Okänd sida i liggaren
Uppslag i samma avsnitt:
Protokoll över förhör med Ljungqvist, Leif, -
.
Förhöret hållet söndagen 1986-04-27 13:10
.
Förhörsplats Stockholmskriminalens våldsrotel.
Förhörsledare (FHL): Krinsp Håkan Ström.
Leif Ljungqvist skall höras angående sina iakttagelser fredagen 1986-02-28
.
Inspelat på kassett.
Fredagen 1986-02-28 23:00
befann sig Leif Ljungqvist i sällskap med Jan Andersson på Narvavägen 12.
Exakt klockan 23:00
ringde Leif Ljungqvist i den mobiltelefon han har i sitt fordon, KXO 073, till sin hustru.
De överenskom att Leif Ljungqvist skulle hämta barnen, vilka kom med en buss till Wallingatan 3.
Från Narvavägen 12 körde Leif Ljungqvist Strandvägen till Hamngatan, därefter passerade de Sergels Torg och vidare till Klarabergsgatan.
Färden gick vidare Mäster Samuelsgatan till Vasagatan och vidare över Norra Bantorget till Wallingatan.
Färden gick sedan via Adolf Fredriks Kyrkogata vänster in på Holländargatan. De rundar Tandläkarhögskolan och åker därefter Drottninggatan till Wallingatan.
I korsningen Drottninggatan & Wallingatan frågar Leif Ljungqvist en kvinna vilken tid bussen skulle komma.
Kvinnan svarade att den skulle komma strax efter klockan 23:00
. Leif Ljungqvist tittade då på sin egen klocka och den visade tiden 23:18
.
Färden går därefter vidare Adolf Fredriks Kyrkogata till Sveavägen. Leif Ljungqvist kör därefter Sveavägen söderut.
Förhörsledare = F = FHL Håkan Ström
Leif Ljungqvist = L
FHL Håkan Ström: Ja, Leif vill du berätta nu med egna ord vad du ser när du kör Sveavägen söderut vid det här aktuella tillfället?
Leif Ljungqvist: Ja, först så hör vi en kraftig smäll och då säger jag till
Kan anknyta till:
E375-A ==> EBC375-00-A (Iakttagelse gjord av Börge Hellström mordkvällen omkring klockan 23 av två män och en Van (skåpbilstyp, liten buss) med förare på Tunnelgatan, nära den blivande mordplatsen.)
Protokoll över förhör med Ljungqvist, Leif, -
.
Förhöret hållet söndagen 1986-04-27 13:10
.
Förhörsplats Stockholmskriminalens våldsrotel.
Förhörsledare (FHL): Krinsp Håkan Ström.
Leif Ljungqvist skall höras angående sina iakttagelser fredagen 1986-02-28
.
Inspelat på kassett.
Fredagen 1986-02-28 23:00
befann sig Leif Ljungqvist i sällskap med Jan Andersson på Narvavägen 12.
Exakt klockan 23:00
ringde Leif Ljungqvist i den mobiltelefon han har i sitt fordon, KXO 073, till sin hustru.
De överenskom att Leif Ljungqvist skulle hämta barnen, vilka kom med en buss till Wallingatan 3.
Från Narvavägen 12 körde Leif Ljungqvist Strandvägen till Hamngatan, därefter passerade de Sergels Torg och vidare till Klarabergsgatan.
Färden gick vidare Mäster Samuelsgatan till Vasagatan och vidare över Norra Bantorget till Wallingatan.
Färden gick sedan via Adolf Fredriks Kyrkogata vänster in på Holländargatan. De rundar Tandläkarhögskolan och åker därefter Drottninggatan till Wallingatan.
I korsningen Drottninggatan & Wallingatan frågar Leif Ljungqvist en kvinna vilken tid bussen skulle komma.
Kvinnan svarade att den skulle komma strax efter klockan 23:00
. Leif Ljungqvist tittade då på sin egen klocka och den visade tiden 23:18
.
Färden går därefter vidare Adolf Fredriks Kyrkogata till Sveavägen. Leif Ljungqvist kör därefter Sveavägen söderut.
Förhörsledare = F = FHL Håkan Ström
Leif Ljungqvist = L
FHL Håkan Ström: Ja, Leif vill du berätta nu med egna ord vad du ser när du kör Sveavägen söderut vid det här aktuella tillfället?
Leif Ljungqvist: Ja, först så hör vi en kraftig smäll och då säger jag till
Kan anknyta till:
E375-A ==> EBC375-00-A (Iakttagelse gjord av Börge Hellström mordkvällen omkring klockan 23 av två män och en Van (skåpbilstyp, liten buss) med förare på Tunnelgatan, nära den blivande mordplatsen.)
Leif Ljungqvist: hon själv är. Och hon kan väl inte själv vara mer än 165 centimeter däromkring kanske. Så han var väsentligt mycket längre än hustrun ifråga.
FHL Håkan Ström: Kroppsbyggnaden?
Leif Ljungqvist: Ja, som du ungefär höll jag på och säga. Jag kan ju inte avgöra det faktiskt. Han är ordinär. Ordinär, kanske något påbyggd uppepå, men inget så där iögonfallande.
FHL Håkan Ström: Såg du någonting om huvudet, om han bar någonting på huvudet någon mössa eller något annat eller om han var barhuvad?
Leif Ljungqvist: Nää, jag anser att han var barhuvad.
FHL Håkan Ström: Jaha.
Leif Ljungqvist: När man gick ut med det där signalementet om kepsen då vart jag lite -, då hade jag svårt och sova på nätterna och då ringde jag upp en -, vad heter han? Börje eller nånting sånt där som väl haft tidigare förhör, att försöka få honom och ta bort den där kepsen. För den här gärningsmannen hade ingen keps alltså. Jag är övertygad om det.
FHL Håkan Ström: Är du säker på att han var barhuvud? Han kan inte ha haft någon annan typ utav mössa på huvudet?
Leif Ljungqvist: Nää, det skulle vara nån mössa då som faller ihop väldigt bra med hårfärgen, men det borde ju också Ja, jag har inte sett nån mössa, så mycket kan jag säga.
FHL Håkan Ström: Har du någon uppfattning då om hårfärgen och hårlängden och hårform?
Leif Ljungqvist: Kraftigare hårväxt, om det nu kan vara till nån hjälp. Kraftigare hårväxt som sagt, det kan man väl -.
FHL Håkan Ström: Fick du uppfattningen att det var en lockig frisyr eller att det var en mer slätkammad frisyr? Kraftigare hårväxt det kan man väl tolka på fler sätt?
Leif Ljungqvist: Ja, i det ljuset kan jag inte urskilja det.
FHL Håkan Ström: Nehej.
Leif Ljungqvist: Det går inte.
FHL Håkan Ström: Någonting om hårets längd?
Leif Ljungqvist: Nehej. Njaa, det är ju inte det här hippiehåret alltså. Det hade han ordinär ju inte, utan (ohörbart) hårlängden.
FHL Håkan Ström: Någonting om ansiktet? Fick du någon uppfattning om den biten, det är väl ytterst lite?
Leif Ljungqvist: Det är den bilden jag brottas med nattetid va. För att jag har
Leif Ljungqvist: hon själv är. Och hon kan väl inte själv vara mer än 165 centimeter däromkring kanske. Så han var väsentligt mycket längre än hustrun ifråga.
FHL Håkan Ström: Kroppsbyggnaden?
Leif Ljungqvist: Ja, som du ungefär höll jag på och säga. Jag kan ju inte avgöra det faktiskt. Han är ordinär. Ordinär, kanske något påbyggd uppepå, men inget så där iögonfallande.
FHL Håkan Ström: Såg du någonting om huvudet, om han bar någonting på huvudet någon mössa eller något annat eller om han var barhuvad?
Leif Ljungqvist: Nää, jag anser att han var barhuvad.
FHL Håkan Ström: Jaha.
