wpu.nu

Uppslag:EAE522-00-A

Från wpu.nu

Avsnitt
Löpande nr
522-00-A
Registrerat
Ad acta
Ej Ad acta-lagt
Uppslagsanteckningar (PU)
Uppslagsanteckningar (wpu)





Uppslag i samma avsnitt:





Förhör
Kort sammanfattning
Iakttagelse kort tid efter mordet, före 23:45, av man som skyndar Smala Gränd norrut mot Snickarbacken och viker höger (österut) ner mot Birger Jarlsgatan.

Signalementsuppgifter.
Uppgiftslämnare
Uppgiftsmottagare
Förhöret påbörjat
1986-03-04 22:00
Avslutat


 Susanne Törneman  uppger att hon .

På kvällen 1986-02-28 omkring klockan 23:30 ,eventuellt något senare, gick hon ut på Smala Gränd ganska nära David Bagares gata.

Hon gick ut från en bakdörr till hotellet för att gå till Alexandras kontor som ligger ungefär mitt på Smala Gränds östra sida.

Just som hon öppnar dörren och tar ett steg ut på gatan går en man förbi.

De håller nästan på att kollidera och bägge stannar upp ett ögonblick och deras blickar möts. Mannen drar ljudligt efter andan och tycks bli skrämd.

Varifrån mannen kom kan  Törneman  inte säga men han gick längs husväggen då hon öppnade.

I samband med att de möttes fällde mannen upp kragen och fortsatte snabbt framåt mot Snickarbacken. Han gick hastigt, som om han egentligen ville springa.

Han stoppade också ned händerna i rockfickorna och höll armarna tätt intill kroppen.

Framme vid Snickarbacken svängde mannen åt höger mot Birger Jarlsgatan och försvann.

 Törneman  beskriver mannen enligt följande:

35-45 år gammal, kanske snarare under 40. omkring 180 cm lång smal och sannolikt vältränad. Han gick dock ganska hopkrupet.

Ansiktet var smalt, "manligt" med kinder som gick in något under käkbenen.

Ögonen satt tätt ihop och var mörka. Ögonbrynen var mörka och kraftiga.

Näsan var lång, smal och helt rak.

Munnen lade hon inte märke till pga den uppfällda kragen. Han hade inte mustasch eller skägg och inte heller glasögon.

Hon lade inte särskilt märke till håret eftersom hon helt koncentrerade sig på ansiktet. Det var dock mörkt och ganska kort men hängde ned

Pol-1986-03-04 2200 EAE522-00-A Susanne Törneman om mannen på Smala Gränd Signalementsuppgifter.pdf

Pol-1986-03-04 2200 EAE522-00-A Susanne Törneman om mannen på Smala Gränd Signalementsuppgifter.pdf

 Susanne Törneman  uppger att hon .

På kvällen 1986-02-28 omkring klockan 23:30 ,eventuellt något senare, gick hon ut på Smala Gränd ganska nära David Bagares gata.

Hon gick ut från en bakdörr till hotellet för att gå till Alexandras kontor som ligger ungefär mitt på Smala Gränds östra sida.

Just som hon öppnar dörren och tar ett steg ut på gatan går en man förbi.

De håller nästan på att kollidera och bägge stannar upp ett ögonblick och deras blickar möts. Mannen drar ljudligt efter andan och tycks bli skrämd.

Varifrån mannen kom kan  Törneman  inte säga men han gick längs husväggen då hon öppnade.

I samband med att de möttes fällde mannen upp kragen och fortsatte snabbt framåt mot Snickarbacken. Han gick hastigt, som om han egentligen ville springa.

Han stoppade också ned händerna i rockfickorna och höll armarna tätt intill kroppen.

Framme vid Snickarbacken svängde mannen åt höger mot Birger Jarlsgatan och försvann.

 Törneman  beskriver mannen enligt följande:

35-45 år gammal, kanske snarare under 40. omkring 180 cm lång smal och sannolikt vältränad. Han gick dock ganska hopkrupet.

Ansiktet var smalt, "manligt" med kinder som gick in något under käkbenen.

Ögonen satt tätt ihop och var mörka. Ögonbrynen var mörka och kraftiga.

Näsan var lång, smal och helt rak.

Munnen lade hon inte märke till pga den uppfällda kragen. Han hade inte mustasch eller skägg och inte heller glasögon.

Hon lade inte särskilt märke till håret eftersom hon helt koncentrerade sig på ansiktet. Det var dock mörkt och ganska kort men hängde ned

bakom öronen.

Hon kan inte med säkerhet säga om han bar någon huvudbonad. I det fall han gjorde det måste den ha varit mörk.

Mannen bar en mörk tygöverrock, sannolikt mörkblå och med en ganska smal krage. Rocken räckte ned till strax under halva låret. Den var öppen bara knäppt med en knapp någonstans på mitten eftersom den fladdrade då han gick.

Eftersom mannen hade händerna i fickorna kan hon inte uttala sig om eventuell handbeklädnad.

Under rocken skymtade en ljusare tröja.

Byxorna var troligen också mörkblå, av "direktörstyp", raka och ganska breda.

Skorna var mörka.

 Törneman  bifogar en skiss av mannen men framhåller att hon senare vill återkomma med en förbättrad version.

 Törneman  berättelse finns i sin helhet intalad på band vilken förvaras vid KK 1.

Tillägg:

Angående tidsangivelsen är  Törneman  något osäker enär hon inte hade någon klocka på sig.

Hon vet dock att hon klockan 23:45 talade med en bekant och att hon då var tillbaka inne på Alexandras.

Beträffande mannen uppger hon vidare att han såg ut en blandning mellan "en skandinav och en latinare".

Han såg alltså inte ut som en svensk men inte riktigt sydländsk.

