Skillnad mellan versioner av "Uppslag:L261-01-D"
Från wpu.nu
| Rad 1: | Rad 1: | ||
| − | {{Uppslag_Test | + | {{Uppslag_Test |
| Avsnittsbokstav=L | | Avsnittsbokstav=L | ||
| Avsnittsnummer=261 | | Avsnittsnummer=261 | ||
Versionen från 23 februari 2021 kl. 13.48
P omn: Cowboyhat
Uppslag i detta avsnitt:
L261-00, L261-00-A, L261-00-B, L261-00-C, L261-00-D, L261-00-E, L261-00-F, L261-00-G, L261-00-H, L261-01, L261-01-A, L261-01-B, L261-01-C, L261-01-D, L261-02, L261-02-A, L261-02-B, L261-03, L261-03-A, L261-03-B
Uppslag med dokument i detta avsnitt:
L261-00, L261-00-A, L261-00-B, L261-00-C, L261-00-D, L261-00-E, L261-00-F, L261-00-G, L261-00-H, L261-01, L261-01-A, L261-01-B, L261-01-D, L261-02, L261-02-A, L261-03, L261-03-A
Grand och WT observationer.
| ||||||||||||||||||||
Fel: index saknas
L261-01-D
Protokoll fört vid förhör med Robert Gustafsson.
Adress:
Förhöret hålls i NOA's lokaler på Polhemsgatan 30 i Stockholm den 2019-06-05 med början klockan 08:19 .
Förhörsledare: Kriminalkommissarie Hans Melander. Förhörsvittne: Ej tillgängligt.
Gustafsson hörs i utredningen gällande mordet på förra statsministern Olof Palme. Gustafsson hörs med anledning av sina iakttagelser på och i anslutning till biografen Grand på Sveavägen under fredagkvällen 1986-02-28
.
Gustafsson kallas fortsättningsvis vid sitt tilltalsnamn Robert .
FL1: Ja, Robert vi kan väl börja med liten bakgrund ur ditt liv såg ut vid den här tiden. Var du bodde någonstans och om du var sambo eller ifall du bodde hemma hos föräldrarna eller hur du levde i stort.
R: Mm, vid den här tiden gick jag på något som heter
just den här dagen eh och vi beslöt ett gäng för att gå på, på bio och valde då Bröderna Mozart-föreställningen på Grand.
FL1: Var någonstans bodde ni vid tillfället?
R:
FL1: Bodde ni ihop då? Eller bodde hon på något annat ställe?
R:
FL1: Okej.
R: Som vi sen flyttade in i efter, efter det här. Eh så att efter då att vi, när vi kom till biograf, till biografen där så, så satte vi oss i salongen.
FL1: Hur kom ni dit?
R: Vi åkte tunnelbanan. Vi träffades från lite olika håll. Så vi träffades utanför biografen.
FL1: Så att du begav dig ensam från bostaden...
R: Nej, jag, jag och Lotta Jungward åkte tillsammans dit.
FL1: Från?
R: Från då Söder.
FL1: Okej.
R: Ja. Så vi kom med tunnelbanan Rådmansgatan och upp där.
FL1: Och ni anländer dit ungefär?
R: Ja, vad kan det ha varit? En, förmodligen 20 minuter ungefär tror jag innan, innan föreställningen så att vi var en kvart innan utanför.
FL1: En kvart innan föreställningen började?
R: Ja.
FL1: Och den började?
R: Ja, var nog 19, 19:30 .Det kommer jag inte ihåg. Jag tror det var .... Det måste varit 19. 19:15 kanske det var om det var 19:30 .
FL1: Ja, den skulle börja 21:15
.
R: Jaha! Då var det en kvart innan. Då var den nio då i så fall.
FL1: Ja precis.
R: Ja.
FL1: Det var ju den sena föreställningen.
R: Ja, just det. Ja
FL1: Men ni strålade samman med era kamrater...
R: Björn och Pia. Ja just det.
FL1: Vid biografen eller vid tunnelbanan eller?
R: Nej, vid biografen. Några kom ifrån andra sidan Sveavägen där på något ställe som, någon krog från det hållet.
Men vi kom ju från Rådmansgatans tunnelbanestation. Eh mot Grand biografen då. Så vi träffades utanför.
FL1: Så ni går från T-banan söderut ned till Grand?
R: Ja precis.
FL1: Och där strålar ni samman med de andra två.
R: Ja och så hade en förköpt biljetterna så att vi delar ut biljetterna till varandra då så delade vi ut biljetterna.
Eh, och då ville vi sitta ihop jag och Lotta och fick då varsin biljett och vi hamnade på en rad och några andra på lite framför oss.
FL1: Fram tills nu om vi ser på tunnelbanan och framförallt när ni kommer fram till (ohörbart) och under promenaden ner till Grand fram till att ni går in i salongen.
R: Mm.
FL1: Gör du några speciella iakttagelser i det skedet?
R: Nej, det gör jag inte. Ehm annat än att det var väldigt mycket folk utanför biografen när vi kom så vi förstod att det skulle liksom vara i stort sett fullsatt den kvällen. Så jag var, vi var lite oroliga för att vi inte hade fått biljetter så att det räckte då.
FL1: Men det är ju flera föreställningar på samma biograf den kvällen.
R: Mm. Det gjorde det säkert. Det var ju en populär film. Den var...
FL1: Nej, jag tänkte på andra filmer också.
R: Ja, ja det gjorde det ju.
FL1: Ja.
R: Ja. Men just inför den, alltså en kvart innan så var, var det ju fullt utanför biografen...
FL1: Ah, okej.
R: ... mycket folk. Ja.
FL1: Som du då tog för givet var sådana som skulle på den föreställningen?
R: Ja, exakt ja. Precis. Den, den har ju inte så många andra dukar. Tror bara det är två dukar i Grand. Ett, två, tre eller tre, ett, eller. Ett, två, tre tror jag att det är.
FL1: Mm.
R: Mm.
FL1: Men inga, inga iakttagelser runt några personer som du lägger märke till?
Fordon som du lägger märke till? Ingenting?
R: Nej, nej inte då. Såg en, en lång man med någon cowboyhatt på sig eller något sådant där tror jag att det var. Innan,
det såg jag även efter
och i biografen men det var väl det enda som stack ut liksom. Som man lade märke till.
FL1: Men han var på samma föreställning?
R: Ja. Precis.
FL1: Varför lade du märke till honom?
R: Han var lång och cowboyhatt var inte sådär jättevanlig huvudbonad.
FL1: Det var inte på mode då?
R: Nej det var inte det. Nej.
FL1: Men hans beteende var ingenting som du tyckte stack ut på något vis?
R: Nej, det. Nej, inte, han var väl lite yvig av sig tyckte jag.
FL1: Okej.
R: Ja, stora gester och så där .
FL1: Kan du lämna någon närmare beskrivning på den här mannen?
R: Nej det kan jag inte.
Annat än att just han var lite yvig,
bar någon typ av skinnjacka eller sådan här buffalo jacka har jag för mig med fransar och så var det en cowboyhatt.
Men inte, inte hur han såg ut eller hur han lät.
FL1: Ålder? Längd?
R: Ja ålder, 40 plus i alla fall skulle jag tro. Men...
FL1: Stor kille? Liten kille?
R: Ja, stor. Stor och lång. Ganska välbyggd.
FL1: Och stor innebär för dig?
R: Ja, 185, 190 kanske.
FL1: Så pass?
R: Mm.
FL1: Och när du säger välbyggd? Menar Du vältränad? ? Eller menar du eh...
R: Ja, lång och reslig och lite, ja, ganska välbyggd liksom.
FL1: Ja och han var inte fet...
R: Nej.
FL1: ... utan han var kraftig alltså?
R: Ja.
FL1: Okej, var han i sällskap med någon annan eller?
R: Eh, i och med att han pratade så, med folk så kan jag förutsätta det.
Men det är ingenting jag kan liksom, att han, jag såg honom gå tillsammans med någon eller sådär.
Men han pratade ju med folk och med någon. Både på vägen in och på vägen ut.
FL1: Okej. Mörk? Ljus?
R: Cendréfärgat tror jag. Lite halvlångt hår.
FL1: Lockigt? Rakt?
R: Njaa inte helt rakt men inte krulligt, utan, ja, sådär halvlockigt och så förmodligen självfall liksom sådär.
FL1: Skäggväxt? Mustasch? Glasögon?
R: Det minns inte jag.
FL1: Nej okej. Jag frågar så noggranna frågor beroende på att vi försöker ju att få en bild utav alla som har varit där...
R: Mm.
FL1: ... och försöker och plocka ihop olika personer med olika beskrivningar så att man liksom får en, en heltäckande bild av vilka som har rört sig inne på biografen och i anslutning till den.
Så det är ju det här det beror på.
Okej, ni kommer in i biografen. Kan du komma ihåg hur du själv var klädd vid det här tillfället?
R: Åh nej. Vad kan jag haft på mig
Jag hade det vanliga
Ehh...och hur Lotta var klädd minns inte jag. Måste vara någon täckjacka tror jag.
hade jag alltid på den tiden. Eh...86 Ja, det måste jag ha haft. (skrattar).
FL1: Ja okej (skrattar).
R: Det var nog det det var.
FL1: Ja.
R: Mm.
FL1: Och dina två andra kamrater, det kanske du inte har någon koll på hur de var klädda?
R: Nej det minns inte jag. Nej.
FL1: Men okej. Eh är i det här läget har ni, har du eller någon i ditt sällskap lagt märke till makarna Palme?
R: Jag noterade inte det förrän vi satt i biografen. I och med att de kom in ganska sent innan, innan visningen så att det var ju en kamrat som satt till vänster om oss som vi kallade för som, Björn tror jag han hette, som petade på oss och sa "nu kom, nu kom paret Palme” och då satt de alltså bakom oss.
FL1: Och Björn är alltså en i det sällskapet du fanns?
R: I det sällskapet som jag fanns.
FL1: Ni var fyra stycken som jag förstår det.
R: Ja precis.
FL1: Och där var du och Lotta och Björn.
R: Och någon till. Pia. Ja, hon som, ja just det Pia
eh... Inte Jungward utan Engström ja hon som blev vittne sen. Hon gick ju till höger...
FL1: Pia Engström.
R: . Precis.
Eh så då satt dom, vi satte oss med ryggen åt Palmeparet då.
FL1: Ni hade Palme bakom er?
R: Bakom, bakom...(ohörbart) vår rygg ja.
FL1: Ja.
R: Och raden, jag har för mig vi måste ha suttit på rad tre eller fyra något sådant där. Alltså ganska långt fram.
Så han måste ha suttit i mitten i rad ja, någonting fem, sex kanske det var och sen så ja, sen tänkte vi inte mycket mer på det. Förrän liksom det liksom släcktes och filmen började.
Eh utan det var ju när filmen var klar då...
FL1: Ursäkta. Lägger du märke till någonting speciellt under det att filmen rullar?
R: Nej, det var ju, det var ju väldigt, var ju en väldigt bra film så att jag var väldigt engagerad i den faktiskt och vi skrattade åt den och sådär.
Eh så att, men jag kan inte påstå att jag lade märke till att de skrattade eller att jag hörde Palme.
Jag hade ju träffat Palme förut vid några tillfällen. Så att jag, i och med att han hade en väldigt specifik röst också så jag, ja, då skulle jag ha lagt märke till det i så fall. Men det hörde jag aldrig. Eh...
FL1: Var det någonting annat som rörde sig i salongen?
Att någon kom sent?
Eller överhuvudtaget någonting som skedde utöver själva filmvisningen?
R: Nej inte som jag kommer ihåg. Faktiskt inte. Nej.
Vi, alltså vi var ju väldigt engagerade på den tiden i, just i teater och vi var, vi pratade ju väldigt mycket, jag kommer ihåg innan den,
vi pratade om stadsteatern och vilka som var med och...om Suzanne Osten och hela det gänget och vi pratade om Sandén och alla de här olika skådespelarna som var aktuella just då.