Leif Ljungqvist: När man gick ut med det där signalementet om kepsen då vart jag lite -, då hade jag svårt och sova på nätterna och då ringde jag upp en -, vad heter han? Börje eller nånting sånt där som väl haft tidigare förhör, att försöka få honom och ta bort den där kepsen. För den här gärningsmannen hade ingen keps alltså. Jag är övertygad om det.
FHL Håkan Ström: Är du säker på att han var barhuvud? Han kan inte ha haft någon annan typ utav mössa på huvudet?
Leif Ljungqvist: Nää, det skulle vara nån mössa då som faller ihop väldigt bra med hårfärgen, men det borde ju också Ja, jag har inte sett nån mössa, så mycket kan jag säga.
FHL Håkan Ström: Har du någon uppfattning då om hårfärgen och hårlängden och hårform?
Leif Ljungqvist: Kraftigare hårväxt, om det nu kan vara till nån hjälp. Kraftigare hårväxt som sagt, det kan man väl -.
FHL Håkan Ström: Fick du uppfattningen att det var en lockig frisyr eller att det var en mer slätkammad frisyr? Kraftigare hårväxt det kan man väl tolka på fler sätt?
Leif Ljungqvist: Ja, i det ljuset kan jag inte urskilja det.
FHL Håkan Ström: Nehej.
Leif Ljungqvist: Det går inte.
FHL Håkan Ström: Någonting om hårets längd?
Leif Ljungqvist: Nehej. Njaa, det är ju inte det här hippiehåret alltså. Det hade han ordinär ju inte, utan (ohörbart) hårlängden.
FHL Håkan Ström: Någonting om ansiktet? Fick du någon uppfattning om den biten, det är väl ytterst lite?
Leif Ljungqvist: Det är den bilden jag brottas med nattetid va. För att jag har
Leif Ljungqvist: Jaa, den är ganska mer i den här tonen.
FHL Håkan Ström: Mörkt blå, helt enkelt?
Leif Ljungqvist: Jaa, mörkt blå är den alltså.
FHL Håkan Ström: Jaha.
Leif Ljungqvist: Det är den,
FHL Håkan Ström: La du märke till några detaljer på den här täckjackan? Det finns ju jackor som är väldigt sydda i rutmönster och -?
Leif Ljungqvist: Rutmönster, ja.
FHL Håkan Ström: Det var det?
Leif Ljungqvist: Jaa,
FHL Håkan Ström: Den här lite fluffigare typen då eller -?
Leif Ljungqvist: Inte den här riktiga dunjacks-modellen, ingen lyxvara va', utan det var en enklare "knegarjackan" med glesare uppsytt täcken, så upplevde jag det som.
FHL Håkan Ström: Mm.
Leif Ljungqvist: Det var också bara såna där stillbilder man får. Det är frågan om sekunder.
FHL Håkan Ström: Mm.
Leif Ljungqvist: Men det är ungefär (ohörbart)-.
FHL Håkan Ström: Ingenting med dom här utpräglade axeloken som var populära för en tid sedan, den biten så att säga avvek då från övriga delen av jackan?
Leif Ljungqvist: Nehej, inte vad jag kan minnas.
FHL Håkan Ström: Sen har du då tydligen ingen minnesbild av, så att säga, mittpartiet av kroppen - ?
Leif Ljungqvist: Nej, nej.
FHL Håkan Ström: - Utan du hade däremot då lagt märke till den här personens anklar, sa du?
Leif Ljungqvist: Mm.
FHL Håkan Ström: Kan du utveckla den biten lite närmare?
Leif Ljungqvist: Jaa, det är väldigt tydligt.
Det är därför jag kan avgöra hans klumpiga steg. Bredbent lunka han då iväg in i gränden och börja jogga.
Och jag har så klart för mig hur jag ser hans byxor då som ligger som en slags (ohörbart) runt benet utan att fladdra, så ser jag hans anklar mot snön.
Det vart en sån väldig kontrast där va', då kan man urskilja det här med lågskor då och så korta långbyxor. Nu vet jag inte nu når ju inte byxorna långt ner när man böjer knäna i och för sig va", men det verkade fattas lite grand på byxornas längd.
Leif Ljungqvist: Jaa, den är ganska mer i den här tonen.
FHL Håkan Ström: Mörkt blå, helt enkelt?
Leif Ljungqvist: Jaa, mörkt blå är den alltså.
FHL Håkan Ström: Jaha.
Leif Ljungqvist: Det är den,
FHL Håkan Ström: La du märke till några detaljer på den här täckjackan? Det finns ju jackor som är väldigt sydda i rutmönster och -?
Leif Ljungqvist: Rutmönster, ja.
FHL Håkan Ström: Det var det?
Leif Ljungqvist: Jaa,
FHL Håkan Ström: Den här lite fluffigare typen då eller -?
Leif Ljungqvist: Inte den här riktiga dunjacks-modellen, ingen lyxvara va', utan det var en enklare "knegarjackan" med glesare uppsytt täcken, så upplevde jag det som.
FHL Håkan Ström: Mm.
Leif Ljungqvist: Det var också bara såna där stillbilder man får. Det är frågan om sekunder.
FHL Håkan Ström: Mm.
Leif Ljungqvist: Men det är ungefär (ohörbart)-.
FHL Håkan Ström: Ingenting med dom här utpräglade axeloken som var populära för en tid sedan, den biten så att säga avvek då från övriga delen av jackan?
Leif Ljungqvist: Nehej, inte vad jag kan minnas.
FHL Håkan Ström: Sen har du då tydligen ingen minnesbild av, så att säga, mittpartiet av kroppen - ?
Leif Ljungqvist: Nej, nej.
FHL Håkan Ström: - Utan du hade däremot då lagt märke till den här personens anklar, sa du?
Leif Ljungqvist: Mm.
FHL Håkan Ström: Kan du utveckla den biten lite närmare?
Leif Ljungqvist: Jaa, det är väldigt tydligt.
Det är därför jag kan avgöra hans klumpiga steg. Bredbent lunka han då iväg in i gränden och börja jogga.
Och jag har så klart för mig hur jag ser hans byxor då som ligger som en slags (ohörbart) runt benet utan att fladdra, så ser jag hans anklar mot snön.
Det vart en sån väldig kontrast där va', då kan man urskilja det här med lågskor då och så korta långbyxor. Nu vet jag inte nu når ju inte byxorna långt ner när man böjer knäna i och för sig va", men det verkade fattas lite grand på byxornas längd.
FHL Håkan Ström: Fick du någon uppfattning om färgen på byxan?
Leif Ljungqvist: Mörka byxor.
FHL Håkan Ström: Mörka?
Leif Ljungqvist: Mm.
FHL Håkan Ström: Och sedan då smala nertill?
Leif Ljungqvist: Jaa.
FHL Håkan Ström: Och sedan såg du då ankeln?
Leif Ljungqvist: Mm.
FHL Håkan Ström: Och sedan någon form utav skor då?
Leif Ljungqvist: Mm.
FHL Håkan Ström: Lågskor?
Leif Ljungqvist: Men det kan jag inte avgöra vad det är för typ utav skor.
FHL Håkan Ström: Nehej.
Leif Ljungqvist: Men i och med att man ser dom här. Det kallas för ankeln?
FHL Håkan Ström: Mm.
Leif Ljungqvist: Vad jag vet - ledkulor.
FHL Håkan Ström: Jag förstår att du har
...............
Telefonsignal
...............
FHL Håkan Ström: - tänkt mycket på den här personens utseende. Är det någon annan detalj som du har kommit fram till att han bör haft på sig eller att han utseendemässigt bar?
Leif Ljungqvist: Neej.
FHL Håkan Ström: Någonting speciellt, eftersom du har sett honom bakifrån och sedan då när han flydde -,
Leif Ljungqvist: Mm.
FHL Håkan Ström: - in mot gränden? Såg du om han bar på någonting?
Leif Ljungqvist: Neej, det såg jag inte.
FHL Håkan Ström: Såg du något vapen?
Leif Ljungqvist: Nej, jag har inte sett något vapen.
Det ligger också i det här fältet där man ser dåligt, därför att ljuset slår ner lagom på fasaderna till en viss gräns.
Sen blir det alltså väsentligt mycket mörkare i midjehöjd om man säger så.
