han skulle tvingas dra sig tillbaka.
Det finns flera andra saker som var besvärande, dels alltså inom partiet var det starka krav ifrån Dalarna och Småland bland annat på hans avgång.
Dom första anmälningarna från Svenska Freds om vapenexport, som ju också var väldigt besvärande för Palme, den kom 1984 redan och var under utredningen.
Jag tror att någongång i november så börjar han och vilka vet jag inte, men man börjar att förbereda att iscensätta ett attentat, det skall se ut som ett attentat.
Palme vidtar en åtgärd till dessförinnan, den 4 januari så är har med sin Palmekommission för fred och nedrustning, dom har sektion i New Delhi, och som det stod i Svenska Dagbladet, det enda synbara resultatet av deras ansträngningar är den affär, haubitzaffär, som Palme personligen gör upp med Radjiv Ghandi den dan.
skrev i en elak artikel i Dagens Nyheter att det hade varit snyggere om han hade låtit göra den affären.
Men han gjorde det personligen och vi vet att det fortfarande surrar kring dom 319 miljonerna som skulle ha gått till mutor enligt indierna, i en affär där det inte finns några mellanhänder.
Och allting tyder på att dom här pengarna sattes på konto i Schweiz för familjens framtid.
Hans första tanke bör ha varit att begå självmord, som gammal kavalleriofficer så skulle han ha skjutit sig för pannan.
Men det begrep han ju också att det skulle vara en katastof för honom och för familjen, för partiet och för landet, statministern begår självmord, det kunde han inte. Men däremot ett attentat.
Det finns ett samtal som-, vi får också komma ihåg att vid den här tiden så är det ett växande motstånd mot Palme. Alla vill egentligen ha bort honon. Och det finns också internationellt och det finns i vad vi skulle kunna kalla högerextremistiska kretsar i Sverige.
Dom vänder sig vid den här tidpunkten till Alf Enerström den här stolliga läkaren som har bedrivit annonskampanjer tillsammans med sin <span title="Maskad text" style="font-size: 90%;line-height:inherit; background:#000; border:0px solid; border-color: #000; padding-left:Fel i uttryck: Okänt ord "gio".em;"> i många år mot Palme. Dom vänder sig till honom och erbjuder sig att fixa Palme. Dom säger, vi har flera hundra man till förfogande, vi kan ordna det.
Han säger, det behövs inte, vi knäcker honom på Harvardaffären. Jag har pratat med och han säger nu att han inte hade tänkt sig den här utvecklingen. Han hade tänkt sig att han skulle tvingas dra sig tillbaka.
Det finns flera andra saker som var besvärande, dels alltså inom partiet var det starka krav ifrån Dalarna och Småland bland annat på hans avgång.
Dom första anmälningarna från Svenska Freds om vapenexport, som ju också var väldigt besvärande för Palme, den kom 1984 redan och var under utredningen.
Jag tror att någongång i november så börjar han och vilka vet jag inte, men man börjar att förbereda att iscensätta ett attentat, det skall se ut som ett attentat.
Palme vidtar en åtgärd till dessförinnan, den 4 januari så är har med sin Palmekommission för fred och nedrustning, dom har sektion i New Delhi, och som det stod i Svenska Dagbladet, det enda synbara resultatet av deras ansträngningar är den affär, haubitzaffär, som Palme personligen gör upp med Radjiv Ghandi den dan.
skrev i en elak artikel i Dagens Nyheter att det hade varit snyggere om han hade låtit göra den affären.
Men han gjorde det personligen och vi vet att det fortfarande surrar kring dom 319 miljonerna som skulle ha gått till mutor enligt indierna, i en affär där det inte finns några mellanhänder.
Och allting tyder på att dom här pengarna sattes på konto i Schweiz för familjens framtid.
Och det är ju fortfarande konvultioner kring dessa pengar.
Fortfarande vägrar den svenska regeringen att ställa upp och hjälpa indierna.