Ehm så att under föreställningen... Nej, jag kan inte säga att jag minns något speciellt som hände under pågående visning.
Det kan ha varit så men det är ingenting som jag liksom minns i detalj i så fall.
FL1: Nej.
R: Om vad som hände. Nej.
FL1: Vad, om jag förstår dig rätt nu då så sitter du längst ut till, till höger nu eller vart sitter du?
R: Nej, vi sitter väl, nej inte längst ut på raden utan.
FL1: Nej jag tänkte i ert sällskap.
R: I ert sällskap? Sitter, då sitter jag, ska vi se... Jag sitter till vänster om Lotta . Alltså Lotta sitter här på min högra sida.
FL1: Okej och de andra två kamraterna sitter?
R: Sitter på vänster om oss.
FL1: Ja just det.
R: Ja.
FL1: Så Lotta du...
R: Ja.
FL1: Är det Björn sen eller?
R: Björn tror jag, Pia sen ja. Måste det ha varit.
FL1: Pia längst ut till, till vänster?
R: Till vänster ja. Mm. Ja det måste det ha varit.
FL1: Från ert håll sett?
R: Från vårt sett, ja precis om man har huvudet mot duken.
FL1: Ja precis.
R: Ja.
FL1: Precis. Ja, några andra som ni känner igen i salongen eller som ni känner, övriga kamrater eller bekanta som finns där?
R: Nej, nej. Nej det känns som att det, så här i efter, med tanke på vad som hände så var det liksom så att man, man går tillbaka och försöker minnas vad som hände från det att man reste sig liksom så att säga.
FL1: Mm.
R: Eh.
FL1: Men ni pratar inte med någon annan utöver ert sällskap?
R: Nej. Eh det tror jag inte. Det var väl. Jag har för mig att det var något par som vi var tvungna att resa oss för, för att han, de skulle komma förbi oss så att säga.
FL1: Mm.
R: Till en plats som var ledig längre in. Det har jag för mig att det hände. Om det...
FL1: Men det var ingen ni kände?
R: Nej.
FL1: Kände till eller någon?
R: Nej det var ingen som vi, som vi kände eller som jag inledde någon dialog med eller sådär. Det var det inte. Nej utan det var nog... Nej, för att vi, vi alltså, vi pratade med varandra väldigt mycket. Eh och det var mycket... (Telefon ringer)... tisseltassel om att Palme-paret satt bakom oss så att säga. Eh...
FL1: Vem var det som upptäckte dem?
R: Det måste ha varit Pia eller, Björn eller då. För jag noterade inte det förrän... Förrän de precis satte sig och vände mig om och de tog sina platser så att säga. Då noterade jag det.
FL1: (Harklar sig) men då, (harklar sig) ursäkta mig. Någon hintade dig om att de fanns där eller såg du det själv eller?
R: Ja, (ohörbart) Palme då vände jag mig om så var det dom så att säga.
FL1: Så någon säger det att där är Palme?
R: Ja.
FL1: Ja, okej.
R: Mm.
FL1: Och det var inte Lotta
R: Nej det måste vara Björn eller, eller, eller, eller Pia .
FL1: Okej.
R: Eh... Jo, det måste det ha varit.
FL1: Har de något samröre som du upptäcker med någon annan person?
R: Paret Palme?
FL1: Ja.
R: Ja, eh... Vad jag såg så pratade de med, med vilka det var det vet inte jag.
Men de, de pratade med varandra naturligtvis men, men de pratade väl både, till folk både till höger och till vänster om sig själva som jag uppfattade det.
Men vilka de var eller hur de såg ut det minns jag inte alls. I och med att jag, man bara tittade på dem så att säga.
FL1: Mm.
R: Och det i och med att det var, det var ju mycket kappor och liksom ytterkläder som skulle läggas höger och vänster och ja, sådär.
FL1: Men de konverserade med andra personer i salongen men det är inga som du kan säga vilka det var eller beskriva?
R: Nej.
FL1: Okej.
R: Det är det inte.
FL1: Några andra minnesbilder innan, innan filmen drar igång då?
R: Nej, nej. Nej jag vet bara att jag funderade på att jag hade hört att filmen var så lång så jag undrade om det stod på, om någon hade hört hur lång den var. Eh det var precis innan filmen började. Men annars vet jag inte. Nej, man tittade framåt då.
FL1: Mm.
R: Nej, man tittade framåt då när filmen började.
FL1: Mm. Ja, det är väl det som är tanken.
kalla det för, en sådan här rock med, ljust skinn så att säga. Som är som, ja om du vänder ut och in på den, på en skinnjacka så är det ju en hudsida så att säga.
FL1: Ingen mockavariant ?
R: Jo, exakt mer som en mocka ... med lite päls på kragen och så säger något skämtsamt och ler till dem och de skrattar tillbaka.
FL1: De här två männen du pratar om, det var glasögonmannen och ...
R: På ena sidan och den andra...
FL1: ... mockamannen då.
R: På, just det, på andra sidan.
FL1: Är de i sällskap eller?
R: Nej, jag upplever att den mannen som är i den här mockajackan eller mockarocken med pälskrage inte känner dem utan någon som, jag vill bara passa på att säga då eller sådär typ.
Eh, men som mannen till, eh deras vänster, min höger om dem. Han verkar bekant med dem, för de har en annan, man hör på samtalstonen att det är en annan liksom, de är införstådda med varandra på något sätt.
FL1: Men du känner inte igen någon av de här två?
R: Nej. Det kan jag inte göra.
FL1: Kan du beskriva dem mer?
R: Eh... Mannen på höger sida som har, som har ansiktet mot, vänd mot dem och som jag inte, han hade liksom mörkare kläder
FL1: Är det han med glasögon då?
R: Glasögon ja. Ja, det bakåtkammat håret , Eh ... Rödaktiga glasögon. Eh med ganska stora bågar såhär. Inte tjocka bågar, tunna bågar men stora.
Eh och han mockamannen då med den här rocken ...
FL1: Ja vi tar glasögonmannen först här.
R: Ja.
FL1: Ålder på honom ungefär?
R: Eh, nja inte så gammal. Alltså jag var ju då tjugo- någonting.
FL1: Tjugotvå.
R: Tjugotvå och man uppfattar en sån person.. då måste han vara ja, trettiofem, trettiofem, fyrtio kanske. Något sånt.
FL1: Längd?
R: Eh normallängd 1.75 något sånt där. 1.75, 1.80 kanske.
FL1: Smal? Kraftig?
R: Nej väl, normal, normal kroppshydda. Eh höll i handskar. Sådana här, ja som man har till, som utehandskar.
FL1: Ljus? Mörk?
R: Ehm... Mörkt, cendré, mörkt hår. Eh men alltså bakåtslickat.
FL1: Slickat?
R: Ja, bakåtkammat. Begynnande flint liksom sådär.
FL1: Okej. Var han i sällskap med någon eller?
R: Det vet jag inte. Jag vet bara att de, de hade en lite mumlande samtalston
medan mannen i mockajackan liksom pockade på uppmärksamhet typ och ja,
och sen skrattade de till sådär lite smågenerat som man gör när man, när man stör någon. Sådär. Eh och de, artigt nickar tillbaka och skrattar tillbaka sådär.
FL1: Ja, då har du glasögonmannen som du har beskrivit nu då.
R: Mm.
FL1: Har du någon, någonting mer på honom som du kan komma ihåg? Skägg? Mustasch? Eh...
R: Nej inget skägg...
FL1: ... övrig klädsel?
R: Ingen. Nej, ingen skäggväxt utan, utan rödaktiga tunna glasögon. Bakåtkammat hår, eh scarf, alltså halsduk under liksom rocken och rockkragen. Alltså mörk, vanlig mörk uterock liksom.
FL1: Ullrock eller skinnrock ?
R: Alltså grövre, grövre liksom stickat sådär, ja. Eh och så bruna handskar. Läderfärgade handskar.
FL1: Och rocken var svart? Eller brun ? Eller grå ? Eller?
R: Mörkgrå.
FL1: Mörkgrå.
R: Ja, det tror jag.
FL1: Okej. Vi övergår till... Ja, förlåt.
R: Ja, nej...
FL1: (Ohörbart) mannen eller?
R: Nej och sen, jag undrar inte om den där scarfen var sådär siden.
FL1: Ja, det är ingen, det är ingen stickad halsduk ...
R: Nej.
FL1: ... utan det är mer, mer inne (ohörbart)?
R: Inne, alltså siden, ja liksom vinröd sidenhalsduk . Eh är det jag ser framför mig och
sen medan den där mockarocksmannen , ingen ansiktsbehåring vad jag kommer ihåg
utan jag minns bara den, ser ut som en, som en rektor gjorde på den tiden. (Skrattar). Med tjocka glasögon
och eh, men den här rocken var lite mer sådär som en, stack ut. Med pälskragen.
FL1: Är den ljus? Eller mörk eller?
R: Ljud, ljus.
FL1: Ljus.
R: Mm.
FL1: Ljusgrå? Ljusbrun? Eller ljus ...
R: Nej, ljus, alltså hudfärgat ljus. Beige kan man säga.
FL1: Ah okej.
R: Eh...
FL1: Ålder på honom?
R: Ja, femtio kanske. Femtiofem. Något sådant där.
FL1: Storlek? Längd?
R: Mm, ja 1.80 drygt. Lite längre än mannen till, än glasögonmannen då. Något längre än honom. Så drygt 1.80 kanske.
FL1: La du märke till om han hade sällskap med någon annan person?
R: Jag har för mig att han hade en kvinna på sin högra sida då. En mindre kvinna, kortare. Men det är bara liksom i mitt huvud, skuggfigur lite sådär. Så att.
FL1: Har du någon uppfattning om vart de här satt under själva filmvisningen?
R: Nej. Inte en aning faktiskt. Utan när de var klara, hade skrattat färdigt där eller skrattade till och så vände ju sig Palmeparet om.
Då började ju hela eh, ska vi säga raden eller människohopen röra sig långsamt uppåt mot utgången.
Varpå jag lutar mig förbi en person på högra sidan och petar Palme på hans högra arm och sen snabbt tillbaka till min vänstra sida och ser att han vänder sig om och ser då ingen och så vänder jag mig till och sa att (ohörbart)
Eh, och så fnissade vi till och det, och så bara fortsatte vi utåt utgången. Det tog ganska lång tid, långsamt för det var tjockt med folk.
FL1: Mm.
R: Eh, sen...
FL1: vad har du att säga om den? Var det någon grej att du skulle ha gjort det bara? Eller var det någon tanke bakom det där eller?
R: Nej, det var väl liksom att, att visa att det inte var så märkvärdigt på något sätt liksom. Palme var ju en av, eller det var att avdramatisera det på något sätt också.
Och sen så eh ... ens kompisar. Eh jag har ju, träffade Palme vid några andra tillfällen också i och med att jag jobbade i och så där.
Han var på någon typ av besök på, jag har för mig att det var . Då han alltid hälsade på alla journalister som skulle följa med honom ut på .
FL1: Mm.
FL1 Hans Melander: Ah.
Robert Gustafsson: Mm. Så att när vi går in då är det ju upptänt i salongen och det är, folk går och sätter sig och letar platser och sådär.
FL1 Hans Melander: Mm.
Robert Gustafsson: Då var ju inte de där. Det var ingen som noterade dem där då utan vi sitter ju ner när de kommer petar och säger ”du där är Palme” och vänder sig om. Då håller de på att sätta sig precis.
FL1 Hans Melander: Ja okej.
Robert Gustafsson: Mm.
FL1 Hans Melander: Och då är det mörkt?
Robert Gustafsson: Då är det ju mörkt.
FL1 Hans Melander: Mm. Då förstår jag.
Robert Gustafsson: Eh nej så att jag står ute på trottoaren, jag och Lotta och då vet jag att Pia frågar om vi skulle gå vidare någonstans och ta en öl eller något sådant där.
Vi avböjer, jag säger att "nej vi ska hem. Det är sent. Vi går hem och lägger oss”.