Sen har man fått de här ljusa kontrasterna mot snön. Det har blivit så alltså.
Så har jag upplevt det, som att det är väldigt diffust just det här i midjehöjd på personen som fanns på trottoaren.
FHL Håkan Ström: Fick du någon uppfattning om färgen på byxan?
Leif Ljungqvist: Mörka byxor.
FHL Håkan Ström: Mörka?
Leif Ljungqvist: Mm.
FHL Håkan Ström: Och sedan då smala nertill?
Leif Ljungqvist: Jaa.
FHL Håkan Ström: Och sedan såg du då ankeln?
Leif Ljungqvist: Mm.
FHL Håkan Ström: Och sedan någon form utav skor då?
Leif Ljungqvist: Mm.
FHL Håkan Ström: Lågskor?
Leif Ljungqvist: Men det kan jag inte avgöra vad det är för typ utav skor.
FHL Håkan Ström: Nehej.
Leif Ljungqvist: Men i och med att man ser dom här. Det kallas för ankeln?
FHL Håkan Ström: Mm.
Leif Ljungqvist: Vad jag vet - ledkulor.
FHL Håkan Ström: Jag förstår att du har
...............
Telefonsignal
...............
FHL Håkan Ström: - tänkt mycket på den här personens utseende. Är det någon annan detalj som du har kommit fram till att han bör haft på sig eller att han utseendemässigt bar?
Leif Ljungqvist: Neej.
FHL Håkan Ström: Någonting speciellt, eftersom du har sett honom bakifrån och sedan då när han flydde -,
Leif Ljungqvist: Mm.
FHL Håkan Ström: - in mot gränden? Såg du om han bar på någonting?
Leif Ljungqvist: Neej, det såg jag inte.
FHL Håkan Ström: Såg du något vapen?
Leif Ljungqvist: Nej, jag har inte sett något vapen.
Det ligger också i det här fältet där man ser dåligt, därför att ljuset slår ner lagom på fasaderna till en viss gräns.
Sen blir det alltså väsentligt mycket mörkare i midjehöjd om man säger så.
Sen har man fått de här ljusa kontrasterna mot snön. Det har blivit så alltså.
Så har jag upplevt det, som att det är väldigt diffust just det här i midjehöjd på personen som fanns på trottoaren.
Leif Ljungqvist: Men att ljuset slår ner då, så blir det mera reflexer utav ansiktet det kan (ohörbart) mörkt klädda och mörk bakgrund då är det väldigt svårt. Det är bara siluetterna.
FHL Håkan Ström: Mm.
Leif Ljungqvist: Och sånt där tänker man heller inte på i det läget.
FHL Håkan Ström: När du hörde dom här skotten, lade du märke till någon form utav mynningsflamma eller något liknande då?
Leif Ljungqvist: Inte vad jag kan minnas.
Du - jag hade ju uppmärksamhet på trafiken samtidigt va'. Så att det här jag har sett, det är ju alltså stillbildsupplevelser.
Jag har alltså hållit på och ändrat min färdriktning på fordonet. Samtidigt slår jag 90 000. Och höll på och krocka med kommande trafik. Och samtidigt ha uppmärksamheten på det här.
Och de blir ett förfärligt farande och så blir det vissa stillbilder som fastnar på näthinnan.
Men om man tänkt efter det här och har genomlevt det här ett tag nu så har jag kommit fram till det här. Och nu börjar det bli diffust.
Först i början var man mest upprörd. Sen så har den där bilden utav gärningsmannen som man har haft bak i huvet har vart ganska klar ett tag, men den börjar försvinna nu. Det gör den faktiskt.
FHL Håkan Ström: Vi gör ett avbrott i förhöret klockan 13:41
.
- - - - -
Avbrott
- - - - -
Leif Ljungqvist var kvar på brottsplatsen till dess att ambulansen hade lämnat platsen.
Tillsammans med Jan Andersson åkte Leif Ljungqvist därefter Sveavägen norrut.
Tegnérgatan till Drottninggatan och Drottninggatan söderut till Wallingatan. På denna plats hämtar Leif Ljungqvist upp barnen.
Eftersom det är mycket bilar på platsen backar han ut från Wallingatan till Drottninggatan. Kör därefter Drottninggatan till Tunnelgatan. Tunnelgatan till Sveavägen fortsätter därefter Sveavägen norrut och åker då till sin bostad.
Leif Ljungqvist uppger att han är något osäker om färdvägen från Wallingatan.
Eventuellt kan han ha fortsatt Drottninggatan till Tunnelgatan, därefter Sveavägen söderut, rundat Sergels Torg och därefter fortsatt Sveavägen norrut till bostaden.
Leif Ljungqvist uppger att han ej kan ange tidpunkten för det att han hämtade upp barnen på Wallingatan och därefter påbörjade återresan till bostaden.
Leif Ljungqvist: Men att ljuset slår ner då, så blir det mera reflexer utav ansiktet det kan (ohörbart) mörkt klädda och mörk bakgrund då är det väldigt svårt. Det är bara siluetterna.
FHL Håkan Ström: Mm.
Leif Ljungqvist: Och sånt där tänker man heller inte på i det läget.
FHL Håkan Ström: När du hörde dom här skotten, lade du märke till någon form utav mynningsflamma eller något liknande då?
Leif Ljungqvist: Inte vad jag kan minnas.
Du - jag hade ju uppmärksamhet på trafiken samtidigt va'. Så att det här jag har sett, det är ju alltså stillbildsupplevelser.
Jag har alltså hållit på och ändrat min färdriktning på fordonet. Samtidigt slår jag 90 000. Och höll på och krocka med kommande trafik. Och samtidigt ha uppmärksamheten på det här.
Och de blir ett förfärligt farande och så blir det vissa stillbilder som fastnar på näthinnan.
Men om man tänkt efter det här och har genomlevt det här ett tag nu så har jag kommit fram till det här. Och nu börjar det bli diffust.
Först i början var man mest upprörd. Sen så har den där bilden utav gärningsmannen som man har haft bak i huvet har vart ganska klar ett tag, men den börjar försvinna nu. Det gör den faktiskt.
FHL Håkan Ström: Vi gör ett avbrott i förhöret klockan 13:41
.
- - - - -
Avbrott
- - - - -
Leif Ljungqvist var kvar på brottsplatsen till dess att ambulansen hade lämnat platsen.
Tillsammans med Jan Andersson åkte Leif Ljungqvist därefter Sveavägen norrut.
Tegnérgatan till Drottninggatan och Drottninggatan söderut till Wallingatan. På denna plats hämtar Leif Ljungqvist upp barnen.
Eftersom det är mycket bilar på platsen backar han ut från Wallingatan till Drottninggatan. Kör därefter Drottninggatan till Tunnelgatan. Tunnelgatan till Sveavägen fortsätter därefter Sveavägen norrut och åker då till sin bostad.
Leif Ljungqvist uppger att han är något osäker om färdvägen från Wallingatan.
Eventuellt kan han ha fortsatt Drottninggatan till Tunnelgatan, därefter Sveavägen söderut, rundat Sergels Torg och därefter fortsatt Sveavägen norrut till bostaden.
Leif Ljungqvist uppger att han ej kan ange tidpunkten för det att han hämtade upp barnen på Wallingatan och därefter påbörjade återresan till bostaden.
FHL Håkan Ström: Ja, Leif Ljungqvist du har suttit med under det här förhöret, är det någonting du vill tillägga till det?
Leif Ljungqvist: Njaa, jag vet inte. Det finns så mycket tankebanor omkring det här så jag tycker det räcker som har varit.
FHL Håkan Ström: Kan du godkänna det här förhöret eller vill du lyssna igenom bandet?
Leif Ljungqvist: Ja, då vill jag lyssna på bandet först.
FHL Håkan Ström: Det vill du göra?
Leif Ljungqvist: Ja.
FHL Håkan Ström: Då gör vi ett avbrott klockan 13:48
.
-- -- -- --
Kort avbrott
FHL Håkan Ström: Förhöret återupptages klockan 14:22
efter det -.
