Skillnad mellan versioner av "William Herrmann"
Från wpu.nu
| Rad 81: | Rad 81: | ||
Enligt Roskildepolisen hade han gjort ett vederhäftigt och trovärdigt intryck. Härefter bestämdes att [[PU]] skulle närvara vid förhör med '''William Herrmann''' i Roskilde. | Enligt Roskildepolisen hade han gjort ett vederhäftigt och trovärdigt intryck. Härefter bestämdes att [[PU]] skulle närvara vid förhör med '''William Herrmann''' i Roskilde. | ||
| − | Förhöret{{RU|HA13926-01}} ägde rum i slutet av juli 1991{{Maskat|Text=1991-07-26}} och från Sverige närvarade också en utredningsman som arbetade med [[Boforsaffären]]. | + | Förhöret{{RU|HA13926-01}} ägde rum i slutet av juli 1991{{Maskat|Text=(1991-07-26)}} och från Sverige närvarade också en utredningsman {{Maskat|Text=([[Roland Ståhl]],)}}som arbetade med [[Boforsaffären]]. |
William Herrmann berättade bl.a. följande. | William Herrmann berättade bl.a. följande. | ||
Versionen från 15 oktober 2024 kl. 12.44
Foto
Allmänt
Vapenhandlare och ägare av företag i flygbranschen med uppdrag från CIA.
I utredningen
Förhörsteman:
(Uppslag & förhörsdatum)
HA13926-00 | 1991-07-24 14:30 | 2 sidor
1991-07-24 Mogens E från Danmark kontaktar PU och uppger att han hos sig har William Herrmann som har uppgifter som handlar om mordet på Olof Palme och att William Herrmann är villig att låta sig höras av svensk polis.
HA13926-01 | 1991-07-26 | 4 sidor
1991-07-25 torsdag Samtal mellan dansk polis och William Herrmann som berättar om sin tid på 1960 till 1980-talet och kontakter med Iran.
Vid möten, bl a i London, Storbritannien, med ämbetsmän från Iran avhandlades frågor om vapenleveranser (robotar) till Iran från USA och Israel. Under 1985 upphörde William Herrmanns engagemang med dessa kontakter.
Samtalet med William Herrmann fördes av S-E Harpsöe, kriminalassistent, och närvarande har också varit kriminalassistenten Billemoes. Innehållet har per telefon, föredragits Roland Segerman kriminalinspektören och kriminalinspektören Jürgen Juel har avtalat med svensk kriminalpolis att William Herrmann ”avhöres” av rikskriminalen fredag förmiddag 1991-07-26.
1991-07-26 fredag Samtal på polisstation i Roskilde mellan svensk polis, krkom Bengt-Erik Bengtsson samt krinsp Roland Segerman, och William Herrmann.
HA13926-01 | 1991-07-27 | 4 sidor
1991-07-25 torsdag Samtal mellan dansk polis och William Herrmann som berättar om sin tid och verksamhet på 1960 till 1980-talet och kontakter med Iran.
Vid möten med ämbetsmän från Iran, bl a i London Storbritannien, avhandlades frågor om vapenleveranser (robotar) till Iran från USA och Israel.
Israel ville förhindra att andra länder än USA och Israel levererade robotar till Iran och Irak under det pågående kriget (1980-1988) dem emellan.
Under 1985 upphörde William Herrmanns engagemang med dessa kontakter.
Samtalet med William Herrmann fördes av S-E Harpsöe, kriminalassistent, och närvarande har också varit kriminalassistenten Billemoes.
Innehållet har per telefon, föredragits Roland Segerman kriminalinspektören och kriminalinspektören Jürgen Juel har avtalat med svensk kriminalpolis att William Herrmann ”avhöres” av rikskriminalen fredag förmiddag 1991-07-26.
1991-07-26 fredag Samtal på polisstation i Roskilde mellan svensk polis, krkom Bengt-Erik Bengtsson samt krinsp Roland Segerman, och William Herrmann.
Vid samtalet legitimerade han sig som den amerikanske medborgaren William Herrmann.
Spaningsuppslaget avslutas med
Citat:
- ”Uppgifterna tas fortsättningsvis upp på spaningsuppslag 2 i dialogform.”
Spaningsuppslag 2 = HA13926-02
HA13926-02 | 1991-07-26 | ? sidor
Inget dokument finns bilagt detta uppslag.
