wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/426

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


SOU1999:88 sid. 696 Enskilda uppslag

som CIA, Sydafrika, Iran/Irak, Mellanöstern inkl Israel, Vapenhandel Bofors etc. vore, enligt vårt synsätt, att först bilda sig en uppfattning om i vad mån mordet skulle kunna ha sin bakgrund i de respektive förhållanden som åsyftas.

I vad mån har organisationen CIA eller personer kring denna haft motiv, möjlighet och medel att begå detta attentat?

Finns det några omständigheter kring Bofors vapenhandel som skulle kunna sättas i samband med mordet? och så vidare.

Dvs. man får lov att börja med att inhämta allmän kunskap om det som ingår i den aktuella motivbilden eller brottshypotesen, analysera denna kunskap och sätta resultatet i relation till vad som är känt om gärningen. Ett sådant angreppssätt vore elementärt i de flesta sammanhang.

Lika elementärt är att resultatet av en sådan process måste dokumenteras, dels i kvalitetssäkringssyfte, dels för att inte arbetet skall behöva göras flera gånger om mordutredningen skulle dra ut på tiden med personalbyten som följd etc., dels för att få en dokumentation som instrument i det praktiska arbetet. Vi kallar ett sådant arbete för en basanalys.

Det naturliga hade varit att utifrån resultatet av en sådan basanalys på eget initiativ – proaktivt – vidta de utredningsåtgärder som analysen implicerade.

Inkommande tips med bäring på den aktuella motivbilden/brottshypotesen hade därefter kunnat bedömas och utredas utifrån vad som sålunda framkommit.

Dvs. basanalysen och den därav föranledda utredningen får utgöra en struktur i vilken senare information kan sorteras in.

Ett förfaringssätt av detta slag hade i och för sig medfört en något tyngre inledande arbetsinsats för varje motivbild.

Så länge utredningen är bred och förutsättningslös måste ett sådant arbete emellertid i alla händelser göras – på något sätt måste utredningen tillägna sig denna kunskap, om motivbilden/brottshypotesen bedöms kunna ha någon relevans för utredningen. På sikt är detta även tidsvinnande.

Basanalyser av detta slag fungerar på samma sätt som en gärningsmannaprofil och kanske särskilt den typ av brottsanalys(50) som en sådan grundas på.

Det är med andra ord ett instrument för bedömning samt prioritering och styrning av resurser.

Med undantag för avsnitten PKK, tysk terrorism/RAF och Miro Baresic/HDP har något sådant analysarbete knappast alls förekommit.

Det finns till och med omständigheter som tyder på att PU avvisat analysmaterial och propåer om hjälp med analyser (se om Bofors ovan och redogörelsen för UD:s roll i utredningen).

Proaktiv utredning förekommer bara undantagsvis.

(50) PU fick tillgång till en dokumenterad brottsanalys först i och med GMP, dvs. 1994.