Kassetten vändes
-- -- -- --
FHL Håkan Ström: - Att Ljungqvist har fått lyssna igenom bandet. Ja, Leif kan du nu godkänna förhöret?
Leif Ljungqvist: Ja, jag tycker nog det kan godkännas det där, ja.
FHL Håkan Ström: Är det någonting du under tiden du har lyssnat på bandet kommit på att du inte har sagt?
Leif Ljungqvist: Inga detaljer utav avgörande betydelse som jag (ohörbart).
FHL Håkan Ström: En sista fråga - under den tid du åkte omkring i det här området före mordet lade du då märke till någon eller några män som hade walkie-talkie?
Leif Ljungqvist: Nej, inte alls (ohörbart).
FHL Håkan Ström: Då avslutar vi förhöret klockan 14:23
.
Stockholm som ovan
(Namnteckning)
Håkan Ström
Krinsp
1986-04-29
4041/LS
FHL Håkan Ström: Ja, Leif Ljungqvist du har suttit med under det här förhöret, är det någonting du vill tillägga till det?
Leif Ljungqvist: Njaa, jag vet inte. Det finns så mycket tankebanor omkring det här så jag tycker det räcker som har varit.
FHL Håkan Ström: Kan du godkänna det här förhöret eller vill du lyssna igenom bandet?
Leif Ljungqvist: Ja, då vill jag lyssna på bandet först.
FHL Håkan Ström: Det vill du göra?
Leif Ljungqvist: Ja.
FHL Håkan Ström: Då gör vi ett avbrott klockan 13:48
.
-- -- -- --
Kort avbrott
FHL Håkan Ström: Förhöret återupptages klockan 14:22
efter det -.
Kassetten vändes
-- -- -- --
FHL Håkan Ström: - Att Ljungqvist har fått lyssna igenom bandet. Ja, Leif kan du nu godkänna förhöret?
Leif Ljungqvist: Ja, jag tycker nog det kan godkännas det där, ja.
FHL Håkan Ström: Är det någonting du under tiden du har lyssnat på bandet kommit på att du inte har sagt?
Leif Ljungqvist: Inga detaljer utav avgörande betydelse som jag (ohörbart).
FHL Håkan Ström: En sista fråga - under den tid du åkte omkring i det här området före mordet lade du då märke till någon eller några män som hade walkie-talkie?
Leif Ljungqvist: Nej, inte alls (ohörbart).
FHL Håkan Ström: Då avslutar vi förhöret klockan 14:23
.
Stockholm som ovan
(Namnteckning)
Håkan Ström
Krinsp
1986-04-29
4041/LS
Leif Ljungqvist: Jan Andersson som sitter bredvid mig. Det var hemskt, skjuta såna kraftiga smällar vid den här årstiden.
Vi kommer fram mot ljussignalen Tunnelgatan & Sveavägen och när den slår om till grönt, då har vi, alltså våra blickar fixerade åt vänstersidan där ett förlopp sker (ohörbart) och så smäller ett skott till.
Det smäller alltså ett skott till i samband med att det slår om till grönt ljus i korsningen.
Och då befinner jag mig alltså i mittfilen på Sveavägen och svänger då runt efter taxin som gör en taxisväng samtidigt som jag.
Och då ser jag alltså den här mannen då som står och tittade på dom andra.
En liggande person och Lisbeth då som i det här fallet var okänd.
Och han står och tittar en stund och iskallt sen tar han det lugnt och lunkar iväg in i gränden. Det är vad jag ser utav själva -
FHL Håkan Ström: Kommer du ihåg vad det var för taxi du hade framför dig?
Vilket märke det var? Vilken färg det var på den?
Leif Ljungqvist: Det var en ljusare bil, men jag har för mig att det var nån japansk eller nånting i den stilen.
Jag pratade med honom själv personligen på platsen. Anders -, vad hette han? Delsborn (Ohörbart) eller nåt sånt där.
Och när vi svänger runt där, så samtidigt som jag svänger, så larmar jag alltså 90 000 och ropar då i min biltelefon att det är mord på Sveavägen.
Då kopplar vi polisen säger damen i växeln och då går det fram ungefär en fem, sex signaler till polisen, där inget svar uppnås.
Men då beslutar jag mig för och bryta samtalet, eftersom då taxin hade fått kontakt via Järfälla taxicentral tydligen.
Det kanske hade varit bättre att jag hade kommit fram för då hade vi fått direktkontakt på brottsplatsen med larmcentralen, men det är för sent och spekulera om det nu.
FHL Håkan Ström: Mm, när du hörde den här första smällen fick du någon uppfattning då varifrån den smällen kom?
Kunde du lokalisera och härleda det ljudet?
Leif Ljungqvist: Nej, det kan man inte när man sitter i en bil. Det smäller ju och ekar överallt, men det var en våldsam knall.
Och så i och med att ett parti då på trottoaren blir tömt utav folk. Och man ser att det saneras alltså från vanliga fredagsfolket som är och flanerar, där blir alltså dessa tre personer kvar.
Och då får man alltså en mera säker bild på vad som sker.
Leif Ljungqvist: Jan Andersson som sitter bredvid mig. Det var hemskt, skjuta såna kraftiga smällar vid den här årstiden.
Vi kommer fram mot ljussignalen Tunnelgatan & Sveavägen och när den slår om till grönt, då har vi, alltså våra blickar fixerade åt vänstersidan där ett förlopp sker (ohörbart) och så smäller ett skott till.
Det smäller alltså ett skott till i samband med att det slår om till grönt ljus i korsningen.
Och då befinner jag mig alltså i mittfilen på Sveavägen och svänger då runt efter taxin som gör en taxisväng samtidigt som jag.
Och då ser jag alltså den här mannen då som står och tittade på dom andra.
En liggande person och Lisbeth då som i det här fallet var okänd.
Och han står och tittar en stund och iskallt sen tar han det lugnt och lunkar iväg in i gränden. Det är vad jag ser utav själva -
FHL Håkan Ström: Kommer du ihåg vad det var för taxi du hade framför dig?
Vilket märke det var? Vilken färg det var på den?
Leif Ljungqvist: Det var en ljusare bil, men jag har för mig att det var nån japansk eller nånting i den stilen.
Jag pratade med honom själv personligen på platsen. Anders -, vad hette han? Delsborn (Ohörbart) eller nåt sånt där.
Och när vi svänger runt där, så samtidigt som jag svänger, så larmar jag alltså 90 000 och ropar då i min biltelefon att det är mord på Sveavägen.
Då kopplar vi polisen säger damen i växeln och då går det fram ungefär en fem, sex signaler till polisen, där inget svar uppnås.
Men då beslutar jag mig för och bryta samtalet, eftersom då taxin hade fått kontakt via Järfälla taxicentral tydligen.
Det kanske hade varit bättre att jag hade kommit fram för då hade vi fått direktkontakt på brottsplatsen med larmcentralen, men det är för sent och spekulera om det nu.
FHL Håkan Ström: Mm, när du hörde den här första smällen fick du någon uppfattning då varifrån den smällen kom?
Kunde du lokalisera och härleda det ljudet?
Leif Ljungqvist: Nej, det kan man inte när man sitter i en bil. Det smäller ju och ekar överallt, men det var en våldsam knall.
Och så i och med att ett parti då på trottoaren blir tömt utav folk. Och man ser att det saneras alltså från vanliga fredagsfolket som är och flanerar, där blir alltså dessa tre personer kvar.
Och då får man alltså en mera säker bild på vad som sker.
FHL Håkan Ström: När det andra skottet faller är det då du uppmärksammar mer konkret varifrån de här skotten kommer?
Leif Ljungqvist: Jaa, det kan man säga.
FHL Håkan Ström: Och när du så att säga lokaliserat platsen för den här skottlossningen, hur många personer är det som står upp då?
Leif Ljungqvist: Jaa, jag höll på och säga en och en halv eller två och en halv höll jag på och säga, men jag kan inte med bestämdhet säga ifall alla tre står upp just vid det skottet. Det kan inte jag bestämma tyvärr.