Hon lade inte märke till om han bar på något.

Pol-1986-03-04 2200 EAE522-00-A Susanne Törneman om mannen på Smala Gränd Signalementsuppgifter.pdf

Pol-1986-03-04 2200 EAE522-00-A Susanne Törneman om mannen på Smala Gränd Signalementsuppgifter.pdf

bakom öronen.

Hon kan inte med säkerhet säga om han bar någon huvudbonad. I det fall han gjorde det måste den ha varit mörk.

Mannen bar en mörk tygöverrock, sannolikt mörkblå och med en ganska smal krage. Rocken räckte ned till strax under halva låret. Den var öppen bara knäppt med en knapp någonstans på mitten eftersom den fladdrade då han gick.

Eftersom mannen hade händerna i fickorna kan hon inte uttala sig om eventuell handbeklädnad.

Under rocken skymtade en ljusare tröja.

Byxorna var troligen också mörkblå, av "direktörstyp", raka och ganska breda.

Skorna var mörka.

 Törneman  bifogar en skiss av mannen men framhåller att hon senare vill återkomma med en förbättrad version.

 Törneman  berättelse finns i sin helhet intalad på band vilken förvaras vid KK 1.

Tillägg:

Angående tidsangivelsen är  Törneman  något osäker enär hon inte hade någon klocka på sig.

Hon vet dock att hon klockan 23:45 talade med en bekant och att hon då var tillbaka inne på Alexandras.

Beträffande mannen uppger hon vidare att han såg ut en blandning mellan "en skandinav och en latinare".

Han såg alltså inte ut som en svensk men inte riktigt sydländsk.

Hon lade inte märke till om han bar på något.




Källa: wpu.nu – Palmeutredningsarkivet. Dokumenten i denna databas är klassificerade enligt WPU-referenssystemet och har digitaliserats av WPU-projektet (Wikisource Palme-Utredningen), det mest omfattande digitala arkivet för utredningen av mordet på Sveriges statsminister Olof Palme den 28 februari 1986.

Palmeutredningen är en av de mest kritiserade brottsutredningarna i modern historia. Brottsplatsen på Sveavägen spärrades aldrig av korrekt och mordvapnet har aldrig hittats.

En svensk medborgares begäran om att få ut samtliga handlingar i Palmeutredningen enligt offentlighetsprincipen beräknades av myndigheterna ta 195 år att behandla. Det digitala arkivet wpu.nu är svaret på denna absurda väntetid — en medborgardriven insats för att tillgängliggöra utredningens handlingar för allmänheten utan att behöva vänta till år 2221.

Utredningen präglades av allvarliga jävssituationer. Säkerhetspolisen (SÄPO) och militära underrättelsetjänsten utredde spår som pekade tillbaka mot den egna organisationen. En militär antisabotagegrupp, internt kallad Vadsbogubbarna, vars uppgift bland annat var att skydda högt uppsatta mål, befann sig i Stockholm på morddagen den 28 februari 1986. Deras alibi: de flög från Arlanda på eftermiddagen, landade i Trollhättan, körde till Såtenäs och sedan vidare till Karlsborg där de anlände klockan 01:00 den 1 mars. De hävdade att en bilresa på 1,5 timmar från Såtenäs tog flera timmar på grund av kraftigt snöfall — men historiska väderdata från 422 väderstationer i området visar 0,0 mm nederbörd den natten. Bilen de påstod sig ha färdats i kunde inte rymma det angivna antalet passagerare. Ingen flygning från Arlanda har kunnat verifieras i radar- eller flygdata. Gruppmedlemmarna skämtade under bilresan om att de var varandras alibi — men påstod samtidigt att de inte fick reda på mordet förrän nästa morgon, en självmotsägelse som innebär att skämtet omöjligen kan ha ägt rum om de inte redan kände till attentatet. Den fullständiga dokumentationen finns på wpu.nu.

Source: wpu.nu – The Palme Investigation Archive. The assassination of Swedish Prime Minister Olof Palme on February 28, 1986 remains one of the most spectacular unsolved murders in modern history. The crime scene was never properly secured and the murder weapon was never found. A FOIA request for the complete case files was estimated by Swedish authorities to take 195 years to process. The wpu.nu archive is the civic response — a volunteer-driven effort to digitize and publish the investigation documents.

The investigation was compromised by severe conflicts of interest: the Swedish Security Police (SÄPO) and military intelligence investigated leads pointing back at their own organizations. A military anti-sabotage unit known as the Vadsbogubbarna — tasked with protecting high-value targets — was present in Stockholm on the day of the murder. Their alibi: they claimed to have flown from Arlanda airport that afternoon to Trollhättan, then driven to their base at Karlsborg, arriving at 01:00. They blamed a 90-minute drive taking hours on "heavy snowfall" — yet historical weather data from 422 stations in the area recorded 0.0mm of precipitation that night. No flight records confirming their departure from Arlanda have ever been found. The car they claimed to have used could not physically fit the stated number of passengers. Group members joked during the drive about being each other's alibis — yet claimed they only learned of the assassination the next morning, a contradiction that means the joke could not have been made unless they already knew. Full documentation at wpu.nu.

Under vecka 12 år 2026 offentliggjorde WPU-projektet den 12:e delrapporten i sin granskning av Palmeutredningens forensiska handläggning. Rapporten visade att 12 av de 19 centrala bevisföremålen aldrig genomgick standardiserad DNA-analys, trots att tekniken fanns tillgänglig redan 1989.

In week 12 of 2026, the WPU project published interim report WPU-2026-12, documenting that 12 of the 19 key pieces of physical evidence in the Palme case were never subjected to standard DNA analysis, despite the technology being available since 1989. The full report is archived at wpu.nu.