Eh och då när vi ska avsluta det samtalet så att säga. Den konversationen och säger hej då till dem och sådär.
FL1 Hans Melander: Nu står ni alltså alla fyra ute på gatan?
Robert Gustafsson: Ute på gatan ja.
FL1 Hans Melander: Alldeles utanför biografen?
Robert Gustafsson: Biografen.
FL1 Hans Melander: Mm.
Robert Gustafsson: Eh, så noterar jag rakt framför mig typ, ja det är, vad kan det vara, typ den trottoaren är väl i och för sig ganska bred men ja, fem meter framför mig då.
Så står det en, en bil parkerad alldeles utanför biografen.
Färgen har jag för mig är så här blågrå. Eller, ja, blå eller grå eller blågrå och den har tonade rutor runt hela sidan.
Bakruta, sidoruta, sidoruta, passagerarsidan, förarsidan och halva framrutan.
Det här med tonade rutor var någonting som var lite, , 1980-talet var liksom lite, skulle vara lite häftigt då och men, då fick man lära sig att det fick,
Robert Gustafsson:
Så att jag ...
FL1 Hans Melander: Ett ögonblick där. Vad, du säger . Du säger .
Robert Gustafsson: Mm.
FL1 Hans Melander: Kan du utveckla det?
FL1 Hans Melander: ?
Robert Gustafsson: Ja.
FL1 Hans Melander: Okej.
Robert Gustafsson: Eh så att jag tänker...
FL1 Hans Melander: ? Hur kommer du in på det? Du nämnde det också?
Robert Gustafsson: Jo, jag förutsätter om man, om man sitter, om det sitter, står en bil utanför, Palmeparet är inne i biografen, utanför står en bil med tonade rutor runtom hela bilen.
Då förutsätter jag, min tanke direkt är "aha, de, de har bevakning, och de står utanför." Eh och då tänker jag ”åh vad bra". Han har bevakning.
FL1 Hans Melander: Då tänker du på poliser ja?
Robert Gustafsson: Poliser . Ja. Precis, och vi noterade den där bilen. Jag ser att det sitter, jag ser armar i, liksom genom framrutan ser jag att det sitter två, en, två stycken personer i bilen.
FL1 Hans Melander: Får jag bara avbryta dig igen? Ursäkta.
Robert Gustafsson: Mm.
FL1 Hans Melander: Men det här med ?
Robert Gustafsson: Mm.
FL1 Hans Melander: Du, du, jag fick inte någon riktig klarhet i det. Hur du tänkte där. Du sa eller sa du.
Robert Gustafsson: Mm. I och med att man inte får ha tonade rutor i, på en bil med tonade rutor runtom.
FL1 Hans Melander: Ja.
Robert Gustafsson: De enda som får ha, kan ha det är polisen.
FL1 Hans Melander: Ja, så långt är jag med.
Robert Gustafsson: Ja.
FL1 Hans Melander: Då har vi förklaringen till att du sa poliser .
Robert Gustafsson: Ja.
FL1 Hans Melander: Men ?
Robert Gustafsson: Ja, det är ju inte, det står ju inte polis på bilen så att säga.
FL1 Hans Melander: Nehej, så Är det så du menar?
Robert Gustafsson: Ja, just det.
FL1 Hans Melander: För att
Robert Gustafsson: Jaha! Ja, jaha, jaha. Jaja, nej alltså poliser
FL1 Hans Melander: Ah okej. Okej, då förstår jag.
Robert Gustafsson: Mm. Ja just det, inte privat ja, nej.
FL1 Hans Melander: Nej.
Robert Gustafsson: (Ohörbart) utländska filmer.
FL1 Hans Melander: Du förstår hur jag tänker?
Robert Gustafsson: Ja (skrattar). Mm.
FL1 Hans Melander: Men du menar att det här var, var enligt din uppfattning poliser ?
Robert Gustafsson: Poliser ja.
FL1 Hans Melander: Civila?
R: Ja. (Ohörbart).
FL1: Det var förmodligen på grund av att Palme var där?
R: Just det. Jag tänkte, jag drog slutsatsen "ah, det här är han har bevakning och det är då de som sitter i den här bilen".
FL1: Mm.
R: Och då, vi tar ju tunnelbanan för vi ska då till
FL1: Vänta lite vi, vad, vad om vi benar ut det här nu. Ni står utanför?
R: Mm.
FL1: Där du och Pia som, Pia som förmodligen är den som pratar om att ni ska eventuellt gå och ta en öl någonstans?
R: Mm.
FL1: Ni kommer fram till att det är för sent ni vill gå hem istället, sen pratar du om tunnelbana. Vilka är det som tar tunnelbanan?
R: Jag och Lotta. Jag och Lotta Jungward.
FL1: Du och Lotta tar tunnelbanan?
R: Ja.
FL1: Och Pia och Björn ?
R: De, eh, var Björn tog vägen minns inte jag. Jag vet att Pia hon sa att "ja jag ska åt det här hållet" så hon går åt höger.
FL1: Mm.
R: Hon går åt söderut.
FL1: Söderut.
R: Eh, vi går då norrut. För vi tar tunnelbanan till, tunnelbanenedgången Rådmansgatan.
FL1: Samma som ni kom ifrån?
R: Som vi kom ifrån.
FL1: Och Björn vet du inte?
R: Nej. Jag vet inte om han skulle gå någonstans vidare eller om han, jag minns inte var han faktiskt tog vägen. Eh om han skulle ta bussen eller om han gick med Pia eller, det tror jag inte. Men, men jag vet inte vart han tog vägen.
FL1: Innan vi ger oss iväg mot tunnelbanan nu, eh kan du på något sätt försök och komma ihåg allting runt den här bilen?
R: Mm... Vi står där utanför biografen. Säger hej då till Pia eh, vi vänder oss för att gå.
Det är då jag noterar att bilen står parkerad precis utanför biografen.
Alltså... det är ju som, det är ju träd som växer. Det är stora träd på, på, utanför biografen och (ohörbart)
närmast biografen står den här blå, eller blågrå bilen med tonade rutor runtom.
Jag ser några händer vid alltså, vid ratten. Jag ser liksom en, en överarm. Eh med någon svartklädsel på sig och sen så tänker jag ”det där är då polisen . Jaha, det är bevakningen ".
FL1: Hur många personer är det i bilen som du uppfattar det?
R: Jag uppfattar det som att det är två. Jag ser en arm och jag ser typ ett knä. Något grått knä.
FL1: Och de två personerna vill du placera?
R: I bilen.
FL1: Ja just det.
R: Mm.
FL1: Men vart i bilen?
R: I framsätet. Alltså i förarsätet och passagerarsätet.
FL1: Okej.
R: Ja, och sen börjar vi gå till vårt vänster. Mot norrut.
FL1: Jag vill bara litegrann hålla mig kvar vid bilen.
R: Mm.
FL1: Ytterligare en stund. Eh fabrikat? Typ? Storlek?
R: Eh alltså.
FL1 Hans Melander: Kombi? Vanlig kupé?
Robert Gustafsson: Nej, nej.
FL1 Hans Melander: Sedan?
Robert Gustafsson: Nej. Alltså en, en, jag har för mig att det måste ha varit en Volvo eller en Audi.
Eh för formen var liksom fyrkantig. Den hade bagagelucka och, och en vanlig sådan sedanmodell.
Eh så antingen då en, en Audi en Volvo 760 eller något sådant där kanske. Eh om jag tänker på hur, hur liksom formen på bilen var.
FL1 Hans Melander: Mm. Inga speciella kännetecken som något ja, fina fälgar eller fönsterjalusi?
Robert Gustafsson: Nej.
FL1 Hans Melander: ... hit och dit och extra ljus eller någonting speciellt som du tänkte på möjligen?
Robert Gustafsson: Nej inte, nej inte utrustningen. Jag tittade inte den, på den på det sättet.
Eh jag har för mig att, att det fanns någon extra backspegel.
Eh om den satt i anslutning till den befintliga backspegeln originalet ovanpå den eller om den satt separat, kommer inte ihåg.
Men jag tror att den satt på, alltså påbyggd backspegel som det heter.
FL1 Hans Melander: På utsidan av bilen?
Robert Gustafsson: Ja , backspeglar brukar...
FL1 Hans Melander: Ja, du har inre backspeglar också (ohörbart).
Robert Gustafsson: Ja just det (skrattar). Men den som jag ser som är alltså på, på passagerarsidan då.
FL1 Hans Melander: Mm okej.
Robert Gustafsson: Mm. Eh men i övrigt ingen liksom sådär, inga eh... Radioantenn på baklucka har jag för mig, alltså på sidan av bakluckan.
FL1 Hans Melander: Bakskärm?
Robert Gustafsson: Bakskärm ja. Det är ju inte heller original så att, alltså mitt spontana var direkt att det där var en yrkes liksom polisbil av något slag.
FL1 Hans Melander: Du kan inte beskriva personerna som satt i bilen mer?
Robert Gustafsson: Nej. I och med att det var, det var en toning på halva framrutan så att i ansiktsläge så, ser inga ansikten så att säga.
FL1: Men du pratar om toning på själva vindrutan alltså? Inte sidorutan.
R: Jo, sidoruta, jo sidorutor, sidorutorna är tonade runt om.
FL1: Aja.
R: Mm.
FL1: Men även på ...
R: På framrutan.
FL1: Framrutan?
R: Ja. Alltså två decimeter ned och det, som man kan ha i och för sig.
FL1: Mm.
R: På, även på
FL1: Ja, det är sådana här alltså?
R: Ja, exakt.
FL1: Okej. Ingenting på sidorna inte? Eller?
R: På sidan? På framrutan?
FL1: Ja.
R: Nej.
FL1: Nej, okej.
R: Nej. Eh och sen ja. Sen går vi...
FL1: Pratade ni om den här bilen på något vis? Kommenterade ni bilen på något vis?
R: Ja. Jag sa "ja, och här ” sa jag och sen, sen pratade vi liksom.
FL1: Är det någon som kommenterar din kommentar?
R: Nej.
FL1: Som svarar dig när du säger det här?
R: Nej, jag pratar bara med Lotta.
FL1: Ja.
R: Alltså med Lotta Jungward .
FL1: Ja, och hon säger inget om den här bilen?
R: Ja, hon bara "jaha” och sådär och sen så, sen pratar vi mycket om filmen i och med att, i och med att vi tyckte väldigt mycket om den och sådär.
FL1: Mm.
R: Eh, och vi pratade faktiskt inte, vi pratade inte om Palme över huvudtaget förrän vi hör på radion sen samma natt och fick chocken liksom. Eh.
FL1: Men okej. Innan ni går till, eller mot tunnelbanan nu då.
R: Mm.
FL1: Är det någonting annat som sticker ut på något vis, eller någonting som du lägger märke till?
R: Ja, då är det så att bilen står utanför biografen.
Vi går till vänster söderut. Vi går kanske ja, vad kan det vara? Fem, sex meter innan fastigheten som biografen ligger vid är liksom, vad heter det, avskuren.
Den svänger åt vänster så att säga. Där går ju gatan upp, upp mot Holländargatan och där, jag vet inte vad den gatan kan heta.
Är det Rådmansgatan? Nej.
FL1: Nej, Kammakargatan kanske.
R: Ja. I alla fall till hö...
FL1: Jag har ingen karta här tyvärr.
R: Nej till vänster om, om biografen ...
FL1: Ni går söderut först?
R: Ja just det.
FL1: Mm.
R: Så att på vår vänster sida så står en, en, en man med sådan här, vad heter det?
En sådan Petroff-jacka . Alltså skinnjacka med resår nedanför jackan.
Med en, en walkie-talkie och när jag vänder mig mot honom så vänder han sig bort så att säga.
Eh och det är ingenting som jag kommenterar till Pia utan jag tänker "och där är en utav
dem”. Alltså poliserna. De som ska bevaka Palme .
Eh så att när vi stannar för att korsa, gå över gatan, övergångsstället där.
FL1: Söderut? Söderut.