Men Lisbeth Palme står upp och mördaren står upp - gärningsmannen i det här fallet. Och tycker jag mig uppleva en viss ögonkontakt med varann innan då Lisbeth kryper ner över kroppen som finns på gatan.
FHL Håkan Ström: Sen sa du här att gärningsmannen stod kvar en stund -,
Leif Ljungqvist: Mm.
FHL Håkan Ström: Och tittade mot dom här personerna, har du någon uppfattning om hur lång stund det var?
Leif Ljungqvist: Han stod nog och tittade på offret och kvinnan ifråga 3-4 sekunder innan han avvek alltså från platsen.
FHL Håkan Ström: Såg du den här mannens ansikte då?
Leif Ljungqvist: Jaa, jag kan skönja hans ansikte, en svag bild i bakhuvudet.
Men att för den skull kunna säga att jag kan identifiera honom, det vill jag inte säga.
Men det skulle vara det där inre klicket som kan komma om man ser nånting speciellt.
Jag har alltså sett honom då på cirka 15 meters avstånd i den belysningen som då var sämre upplyst än vad den i dagens läge är.
Om det kan bero på snöreflexer och annat, det vet jag inte, men -, ja, det är fel.
FHL Håkan Ström: Okej, sedan han då under 3-4 sekunder då har tittat då mot Lisbet och Olof Palme, kan du då berätta hur han förflyttade sig därifrån, om han sprang fort eller om han sprang långsamt eller om han gick eller - ?
Leif Ljungqvist: Nej, han lunkade iväg med breda steg och klumpigt beteende och det var då man alltså fick ta fram den här bilden om -, som jag har upplyst om i tidigare förhör att han hade alltså korta långbyxor och lågskor, därför att jag såg anklarna på fötterna.
Och sen har jag det här ljuset som har slagit ned på fasaden på hans blåa täckjacka. Det sitter alltså kvar i mitt huvud.
FHL Håkan Ström: När det andra skottet faller är det då du uppmärksammar mer konkret varifrån de här skotten kommer?
Leif Ljungqvist: Jaa, det kan man säga.
FHL Håkan Ström: Och när du så att säga lokaliserat platsen för den här skottlossningen, hur många personer är det som står upp då?
Leif Ljungqvist: Jaa, jag höll på och säga en och en halv eller två och en halv höll jag på och säga, men jag kan inte med bestämdhet säga ifall alla tre står upp just vid det skottet. Det kan inte jag bestämma tyvärr.
Men Lisbeth Palme står upp och mördaren står upp - gärningsmannen i det här fallet. Och tycker jag mig uppleva en viss ögonkontakt med varann innan då Lisbeth kryper ner över kroppen som finns på gatan.
FHL Håkan Ström: Sen sa du här att gärningsmannen stod kvar en stund -,
Leif Ljungqvist: Mm.
FHL Håkan Ström: Och tittade mot dom här personerna, har du någon uppfattning om hur lång stund det var?
Leif Ljungqvist: Han stod nog och tittade på offret och kvinnan ifråga 3-4 sekunder innan han avvek alltså från platsen.
FHL Håkan Ström: Såg du den här mannens ansikte då?
Leif Ljungqvist: Jaa, jag kan skönja hans ansikte, en svag bild i bakhuvudet.
Men att för den skull kunna säga att jag kan identifiera honom, det vill jag inte säga.
Men det skulle vara det där inre klicket som kan komma om man ser nånting speciellt.
Jag har alltså sett honom då på cirka 15 meters avstånd i den belysningen som då var sämre upplyst än vad den i dagens läge är.
Om det kan bero på snöreflexer och annat, det vet jag inte, men -, ja, det är fel.
FHL Håkan Ström: Okej, sedan han då under 3-4 sekunder då har tittat då mot Lisbet och Olof Palme, kan du då berätta hur han förflyttade sig därifrån, om han sprang fort eller om han sprang långsamt eller om han gick eller - ?
Leif Ljungqvist: Nej, han lunkade iväg med breda steg och klumpigt beteende och det var då man alltså fick ta fram den här bilden om -, som jag har upplyst om i tidigare förhör att han hade alltså korta långbyxor och lågskor, därför att jag såg anklarna på fötterna.
Och sen har jag det här ljuset som har slagit ned på fasaden på hans blåa täckjacka. Det sitter alltså kvar i mitt huvud.
FHL Håkan Ström: Vi ska senare gå in på en närmare beskrivning av hans utseende och klädsel.
Sedan försvinner då alltså den här mannen in då Tunnelgatan österut?
Leif Ljungqvist: Jaa.
FHL Håkan Ström: Hur länge kan du se honom innan han försvinner in i kvarteret?
Leif Ljungqvist: 10-15 meter däromkring. Jag kan alltså inte -, ner till baracken kan jag alltså säga att han har sprungit. Längre kan inte jag härleda vart han har tagit vägen.
FHL Håkan Ström: Nehej.
Leif Ljungqvist: För sen svängde. ju jag runt där va' och då tappade jag ögonkontakten med honom.
FHL Håkan Ström: Mm.
Leif Ljungqvist: Och i och med att det var det här att man trodde det här var en gangsteruppgörelse, då ville man inte blanda sig i.
Man kan alltså ta upp ett förföljande, man kan alltså ta bilen och köra rakt in i gränden och alla möjliga såna där tankar som man får brottas med.
Men det är så långt som jag har sett va. Det är det som gäller.
FHL Håkan Ström: I samband med att dom här skotten faller, lägger du märke då till några andra personer än dom här tre?
Leif Ljungqvist: Jaa, det har jag gjort.
Dels en person som var förmodligen illa -, svårt chockad som - Ja, han fullkomligt slungade sig in i en port i Skandiahuset.
Och jag har uppgett vid tidigare förhör att jag har sett -, när folkmassan kom i rörelse norr och söderut på Sveavägen, när dessa tre personer blev kvar, så är det en figur som har förflyttat sig snabbare än alla andra upp mot Kungsgatan.
Jag kan inte avgöra ifall det är en man eller en kvinna, men jag kan avgöra att den människan hade något ljusare kläder på sig, eftersom den avvek ifrån den andra mörka massan va.
FHL Håkan Ström: Var det ett hastigt avvikande eller - ?
Leif Ljungqvist: Ett hastigt avvikande, ja. Det var så pass mera hastigt avvikande i den personens beteende så att det avbröt så markant med folkmassan i övrigt.
FHL Håkan Ström: Du pratar här om en folkmassa, hur många personer uppskattar du att den här folkmassan skulle ha bestått av som sedan då det utkristalliserades då tre personer ur?
Leif Ljungqvist: Nej, det var ju vanlig fredagkväll efter bion. De är massor och
FHL Håkan Ström: Vi ska senare gå in på en närmare beskrivning av hans utseende och klädsel.
Sedan försvinner då alltså den här mannen in då Tunnelgatan österut?
Leif Ljungqvist: Jaa.
FHL Håkan Ström: Hur länge kan du se honom innan han försvinner in i kvarteret?
Leif Ljungqvist: 10-15 meter däromkring. Jag kan alltså inte -, ner till baracken kan jag alltså säga att han har sprungit. Längre kan inte jag härleda vart han har tagit vägen.
FHL Håkan Ström: Nehej.
Leif Ljungqvist: För sen svängde. ju jag runt där va' och då tappade jag ögonkontakten med honom.
FHL Håkan Ström: Mm.
Leif Ljungqvist: Och i och med att det var det här att man trodde det här var en gangsteruppgörelse, då ville man inte blanda sig i.
Man kan alltså ta upp ett förföljande, man kan alltså ta bilen och köra rakt in i gränden och alla möjliga såna där tankar som man får brottas med.
Men det är så långt som jag har sett va. Det är det som gäller.
FHL Håkan Ström: I samband med att dom här skotten faller, lägger du märke då till några andra personer än dom här tre?
Leif Ljungqvist: Jaa, det har jag gjort.
Dels en person som var förmodligen illa -, svårt chockad som - Ja, han fullkomligt slungade sig in i en port i Skandiahuset.