I Indien har det redan blivit regeringskris, och för all del det har det ju blivit i Sverige också, men man har inte kopplat det i Sverige till Boforsaffären, det tror jag man ska göra.
Om man sen sedan ser rent konkret på det här attentatet, hur gärningen ser ut, så det första synliga tecknet på förberedelserna som jag kan se det är ett inbrott i socialdemokraternas partiexpedition på nyårsnatten som aldrig är uppklarat.
Men man ser en figur med en låda hoppa in i en bil som kör iväg, och varför jag sätter det i samband med det här som en förberedelse det är att mannen var iklädd blå täckjacka. Om man skall iscensätta ett sånt här attentat så kan det ju vara bra och ha någon förebild, och det visar sig att det finns en sådan, nämligen Kennedyattentatet.
Det står också i bok. Han skriver att har spårat upp en bok som han har i sin lya på och det är en bok av en amerikansk professor som heter och som handlar om Kennedymordet.
skriver litegrann om-, han jämför lite också med Kennedymordet och Palmemordet.
När man läser den där boken vilket jag gjorde, så är det alltså slående hur många jämförelser i detalj det finns mellan Kennedymordet och Palmemordet. Det finns till exempel fifflet med kulorna, det finns-, Osvald åkte buss en bit, han greps på en biograf, ......... det finns fullt av detaljerade likheter.
Liksom även i efterspelet, det finns ........ kommission och ytterligare en kommission, där finns juristkommissionen och Edermankommissionen.
Det verkar som om att man har följt allting, det har gått efter ritningarna.
Vi har flera andra förebilder, till exempel den här Sheratonmannen.
Närmaste dagarna och dagen innan och den dagen är det också en del förebud, alltså skulle vilja kalla det för utplanterade villospår.
Mest absurt är ju PKK-spåret, men det har vad jag förstår en helt annan bakgrund egentligen, för att det hänger ihop med Turkiets ställning.
Sverige har ju alltid varit motståndare till eller har varit motståndare till att Turkiet skulle komuna med i Europarådet, men så fick man erbjudande om en jätteaffär med spårvagnar till Istanbul, det var ASEA som skulle leverera, och då ändrade man
Och det är ju fortfarande konvultioner kring dessa pengar.
Fortfarande vägrar den svenska regeringen att ställa upp och hjälpa indierna.
I Indien har det redan blivit regeringskris, och för all del det har det ju blivit i Sverige också, men man har inte kopplat det i Sverige till Boforsaffären, det tror jag man ska göra.
Om man sen sedan ser rent konkret på det här attentatet, hur gärningen ser ut, så det första synliga tecknet på förberedelserna som jag kan se det är ett inbrott i socialdemokraternas partiexpedition på nyårsnatten som aldrig är uppklarat.
Men man ser en figur med en låda hoppa in i en bil som kör iväg, och varför jag sätter det i samband med det här som en förberedelse det är att mannen var iklädd blå täckjacka. Om man skall iscensätta ett sånt här attentat så kan det ju vara bra och ha någon förebild, och det visar sig att det finns en sådan, nämligen Kennedyattentatet.
Det står också i bok. Han skriver att har spårat upp en bok som han har i sin lya på och det är en bok av en amerikansk professor som heter och som handlar om Kennedymordet.
skriver litegrann om-, han jämför lite också med Kennedymordet och Palmemordet.
När man läser den där boken vilket jag gjorde, så är det alltså slående hur många jämförelser i detalj det finns mellan Kennedymordet och Palmemordet. Det finns till exempel fifflet med kulorna, det finns-, Osvald åkte buss en bit, han greps på en biograf, ......... det finns fullt av detaljerade likheter.
Liksom även i efterspelet, det finns ........ kommission och ytterligare en kommission, där finns juristkommissionen och Edermankommissionen.
Det verkar som om att man har följt allting, det har gått efter ritningarna.
Vi har flera andra förebilder, till exempel den här Sheratonmannen.