R: Nej, norrut. Vi är ju, vi vänder ju till vänster och går norrut.
FL1: Ja det var de jag funderade på. Gick ni söderut? För ni skulle ju norrut egentligen.
R: Ja, nej alltså vi, vi går till vänster (ohörbart) biografen. Vi går norrut mot tunnelbanenedgången Rådmansgatan.
FL1: Ja.
R: Ja.
FL1: Ni är aldrig någon gång på väg söderut.
R: Nej, nej.
FL1: Du sa det alldeles nyss nämligen.
R: Jaha, nej. Alltså, nej, nej norrut.
FL1: Ja precis.
R: Ja. Så att precis vid vår vänster sida då, backen upp mot, ja om det nu är Kammakargatan, där på om hörnan om fastigheten står den här mannen med walkie-talkie.
Eh och här är övergångsstället och på andra sidan Sveavägen där Coop ligger då, Konsum, Domus hette det väl på den tiden eller något sådant där.
Eh när vi precis går över slänger jag, tittar jag åt höger rakt över Sveavägen och där står ytterligare en man. Hörnan, Coops ingång precis.
FL1: Ska vi försöka få fram gatunamn. Det tror jag vore bra.
R: Ja.
(Paus: 27 sekunder)
FL1: Då ska vi se. Då har du ju... Du har...
(Paus: 30 sekunder).
Mm... Om du har Kammakargatan till och börja med. Sen har du ju eh...
Sen har du Tegnérgatan. Se om vi kan få fram någon...
Sen har du Rådmansgatan där uppe, men det är ju en bit upp det.
R: Mm. Nu ska vi se då. Var har vi ABF-huset här. Där va? Här är väl, var har vi...
FL1: ABF har du där. Det är Kammakargatan som ligger där. Där har du ju...
R: (Ohörbart).
FL1: ... Adolfs Fredriks kyrka.
R: Där ja. Just det då är ju...
FL1: Där har du Kammakargatan.
R: Ja.
FL1: Där har du...
R: Precis.
FL1: ... Tegnérgatan.
R: Precis. Här ligger Coop.
FL1: Ja.
R: Så att eh...
FL1: Där har du Grand.
R: Just det. Så vi kommer ut här och går till...
FL1: Norrut.
R: ... norrut. Hörnan där står walkie-talkie-mannen nummer ett som jag noterar där.
FL1: Så vi pratar alltså om att du ser en man med walkie-talkie i korsningen Sveavägen och Tegnérgatan?
R: Ja.
FL1: På Sveavägens västra sida?
R: Mm.
FL1: Står han på, till norr om Tegnérgatan eller söder om Tegnérgatan?
R: Här. Söder om.
FL1: Okej.
R: Där och när vi går då härifrån hit. Här är ett övergångsställe. Alltså som går...
FL1: Som går över Tegnérgatan.
R: Som går över Tegnérgatan. När vi kliver över här så noterar jag en man som står här nere.
FL1: Ja då pratar vi alltså på, på Tegnérgatan öster om Sveavägen?
R: Ja också söder om Tegnérgatan.
FL1: Söder om Tegnérgatan. Okej. Eh kan du beskriva person nummer ett där till att börja med?
R: Mm. Eh walkie-talkie-mannen ett hade en sådan här svart Petroff-jacka och en walkie-talkie i sin vänstra hand
och den, varför jag, de var ganska stora de här walkie-talkierna. De är nästan, vad kan de vara, två och en halv decimeter liksom.
FL1: Höjden?
R: Ja. Höjden. Eh och sådan här gummi, gummiantenn.
FL1: Hur lång var antennen tror du på ett ungefär?
R: (Suckar), vad kan den vara? Ja, en decimeter.
FL1: En decimeter?
R: Ja. Eh...
FL1: Färg på, på walkie-talkien?
R: Såhär svart hölje med röda eller orangea inslag eller något sådant där. Det är ett svart hölje i alla fall.
FL1: Har du någon, någon, du beskrev höjden. Har du någon, någon tjocklek på den?
R: Eh ja 8 centimeter i alla fall.
FL1: Okej.
R: Nästan en decimeter.
Och han har ingen huvudbonad vad jag kan se utan cendréfärgat ganska kortklippt hår och jag ser honom och han vänder sig om.
Tittar alltså då, vad blir det? Västerut. Upp mot Tegnérgatans förlängning.
Sen går vi då mot övergångsstället och tittar, vi ska gå över när det är grönt, grön gubbe så att säga.
Då tittar jag till höger och ser en man utanför Coops entrén.
FL1: Om vi tar man nummer ett där till att börja med då.
R: Mm.
FL1: Han har svart Petroff-jacka. Jag förutsätter att det är en sådan här midjeskinnjacka med resår längst ned.
R: Ja.
FL1: Stickat resår antar jag.
R: Ja. Just det.
FL1: Eh hur lång är han tror du?
R: 1.80 kanske. Längre än, än vad jag är i alla fall. Drygt 1.80 kanske.
FL1: Kroppsbyggnad?
R: Normal kroppsbyggnad tycker jag.
FL1: Några speciella kännetecken?
R: Njaa, alltså han hade, tror han hade jeans eller något sådant där och har någon typ av kängor på sig eller något sådant där.
Alltså det är inga, jag ser inga färger, inga träningskläder, inga liksom, utan det är svart skinnjacka .
Det är jeans eller så och så är det bruna eller liksom kängor.
Eh, halsduk tror jag Liksom såhär, för jag ser liksom ingen halsform eller sådär.
FL1: Huvudbonad?
R: Eh, nej ingen huvudbonad.
FL1: Hår?
R: Ja, ganska kortklippt. Eh … Cendré eller brunt hår liksom.
FL1: Glasögon?
R: Inga glasögon
FL1: Skägg?
R: Nej. Ingen (ohörbart), nej.
FL1: Ålder?
R: Ålder … Ja, runt trettio. Drygt trettio kanske.
FL1: Okej.
R: Något sådant där.
FL1: Något annat som du tänkte på?
R: Nej inte annat än att han liksom vände sig liksom motsols och tittade uppåt Tegnérgatan.
FL1: Pratade han någonting? Eller lyssnade han? Eller var han helt passiv gällande (ohörbart)?
R: Han hade handen på walkie-talkien och det kändes som att han ja, väntade på svar eller något sånt där.
Eller typ, men jag såg, jag hörde eller såg inte att han pratade med, med någon i den där. Eh... Nej det gjorde jag inte.
FL1: Kan det ha varit någonting annat som han hade i handen än en walkie-talkie?
R: Nej.
FL1: Kommenterade du det här på något sätt till Pia? Eller förlåt, till Lotta?
R: Nej, (ohörbart) "och där är, och där är en polis ” tror jag att jag sa. ”Och där är, och där är, där är en av dem" eller sådär.
FL1: Ja. Svarade hon på det eller?
R: Eh ja, alltså hon var nog ganska ointresserad av det. Aha”, utan, sen, sen pratade vi mest om filmen.
FL1: Mm.
R: Så att det kändes precis som normalt att det här, i och med att det var förutsatt att det var liksom, att det var Palme som liksom bevakades sådär.
FL1: Ni uppfattade det här som, som någon sorts livvakt…
R: Ja, ja. Precis.
FL1: Ah, okej. Eh, okej. Sen så går ni över gatan?
R: Just det.
FL1: Tegnérgatan.
R: Tegnérgatan.
FL1: Och i samband med det här så iakttar du nästa man?
R: Så tittar jag rakt till min högra sida då.
FL1: Mm.
R: Eh, så står det vid, utanför Coops ingång en man med walkie-talkie där, på walkie-talkien så var det en sådan här sladd.
Alltså med en skruvad telefonsladd med en sådan här mikrofon. En walkie-talkie-mikrofon på.
Så han hade sin walkie-talkie liksom fastspänd på något sätt på sin, vad blir det? Högra axel och med en sådan här snabbmikrofon.
FL1: Och det hade alltså inte den andra ...
R: Nej.
FL1: Den första mannen?
R: Han hade inte det.
FL1: Okej.
R: Nej och jag, någon typ av såhär dunjacka .
Alltså sådan här vinterjacka, dunjacka, med, som är ganska liksom stoppad. Mörkblå.
Men här är, hur han såg ut vet, det avståndet var liksom mycket, mycket längre. Jag, jag, det liksom bara liksom noterade det, att det stod en där också.
Men hur han såg ut i ansiktet det,
längden var väl mm... ungefär också, ja normallängden 1.70, 1.80
och han hade då ansiktet mot, mot oss eller mot korsningen så att säga. Mot övergångsstället där vi gick.
FL1: Mot västerut då?
R: Ja. Precis.
Ehm... Sen så ja, sen fortsatte vi då gat.., på trottoaren.
FL1: Ursäkta. Är det någonting annat som du kan komma ihåg angående den mannen?
R: Nej. Det var liksom att man tittade upp bara innan man går över.
FL1: Ja.
R: Snabbt och där var en till också och sen ...
FL1: Har du någon uppfattning om, om längd och kroppsbyggnad och (ohörbart) ...
R: Alltså normal kroppsbyggnad , normal längd 1.70, 1.80 .
FL1: Mm.
R: Han hade, han hade liksom, i och med att jag såg den här sladden eh till den här lilla micken.
FL1: Mm.
R: För han hade liksom, jag såg att walkie-talkien satt fast på hans, hans högra bröst (ohörbart)...
FL1: På utsidan av jackan ?
R: På utsidan av jackan på något sätt. Ja. Någon slags liksom såhär hängsele eller vad jag kan kalla det för.
Eh, och att överkroppen är väldigt liksom, det är täckjacks ... det blir väldigt liksom runt. Mjuka former av alltihop.
FL1: Hur ser den walkie-talkien ut? Är det någonting som du kunde se på det avståndet?
R: Nej jag ser bara att det är något stort svart på hans vänstra bröst på den här täckjackan och att det är en sladd ut till hans vänstra hand.
FL1: Mm. Du ser ingen antenn och sådant där eller?
R: Nej inte antenn kan jag inte säga att jag ser där.
FL1: Okej.
R: Eh. Nej. Bara att han är vänd mot oss. Mot vårt håll så att säga.
FL1: Kommenterar du hans närvaro också?
R: Nej, inte till Lotta. Den första mannen noterade jag. Sen noterade jag bara den till höger för det, och där är ytterligare en så att säga. Det var ganska, ja här är dom. De är överallt.
Eh... Så det, det kändes bara liksom, naturligt liksom.
Eh... och vi går över då övergångsstället.
Fortsätter förbi den där, det är någon kinesrestaurang på vänster sida och fortsätter ned mot, norrut mot, tunnelbanenedgången och när vi då
FL1: Mm.
R: Som, liksom och en axel.
FL1: Mm.
R: Som vänder bort från oss.
FL1: Men i den situationen, ser du någon, någon apparat? Någon walkie-talkie?
R: Nej.
FL1: Någonting som du uppfattar som något (ohörbart)?
R: Nej, bara den här väldigt tydliga liksom signalen.
FL1: Okej och han, säger han någonting? Eller pratas det någonting?
R: Nej. Jag hör bara att det (gör brusningsljud med munnen) fräser till.
FL1: Okej.
R: Efter den där liksom kopplingssignalen eller vad det kan vara för någonting.
FL1: Är det någonting som du kommenterar till, till Lotta ?
R: Nej, inte vad jag kommer ihåg.
Jag tror att hon, vi pratade oupphörligen om filmen. Om, så vi var inne i det samtalet så att säga och i och med att det finns...
I och med att sett walkie-talkie även innan, plus att det finns vakter även i tunnelbanan så, så noterade jag inte det som någonting, som konstigt eller sådär.
Men vad jag, vad jag hann se var ju att den där ryggen eller axeln var ingen, det var ingen väktaroverall eller, utan det var ju liksom en, en axel på en, en, ja en jacka liksom. Mörk jacka.
FL1: Det är ingen uniform utan det är det är civil klädsel?
R: Det är en civil klädsel ja.
FL1: Mm okej.