HA13926-02-A | 1991-07-2? | ? sidor
Inget dokument finns bilagt detta uppslag.
Uppslag i wpu
| Anledning | Uppslag | Registrerad | Ad Acta | Avsnittsanteckningar | Uppslagsanteckningar | ||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
|
Pomn |
1991-07-26 |
1993-04-22 |
Mogens E / Uppgiftslämnare | ||||
|
Hörd Pomn |
1991-08-12 |
1993-04-22 |
|||||
|
1991-08-12 |
1993-04-22 |
||||||
|
1991-08-19 |
1993-04-22 |
||||||
|
Pomn |
1991-08-12 |
1993-04-22 |
|||||
|
1991-08-12 |
1993-04-22 |
||||||
|
1991-08-12 |
1993-04-22 |
||||||
|
1991-08-29 |
1993-04-22 |
||||||
|
1991-08-30 |
1993-04-22 |
||||||
|
1991-11-04 |
1993-04-22 |
||||||
|
1991-09-25 |
1993-04-22 |
||||||
|
1991-11-04 |
1993-04-22 |
||||||
|
1991-11-04 |
1993-04-22 |
||||||
|
1991-10-30 |
1993-04-22 |
||||||
|
1991-11-04 |
1993-04-22 |
||||||
|
1992-06-18 |
1993-04-22 |
||||||
|
1992-08-11 |
1993-04-22 |
||||||
|
1992-08-11 |
1993-04-22 |
||||||
|
1993-03-31 |
1993-04-22 |
||||||
|
1993-04-14 |
1993-04-22 |
![[Liggaren]](/images/0/03/Liggaren_V13741-00_TB14035-00_highres.pdf-007.png){kind=link}
Hörd: Förhörd, FHL: Förhörsledare, Pomn: Omnämnd, Rel: Relaterar
Bilder
Granskningskommissionens betänkande i anledning av Brottsutredningen efter mordet på statsminister Olof Palme.
SOU 1999:88 sid. 441-444 Enskilda uppslag
William H (William Herrmann) I juli 1991 HA13926-00 kontaktade Mogens E från Danmark PU.
Mogens E berättade att han hade en person hos sig, ”Bill”. ”Bill” skulle vara amerikan och ha anknytning till underrättelsetjänsten. Han skulle ha varit involverad i ”Irangate”.
Enligt Mogens E skulle ”Bill” ha blivit tillfrågad av journalister om sin kännedom om mordet på Olof Palme. ”Bill” hade dock bestämt sig för att prata med PU först och ville nu bli förhörd i Danmark.
Efter en kontakt med polisen i Roskilde samma dag 1991-07-24 fick denna i uppdrag att fastställa ”Bills” identitet och om möjligt göra en trovärdighetsbedömning av honom.
Följande dag 1991-07-25 hörde Roskildepolisen av sig och meddelade att man sammanträffat med ”Bill”. Denne hade legitimerat sig som amerikanske medborgaren William Herrmann.
William Herrmann hade uppgivit att han blivit häktad och dömd i London i samband med ”Irangate” och Oliver North-affären.
Enligt Roskildepolisen hade han gjort ett vederhäftigt och trovärdigt intryck. Härefter bestämdes att PU skulle närvara vid förhör med William Herrmann i Roskilde.
Förhöret HA13926-01 ägde rum i slutet av juli 1991 (1991-07-26) och från Sverige närvarade också en utredningsman (Roland Ståhl,) som arbetade med Boforsaffären.
William Herrmann berättade bl.a. följande.
Han hade i januari 1988 fått en förfrågan från svensk TV om han ville hjälpa till att få fram sanningen om Robot 70 i Iran. Han visste inte hur hans namn blivit känt i sammanhanget.
Därefter hade han fått flera förfrågningar om han ville medverka i intervjuer, vilket han avböjt.
William Herrmann uppgav att han tidigare hade varit militär med överstes rang.
Han hade varit verksam inom militära underrättelsetjänsten och inom CIA, där han var kontrakterad agent fram till 1985.
Hans arbetsuppgift hade företrädesvis bestått i att skaffa fram information om vad andra länder hade för slags vapenarsenal.
Detta hade lett honom in i vapenhandeln och i slutet av 60-talet hade han under tre år varit biträdande militärattaché i Iran.
Under denna tid hade han lärt känna många iranska affärsmän. När den iranska revolutionen startade 1979 engagerade sig samtliga hans vänner i denna.