Närmaste dagarna och dagen innan och den dagen är det också en del förebud, alltså skulle vilja kalla det för utplanterade villospår.
Mest absurt är ju PKK-spåret, men det har vad jag förstår en helt annan bakgrund egentligen, för att det hänger ihop med Turkiets ställning.
Sverige har ju alltid varit motståndare till eller har varit motståndare till att Turkiet skulle komuna med i Europarådet, men så fick man erbjudande om en jätteaffär med spårvagnar till Istanbul, det var ASEA som skulle leverera, och då ändrade man
attityd till Turkiet, och då som enda land utöver Turkiet så terroriststämplade man PKK också. Då passade det bra att haka på där.
Men annars så finns det villospår som idag-, just idag den 15 maj så har i DN en liten krönika där han räknar upp villospåren. Jag har faktiskt skrivit ett litet brev till honom där jag tar upp dom här.
Jag påpekar att-, jag säger, vem var först med polisspåret, jo det var Lisbeth som redan på Sabbatsberg för Åke Rimborn talar om att det var två gärningsmän, och det var samma män som hade varit synliga utanför bostaden på Västerlånggatan tiden närmast ........, och dagen därpå så säger hon till Palmes personliga sekreterare och följeslagare att hon misstror inte polisen.
Det är alltså klart att hon säger att det inte-, hon misstror inte polisen som utredare, hon misstänker att polisen ligger bakom mordet, det är imebörden i det hon säger.
Vem var först med Christer Pettersson. Jag menar att det var också Lisbeth på Sabbataberg, genom att säga att gärningsmannen hade blå täckjacka.
Detta upprepade hon nästa dag när hon förhörs i sin bostad någon gång vid tvåtiden av två poliser.
Det är nämligen så att det finns-, om man läser igenom förundersökningsmaterialet så är det sexton vittnen som har sett en halvlång eller trekvartslång mörk jacka av lodentyp på gärningsmannen. Jag har också sett den där jackan.
Men ändå, första områdealarmet 23:35 innehåller blå täckjacka.
På Sabbatsberg talar Lisbeth om blå täckjacka.
Första rikslarmet handlar om blå täckjacka.
När Holmer har sin första presskonferens klockan tio så säger han att vi har inget speciellt signalement, men på kvällen så är det återigen blå täckjacka, och den enda som har sett en blå täckjacka är Lisbeth.
Och den ende som har blå täckjacka, nej inte den ende, men en som har blå täckjacka är Christer Pettersson.
Sen talar också Mårten om en blå täckjacka, men han har ju inte sett gärningsmannen. Han har sett någon på gatan eller möjligen Grandmannen. Och Grandmannen sönderfaller ju i två, det finns två Grandmän det säger också Almblad, och en av dom är förmodligen Christer Pettersson och den andre är förmodligen .
Vem var först med . Det var också Lisbeth, på sjukhuset då hon talade
attityd till Turkiet, och då som enda land utöver Turkiet så terroriststämplade man PKK också. Då passade det bra att haka på där.
Men annars så finns det villospår som idag-, just idag den 15 maj så har i DN en liten krönika där han räknar upp villospåren. Jag har faktiskt skrivit ett litet brev till honom där jag tar upp dom här.
Jag påpekar att-, jag säger, vem var först med polisspåret, jo det var Lisbeth som redan på Sabbatsberg för Åke Rimborn talar om att det var två gärningsmän, och det var samma män som hade varit synliga utanför bostaden på Västerlånggatan tiden närmast ........, och dagen därpå så säger hon till Palmes personliga sekreterare och följeslagare att hon misstror inte polisen.
Det är alltså klart att hon säger att det inte-, hon misstror inte polisen som utredare, hon misstänker att polisen ligger bakom mordet, det är imebörden i det hon säger.
Vem var först med Christer Pettersson. Jag menar att det var också Lisbeth på Sabbataberg, genom att säga att gärningsmannen hade blå täckjacka.