R: Och det fanns ju ingen annan utanför honom.
På gatan här var det ju helt tomt så att säga och vi mötte några personer som kom ut därifrån som passerade precis när jag hör signalen där.
Så här finns inget annat än den här personen som vänder sig bort runt...
FL1: Ni är i anslutning till t-banenedgången nu?
R: Ja. ja precis.
FL1: Mm. Okej.
R: Sen, ja sen så drar vi våra kort och tar tunnelbanan mot T-centralen.
Byter tåg i Gamla stan för att slippa gå ned vid trappor utan vi går bara rakt över perrongen och tar den röda linjen då mot Hornstull.
FL1: Ja, under färden till Gamla Stan och mot Hornstull, lägger du märke till någonting speciellt då?
R: Nej, där har jag inte tänkt så mycket på vad som hände...
Nej, jag tror inte det hände något speciellt. Eh... som vi lade märke till där.
Vi satt ju kvar liksom i, i, i vagnen nere på tåget i, vi gick ganska långt fram vid perrongen och tog, i och med att vi ska av i den uppgången som är längst fram i tågets färdriktning så att säga.
Så att, men nej jag minns ingen, ingen händelse på själva färden från, till Gamla stan eller från Gamla stan till, till Hornstull som var speciellt uppseendeväckande. Det har jag inget minne av alls.
Eh, för att... när vi väl sedan slog på radion, det är därifrån man, liksom där, där, där kom liksom chocken när vi förstod att nu, av någon anledning slog jag på nattradion innan vi somnade. Vi …
FL1: Ni åker till
R: Ja, och går till .
FL1: ?
R: Mm.
FL1: Där du bodde?
R: Ja.
FL1: Tanken var att, att, eller det blev så att ?
R: Ja. Vi bodde ju där den, den här perioden så att...
FL1: ?
R:Ja, precis.
FL1: Okej.
R: Så att eh...
FL1: När ni kommer hem, vad, vad händer då? Vad gör ni?
R: Ja då, ja äter vi någonting
så slår jag på radion och när hon kommer tillbaka så bryts sändningen då av extra meddelande då från TT.
FL1: När är ni hemma tror du?
R: Ja, vad kan det ha tagit?
Alltså... Vi kommer nog in i lägenhet... Vad kan det ha tagit?
En och en halv timma, sedan satt vi och pratade så att det var nog, det var nog nästan, det måste ha varit mer än två, två och en halv timma efter, efter bion som
FL1: Mm. Ni kommer hem till bostaden på ett ungefär?
R: Ja.
FL1: Om du på något sätt kan uppskatta det.
R: Mm... Ja 23, 23:40 kanske (ohörbart).
FL1: Får jag be att du pratar lite tydligare för, för inspelningens skull.
R: Ja, förlåt! Eh ska se, alltså... Vi kanske kom hem, vi måste ha varit hemma före midnatt i alla fall.
Alltså 23, ja, 23:45
kanske. Något sådant där då. För det var en natt,
när jag slog på radion och vi hörde det där meddelandet precis liksom släcka lampan och sen var vi ju vakna i ytterligare en timme då i ren chock då och vad hände? Och vad hände? Och varför?
Vi var ju där och, och allt det där och att det var väldigt märkligt för det var ju, poliser där och det var poliser överallt.
Hur kunde det här ske? Han hade ju bevakning och (ohörbart). Så det blev ju väldigt märkligt.
FL1: Du drar, du drar slutsatsen att, att alla de här personerna som du iakttar med walkie-talkie är poliser också?
R: Mm. Ja, det är ju det, det är den enda tanken man får.
FL1: Ja.
R: Alltså den tanken, slutsatsen vi drar där och då.
FL1: Fanns det någonting som gjorde att, att du ramlade in i den åsikten mer än att du tog för givet att det var livvakter till Palme?
R: Vad menar du med ”ramlar in"? Att...
FL1: Ja, fanns det, såg de ut på något speciellt sätt. Uttryckte de sig på något speciellt sätt. Hade de någon koppling till, till bilen som, som du tog för givet var en polisbil ?
R: Ja, nej...
FL1: Eller fanns det någonting annat som gjorde att, att du kom till slutsatsen att det var poliser ?
R: Nej, det var ju liksom på sättet de, att, som de var klädda liksom mer att det är som, det är praktiska kläder som liksom, det är inte några långa hängande rockar och halsdukar på två och en halv meter eller, eller liksom kläder som du inte kan springa i eller,
utan det är liksom mytbilden av en civilpolis. Hur den är klädd för liksom, jag tror det är mycket det som, hur jag uppfattar dem. Hur de var klädda.
Eh plus det faktum att de är så nära i anslutning till där Palme befann sig.
Så därför drog man den slutsatsen väldigt direkt att det var någon typ av bevakning av, av statsministern.
FL1: Mm.
R: Vilket föll sig helt naturligt då.
FL1: Mm.
R: Så vi hade ju liksom ingen tanke på att det skulle kunna vara någonting annat.
Utan det var ju först i efterhand när vi hörde att han inte hade någon bevakning den kvällen som det inte stämde. .
Så att, och sen fick vi höra på radion att de som, jag tror det var, jo det måste vara radion, att de som befann sig på biografen skulle höra av sig.
Så då ringde jag och hon , både jag och Lotta och läste in våra personnummer och allt så där och telefonnummer.
Eh, och sen ringde de väl upp. Det tog nog någon vecka eller två minst innan det hörde av sig någon och så var det liksom utfrågning då per telefon.
Ja, och då berättade jag ju som det som jag har berättat nu.
Alltså om besöket på biografen, upplevelsen utanför, promenaden ned mot tunnelbanan då.
Då var förhörsledaren, eller han som förhörde mig där på telefon var ju liksom mest upptagen med den här mannen i cowboyhatten.
Lät inte så intresserad av walkie-talkie- männen eller någon bil med tonade rutor eller något sådant där över huvudtaget utan det var...
FL1: Men du nämnde bilen med tonade rutor och, och alla tre walkie-talkie- män...
R: Ja.
FL1: ... (ohörbart) för den som ringde upp till dig?
R: Ja. Precis.
FL1: Men han verkade inte intresserad?
R: Nej. Det var hela tiden, och sen, ja, för att imitera ett samtal så lät det som jag,
jag sa då "ja, och sen såg jag ju då en walkie-talkie- man på min vänstra sida innan övergångsstället där”.
”Ja, ja, ja” sa han ”men annars såg du ingenting? Och sedan då?"
"Ja, sen såg jag det och det”.
”Ja”, och så gick han tillbaka till cowboymannen igen och hur hög, lång han var eller vad han hade på sig eller, och sådär.
Eh... Så att, det var inga följdfrågor på vare sig bilen eller på walkie-talkie-männen över huvudtaget.
FL1: Okej.
R: Nej... Så, ja sen hörde man ju inte något mer från, från polisen sedan dess. Eller inte hört på trettio år. Så att.
FL1: Så, det, din uppfattning är att det , det är en polis som har ringt vid ett tillfälle och pratat med dig?
R: Ja.
FL1: Och då redogjorde du för allt det som du har redogjort för mig nu då?
R: Ja.
FL1: Eh och sen har inte du hört någonting mer över huvudtaget?
R: Nej.
FL1: (Harklar sig). Du har inte skrivit någon lapp angående dina iakttagelser och så vidare?
R: Nej, nej jag, jag (ohörbart). Jag har ju lämnat de upp..., jag förutsatte nästan att han bandade samtalet så att det liksom fanns.
FL1: Mm.
R: Att mina beskrivningar fanns med.
FL1: Okej.
R: På, på band någonstans. Eh så att jag var liksom (ohörbart) liksom kunnat bidra med det jag kunde bidra med.
FL1: När och hur har du sett utdraget ur förhöret?
R: Det var någon, det var någon som hade, via någon fått något, någon utskrift har jag för mig. Om, ja det var i samband med,
Ja ... Så att, ja ... Jag har tänkt jag har tänkt mycket på, på de där höjda rösterna jag var inne på.
Jag vände mig aldrig om och såg, jag fick ju (ohörbart) var, var, var det glada tillrop?
Eller om det var aggressiva eh... ett aggressivt ståhej.
Eller om det var ett positivt liksom, om det var skratt inblandat.
Men jag har för mig att jag hör liksom inga skratt då när, när eh, när de är på vår högersida utanför biografen så att säga.
FL1: Kan du förnimma någon koppling mellan de höga rösterna och paret Palme?
R: Nej det är... Det enda jag hör att det är mansröster.
Det är liksom inga kvinnoröster. Utan jag hör att det är mansröster som är, om det är liksom (gör höga ljud med munnen), att det är höjda röster eller om det bara är, eller om det är bråk. Det, jag kan inte svara på det. Men, men det låter inte positivt.
Alltså det lät inte som (gör ljud med munnen) det lät, det lät mer som en, en diskussion.
En, en högre diskussion med hög röst, eller någon som höjer rösten och någon som svarar med hög röst och sen har man ju massa ansikten och mummel runtomkring sig liksom på ett mycket närmre håll så jag kan liksom inte utskilja.
Men eh, men det känns inte som, för det var ju mycket liksom skratt och positivt mummel i och med att filmen var liksom ganska rolig och underhållande och det var, alla liksom (harklar sig) går tillbaka och kommenterar scener ur filmen och sådär så att,
men därför stack de där höjda rösterna ut ifrån de andra liksom gladare rösterna eller positiva liksom diskussionerna som var i normalton eller vanligt sorl sådär. Men...
FL1: Men om jag ställer frågan. Såg du makarna Palme utanför biografen?
R: Mm. Ja. Det var precis, precis när vi kom ut så stannar vi upp och vi pratar.
Sedan noterar jag att på högersidan så går de, så stannar de till precis på vår högersida då. Alltså söder om oss då.
Så att, och sedan när vi pratar färdigt så börjar ju ta första steget och det är då jag ser den där bilen rakt framför.
FL1: Hur långt är avståndet mellan ert sällskap och makarna Palme när ni står utanför?
R: Ja... Ja det är inte mer än, ja sju meter kanske eller något sådant där. Sju, tio, mellan sju och tio meter.
FL1: Ser du om de har någon, några andra personer i anslutning till sig själva vid det tillfället?
R: Ja, eh, jag tror att jag, det står någon på hans, nu ska vi se, på hans, på Palmes vänstra sida och där, det är förmodligen samma, i fall samma kläder som den där glas, glasögonmannen . Han med rödtonade glasögon på hans vänstra sida.
För att Palme hade ju liksom någon stor mössa tror jag på sig och han hade ingen mössa alls den där mannen.
Det är alltså samma kläder, samma, det kan ha varit, det måste ha varit han som var, som pratade med honom, den här glasögonmannen från, från som vi såg i salongen.
Cowboymannen var inte där och inte den här som jag kallade skinnrocksmannen med, den här ljusa skinnrocken var det inte .
Men det var som sagt var som bara snabbt man vänder sig om tittar tätt tillbaka igen alltså. Det är typ en sekund eller något sådant där.
FL1: Men det du uppfattar, om jag förstår dig rätt, nu får du rätta mig om jag har fel här. Men det är att Palme står tillsammans med en man och det är den mannen som du har sett i anslutning till makarna Palme inne i biografen?
R: I alla fall har han exakt samma, samma kläder...
FL1: Ja okej.
R: Ja.
FL1: När du hör de här höjda rösterna, kopplar du det till de här tre personerna då? Eller kan det vara ett helt annat, några andra personer som, som uttrycker sig med de här höga rösterna?
R: Ja, jag kopplar till dem därför att det är väldigt mycket folk runt oss och de, men de rösterna är, är samtalstonsnivå på
och i och med att det höjs röster så vänder jag mig och tittar och de, de enda som är där
så är det folk som springer ut framför dem mellan grupperingen runt oss och mellan Palmeparet så är det folk som är på väg ut så här
och då ser jag att det är, Palme har ryggen mot biografen, mannen står vänd med ryggen mot mig så att säga, mot Palme.