Och jag har uppgett vid tidigare förhör att jag har sett -, när folkmassan kom i rörelse norr och söderut på Sveavägen, när dessa tre personer blev kvar, så är det en figur som har förflyttat sig snabbare än alla andra upp mot Kungsgatan.
Jag kan inte avgöra ifall det är en man eller en kvinna, men jag kan avgöra att den människan hade något ljusare kläder på sig, eftersom den avvek ifrån den andra mörka massan va.
FHL Håkan Ström: Var det ett hastigt avvikande eller - ?
Leif Ljungqvist: Ett hastigt avvikande, ja. Det var så pass mera hastigt avvikande i den personens beteende så att det avbröt så markant med folkmassan i övrigt.
FHL Håkan Ström: Du pratar här om en folkmassa, hur många personer uppskattar du att den här folkmassan skulle ha bestått av som sedan då det utkristalliserades då tre personer ur?
Leif Ljungqvist: Nej, det var ju vanlig fredagkväll efter bion. De är massor och
Leif Ljungqvist: massor. De är klart att man kan märka ord i det där sammanhanget, men - Ja, men hur många personer det har jag ingen aning om.
FHL Håkan Ström: Det har du inte?
Leif Ljungqvist: Nej, det har jag inte. Jag har ju alltså sett hur folk har förflyttats.
FHL Håkan Ström: Mm.
Leif Ljungqvist: Men jag har ju inte i det läget någon möjlighet och räkna några personer.
FHL Håkan Ström: Nehej.
Leif Ljungqvist: Neej.
FHL Håkan Ström: Men om du uppskattar ungefär, kan det ha varit fler om vi säger då fler än fem personer eller - ?
Leif Ljungqvist: Ja, det måste det ha varit på den sträckan upp till Sveavägen.
FHL Håkan Ström: Jaa.
Leif Ljungqvist: På den sträckan upp till Kungsgatan som han sprang alltså.
FHL Håkan Ström: Mm. Den här ljusa personen som då hastigt förflyttade sig då Sveavägen söderut och mot Kungsgatan -,
Leif Ljungqvist: Mm.
FHL Håkan Ström: - Fick du uppfattningen om han var alldeles vid platsen för skotten eller om han var längre söderut på Sveavägen?
Leif Ljungqvist: Ja, i det skedet som jag upptäckte att han förflyttade sig snabbare så var han säkert 10 meter ifrån platsen i alla fall.
Man såg att han verkligen fortsatte, när dom andra förflyttade sig då kanske ett visst avstånd för att ta skydd från vad som skedde det var där man såg, när andra stannade upp då fortsatte den här varelsen väsentligt mycket snabbare än vad dom andra, då hade lugnat ner sig.
FHL Håkan Ström: Mm.
Leif Ljungqvist: Okej, det kan ju vara vilken människa som helst som flyr i panik och är skotträdd va', men jag har sett det.
FHL Håkan Ström: Det var alltså en person du reagerade för?
Leif Ljungqvist: Ja.
FHL Håkan Ström: Och sedan så reagerade du även för en annan person som tydligen chockades och hoppade in i en port då vid Skandiahuset?
Leif Ljungqvist: Jaa.
FHL Håkan Ström: Var det några andra personer som du lade märke till då i samband med att dom här skotten föll exakt på platsen?
Leif Ljungqvist: Neej, sen var det ju dom som strömmade till.
Leif Ljungqvist: massor. De är klart att man kan märka ord i det där sammanhanget, men - Ja, men hur många personer det har jag ingen aning om.
FHL Håkan Ström: Det har du inte?
Leif Ljungqvist: Nej, det har jag inte. Jag har ju alltså sett hur folk har förflyttats.
FHL Håkan Ström: Mm.
Leif Ljungqvist: Men jag har ju inte i det läget någon möjlighet och räkna några personer.
FHL Håkan Ström: Nehej.
Leif Ljungqvist: Neej.
FHL Håkan Ström: Men om du uppskattar ungefär, kan det ha varit fler om vi säger då fler än fem personer eller - ?
Leif Ljungqvist: Ja, det måste det ha varit på den sträckan upp till Sveavägen.
FHL Håkan Ström: Jaa.
Leif Ljungqvist: På den sträckan upp till Kungsgatan som han sprang alltså.
FHL Håkan Ström: Mm. Den här ljusa personen som då hastigt förflyttade sig då Sveavägen söderut och mot Kungsgatan -,
Leif Ljungqvist: Mm.
FHL Håkan Ström: - Fick du uppfattningen om han var alldeles vid platsen för skotten eller om han var längre söderut på Sveavägen?
Leif Ljungqvist: Ja, i det skedet som jag upptäckte att han förflyttade sig snabbare så var han säkert 10 meter ifrån platsen i alla fall.
Man såg att han verkligen fortsatte, när dom andra förflyttade sig då kanske ett visst avstånd för att ta skydd från vad som skedde det var där man såg, när andra stannade upp då fortsatte den här varelsen väsentligt mycket snabbare än vad dom andra, då hade lugnat ner sig.
FHL Håkan Ström: Mm.
Leif Ljungqvist: Okej, det kan ju vara vilken människa som helst som flyr i panik och är skotträdd va', men jag har sett det.
FHL Håkan Ström: Det var alltså en person du reagerade för?
Leif Ljungqvist: Ja.
FHL Håkan Ström: Och sedan så reagerade du även för en annan person som tydligen chockades och hoppade in i en port då vid Skandiahuset?
Leif Ljungqvist: Jaa.
FHL Håkan Ström: Var det några andra personer som du lade märke till då i samband med att dom här skotten föll exakt på platsen?
Leif Ljungqvist: Neej, sen var det ju dom som strömmade till.
FHL Håkan Ström: Jaa, men just när skotten föll var det inga andra personer du lade märke till då vid den här platsen?
Leif Ljungqvist: Nej, det var det inte.
FHL Håkan Ström: Den här personen (Anders Björkman) då som skyndade in i den här porten vid Skandiahuset, kan du beskriva honom?
Leif Ljungqvist: Ja, honom har ni kontakt med.
FHL Håkan Ström: Mm.
Leif Ljungqvist: Men jag kan beskriva honom eller jag har för mig att han -.
Jag vet inte -, vi la märke till honom både Janne Andersson och jag, men jag kan tyvärr inte beskriva hans klädsel på rätt sätt, det kan jag inte göra.
Njaa, han var nog i alla fall (ohörbart)- hm ja, han var i alla fall så borta utav chocken eller om han var onykter det vet jag inte, men nånting var det så att han var väldigt svår och föra en kommunikation med va -,
FHL Håkan Ström: Mm.
Leif Ljungqvist: - Eller konversation med -
FHL Håkan Ström: Mm.
Leif Ljungqvist: - Och innan vi avvek från platsen så uppgav vi då till en kvinnlig polis (Lena Löhr) där, att registrera honom för han måste ha varit oerhört nära själva skottet va.
FHL Håkan Ström: Mm.
Leif Ljungqvist: Men hans beteende var -, antingen var han chockad eller också var han helt -. Ja, vimsig då utav nånting annat, men han var inte riktigt kontaktbar, tydligen då. Han var väl vimsig i sitt beteende.
FHL Håkan Ström: Såg du om det var någon person som omedelbart började springa efter den här gärningsmannen som flydde in då Tunnelgatan österut?
Leif Ljungqvist: Nä, det såg jag inte.
FHL Håkan Ström: När ni hade parkerat bilen på Sveavägen, gick du omedelbart ur bilen eller satt du kvar och försökte fortfarande och väntade då på att få telefonkontakt då med polisens sambandscentral?
Leif Ljungqvist: Jag satt ju kvar där som sagt som jag sa tidigare en sex, sju signaler va" för att kunna få komma i kontakt med dom. Sen bröt jag alltså kontakten.
FHL Håkan Ström: Mm.
Leif Ljungqvist: Och då när jag kommer fram då till själva brottsplatsen då
FHL Håkan Ström: Jaa, men just när skotten föll var det inga andra personer du lade märke till då vid den här platsen?