Detta upprepade hon nästa dag när hon förhörs i sin bostad någon gång vid tvåtiden av två poliser.
Det är nämligen så att det finns-, om man läser igenom förundersökningsmaterialet så är det sexton vittnen som har sett en halvlång eller trekvartslång mörk jacka av lodentyp på gärningsmannen. Jag har också sett den där jackan.
Men ändå, första områdealarmet 23:35 innehåller blå täckjacka.
På Sabbatsberg talar Lisbeth om blå täckjacka.
Första rikslarmet handlar om blå täckjacka.
När Holmer har sin första presskonferens klockan tio så säger han att vi har inget speciellt signalement, men på kvällen så är det återigen blå täckjacka, och den enda som har sett en blå täckjacka är Lisbeth.
Och den ende som har blå täckjacka, nej inte den ende, men en som har blå täckjacka är Christer Pettersson.
Sen talar också Mårten om en blå täckjacka, men han har ju inte sett gärningsmannen. Han har sett någon på gatan eller möjligen Grandmannen. Och Grandmannen sönderfaller ju i två, det finns två Grandmän det säger också Almblad, och en av dom är förmodligen Christer Pettersson och den andre är förmodligen .
Vem var först med . Det var också Lisbeth, på sjukhuset då hon talade
om Ustasja, vilket föranledde Holmér att begära att först K-G Svensson som vägrar att begära avlyssning på på Täbyanstalten, han har ju suttit där.
Sedan går han till Wickbom som bestämmer avlyssning eller påstås ha gjort det i alla fall, och sen när han får reda på att det är så, så tar han bort det, och då har K-G Svensson ersatts av Seime som går in i domstol och begär avlyssning av Täbyanstalten.
Hela Täbyanstalten avlyssnas i nio månader utan tillstymmelse till bevis, som K-G Svensson uttryckte det. Och detta därför att Lisbeth säger att Ustasja ligger bakom.
nämner också -spåret, och där kan vi ju se i Holmérs bok att det tipset får Holmér av Lisbeth och Mårten som uppsöker honom och visar bilder, dom har sett bilder i någon tidning och dom talar om att fick - 1971, uppdrag att skjuta Palme.
Trots att hon senare är så bestämd på att peka ut Pettersson så kan hon vid den här tidpunkten peka ut .
Men det visade sig att han inte var i Sverige då så att det lönade sig inte och telefonavlyssna honom.
Vem godkänner 33-åringen som tänkbar mördare vid en valkonfrontation, jo det gör Lisbeth.
Sen är det ju inte så konstigt att hon pekar ut Christer Pettersson vid valkonfrontation när han redan är anhållen, på vilka grunder kan man fråga sig. Han är anhållen och då pekar hon ut honom.
Hon har ju som alla andra sett fantombilden och det är lätt att konstatera, det har för övrigt en psykolog gjort ganska nyligen vid ett experiment, att fantomen föreställer Christer Pettersson.
Och det är ju också därför som en polispatrull besöker Christer Pettersson 1986-05-26
i Rotebro, därför att man har fått reda på att han är lik fantombilden.
Händelsevis är hemma hos Pettersson just då. Det ser ju ut som en tanke. Jag påpekade det för .
Det kom ju en annan bild ockaå en tid senare på skuggan, och skuggan är vad jag kan se ingen annan än .
Vilket också blev varse när han en tid efter den här händelsen sitter på bussen vid Odenplan, och det är samma dag som bilden på skuggan publiceras på förstasidan i kvällstidningarna, och sitter i bussen och när han öppnar dörren så står där och går på bussen.
blev skiträdd och sätter sig längst bak och stirrar på honom hela tiden och åker med honom ända till 53: ans ändhållplats
om Ustasja, vilket föranledde Holmér att begära att först K-G Svensson som vägrar att begära avlyssning på på Täbyanstalten, han har ju suttit där.