Det är det jag ser när jag slänger blicken till höger så jag liksom, jag reagerar på de höjda rösterna,
vänder jag mig om och ser då Palme och den här mannen och sen vänder jag mig tillbaka igen. Så att jag kopplar per automatik att det är därifrån rösterna kommer då.
FL1: Men du kan inte säga om jag förstår dig rätt...
R: Nej.
FL1: ... att det är dem som, som...
R: Att det är de som...
FL1: ... pratar med de här höjda rösterna?
R: Nej. Det kan jag inte, jag inte liksom, jag ser inte att munnarna rör sig i samband med det där.
FL1: Nej.
R: Alltså det, det kan jag inte säga.
FL1: Okej.
R: Nej. I och med att det är sådan kort liksom titt bara.
FL1: Ja, är det någonting annat som du tänker på i samband med, med det vi har pratat om nu?
R: (Ohörbart) någonting. Nej, än att, att nu ska vi se... (Ohörbart) tre. (Ohörbart mummel). Nej jag tror att jag har fått med mig allt.
Inte annat än att det kändes som att, alltså i salongen i biografen att de var väldigt liksom eh... Man noterade och hörde väl liksom samtalston mellan, alltså det kändes som att de hade med sig någon bekant eller någon de kände.
Nu så här i efterhand kan jag så hör jag liksom att det, det där var liksom, eh... Samtalsmummel som kändes liksom kontrollerat eller bekant, eller privat sådär.
Hm, men jag har inget minne av vem som satt på deras höger- respektive vänster sida.
Vilka det var, och med att man var så fixerad på, på Palmeparet liksom.
FL1: Jag har plockat fram det här som finns runt, runt dig här i utredningen och som du säger ungefär ja, du sa några veckor, någonting sådant här, efter händelsen så är det någon som ringer upp till dig och pratar med dig om, om vad du har sett och inte sett och det finns ett kort förhör med dig från 1986-03-17
.Så det är ju två veckor lite drygt efter själva händelsen då.
R: Ja.
FL1: Du är inne då på att det är någon man som hjälpte Olof Palme med hans ytterkläder.
R: Mm, just det.
FL1: Är det något du kommer ihåg nu eller?
R: Nej det är bara när de reste sig där då, eller om det var i gången innan de började gå uppåt där.
(Kort paus).
FL1: Men det är inget du har något närmare minne av nu?
R: Ja, ja alltså när du (ohörbart) säger så var det, det var nog när de reste sig,
eller jag har för mig att det måste ha varit i gången. Alltså när de kom ut från sittplatsgången så att säga ut på...
Var inte det, om inte det, om inte, det måste ha varit han glasögonmannen där. Som står på hans, från mig sett då, hans högra sida.
FL1: Mm. Jag kan väl läsa upp ett kort stycke här så får du se om du kan kommentera den här?
R: Ja.
FL1: ”När Robert gick ut från salongen såg han Olof och Lisbeth Palme stå kvar i salongen vid sina platser. En man cirka 65 år 185 till 190 centimeter, vithårig (ohörbart) byggd, iklädd svart tygrock och troligen gråblå kostymbyxor hjälpte Olof Palme på med dennes ytterkläder.
Mannen satt till vänster om Olof Palme."
R: Ja, från mig sett ja. Måste det ha varit va?
FL1: Ja det står inte från vilket håll man ser det.
R: Nej.
(Paus: 46 sekunder).
R: Mm.
FL1: Men vi kan släppa den biten. Det känns som att du har... Det är inget som du har något direkt minne utav nu idag?
R: Nej. Det är (ohörbart) alltså vi reste, alla reste sig ungefär samtidigt och då vände man sig om mot då, han fick nog hjälp med kläderna där ja.
FL1: Ja.
R: Eh men vad jag, vad jag minns mest det var ju liksom där i samband med att jag petade på honom. Det var ju när alla var på väg ut, upp...
FL1: Den där ni går upp mot utgången?
R: Ja precis.
FL1: Du sa om jag uppfattade dig rätt tidigare att, att du och Lotta kom direkt från, från bostaden och åkte in och mötte upp de andra vid, vid Grand?
R: Ja, eller om vi hade varit på restaurang innan? Jag kommer inte ihåg. Kan ha varit så att vi, att vi var någonstans innan biografen.
FL1: Det står här i det här samtalet som du hade med den här polisen.
R: Ja?
FL1: Eh 17 mars då. " gick i sällskap med , och från Tre Backar
på Rådmansgatan till Grand.
R: Ja. Tre Backar hade vi varit på.
FL1: Okej.
R: Det är ganska nära där Det ligger ju tvärsöver där. Eh.
FL1: Det ligger på Tegnérgatan där va?
R: Ja precis.
FL1: Ja.
R: I hörnet (ohörbart mummel).
FL1: Eh men okej då var det så det var alltså.
R: Då var det så det var. Då kom vi där ifrån.
FL1: Mm.
R: Just det! Och så gick de in och hämtade biljetterna och vi fick de där. Så var det ja. Precis.
FL1: Du säger om den här bilen "efter föreställningen observerade både Pia Engström och Robert Gustafsson en silverfärgad Opel. Troligen en Senator. Bilen stod utanför biografen både före och efter föreställningen”.
(Kort paus).
R: Mm. Senator, jaa.
FL1 Hans Melander: Det är ju en ganska ovanlig bil.
Robert Gustafsson: Ja, det är en sådan här, det är en sedan.
FL1 Hans Melander: Ja.
Robert Gustafsson: Ja.
FL1 Hans Melander: Men din uppfattning idag är att det var en, förmodligen en Volvo eller Audi.
Robert Gustafsson: Mm. Men alltså, jag kan inte säga bilmärke, men alltså den är ju...
FL1 Hans Melander: Det är en sedanmodell.
Robert Gustafsson: Det är sedanmodell med bagagelucka. Ehm... Det blå (ohörbart), ja det kan ju vara gatubelysning som påverkade de. Men grå eller blå.
FL1 Hans Melander: Mm. Mm.
Robert Gustafsson: Ja.
FL1 Hans Melander: Men silverfärgad det är väl grå det?
Robert Gustafsson: Ja (ohörbart).
FL1 Hans Melander: Men okej. Oj, är det dig jag sparkar på? Nej, det är det inte.
Robert Gustafsson: Nej.
FL1 Hans Melander: Sedan finns det nästa förhör, 860404.
Robert Gustafsson: Mm.
FL1 Hans Melander: Är det något du har minne utav över huvudtaget?
Robert Gustafsson: Nej, det måste ha varit på telefon då också?
FL1 Hans Melander: Ja.
Robert Gustafsson: Mm. Eh (kort paus).
FL1 Hans Melander: Och då pratar du också om den här äldre mannen som, som är lång, äldre man med, med...
Robert Gustafsson: Som hjälpte Palme på med rocken eller?
FL1: Palme på med rocken, ja precis.
R: Mm.
(Paus: 15 sekunder).
FL1: Och även i det förhöret så pratar du om en, en, en silverfärgad Opel och du nämner även här möjligheten att det skulle kunna ha varit en senator.
R: Mhm.
(Paus: 25 sekunder).
FL1: Men okej, en annan sak som jag reagerar på är att vid båda de här tillfällena när du får berätta om dina iakttagelser så säger du att Björn också gick med er till Rådmansgatans T-bana.
R: Mhm. (Kort paus). Han kanske följde med ja, men jag har inget minne av att han åkte med i tunnelbanan. Eller om han gjorde det och åkte åt andra hållet. Så kan det ju har varit i och för sig.
FL1: Ja, det står inte vart han tar vägen i och för sig, så det kan mycket väl vara så som du säger nu.
R: Att han, det kan vara att han följde med oss sen åkte då västerut.
Alltså mot Odenplan och det hållet.
För jag vet, jag tror, jag har för mig med bestämdhet att vi satt ensamma när vi bytte tåg.
Nej, för jag vet att vi pratar ju om filmen där när vi gick mot tunnelbanan. Då (ohörbart).
FL1: Det är väl det naturliga samtalsämnet antar jag, när man har varit på bio.
R: Jo.
FL1: Sen är det dessutom så att man har sänt ut en liten blankett till de som man vet har varit på Grand den här kvällen och då är du ombedd att, att fylla i den här lappen och skicka den tillbaka till polisen för att man ska få någon koll på vilka som har varit på platsen och hur ni har varit klädda och så vidare, och så vidare va och, du har fyllt i den här lappen.
Den är utskickad och den är daterad ska jag säga till 870402.
Så då har det ju gått drygt ett år här då och då pratar du fortfarande eller skriver rättare sagt, fortfarande om den här mannen med, med vitt hår och, en lång man som ligger runt 65, 75 år någonting sådant där som hjälper Palme med rock och sådär. Han finns ju med även här då.
R: Mm.
FL1: Du ligger helt rätt. Det du kommer ihåg idag.
Du beskriver dig själv som, som vara iklädd och så att du får frågan "stannar ni till någonting utanför biografen?".
Du skriver att ni står där en kort, ett kort ögonblick. Eh "sa hej då till en kompis” har du skrivit här.
R: Mm. Det är Pia då förmodligen.
FL1: Ja, det borde vara Pia ja.
R: Ja.
FL1: Precis.
R: Nej.
FL1: Det står även på, på den här lappen då som man skickar ut
”OBS! Om ni vill lämna ytterligare upplysningar kan ni notera dessa på baksidan”.
R: Mm.
FL1: Så att det.
R: Men det här är kompletterande. Att man ska komplettera med någonting va?
FL1: Ja, det är egentligen en, en blankett som man skickar ut för att få koll på vilka det är som varit på biografen och hur de var klädda och hur de såg ut och så vidare och så vidare...
R: Men det här är före eller efter det där?
FL1: Lappen sänds ut 1987
som jag sa.
R: Mm.
FL1: Så och bägge förhören är ju tidigare.
R: 1986 ja just det.
FL1: 1986-03-17 respektive 1986-04-04 då.
R: Mm.
FL1: Eh, men som jag förstår på dig så,
R: Nej, det här har jag inget minne av.
FL1: Nej okej.
R: Nej. Hur långt var det emellan de här?
FL1: Ja, 1986-03-17
och 1986-04-04
så det är ju ja tre veckor.
R: Tre veckor.
FL1: Har du någon kommentar till att
R: Nej jag förutsätter ju liksom att han har, liksom bandat allting och allting jag har sagt är med och skrivs ut och liksom infört där.
FL1: Ja.
R: Så det här upplever jag ju mer som att, liksom att man ska, ja hur var du klädd...
FL1: Mm.
R: ... (ohörbart). Sen alla, alla liksom iakttagelser sker ju, ska ju finnas med där förutsätter jag ju. Men jag har inte, jag har inte fått se det här.
FL1: Nej.
R: Vid det här tillfället.
FL1: Nej.
R: Nej.
FL1: Det är nog mycket riktigt.
R: Du.
FL1: Du syftar på att du inte har fått se...
R: Proto, eller förhörsprotokoll.
FL1: ...förhörsprotokollet i samband med att du har fyllt i lappen.
R: Nej.
FL1: Nej.
R: Nej.
FL1: Den här är ju utsänd till dig och du har fyllt i den och skickat tillbaks den givetvis då, men
R: Nej.
FL1: Vad har du för funderingar runt det?
R: .
FL1: Ja. Ja, det är, jag har samma uppfattning.
R: Mm.
FL1: Men, men
R: Nej, nej, nej. Absolut inte...
FL1:
R: Ja, ja, ja. Oh ja. Alltså hela, utan så som, alltså förhöret var ju väldigt oengagerat så att säga.
FL1: Då pratar du om det förhöret som du kommer ihåg (ohörbart)?
R: Ja, det första
FL1: Mm.
R: Det var ju, kretsade ju bara kring liksom inne i salongen mycket. Alltså.
FL1: Okej.
R: Och direkt i anslutning efter. Eh så att det var ju mycket liksom eh, väldigt trött förhörsledare om man säger så, som alltid börja med allting med negation. Men
annars var det ingenting som du såg.
