Carl August Ehrensvärd
Från wpu.nu
(Omdirigerad från C A Ehrensvärd)
Allmänt
Carl August Ehrensvärd, (1892-1974), var en svensk greve och militär. Han var chef för Försvarsstaben 1945–1947 och arméchef 1948–1957.
| Datum | Händelse |
|---|---|
| 1892-08-03 | Carl August Ehrensvärd föddes. |
| 1911 | Studentexamen i Stockholm. |
| 1912 | Ehrensvärd var page till Sveriges drottning Victoria av Baden, gift med Gustav V. |
| 1912 | Ehrensvärd började som officerskadett vid Kungliga Krigsskolan. |
| 1913 | Officersexamen och blev förordnad till underlöjtnant vid Svea livgarde (I 1) samma år. |
| 1916 | Löjtnant vid Svea livgarde (I 1). |
| 1916 | Ehrensvärd begärde avsked då han deltog i finska inbördeskriget / frihetskriget under mars–augusti 1918 som finsk major och chef för Skärgårdens frikår och besatte därunder Åbo. |
| 1918 | Ehrensvärd blev på nytt löjtnant vid Svea livgarde i september och senare regementsadjutant. |
| 1920 | Studerade vid Kungliga Krigshögskolan (KHS), 1920-1922. |
| 1920 | Kadett vid generalstaben, 1923-1925. |
| 1926 | Kapten vid generalstaben. |
| 1927 | Ehrensvärd tjänstgjorde vid Svea livgarde (I 1). |
| 1928 | Lärare vid Kungliga Krigshögskolan (KHS), 1928-1934. |
| 1931 | Kapten vid Svea Livgarde (I 1). |
| 1932 | Kapten och stabsadjutant vid generalstaben. |
| 1934 | Major och chefsadjutant vid generalstaben. |
| 1935 | Avdelningschef vid generalstabens centralavdelning 1935–1937. |
| 1937 | Ehrensvärd tjänstgjorde vid försvarsstabens arméoperationsavdelning 1937–1938. |
| 1937 | Överstelöjtnant och chefsadjutant vid generalstabskåren. |
| 1938 | Överstelöjtnant och bataljonschef för stridsvagnsbataljonen vid Göta livgardes (I 2) 1938–1939. |
| 1939 | Överstelöjtnant och bataljonschef för stridsvagnsbataljonen vid Skaraborgs regemente (I 9). |
| 1940 | Ehrensvärd övergick i finsk tjänst som överstelöjtnant och stabschef för Svenska frivilligkåren under Finska vinterkriget 1940 med fronttjänst i finska Lappland. |
| 1940 | Ehrensvärd befordrades i finsk tjänst till överste. |
| 1940 | Ehrensvärd återgick i svensk tjänst och befordrades till svensk överste. |
| 1940 | Chef för Krigshögskolan (KHS) 1940–1941. |
| 1941 | Tillförordnad regementschef vid Södra skånska infanteriregementet (I 7) 1941–1942. |
| 1942 | Sektionschef vid försvarsstaben 1942–1944. |
| 1944 | Generalmajor och tillförordnad chef för försvarsstaben. |
| 1945 | Försvarsstabschef, 1945-1947. |
| 1946 | Ehrensvärd hade det militära ansvaret för svenska stay-behind operationer som organiserades med början av år 1946. Det hela började redan vid krigsslutet 1945. Statsrådet Eije Mossberg fick Tage Erlanders uppdrag att lägga upp riktlinjerna för arbetet. Det militära ansvaret lades på Carl August Ehrensvärd, som i sin tur tillsatte Anders Grafström att leda det praktiska arbetet. Det skedde 1946. Grafström var veteran från finska vinterkriget och känd som något av en äventyrare. |
| 1947 | Militärbefälhavare för I. militärområdet 1947–1948. |
| 1948 | Generallöjtnant och arméchef 1948–1957. |
| 1957 | General i generalitetets reserv 1957. |
| 1960 dec | I början av 1960-talet hämtades de hemliga dokumenten från Operation Stella Polaris 1944 från Hörningsholms slott och Rottneros sätergård och brändes på uppdrag av dåvarande generaldirektören för Försvarets radioanstalt Gustaf Tham och den nu pensionerade generalen Ehrensvärd . |
| 1974-04-24 | Carl August Ehrensvärd död i en ålder av 81 år. |
Affären Sigmund Ahnfeldt
1956 utsåg Ehrensvärd major Sigmund Ahnfeldt till FN-bataljonschef i Gaza. Regeringen motsatte sig nomineringen på grund av Ahnfeldts tidigare engagemang som andreman i sex år till Sven Olov Lindholm, partiledare för den nazistiska Lindholmsrörelsen och hade vid 27 års ålder kandiderat till Riksförbundet efter Meyerhöffer (se Meyerhöfferaffären) vid kommunalvalet i Östersund.
Ehrensvärd hotade att avgå om han inte fick sin vilja igenom, enligt statsminister Tage Erlander. Ahnfeldt övertalades dock av försvarsminister Torsten Nilsson att avgå från posten.
Meyerhöfferaffären
1947 ledde ett förslag om att utse pro-tysk överste Alf Meyerhöffer som arméinfanteriinspektör till den så kallade "Meyerhöffer-affären" när förslaget mötte stort motstånd från den socialdemokratiska regeringen.
En kompromiss gjorde Meyerhöffer till tillförordnad infanteriinspektör 1947. Efter hot om avgång från Ehrensvärds kusin och chef för armén, Archibald Douglas, utsågs Meyerhöffer slutligen till kavalleri- och infanteriinspektör 1949.
Den betydligt mer västvänliga Ehrensvärd hade utnämnts till chef för armén 1948, vilket ledde till att Meyerhöffer hamnade i konflikt med sin nya befälhavare och han lämnade därför in sin avskedsansökan 1951. Ehrensvärd var tänkt att ha blivit överbefälhavare men avvisades av Allan Vougt med motiveringen att Ehrensvärd var bättre lämpad för krig än fred.
| Publicerat | Titel | Förlag Författare |
|---|---|---|
| 1952 | Mannerheim. Minnen del II 1931-1946 sid. 182 I samband med Svenska frivilligkårens insättande i kampen övergick ansvaret för Lapplands försvar från generalmajor Wallenius till general Linder, som nu även tog befäl över tre finska bataljoner på Sallafronten ävensom stridsgruppen söder om Petsamo. Till befälhavare för fronttrupperna utnämndes överstelöjtnant A. Nordenswan och till hans stabschef överstelöjtnanten greve C. A. Ehrensvärd, även han deltagare i frihetskriget. |
Norstedts Gustaf Mannerheim |
I utredningen
Det finns inget registrerat i wpu på Carl August Ehrensvärd
Bilder
Källor / Referenser
| Publicerat | Rubrik / Länk | Källor |
|---|---|---|
| 1946 | Carl-August Ehrensvärd | Vem är det, sid. 242. P A Norstedt & Söners Förlag, Stockholm |
| Carl August Ehrensvärd | Wikipedia svenska | |
| Carl August Ehrensvärd | Wikipedia engelska |