Sedan går han till Wickbom som bestämmer avlyssning eller påstås ha gjort det i alla fall, och sen när han får reda på att det är så, så tar han bort det, och då har K-G Svensson ersatts av Seime som går in i domstol och begär avlyssning av Täbyanstalten.
Hela Täbyanstalten avlyssnas i nio månader utan tillstymmelse till bevis, som K-G Svensson uttryckte det. Och detta därför att Lisbeth säger att Ustasja ligger bakom.
nämner också -spåret, och där kan vi ju se i Holmérs bok att det tipset får Holmér av Lisbeth och Mårten som uppsöker honom och visar bilder, dom har sett bilder i någon tidning och dom talar om att fick - 1971, uppdrag att skjuta Palme.
Trots att hon senare är så bestämd på att peka ut Pettersson så kan hon vid den här tidpunkten peka ut .
Men det visade sig att han inte var i Sverige då så att det lönade sig inte och telefonavlyssna honom.
Vem godkänner 33-åringen som tänkbar mördare vid en valkonfrontation, jo det gör Lisbeth.
Sen är det ju inte så konstigt att hon pekar ut Christer Pettersson vid valkonfrontation när han redan är anhållen, på vilka grunder kan man fråga sig. Han är anhållen och då pekar hon ut honom.
Hon har ju som alla andra sett fantombilden och det är lätt att konstatera, det har för övrigt en psykolog gjort ganska nyligen vid ett experiment, att fantomen föreställer Christer Pettersson.
Och det är ju också därför som en polispatrull besöker Christer Pettersson 1986-05-26
i Rotebro, därför att man har fått reda på att han är lik fantombilden.
Händelsevis är hemma hos Pettersson just då. Det ser ju ut som en tanke. Jag påpekade det för .
Det kom ju en annan bild ockaå en tid senare på skuggan, och skuggan är vad jag kan se ingen annan än .
Vilket också blev varse när han en tid efter den här händelsen sitter på bussen vid Odenplan, och det är samma dag som bilden på skuggan publiceras på förstasidan i kvällstidningarna, och sitter i bussen och när han öppnar dörren så står där och går på bussen.
blev skiträdd och sätter sig längst bak och stirrar på honom hela tiden och åker med honom ända till 53: ans ändhållplats
vid Roslagsgatan.
Ja, då skulle min gärningsbeskrivning se ut ungerfär så här som att dom kommer ut ur biografen, dom går sist ut från biografen och det är ungefär 23:15. Och dom skiljs ifrån Mårten och Ingrid Klering , och det är oklart hur långt dom gör sällskap, men det är inte så långt det är i alla fall på Sveavägen.
Och dom vänder, Mårten och hans flickvän dom vänder och så går Lisbeth och Olof söder ut, det blir det va.
Dom följs på tio meters håll av en påfallande lång och ljus man, och han håller jämna steg med dom, så jämna att andra bedömer det som att dom på något sätt är i sällskap, men han går på tio meters håll.
Han går också med över gatan och sedan gör dom tydligen ett uppehåll vid något skyltfönster och han går i förväg.
Han är klädd i den här halvlånga rocken, och han ställer sig vid Dekorima och där eller strax innan tar han på sig en mörkblå, stickad mössa av "Gökboetmodell", som ett vittne säger.
När makarna Palme kommer fram till korsningen då går Lisbeth ett halvt steg före Palme, på utsidan.
Och mannen vid Dekorima går fram och det verkar som en del vittnen får den uppfattningen att han anropar Palme, tilltalar Palme på något sätt, och Palme stannar och vänder sig om.
Mannen lägger sin högra hand på hans vänstra axel eller rättare sagt tar honom i kragen eller om halsen, om nacken, och lutar honom något bakåt, tar upp ur fickan en startpistol, skjuter honom i bröstet med två skott.