Leif Ljungqvist: Nej, det var det inte.
FHL Håkan Ström: Den här personen (Anders Björkman) då som skyndade in i den här porten vid Skandiahuset, kan du beskriva honom?
Leif Ljungqvist: Ja, honom har ni kontakt med.
FHL Håkan Ström: Mm.
Leif Ljungqvist: Men jag kan beskriva honom eller jag har för mig att han -.
Jag vet inte -, vi la märke till honom både Janne Andersson och jag, men jag kan tyvärr inte beskriva hans klädsel på rätt sätt, det kan jag inte göra.
Njaa, han var nog i alla fall (ohörbart)- hm ja, han var i alla fall så borta utav chocken eller om han var onykter det vet jag inte, men nånting var det så att han var väldigt svår och föra en kommunikation med va -,
FHL Håkan Ström: Mm.
Leif Ljungqvist: - Eller konversation med -
FHL Håkan Ström: Mm.
Leif Ljungqvist: - Och innan vi avvek från platsen så uppgav vi då till en kvinnlig polis (Lena Löhr) där, att registrera honom för han måste ha varit oerhört nära själva skottet va.
FHL Håkan Ström: Mm.
Leif Ljungqvist: Men hans beteende var -, antingen var han chockad eller också var han helt -. Ja, vimsig då utav nånting annat, men han var inte riktigt kontaktbar, tydligen då. Han var väl vimsig i sitt beteende.
FHL Håkan Ström: Såg du om det var någon person som omedelbart började springa efter den här gärningsmannen som flydde in då Tunnelgatan österut?
Leif Ljungqvist: Nä, det såg jag inte.
FHL Håkan Ström: När ni hade parkerat bilen på Sveavägen, gick du omedelbart ur bilen eller satt du kvar och försökte fortfarande och väntade då på att få telefonkontakt då med polisens sambandscentral?
Leif Ljungqvist: Jag satt ju kvar där som sagt som jag sa tidigare en sex, sju signaler va" för att kunna få komma i kontakt med dom. Sen bröt jag alltså kontakten.
FHL Håkan Ström: Mm.
Leif Ljungqvist: Och då när jag kommer fram då till själva brottsplatsen då
Leif Ljungqvist: finner jag alltså dom här flickorna igång med hjärtmassage och så nån som är sysselsatt vid huvudet och så vidare.
Dom hade alltså samlats omkring där (ohörbart) skulle uppleva då Lisbeth Palmes väldiga förtvivlan.
FHL Håkan Ström: Mm.
Leif Ljungqvist: Som vi då inte kände till vilka det var.
FHL Håkan Ström: Strömmade det till mycket folk sen till offret och platsen?
Leif Ljungqvist: Nää, jag tyckte inte det vart så mycket folk i alla fall. För att polisen var ju där på ett par tre minuter, däromkring va.
Vi var väl då en fem, sex personer kanske där runt själva offret skulle jag tippa.
FHL Håkan Ström: Tittade du i något läge in då i Tunnelgatans förlängning och såg om det var någon annan person som sprang uppför trapporna där?
Leif Ljungqvist: Jag vet att jag har tittat in i Tunnelgatan vid ett tillfälle och det är det enda som sitter kvar, men då har alltså polisen kommit till platsen. Och jag ser alltså en polisman i full fart uppför trapporna.
FHL Håkan Ström: Du har inte sett någon annan person som har sprungit uppför trapporna?
Leif Ljungqvist: Neej, det vart ju så mycket omkring då, så att man lämnade den (ohörbart)-.
FHL Håkan Ström: Lade du märke till någon man iklädd en mörkblå rock, keps och glasögon som tydligen var omedelbart i närheten av den här platsen när skotten föll och som sen stannade kvar tills polismännen kom till platsen, en man i 40-50-årsåldern?
Leif Ljungqvist: Ja, det där är man ju influerad av vad man har hört och sett i massmedia.
FHL Håkan Ström: Mm.
Leif Ljungqvist: Där har man ju egna teorier. Jag vet inte att jag har sett honom på platsen, men i och med att man har teorier om vad som har hänt med hans beteende va, om det är rätt att uppge det i det här sammanhanget det vet jag inte.
FHL Håkan Ström: Men det är inget spontant att du minns den mannen?
Leif Ljungqvist: Nää, man fäste inte så mycket uppmärksamhet just på personerna som var på platsen. Det gjorde jag faktiskt inte. Man vart ganska upprörd själv måste jag säga. Ja, det är klart man vart så här
Leif Ljungqvist: finner jag alltså dom här flickorna igång med hjärtmassage och så nån som är sysselsatt vid huvudet och så vidare.
Dom hade alltså samlats omkring där (ohörbart) skulle uppleva då Lisbeth Palmes väldiga förtvivlan.
FHL Håkan Ström: Mm.
Leif Ljungqvist: Som vi då inte kände till vilka det var.
FHL Håkan Ström: Strömmade det till mycket folk sen till offret och platsen?
Leif Ljungqvist: Nää, jag tyckte inte det vart så mycket folk i alla fall. För att polisen var ju där på ett par tre minuter, däromkring va.
Vi var väl då en fem, sex personer kanske där runt själva offret skulle jag tippa.
FHL Håkan Ström: Tittade du i något läge in då i Tunnelgatans förlängning och såg om det var någon annan person som sprang uppför trapporna där?
Leif Ljungqvist: Jag vet att jag har tittat in i Tunnelgatan vid ett tillfälle och det är det enda som sitter kvar, men då har alltså polisen kommit till platsen. Och jag ser alltså en polisman i full fart uppför trapporna.
FHL Håkan Ström: Du har inte sett någon annan person som har sprungit uppför trapporna?
Leif Ljungqvist: Neej, det vart ju så mycket omkring då, så att man lämnade den (ohörbart)-.
FHL Håkan Ström: Lade du märke till någon man iklädd en mörkblå rock, keps och glasögon som tydligen var omedelbart i närheten av den här platsen när skotten föll och som sen stannade kvar tills polismännen kom till platsen, en man i 40-50-årsåldern?
Leif Ljungqvist: Ja, det där är man ju influerad av vad man har hört och sett i massmedia.
FHL Håkan Ström: Mm.
Leif Ljungqvist: Där har man ju egna teorier. Jag vet inte att jag har sett honom på platsen, men i och med att man har teorier om vad som har hänt med hans beteende va, om det är rätt att uppge det i det här sammanhanget det vet jag inte.
FHL Håkan Ström: Men det är inget spontant att du minns den mannen?
Leif Ljungqvist: Nää, man fäste inte så mycket uppmärksamhet just på personerna som var på platsen. Det gjorde jag faktiskt inte. Man vart ganska upprörd själv måste jag säga. Ja, det är klart man vart så här
Leif Ljungqvist: också, det måste hända nånting va.
FHL Håkan Ström: Mm.
Leif Ljungqvist: Men jag kan inte minnas att jag har sett honom. En man vet jag som hade glasögon, men han hade ingen keps eller nånting annat. Ja, jag vet inte om det kan vara han.
När jag satt i bilen och ringde, då kom det en man och frågade mig har ni biltelefon. Och han hade visserligen glasögon, men om han hade en keps det vet jag inte.
FHL Håkan Ström: Kommer du ihåg om han talade med någon viss dialekt den mannen?
Leif Ljungqvist: Nää, han talade mycket lugnt och lågt och lågmält och så där, så jag kan inte skönja nånting då. Han frågade bara när han passerade förbi, har ni biltelefon så ni kan larma, menade han på.
Det var väl ungefär den enda kontakten vi hade med varann.
FHL Håkan Ström: Ska vi då försöka oss på en så utförlig beskrivning som möjligt av den här mannen som då flydde iväg efter att ha avlossnat dom här skotten?
Leif Ljungqvist: Mm.
FHL Håkan Ström: Om du då försöker med att åldermässigt bestämma honom, vad har du för uppfattning om hans ålder?