Annars såg du ingenting (ohörbart),
sen var det ingenting mer eller sådär.
Mycket inte. Negation i alla utfrågningar. Så att, det är helt klart. För det, det gjorde jag.
FL1: Vid det här första förhöret syftar du på?
R: Ja absolut!
FL1: Ja.
R: Absolut.
FL1: Det andra kommer du inte ihåg alls?
R: Det har jag inget minne om att jag, jag ser det som ett förhör. Men...
FL1: Ja. Okej.
R:
FL1: Och vad det gäller blanketten så uppfattar du den mer att du skulle beskriva dig själv och inte redogöra för, för andra iakttagelser?
R: Nej, inte som någon kompletterande att för då skulle det, då skulle jag ha haft och skriva en A4 till.
FL1: Ja, nej det står har ni fler upplysningar kan ni notera dessa på baksidan.
R: Ja, utöver det du redan har nämnt. Så uppfattar jag det som.
FL1: Ja.
R: Mm.
FL1: Ja, okej. Ja,
Men, men jag förstår hur du resonerade. Ja, sedan rent, i övrigt Så, så skulle jag vilja höra dig litegrann, förklara hur du tänker. Jag har ju sett,
R: Precis, den här, det, det
FL1: Ja. Det är därför jag gärna ville höra din version istället.
R:
FL1: Ja.
R:
att vi var så trygga i förvissningen om att han hade bevakning.
Sen när man sen på natten hör att han blivit mördad, så stämmer det inte. Till och med åt det hållet där han inte ens gick.
Alltså norrut så att, och då tänkte så här, ja man, de kanske bevakade honom fast han inte visste om det.
Att de, vi bevakar dem i alla fall och så tänker man spontant.
Eh sen har man ju följt hela det här i massmedia och med, med hela utvecklingen och Palmegruppens misslyckande hit och dit.
Eh och varför det inte får ett slut och då,
Med mycket menar jag, det är inte bara en galning.
Utan det är liksom, det är, för walkie-talkie-män fanns där de facto och då, då är det ju fler än en inblandad och då är det liksom en organiserad eller organiserat scenario som jag ser det och där, därav så har jag sagt att det här är ju ett, det här måste vara ett beställningsjobb av någon eller För att de var ju de facto där.
FL1: Under förutsättningar att de personerna som du såg verkligen var poliser
R: Verkligen var poliser
FL1: Ja.
R: Om inte, så att, ja precis att det är någon från undre världen som, som, vilket är mycket möjligt att det kan vara som stod där med walkie-talkie.
Eh men jag tror att walkie-talkie liksom, ja det är ju lätt,
Men på den tiden fanns ju inga mobiltelefoner och, och liksom, så att nej, det är ju liksom den,
R: Eh och sådär.
FL1: Det var väl lite det jag kände också att det ska ju inte vara så att någon, i det här fallet du, tycker att du inte har blivit lyssnad på och tycker att du har upplysningar som du inte har fått lämna på ett, eller lämnat har du ju gjort på ett korrekt sätt, men det har inte tagits emot på ett korrekt sätt...
R: Nej, nej precis.
FL1: ...och det var därför jag hemskt gärna ville att du skulle komma hit idag så att vi fick reda ut de här begreppen i detalj så att .
R: Mm.
FL1: Men okej.
FL1: Ja.
R: Så att ja,
FL1: Ja precis.
R:
Så det är ...
FL1: Det är lite svårt att hantera.
R: ... det är ett inbyggt problem i, i det där.
FL1: Och säger du någonting som .., blir det konstigt i alla fall.
R: Det blir konstigt ändå ja.
FL1: Ja.
R: Precis.
FL1: Nej, jag förstår dilemmat. Vi ska väl försöka runda utav. Har du någonting mer nu som du tycker är värt att nämna i det här sammanhanget?
R: Nej. Det är de här alltså, det är det där och liksom så fort jag hör den här (gör signalljud med munnen) kan man fortfarande höra så liksom blir jag helt påmind om det där.
FL1: Ja.
R: Liksom att aldrig eh... Och men det är de här tre walkie-talkie- männen som inte... För då när den noteras är det något positivt och i efterhand blir det positiva negativt.
FL1: Mm.
R:
FL1: Jag förstår att du har bra kontakt med, med fortfarande? som du säger.
Hur är det med och ? Har du kontakt med dem också eller?
R: Nej, har vi ingen kontakt med och är visserligen Men vi har inte hört från, av varandra på, ja över tio år tror jag.
FL1: Nej, okej.
R: Så att vi, vi har ingen kontakt, gick ju .
Men, men vi pratade aldrig, aldrig om det här faktiskt.
FL1: Nej.
R: Med varandra på skolan . Utan då var man ju upptagen av det. Eh, och vad han gör idag vet inte jag faktiskt.
FL1: Nej.
R: (Ohörbart).
FL1: Det kan hända, jag säger inte att det kommer hända. Men det kan hända att vi tar kontakt med också.
R: Mm.
FL1: Eh jag säger det så att ni inte blir chockade om vi ringer eller skriver.
R: Nej, nej. Precis.
FL1: Har du något telefonnummer till henne?
R: Eh
FL1: Okej, är det så att du kommer på någonting mer så vore jag hemskt tacksam ifall du hörde av dig. Har du mitt telefonnummer eller?
R: Ja! Det har jag inlagt. Ja.
FL1: Jättebra, jättebra. Sen som jag sa innan förhöret.
Det här kommer skrivas ut och du är hemskt välkommen upp ifall du vill ta del utav det.
Så att du verkligen ser att, att det har gått schysst till och så vidare och så vidare.
Vill du så kan jag kontakta dig när det finns en utskrift.
R: Mm. Du kan SMS :a mig bara så, då vet jag att det...
FL1: Ja. Ja.
R: Ja.
FL1: Tycker du att förhöret har gått riktigt till?
R: Ja. Det tycker jag.
FL1: Inga problem?
R: Nej.
FL1: Och det är inga funderingar? Frågor du har runt förfarandet?
R: Nej. Nej.
FL1: Då gör vi så att vi avslutar förhöret och klockan har då hunnit bli så mycket som 10:04
.
Förhör med Robert Gustafsson L261-01-D
| ||||||||||||||||||
Fel: index saknas
Förhörsledare: Kriminalkommissarie Hans Melander
Förhörsvittne: Ej tillgängligt.
FL1: Ja,
Var du bodde någonstans
eller hur du levde i stort.
Protokoll fört vid förhör med
L-00261-01-D 1
med personnummer boende
hörs i utredningen gällande mordet på förra statsministern Olof Palme.
hörs med anledning av sina iakttagelser på och i anslutning till biografen Grand på Sveavägen Hunder kvällen den 28 februari 1986. kallas fortsättningsvis vid sitt tilltalsnamn
FL1: Okej.
Förhöret hålls i NOA's lokaler på Polhemsgatan 30 i Stockholm den 5
juni 2019 med början klockan 08:19.
Vi kan väl börja med liten bakgrund hur ditt liv såg ut vid den här tiden.
bio och valde då Bröderna Mozart-föreställningen på Grand.
FL1: Var någonstans bodde ni vid tillfället?
och vi beslöt ett gäng för att gå på, på
FL1: Bodde ni ihop då? Eller bodde hon på något annat ställe?
FL1: Och det var inte
Nej det måste vara
FL1: Okej.
Eh... Jo, det måste det ha varit.
FL1: Har de något samröre som du upptäcker med någon annan person?
Paret Palme?
FL1: Ja.
eller, eller, eller
Ja, eh... Vad jag såg så pratade de med, med vilka det var det vet inte jag. Men de, de pratade med varandra naturligtvis men, men de pratade väl både, till folk både till höger och till vänster om sig själva som jag uppfattade det. Men vilka de var eller hur de såg ut det minns jag inte alls. I och med att jag, man bara tittade på dem så att säga.
FL1: Mm.
Och det i och med att det var, det var ju mycket kappor och liksom ytterkläder som skulle läggas höger och vänster och ja, sådär.
FLI: Men de konverserade med andra personer i salongen men det är inga som du kan säga vilka det var eller beskriva?
Nej. FL1: Okej.
Det är det inte.
FL1: Några andra minnesbilder innan, innan filmen drar igång då?
Nej, nej. Nej jag vet bara att jag funderade på att jag hade hört att filmen var så lång så jag undrade om det stod på, om någon hade hört hur lång den var. Eh det var precis innan filmen började. Men annars vet jag inte. Nej, man tittade framåt då.
FL1: Mm.
Nej, man tittade framåt då när filmen började.
FLI: Mm. Ja, det är väl det som är tanken.
10
(Skrattar) Det är det som är tanken med filmvisning.
FL1: Hörrudu eh, sen så, så rullar filmen, filmen tar slut. Kan du beskriva situationen då?
Ja. Då som det är då", liksom innan ljuset går upp i salongen, när sluttexterna börjar rulla som det heter och det fortfarande är halvmörkt i salongen så börjar ju folk resa sig och har klär på sig sina ytterkläder...och sådär. Eh, så gör även vi. Eh i och med att det är så fullt i salongen så blir det liksom stopp så man står där man står. Eh och vi klär på oss och sen så, precis då när det, salongsljuset tänds igen så börjar då folk gå ut till höger- respektive vänster gång och vi, om vi har ansiktet mot duken så går vi till höger ut ur salongen. Vår egen höger med huv...med ansiktet mot duken. Eh, så, och det är kö. Man får vänta och vänta och sen när vi kommer ut då i sidutgången som går upp mot utgången så att säga, då pratar, ser jag Palmeparet prata med någon. Det är, som jag uppfattar, det en man med ganska eh... stora glasögon. Eh, och sen så är det en annan man på hans vänster sida.
FL1: På glasögonmannens sida?
Nej.
FL1: På Palmes sida?
Nej, de, de kommer ut till gången och framför oss nu är Palmeparet med lite folk emellan.
FL1: Så de har klivit ut vid samma, på samma sida som ni har gjort.
Samma sida som vi har gjort.
FL1: Och är framför er?
Ja precis.
FL1: Okej.
Och på Palme och Lisbeths eh, och de, de vände sig så att, åt vårt håll. Alltså mot duken till med ansiktena.
FL1: De vänder sig bakåt alltså?
Bakåt så att säga. För att det är någon som är framför dem. En man i glasögon ser jag. Och på deras, deras högra sida, min vänstersida så att säga om man tittar på dem så står en annan man med, också glasögon och med en sådan där eh vad ska jag
11
kalla det för, en sådan här rock med, med ljust skinn så att säga. Som är som, ja om du vänder ut och in på skinn, på en skinnjacka så är det ju en hudsida så att säga FL1: Ingen mockavariant?
Jo, exakt mer som en mocka...med lite päls på kragen och så säger något skämtsamt och ler till dem och de skrattar tillbaka.
FL1: De här två männen du pratar om, det var glasögonmannen och...
På ena sidan och den andra...
FL1: ... mockamannen då.
På, just det, på andra sidan.
FL1: Är de i sällskap eller?
Nej. Jag upplever att den mannen som är i den här mockajackan eller mockarocken med pälskrage inte känner dem utan någon som, jag vill bara passa på att säga då eller sådär typ. Eh, men som mannen till eh deras vänster, min höger om dem. Han verkar bekant med dem, för de har en annan, man hör på samtalstonen att det är en annan liksom, de är införstådda med varandra på något sätt.
FL1: Men du känner inte igen någon av de här två?
Nej. Det kan jag inte göra.
FL1: Kan du beskriva dem mer?
Eh... Mannen på högersida som har, som har ansiktet mot, vänd mot dem och som jag inte, han hade liksom mörkare kläder.
FL1: Är det han med glasögon då?
Glasögon ja. Ja, det, bakåtkammat hår, eh... Rödaktiga glasögon. Eh med ganska stora bågar såhär. Inte tjocka bågar, tunna bågar men stora. Eh och han mockamannen då med den här rocken...
FL1: ja vi tar glasögonmannen först här.
Ja.