Vittnen ser mynningsflammor, vittnen ser rökmolnet stiger upp, och vid första skottet vänder sig Lisbeth om, vid andra skottet segnar Palme ned, han faller bakåt, han har lutats lite bakåt, han faller bakåt snett åt sidan, slår pannan i gatan. Jag menar att han är då skjuten i ryggen
Hon säger nånting som ingen lyckades uppfatta riktigt.
Någon uppfattade det som att hon ropar "vad gör du?" eller någonting sånt där, en annan tror att det är någonting på franska hon ropar, men det är ingen som har exakt hört vad hon har ropat.
Och nästan i samma ögonblick så har en taxi kommit på Sveavägen och ur den springer tre ungdomar, en av dom är Anna Hage
vid Roslagsgatan.
Ja, då skulle min gärningsbeskrivning se ut ungerfär så här som att dom kommer ut ur biografen, dom går sist ut från biografen och det är ungefär 23:15. Och dom skiljs ifrån Mårten och Ingrid Klering , och det är oklart hur långt dom gör sällskap, men det är inte så långt det är i alla fall på Sveavägen.
Och dom vänder, Mårten och hans flickvän dom vänder och så går Lisbeth och Olof söder ut, det blir det va.
Dom följs på tio meters håll av en påfallande lång och ljus man, och han håller jämna steg med dom, så jämna att andra bedömer det som att dom på något sätt är i sällskap, men han går på tio meters håll.
Han går också med över gatan och sedan gör dom tydligen ett uppehåll vid något skyltfönster och han går i förväg.
Han är klädd i den här halvlånga rocken, och han ställer sig vid Dekorima och där eller strax innan tar han på sig en mörkblå, stickad mössa av "Gökboetmodell", som ett vittne säger.
När makarna Palme kommer fram till korsningen då går Lisbeth ett halvt steg före Palme, på utsidan.
Och mannen vid Dekorima går fram och det verkar som en del vittnen får den uppfattningen att han anropar Palme, tilltalar Palme på något sätt, och Palme stannar och vänder sig om.
Mannen lägger sin högra hand på hans vänstra axel eller rättare sagt tar honom i kragen eller om halsen, om nacken, och lutar honom något bakåt, tar upp ur fickan en startpistol, skjuter honom i bröstet med två skott.
Vittnen ser mynningsflammor, vittnen ser rökmolnet stiger upp, och vid första skottet vänder sig Lisbeth om, vid andra skottet segnar Palme ned, han faller bakåt, han har lutats lite bakåt, han faller bakåt snett åt sidan, slår pannan i gatan. Jag menar att han är då skjuten i ryggen
Hon säger nånting som ingen lyckades uppfatta riktigt.
Någon uppfattade det som att hon ropar "vad gör du?" eller någonting sånt där, en annan tror att det är någonting på franska hon ropar, men det är ingen som har exakt hört vad hon har ropat.
Och nästan i samma ögonblick så har en taxi kommit på Sveavägen och ur den springer tre ungdomar, en av dom är Anna Hage
och det är en yngling och deras vännina, och ynglingen har tydligen lärt sig något om mun mot mun metoden så han försöker ge konstgjord andning
,
medan Anna Hage försöker känna efter om det finns någon puls i halsen och handleden, men det finns det inte. Då försöker hon sig på hjärtmassage.
Då ingriper Lisbeth och sliter henne därifrån, och säger att "här måste komma ambulans och operationsbord", och den unga Anna Hage, hon är bestämt 17 år, hon skriker tillbaka att det hjälper inte med ambulans om man inte får igång hjärtverksanheten, så dom står där och grälar, och den tredje väninnan försöker lugna Lisbeth.
Sen strömmar det till folk. Vad har hänt då med gärningsmannen, han som kallas för gärningsman. Han springer Tunnelgatan upp, någonstans där står-, det är-, det kan man räkna ut, står också .