Leif Ljungqvist: Jag kan inte se hur pass illa åtgången han är i skinnet, men alltså jag kan ju se på hans beteende och röra sig, så bör han alltså ligga kanske upp emot en 35-40-årsåldern. Det vet man ju själv hur man startar när man springer nu. Det är alltså väsentligt mycket -.
Ja, med bredare gångstil överhuvudtaget för att komma igång. När man var yngre då starta man ju med täta fina steg. Om det sen kan bero på halt underlag eller annat, det vet jag inte.
Men av beteendet och döma, tycker jag, att det verkar vara en 35-40-åring.
FHL Håkan Ström: Längden på honom?
Leif Ljungqvist: Jaa, den uppskattar jag ju till strax under min egen.
FHL Håkan Ström: Det vill säga?
Leif Ljungqvist: Den ligger nånstans 185-190.
Med tanke på att jag kunde själv jämföra min egen längd med Lisbet. Och då man ser hur han då hade för vinkel på huvudet ungefär för att titta ner på henne, vilket han gjorde. Han tittade alltså ner på henne och för att få den böjningen på nacken så bör man alltså vara väsentligt mycket längre än vad
Leif Ljungqvist: också, det måste hända nånting va.
FHL Håkan Ström: Mm.
Leif Ljungqvist: Men jag kan inte minnas att jag har sett honom. En man vet jag som hade glasögon, men han hade ingen keps eller nånting annat. Ja, jag vet inte om det kan vara han.
När jag satt i bilen och ringde, då kom det en man och frågade mig har ni biltelefon. Och han hade visserligen glasögon, men om han hade en keps det vet jag inte.
FHL Håkan Ström: Kommer du ihåg om han talade med någon viss dialekt den mannen?
Leif Ljungqvist: Nää, han talade mycket lugnt och lågt och lågmält och så där, så jag kan inte skönja nånting då. Han frågade bara när han passerade förbi, har ni biltelefon så ni kan larma, menade han på.
Det var väl ungefär den enda kontakten vi hade med varann.
FHL Håkan Ström: Ska vi då försöka oss på en så utförlig beskrivning som möjligt av den här mannen som då flydde iväg efter att ha avlossnat dom här skotten?
Leif Ljungqvist: Mm.
FHL Håkan Ström: Om du då försöker med att åldermässigt bestämma honom, vad har du för uppfattning om hans ålder?
Leif Ljungqvist: Jag kan inte se hur pass illa åtgången han är i skinnet, men alltså jag kan ju se på hans beteende och röra sig, så bör han alltså ligga kanske upp emot en 35-40-årsåldern. Det vet man ju själv hur man startar när man springer nu. Det är alltså väsentligt mycket -.
Ja, med bredare gångstil överhuvudtaget för att komma igång. När man var yngre då starta man ju med täta fina steg. Om det sen kan bero på halt underlag eller annat, det vet jag inte.
Men av beteendet och döma, tycker jag, att det verkar vara en 35-40-åring.
FHL Håkan Ström: Längden på honom?
Leif Ljungqvist: Jaa, den uppskattar jag ju till strax under min egen.
FHL Håkan Ström: Det vill säga?
Leif Ljungqvist: Den ligger nånstans 185-190.
Med tanke på att jag kunde själv jämföra min egen längd med Lisbet. Och då man ser hur han då hade för vinkel på huvudet ungefär för att titta ner på henne, vilket han gjorde. Han tittade alltså ner på henne och för att få den böjningen på nacken så bör man alltså vara väsentligt mycket längre än vad
Leif Ljungqvist: alltså en bild i huvet som är rätt så svår och leva med egentligen.
Det här ljuset alltså som föll in i gränden från Sveavägen ger ju också kanske en konstig bild utav en människa, men den bilden jag har i huve't är så väldigt diffus va'.
Men alltså att något avlångt ansikte, grovt markerad näsa, det är väl ungefär vad jag kan-. Jag är ju inte konstnär
FHL Håkan Ström: Neej.
Leif Ljungqvist: Så jag kan inte återge det. Väldigt dålig och måla med ord överhuvudtaget vad gäller utseendemässigt i alla fall.
FHL Håkan Ström: Har du något minne av någon form av skäggväxt eller -?
Leif Ljungqvist: Nehej, det hade han inte. Ja, han kan ju ha under hakan där skuggan faller.
FHL Håkan Ström: Men i övrigt ingenting som du så att säga lade märke till eller reagerade för?
Leif Ljungqvist: Neej.
FHL Håkan Ström: Klädseln - du pratar där om en blå jacka?
Leif Ljungqvist: Jaa.
FHL Håkan Ström: Kan du utveckla det närmare?
Leif Ljungqvist: Jag anser att han har haft en blå täckjacka, mörkare blå, och längden på den kan jag inte avgöra, därför att just i det bältet där var det så pass mörkt.
Men det här ljuset som då slog ner på axlarna det avslöjade alltså en blå färg på jackan.
Och jag kan alltså bara säga vad jag har sett vid fötterna, men mitt på har jag inga som helst begrepp, därför att det var för mörkt. Ljuset som föll uppifrån kan jag se och reflexerna från snön där jag kan se hans anklar och fötter det är (ohörbart).
FHL Håkan Ström: Kan du färgbestämma den här blå färgen? Den är ju i och för sig väldigt avhängig just belysningen, men vad fick du för uppfattning om vilken blå färg den här jackan hade? (Pratar i mun) - ?
Leif Ljungqvist: Ja, de är den här äldre modellen på blåa täckjackor. Det är inte alls den här modernare färgen, utan -. Jaa, nånting -.
Jag vet inte vad man ska jämföra med, men det är alltså den täckjacka typ 3-4 år gammal, 5 kanske. Då hade vi en annan färgskala på-.
Jaa, jag har haft en sån själv en gång i världen, men jag kan tyvärr inte hitta nånting härinne heller som påminner.
Leif Ljungqvist: alltså en bild i huvet som är rätt så svår och leva med egentligen.
Det här ljuset alltså som föll in i gränden från Sveavägen ger ju också kanske en konstig bild utav en människa, men den bilden jag har i huve't är så väldigt diffus va'.
Men alltså att något avlångt ansikte, grovt markerad näsa, det är väl ungefär vad jag kan-. Jag är ju inte konstnär
FHL Håkan Ström: Neej.
Leif Ljungqvist: Så jag kan inte återge det. Väldigt dålig och måla med ord överhuvudtaget vad gäller utseendemässigt i alla fall.
FHL Håkan Ström: Har du något minne av någon form av skäggväxt eller -?
Leif Ljungqvist: Nehej, det hade han inte. Ja, han kan ju ha under hakan där skuggan faller.
FHL Håkan Ström: Men i övrigt ingenting som du så att säga lade märke till eller reagerade för?
Leif Ljungqvist: Neej.
FHL Håkan Ström: Klädseln - du pratar där om en blå jacka?
Leif Ljungqvist: Jaa.
FHL Håkan Ström: Kan du utveckla det närmare?
Leif Ljungqvist: Jag anser att han har haft en blå täckjacka, mörkare blå, och längden på den kan jag inte avgöra, därför att just i det bältet där var det så pass mörkt.
Men det här ljuset som då slog ner på axlarna det avslöjade alltså en blå färg på jackan.
Och jag kan alltså bara säga vad jag har sett vid fötterna, men mitt på har jag inga som helst begrepp, därför att det var för mörkt. Ljuset som föll uppifrån kan jag se och reflexerna från snön där jag kan se hans anklar och fötter det är (ohörbart).
FHL Håkan Ström: Kan du färgbestämma den här blå färgen? Den är ju i och för sig väldigt avhängig just belysningen, men vad fick du för uppfattning om vilken blå färg den här jackan hade? (Pratar i mun) - ?
Leif Ljungqvist: Ja, de är den här äldre modellen på blåa täckjackor. Det är inte alls den här modernare färgen, utan -. Jaa, nånting -.
Jag vet inte vad man ska jämföra med, men det är alltså den täckjacka typ 3-4 år gammal, 5 kanske. Då hade vi en annan färgskala på-.
Jaa, jag har haft en sån själv en gång i världen, men jag kan tyvärr inte hitta nånting härinne heller som påminner.