En av hans närmaste vänner, som varit direktör i ett större företag, blev efter revolutionen verkställande minister i Revolutionsrådet. 1980 kontaktades han av denne vän, som undrade om han hade möjlighet att anskaffa vapen.
William Herrmann hade svarat att han kunde göra detta under förutsättning att han erhöll tillstånd från USAs regering.
Därefter medverkade han vid flera affärer mellan Iran och Brasilien, som var ett stort land inom krigsindustrin. Washington hade ingen invändning eftersom USA inte var direkt inblandat.
Efter en tid ville Iran ha TOW-robotar.
William Herrmann hade sagt att han kunde ombesörja detta, men att han inte ville bli inblandad eftersom han inte kände till de exakta relationerna mellan USA, Iran och Israel.
Israel var det land som alltid skeppade vapen till Iran, ibland bakom ryggen på alla. Enligt William Herrmann gjorde Israel detta för att finansiera sin underrättelsetjänst.
Härefter kom USA att via Israel skeppa krigsmateriel till Iran.
Det sades att det inte var fråga om offensiv utrustning utan bara om reservdelar. Åtskilliga Nato-lager kom på detta sätt att tömmas.
William Herrmann kom så småningom att fungera som Irans ”bagman”, dvs. den som skulle sköta betalningarna för vapenleveranserna. Betalningarna till Israel och USA skulle ske via Geneve, Zürich eller Cayman Islands.
I iraniernas instruktioner till honom ingick att han inte fick betala något förrän han inspekterat respektive leverans.
Vid en inspektion av en leverans som skulle ske i mars 1985, omfattande 2 000 TOW-robotar, visade det sig att varorna från USA var försenade. Israel ville trots det ha betalt.
I anledning härav mötte William Herrmann vid flera tillfällen premiärministern Shimon Peres särskilde rådgivare – en högt uppsatt person inom den israeliska säkerhetstjänsten.
Vid ett tillfälle hade denne sagt att USA och Israel aldrig skulle acceptera att något annat Nato-land eller Sverige skulle sälja vapen till Iran utan i så fall skulle de göra allt för att stoppa detta.
Enligt William Herrmann hade en stor vapenspion i Europa redan under 1984 tecknat ett avtal med Bofors om försäljning av 10 batterier Robot 70 till Iran.
Leveransen skulle gå via Sydkorea och William Herrmann hade själv sett avtalet.
Det fanns dessutom ett signerat kontrakt mellan Sverige och Iran om försäljning av 150 fälthaubitsar.
William Herrmann uppgav vidare att han i maj 1985 hade arresterats i London, eftersom man i hans hotellrum hittat 300 000-400 000 förfalskade sedlar (det framgår inte i vilken valuta).
Sedlarna hittades vid en husrannsakan och hela händelsen var, enligt William Herrmann, iscensatt av CIA i samarbete med MI5 och MI6 i syfte att få bort honom.
William Herrmann dömdes till 22 månaders fängelse.
Han fick kännedom om mordet på Olof Palme först efter flera månader och han tänkte direkt att detta var ett verk av CIA och den israeliska underrättelsetjänsten (Mossad) , eftersom Sverige genom Bofors levererat vapen till Iran.
Efter fängelsevistelsen sändes han till en ”camp” i USA. Han frigavs i september 1989.
Härefter hade han fått uppgifter om Palme-mordet. Ordern om att Olof Palme skulle mördas kom troligen från Washington.
CIA gav i augusti-september 1985 israeliska underrättelsetjänsten i uppdrag att mörda Olof Palme just på grund av Bofors kontrakt med Iran om leverans av 150 fälthaubitsar.
Den israeliska underrättelsetjänsten lejde en palestinier för att utföra mordet. Denna person mördades själv strax efter mordet antingen i Sverige eller i Danmark.
Sannolikt var även den svenska underrättelsetjänsten inblandad i mordet eftersom Olof Palme var utan livvakter mordkvällen och någon uppenbarligen känt till att han skulle gå ”på teater” med sin hustru den kvällen.
William Herrmann uppgav att han kände till namnen på mördaren och på den som givit denne order om att utföra mordet.
Polisen skulle efter förhöret kontakta William Herrmann:s ombud i Sverige, advokaten Henning Sjöström, vilken skulle lämna ifrågavarande namn.