Han räcker över startpistolen till honom och han, han springer Luntmakarn bort, Döbelnsgatan, Rehnsgatan där han slänger pistolen i en fönsternisch, där den också hittas av några ungdomar som lämnar den till polisen, som lämnar den till hittegodset och sen försvinner den och man vet inte vart, vem som har tagit vara på den, mycket egendomligt.
Han fortsätter Birger Jarlsgatan ner till busshållplatsen vid Eriksbergsgatan. Medan som någon gång återigen tar av sig den här stickade mössan, jag vet inte riktigt när. När han springer uppför trapporna, han springer David Bagares gata.
Eventuellt har han en liten plastbag i handen som han mixtrar med och han spelar förföljd, vänder sig om och man ser honom, och han springer ner, vilken väg är inte utrett, till Birger Jarlsgatan, till busshållplatsen.
Dom träffas, det är tänkbart att dom springer in i porten, och där byter dom jackor.
Sedan kliver dom på bussen när den kommer och i den bussen sitter jag och då iakttar jag och då har han den halvlånga jackan.
Deras uppgift, som jag kan se det, i den här historien är att dra uppmärksamheten till sig, att spela mördaren. Vi kan också se att det finns andra som har deltagit i det här spelet och när vittnar i Göteborg mot Proletären, nej, inte då utan i ett TV-framträdande med tror jag det var, så säger han "jag spelade ett spel, förr eller senare får ni facit".
I Göteborg säger förresten när han vittnar där en annan sak som jag tror att jag inte nämnde, nämligen, han hade uttalat i Dagens Nyheter att lösningen på Palmemordet
och det är en yngling och deras vännina, och ynglingen har tydligen lärt sig något om mun mot mun metoden så han försöker ge konstgjord andning
,
medan Anna Hage försöker känna efter om det finns någon puls i halsen och handleden, men det finns det inte. Då försöker hon sig på hjärtmassage.
Då ingriper Lisbeth och sliter henne därifrån, och säger att "här måste komma ambulans och operationsbord", och den unga Anna Hage, hon är bestämt 17 år, hon skriker tillbaka att det hjälper inte med ambulans om man inte får igång hjärtverksanheten, så dom står där och grälar, och den tredje väninnan försöker lugna Lisbeth.
Sen strömmar det till folk. Vad har hänt då med gärningsmannen, han som kallas för gärningsman. Han springer Tunnelgatan upp, någonstans där står-, det är-, det kan man räkna ut, står också .
Han räcker över startpistolen till honom och han, han springer Luntmakarn bort, Döbelnsgatan, Rehnsgatan där han slänger pistolen i en fönsternisch, där den också hittas av några ungdomar som lämnar den till polisen, som lämnar den till hittegodset och sen försvinner den och man vet inte vart, vem som har tagit vara på den, mycket egendomligt.
Han fortsätter Birger Jarlsgatan ner till busshållplatsen vid Eriksbergsgatan. Medan som någon gång återigen tar av sig den här stickade mössan, jag vet inte riktigt när. När han springer uppför trapporna, han springer David Bagares gata.
Eventuellt har han en liten plastbag i handen som han mixtrar med och han spelar förföljd, vänder sig om och man ser honom, och han springer ner, vilken väg är inte utrett, till Birger Jarlsgatan, till busshållplatsen.
Dom träffas, det är tänkbart att dom springer in i porten, och där byter dom jackor.
Sedan kliver dom på bussen när den kommer och i den bussen sitter jag och då iakttar jag och då har han den halvlånga jackan.
Deras uppgift, som jag kan se det, i den här historien är att dra uppmärksamheten till sig, att spela mördaren. Vi kan också se att det finns andra som har deltagit i det här spelet och när vittnar i Göteborg mot Proletären, nej, inte då utan i ett TV-framträdande med tror jag det var, så säger han "jag spelade ett spel, förr eller senare får ni facit".
I Göteborg säger förresten när han vittnar där en annan sak som jag tror att jag inte nämnde, nämligen, han hade uttalat i Dagens Nyheter att lösningen på Palmemordet