wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/397

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


arbetet, att han i mars 1986 uppfattat att regeringen givit ett förtäckt

klartecken till att använda buggning och att han fått detta klartecken

bekräftat av Hans Holmér när buggning kom på tal i augusti samma år.

Under förhandlingen i tingsrätten gjorde samtliga tilltalade gällande

att, om avlyssningar förekommit, dessa varit försvarliga eftersom

nödsituation rådde och att gärningarna därför skulle vara fria från

straff.

Åtalet för olovlig avlyssning i bokkaféet på David Bagares gata

(p. 1) bestreds av Per-Göran Näss, som förnekade kännedom om av-

lyssningen. Tingsrätten fann den åtalade gärningen inte vara styrkt.

Beträffande det första åtalet för avlyssning på Vargvägen (p. 2)

bestred Per-Göran Näss ansvar och förnekade kännedom om avlyss-

ningen. Tingsrätten fann emellertid att han var ansvarig för avlyss-

ningen. Utredningen gav inte något stöd för att regeringen sanktionerat

denna. Vad gäller nödinvändningen godtog tingsrätten att nöd kunde

anses föreligga för tiden fram till Olof Palmes begravning, men inte för

tiden därefter. Tingsrätten fann alltså att Per-Göran Näss hade gjort sig

skyldig till olovlig avlyssning för tiden efter begravningen.

Vad därefter gällde åtalet för avlyssningar på Fridhemsgatan och

Wergelandsgatan (p. 3) bestred Per-Göran Näss ansvar och förnekade

kännedom om avlyssningarna. Christer Ekberg förnekade gärningarna.

Tingsrätten fann att någon nödsituation inte förelåg efter Olof Palmes

begravning och dömde Christer Ekberg som ensam ansvarig för

gärningarna. Däremot gav utredningen enligt tingsrätten inte något till-

förlitligt stöd för att Per-Göran Näss haft någon del i avlyssningarna.

Utredningen gav inte heller beträffande denna punkt stöd för att rege-

ringen sanktionerat avlyssningarna. När det gällde frågan om ansvar för

hemfridsbrott fann tingsrätten att vad som skett inte kunde föranleda

sådant ansvar för Christer Ekbergs del.

Angående den andra avlyssningen på Vargvägen (p. 4) bestred Per-

Göran Näss ansvar och förnekade kännedom om avlyssningen. Tings-

rätten fann inte att något brott var styrkt.

När det gällde avlyssningarna på Malmvägen (p. 5) och Fridhems-

gatan (p. 6) erkände Hans Holmér att han beslutat om dessa. Per-Göran

Näss förnekade kännedom om avlyssningen på Malmvägen. Be-

träffande avlyssningen på Fridhemsgatan bestred Per-Göran Näss

ansvar eftersom han menade att Hans Holmér, som enligt Näss´ mening

haft regeringens sanktion för åtgärden, beordrat den. Sture Höglund

bestred ansvar för avlyssningen på Malmvägen. Tingsrätten fann att

avlyssningen såväl på Malmvägen som på Fridhemsgatan hade be-

slutats av Hans Holmér efter samråd med bl.a. Per-Göran Näss. Med

hänsyn till befälsförhållandena och situationen i övrigt hade det, enligt

tingsrätten, i realiteten inte varit möjligt för Per-Göran Näss eller Sture