På särskild fråga om William Herrmann kände till det s.k. P 2-telegrammet, Licio Gelli, Philip Guarino, Rasine, Razin, Rosine eller Oswald LeWinter svarade han att han endast hört namnet Oswald LeWinter förut och att denne person skulle arbeta inom den israeliska underrättelsetjänsten.
Efter förhöret med William Herrmann, som alltså hölls i juli 1991, började PU arbeta med detta uppslag.
Man tog kontakt med Henning Sjöström och fick vissa namnuppgifter, bl.a. ”Nir” och ”Mansoar M”. Ingenting sades om vem av dem som var gärningsman respektive den som givit ordern.
Följande dagar tog William Herrmann kontakt med PU vid flera tillfällen.
Vid ett tillfälle uppgav han att han varit i kontakt med journalisten Peter SReferens behövs som berättat att Licio Gelli betraktades som en internationell vapentjuv knuten till maffian.
Peter S hade haft en hel akt om Licio Gelli och det s.k. P 2-telegrammet.
Enligt William Herrmann skulle det redan i augusti 1984 ha träffats avtal om att ”Olof Palme skulle man ta hand om”.
Anledningen till att telegrammet var ställt till Philip Guarino skulle vara att bokstäverna n – i – r i omvänd följd finns i Philip Guarino:s efternamn.
I telegrammet skulle finnas ytterligare ett kodat meddelande som William Herrmann ännu inte lyckats dechiffrera.
Nir skulle ha befunnit sig i USA vid tidpunkten för mordet och det skulle således ha varit Mansoar M som varit gärningsman.
PU tog kontakt med Olof Palmes personlige advokat.
Denne hade tidigare förhörts och då berättat att Olof Palme strax före mordet talat om att han trodde sig ha funnit en möjlig förhandlingsväg som FN:s fredsmäklare i kriget Iran/Irak.
Nu tillfrågades advokaten om Olof Palme sagt något ytterligare om detta. Det hade han inte.
PU diskuterade också med advokaten, som tillika var ombud för Martin Ardbo, direktör på Bofors, om denne kunde tänkas ha någon information i saken.
Advokaten kontaktade senare PU och berättade att han sammanträffat med Martin Ardbo som inte hade trott sig kunna tillföra utredningen något.
Martin Ardbo hade också sagt att uppgifterna om att fälthaubits 77 och Robot 70 skulle finnas i Iran verkade felaktiga.
Under hösten försökte PU identifiera de personer som Henning Sjöström lämnat namn på.
För detta ändamål tog PU kontakt med dels Statens invandrarverk, dels Roskildepolisen som i sin tur kontrollerade danska register. I danska register hittades en iranier med namnet Mansour M som kommit till Danmark i september 1984. Personen hade vistats i Sverige under en period men bodde nu i Köpenhamn. Ett fotografi av honom skickades över till PU.
I ärendet finns en handling daterad 1991-10-24 registrerad.
Handlingen, som är ställd till UD, innehåller en kort beskrivning av ärendet och därefter ställs frågor om vem William Herrmann är, om uppgifterna angående London-historien är riktiga och om hans uppgifter i övrigt är trovärdiga.
Svar på frågan kom via säkerhetspolisen, som uppgav att inget var känt om William Herrmann.
Sommaren 1992 hörde en anonym person av sig till PU. Denne var mycket initierad i ärendet och uppgav att han personligen var skeptisk till de uppgifter som William Herrmann lämnat.
William Herrmann hade enligt uppgiftslämnaren vissa intressen i Sverige och han kunde därför tänkas vilja ”deala med” lämnad information.
I augusti samma år fick PU fram en uppgift om att en israelisk regeringsmedlem, Amiram Nir, skulle ha omkommit vid en flygolycka i Mexico 1988.
I april 1993, slutligen, kontaktade Robert E. Harkavy (se Avsnitt:HD – ”Mellanöstern inkl Israel”) PU och uppgav att William Herrmann var villig att komma till Stockholm och lämna ytterligare upplysningar under förutsättning att PU betalade hans resa. PU avböjde erbjudandet.
Kriminalinspektören Roland Ståhl, som var den utredningsman som sommaren 1991 for till Danmark för att delta vid förhör med William Herrmann, har vid samtal med kommissionen uppgivit att William Herrmann var lite av en ”Ivan”-typ.
Hans uppgifter saknade trovärdighet; de byggde på spekulationer och påhitt.
Förekommer i wpu
Sökning: Herrmann
i wpu.
Obs! Uppslag kommer sist i listan"