APS 468 2.2
1988-10-26 sammanträffade undertecknad med vid VD 1.
Kollega meddelades, att sammanträffandet var betingat av det telefonsamtal han haft med Överåklagaren Ola Nilsson i Malmö 1988-07-11, samt att det för utredningens skull var bra om han konkretiserade sina då lämnade uppgifter.
Då särskilt Carl Gustav Östling och Stellan Åkebrings yttrande under bilfärden till Amerikanska ambassaden, vad som menades med deras goda kontakter med polisledningen, samt hans insikter om gruppbildning och politisk åskådning.
UL uppgav, att han ringt till Överåklagare Ola Nilsson för att denne skulle få veta vilka "herrar han hade att göra med".
Han menade, att Carl Gustav Östling ingår i ett gäng av kamrater, som är synnerligen lojala mot varandra och säkert lika lojala mot överordnade, även om dessa skulle begära deras tjänster för åligganden som inte var lagliga.
Han hade velat tala om för Ola Nilsson, att deras lojalitet var så stark, att en utredning med dom blir svår.
När det gällde transporten av Carl Gustav Östling och Stellan Åkebring till Amerikanska ambassaden så reagerade han på "distinktheten" när de nämnde att de kände till vem mördaren var osv.
På särskild fråga, om han verkligen uppfattade det som om Carl Gustav Östling och Stellan Åkebring kände till vem mördaren var, svarade kollega n att det trodde han inte,
Däremot trodde han, att de genom kollegorna som var livvakter åt Hans Holmér, fått insikter om vad som var mest intressant i spaningsskedet vid den tidpunkten.
UL fick inte reda på varför de skulle till ambassaden. Inte heller kunde han påminna sig om det var någon mottagning av något slag. Han kom inte ihåg om det var större besöksfrekvens till ambassaden vid avlämnandet.
Beträffande goda kontakter inom polisledningen så menade UL att Carl Gustav Östling måste ha haft det eftersom han fått sälja säkerhetsutrustning till Palmerummet, samt att båda hade kamrater som var livvakter åt Hans Holmér.
Beträffande Carl Gustav Östlings och Stellan Åkebring manér under tjänsteutövning, så tyckte han inte de gått till ytterligheter. De tjänstgjorde mycket under demonstrationer men uppträdde korrekt men med fasthet.
Han kunde inte erinra sig, att manéret växlade efter ideologin hos de demonstrerande.
Däremot kunde Carl Gustav Östlings och Stellan Åkebrings - utom allmänhetens öron - tala om hur illa ställt det var när det gällde försvars- flykting och kriminalpolitik m.m. Då kom ju Olof Palme in i bilden.
På särskild fråga om han trodde Carl Gustav Östling och Stellan Åkebring med kamrater ingått i en konstellation av människor, som planerat mordet på Olof Palme, så svarade att det trodde han inte.
Ej heller ville han gå in på var han trodde de hade sin politiska hemvist, utan svarade, att "EAP:are kan de väl knappast vara för då blir de ju registerade"
APS 468 2.2
1988-10-26 sammanträffade undertecknad med vid VD 1.
Kollega meddelades, att sammanträffandet var betingat av det telefonsamtal han haft med Överåklagaren Ola Nilsson i Malmö 1988-07-11, samt att det för utredningens skull var bra om han konkretiserade sina då lämnade uppgifter.
Då särskilt Carl Gustav Östling och Stellan Åkebrings yttrande under bilfärden till Amerikanska ambassaden, vad som menades med deras goda kontakter med polisledningen, samt hans insikter om gruppbildning och politisk åskådning.
UL uppgav, att han ringt till Överåklagare Ola Nilsson för att denne skulle få veta vilka "herrar han hade att göra med".
Han menade, att Carl Gustav Östling ingår i ett gäng av kamrater, som är synnerligen lojala mot varandra och säkert lika lojala mot överordnade, även om dessa skulle begära deras tjänster för åligganden som inte var lagliga.
Han hade velat tala om för Ola Nilsson, att deras lojalitet var så stark, att en utredning med dom blir svår.
När det gällde transporten av Carl Gustav Östling och Stellan Åkebring till Amerikanska ambassaden så reagerade han på "distinktheten" när de nämnde att de kände till vem mördaren var osv.
På särskild fråga, om han verkligen uppfattade det som om Carl Gustav Östling och Stellan Åkebring kände till vem mördaren var, svarade kollega n att det trodde han inte,
Däremot trodde han, att de genom kollegorna som var livvakter åt Hans Holmér, fått insikter om vad som var mest intressant i spaningsskedet vid den tidpunkten.
UL fick inte reda på varför de skulle till ambassaden. Inte heller kunde han påminna sig om det var någon mottagning av något slag. Han kom inte ihåg om det var större besöksfrekvens till ambassaden vid avlämnandet.
Beträffande goda kontakter inom polisledningen så menade UL att Carl Gustav Östling måste ha haft det eftersom han fått sälja säkerhetsutrustning till Palmerummet, samt att båda hade kamrater som var livvakter åt Hans Holmér.
Beträffande Carl Gustav Östlings och Stellan Åkebring manér under tjänsteutövning, så tyckte han inte de gått till ytterligheter. De tjänstgjorde mycket under demonstrationer men uppträdde korrekt men med fasthet.
Han kunde inte erinra sig, att manéret växlade efter ideologin hos de demonstrerande.
Däremot kunde Carl Gustav Östlings och Stellan Åkebrings - utom allmänhetens öron - tala om hur illa ställt det var när det gällde försvars- flykting och kriminalpolitik m.m. Då kom ju Olof Palme in i bilden.
På särskild fråga om han trodde Carl Gustav Östling och Stellan Åkebring med kamrater ingått i en konstellation av människor, som planerat mordet på Olof Palme, så svarade att det trodde han inte.
Ej heller ville han gå in på var han trodde de hade sin politiska hemvist, utan svarade, att "EAP:are kan de väl knappast vara för då blir de ju registerade"
