arbetet, att han i mars 1986 uppfattat att regeringen givit ett förtäckt
klartecken till att använda buggning och att han fått detta klartecken
bekräftat av Hans Holmér när buggning kom på tal i augusti samma år.
Under förhandlingen i tingsrätten gjorde samtliga tilltalade gällande
att, om avlyssningar förekommit, dessa varit försvarliga eftersom
nödsituation rådde och att gärningarna därför skulle vara fria från
straff.
Åtalet för olovlig avlyssning i bokkaféet på David Bagares gata
(p. 1) bestreds av Per-Göran Näss, som förnekade kännedom om av-
lyssningen. Tingsrätten fann den åtalade gärningen inte vara styrkt.
Beträffande det första åtalet för avlyssning på Vargvägen (p. 2)
bestred Per-Göran Näss ansvar och förnekade kännedom om avlyss-
ningen. Tingsrätten fann emellertid att han var ansvarig för avlyss-
ningen. Utredningen gav inte något stöd för att regeringen sanktionerat
denna. Vad gäller nödinvändningen godtog tingsrätten att nöd kunde
anses föreligga för tiden fram till Olof Palmes begravning, men inte för
tiden därefter. Tingsrätten fann alltså att Per-Göran Näss hade gjort sig
skyldig till olovlig avlyssning för tiden efter begravningen.
Vad därefter gällde åtalet för avlyssningar på Fridhemsgatan och
Wergelandsgatan (p. 3) bestred Per-Göran Näss ansvar och förnekade
kännedom om avlyssningarna. Christer Ekberg förnekade gärningarna.
Tingsrätten fann att någon nödsituation inte förelåg efter Olof Palmes
begravning och dömde Christer Ekberg som ensam ansvarig för
gärningarna. Däremot gav utredningen enligt tingsrätten inte något till-
förlitligt stöd för att Per-Göran Näss haft någon del i avlyssningarna.
Utredningen gav inte heller beträffande denna punkt stöd för att rege-
ringen sanktionerat avlyssningarna. När det gällde frågan om ansvar för
hemfridsbrott fann tingsrätten att vad som skett inte kunde föranleda
sådant ansvar för Christer Ekbergs del.
Angående den andra avlyssningen på Vargvägen (p. 4) bestred Per-
Göran Näss ansvar och förnekade kännedom om avlyssningen. Tings-
rätten fann inte att något brott var styrkt.
När det gällde avlyssningarna på Malmvägen (p. 5) och Fridhems-
gatan (p. 6) erkände Hans Holmér att han beslutat om dessa. Per-Göran
Näss förnekade kännedom om avlyssningen på Malmvägen. Be-
träffande avlyssningen på Fridhemsgatan bestred Per-Göran Näss
ansvar eftersom han menade att Hans Holmér, som enligt Näss´ mening
haft regeringens sanktion för åtgärden, beordrat den. Sture Höglund
bestred ansvar för avlyssningen på Malmvägen. Tingsrätten fann att
avlyssningen såväl på Malmvägen som på Fridhemsgatan hade be-
slutats av Hans Holmér efter samråd med bl.a. Per-Göran Näss. Med
hänsyn till befälsförhållandena och situationen i övrigt hade det, enligt
tingsrätten, i realiteten inte varit möjligt för Per-Göran Näss eller Sture