FL1: Ålder på honom ungefär?
Eh, nja inte så gammal. Alltså jag var ju då
12
FL1:
och man uppfattar en sån person.. då måste han vara ja, trettiofem, trettiofem, fyrtio kanske. Något sånt.
FLI: Längd?
Eh normallängd. 1.75 något sånt där. 1.75, 1.80 kanske.
FL1: Smal? Kraftig?
Nej väl, normal, normal kroppshydda. Eh höll i handskar. Sådana här ja som man har till, som utehandskar.
FL1: Ljus? Mörk?
Ehm... Mörkt, cendré, mörkt hår. Eh men alltså bakåtslickat.
FL1: Slickat?
Ja, bakåtkammat. Begynnande flint liksom sådär.
FL1: Okej. Var han i sällskap med någon eller?
Det vet jag inte. Jag vet bara att de, de hade en lite mumlande samtalston medan mannen i mockajackan liksom pockade på uppmärksamhet typ och ja, och sen skrattade de till sådär lite smågenerat som man gör när man, när man stör någon. Sådär. Eh och de artigt nickar tillbaka och skrattar tillbaka sådär.
FL1: Ja, då har du glasögonmannen som du har beskrivit nu då.
Mm.
FL1: Har du någon, någonting mer på honom som du kan komma ihåg? Skägg? Mustasch? Eh...
Nej inget skägg...
FL1: ...övrig klädsel?
Ingen, nej ingen skäggväxt utan, utan rödaktiga tunna glasögon. Bakåtkammat hår, eh scarf, alltså halsduk under liksom rocken och rockkragen. Alltså mörk, vanlig mörk uterock liksom.
FL1: Ullrock eller skinnrock?
13
Alltså grövre, grövre liksom stickat sådär, ja. Eh och så bruna handskar. Läderfärgade handskar.
FL1: Och rocken var svart? Eller brun? Eller grå? Eller?
Mörkgrå.
FL1: Mörkgrå.
Ja, det tror jag.
FL1: Okej. Vi övergår till... Ja, förlåt.
Ja, nej...
FL1: (Ohörbart) mannen eller?
Nej och sen, jag undrar inte om den där scarfen var sådär siden.
FL1: Ja, det är ingen, det är ingen stickad halsduk...
Nej.
FL1: ... utan det är mer, mer inne (ohörbart)?
Inne, alltså siden, ja liksom vinröd sidenhalsduk. Eh är det jag ser framför mig och sen medan den där mockarocksmannen, ingen ansiktsbehåring vad jag kommer ihåg
Med tjocka glasögon och eh, men den här rocken var lite mer sådär som en, stack ut. Med pälskragen.
FL1: Är den ljus? Eller mörk eller?
Ljud, ljus.
FL1: Ljus.
Mm.
FL1: Ljusgrå? Ljusbrun? Eller ljus...
Nej, ljus, alltså hudfärgat ljus. Beige kan man säga.
FL1: Ah okej.
14
Eh...
FL1: Ålder på honom?
Ja, femtio kanske. Femtiofem. Något sådant där.
FL1: Storlek? Längd?
Hm, ja 1.80 drygt. Lite längre än mannen till, än glasögonmannen då. Något längre än honom. Så drygt 1.80 kanske.
FL1: La du märke till om han hade sällskap med någon annan person?
Jag har för mig att han hade en kvinna på sin högra sida då. En mindre kvinna, kortare.
FLI: Har du någon uppfattning om vart de här satt under själva filmvisningen?
Nej. Inte en aning faktiskt. Utan när de var klara, hade skrattat färdigt där eller skrattade till och så vände ju sig Palmeparet om. Då började ju hela eh, ska vi säga raden eller människohopen röra sig långsamt uppåt mot utgången.
tid, långsamt för det var tjockt med folk.
FL1: Mm.
Eh, sen...
FL1:
FL1: Mm.
Det tog ganska lång
15
Den här klassiska när man filmar.
FL1: Mm.
Ja och sådär. Men nej och så, så vi skrattade till och dels så bara fortsatte vi långsamt uppåt. Vi pratade om filmen.
när vi kom ut så var det ju väldigt, väldigt tjockt med folk och trångt och då ser jag även den här, precis när vi kommer ut i foajén så noterar jag egentligen den här, den här mannen med cowboyhatt som är vänd mot oss och går liksom tillbaka in mot salongen igen. Eh, och sen släpper jag honom med blicken och fortsätter ut mot gatan.
FL1: Får jag bara fråga dig? Du är säker på, du sa det förut, du är säker på att den mannen också var inne i salongen?
Mm. Han var i biosalongen.
FL1: Han var inne på, och tittade på filmen.
Ja.
FL1: Ja, okej.
Ja. Eh...
FL1: När ni kommer ut i foajén, eh jag avbryter dig litegrann. Reagerar du på någonting där ute? Är det någon speciell person som du tycker sticker ut eller lägger märke till?
Nej, det är väldigt varmt så att när, man vill liksom bara ut så fort som möjligt ut i friska luften.
FL1: Mm.
Jag minns att det var väldigt, liksom kvavt och tjockt och det är mycket vinterkläder och ytterkläder och liksom, sådär.
FL1: Har du koll på makarna Palme i foajén också?
Ja, som jag minns det så var det så att de hamnade på höger sida om oss. Eh, så att vi, så att säga kommer ut innan de kommer ut. För annars skulle jag ha noterat det att, var de, var...
FL1: I foajén?
16
I foajén ja. Så att när vi rör oss mot utgången och tar på oss det sista liksom, mössor och handskar och vad det var för någonting. Sen när vi tränger oss ut utanför de här ytterdörrande då stannar vi ja, några meter utanför själva entrén, då minns jag att jag noterade att liksom, att röst, några höga röster höjs. Jag kan inte säga att det var liksom som ett bråk eller att det var, men det var någon typ av diskussion som höjde, som höjda röster. Eh och då vänder jag mig om och då ser jag Palmeparet varpå min högra sida eh.
FL1: Du står med ansiktet ut mot Sveavägen antar jag?
Ja just det.
FL1: Och du vänder dig mot höger.
Ja.
FLI: Det vill säga söderut.
Ja.
FL1: Och då iakttar du Palme, makarna Palme som står där.
Ja precis.
FL1: Okej.
Eh.
FL1: Finns det personer runtomkring dem då eller?
Ja, det gör det. Men det är så mycket huvuden och kroppar liksom framför dem och oss så jag, jag ser inte vad som händer eller vad som, vad som sägs eller något sådant. Jag bara noterar att det är lite ståhej tycker jag, och jag tänkte då att ja, det blir ju alltid ståhej liksom så när han kom ut och folk ser, ser honom nu. För det var ganska många tror jag som inte ens noterade att han var i salongen i och med att han kom så sent in i, i och det var ju liksom nedsläckt när de satte sig i biografen så salongsljuset var ju nedsläckt. Så då så tror jag att de kom in i salongsljus. Eh, som att de liksom har väntat tills att det är, och sätter sig sent då så att säga.
FL1: Får jag bara sticka in en fråga där? Eh, vad grundar du den slutsatsen på för som jag förstod dig så är du inte medveten om att de finns i salongen förrän någon i ert sällskap påpekar det och du vänder dig om och ser dem.
Mm. Men då är det ju, det är då det är så mörkt så att säga.
17
FL1: Ah.
Mm. Så att när vi går in då är det ju upptänt i salongen och det är, folk går och sätter sig och letar platser och sådär.
FL1: Mm.
Då var ju inte de där. Det var ingen som noterade dem där då utan vi sitter ju ner när de kommer petar och säger "du där är Palme" och vänder sig om. Då håller de på att sätta sig precis.
FL1: Ja okej.
Mm.
FL1: Och då är det mörkt?
Då är det ju mörkt.
FL1: Mm. Då förstår jag.
Eh nej så att jag står ute på trottoaren, jag och
och då vet jag att frågar
om vi skulle gå vidare någonstans och ta en öl eller något sådant där. Vi avböjer,
Eh och då när vi ska avsluta det samtalet så att säga. Den konversationen och säger hej då till dem och sådär.
FL1: Nu står ni alltså alla fyra ute på gatan?
Ute på gatan ja.
FL1: Alldeles utanför biografen?
Biografen.
FL1: Mm.
Eh, så noterar jag rakt framför mig typ, ja det är, vad kan det vara, typ den trottoaren är väl i och för sig ganska bred men ja, fem meter framför mig då. Så står det en, en bil parkerad alldeles utanför biografen. Färgen har jag för mig är så här blågrå. Eller, ja, blå eller grå eller blågrå och den har tonade rutor runt hela sidan. Bakruta, sidoruta, sidoruta, passagerarsidan, förarsidan och halva framrutan.
18
FLI
FL1: Kan du utveckla det?
FL1
Mm.
Ja.
FL1: Okej.
Eh så att jag tänker...
FL1:
Jo, jag förutsätter om man, om man sitter, om det sitter, står en bil utanför, Palmeparet är inne i biografen, utanför står en bil med tonade rutor runtom hela bilen. Då förutsätter jag, min tanke direkt är "aha, de, de har bevakning och de står utanför". Eh och då tänker jag "åh vad bra. Han har bevakning".
FL1: Då tänker du på poliser ja?
Poliser. Ja. Precis, och vi noterade den där bilen. Jag ser att det sitter, jag ser armar i, liksom genom framrutan ser jag att det sitter två, en, två stycken personer i bilen.
FL1: Får jag bara avbryta dig igen? Ursäkta.
Mm.
FL1:
Mm.
Du nämnde det också?
FL1:
19
Som vi sen flyttade in i efter, efter det här. Eh så att efter då att vi, när vi kom till biograf, till biografen där så, så satte vi oss i salongen.
FL1: Hur kom ni dit?
Vi åkte tunnelbanan. Vi träffades från lite olika håll. Så vi träffades utanför biografen.
FL1: Så att du begav dig ensam från bostaden...
Nej, jag, jag och
FL1: Från?
Från
FL1: Okej.
Ja. Så vi kom med tunnelbanan Rådmansgatan och upp där.
FL1: Och ni anländer dit ungefär?
Ja, vad kan det ha varit? En, förmodligen 20 minuter ungefär tror jag innan,
innan föreställningen så att vi var en kvart innan utanför.
FL1: En kvart innan föreställningen började?
Ja.
åkte tillsammans dit.
FL1: Och den började?
Ja, var nog 19, 19:30. Det kommer jag inte ihåg. Jag tror det var Det måste
varit 19. 19:15 kanske det var om det var 19:30.
FL1: Ja, den skulle börja 21:15.
Jaha! Då var det en kvart innan. Då var den nio då i så fall.
FL1: Ja precis.
Ja.
FL1: Det var ju den sena föreställningen.
Ja, just det. Ja.
2
Mm. I och med att man inte får ha tonade rutor i, på en bil med tonade rutor
runtom.
FL1: Ja.
De enda som får ha, kan ha det är polisen.
FL1: Ja, så långt är jag med.
Ja.
FL1: Då har vi förklaringen till att du sa poliser.
FL1
Ja.
FLI:
Ja, det är ju inte, det står ju inte polis på bilen så att säga.
Ja, just det.
FL1:
Jaha! Ja, jaha, jaha. Jaja, nej alltså poliser.
FL1: Ah okej. Okej, då förstår jag.
Mm. Ja just det, inte privat ja, nej.
FL1: Nej.
(Ohörbart) utländska filmer.
FL1: Du förstår hur jag tänker?
Ja (skrattar). Mm.
FL1: Men du menar att det här var, var enligt din uppfattning poliser?
Poliser ja.
FL1: Civila?
20
Ja. (Ohörbart).
FL1: Det var förmodligen på grund av att Palme var där?
Just det. Jag tänkte, jag drog slutsatsen "ah, det här är, han har bevakning och
det är då de som sitter i den här bilen".
FLI: Mm.
Och då, vi tar ju tunnelbanan för vi ska
FL1: Vänta lite vi, vad, vad om vi benar ut det här nu. Ni står utanför?
Mm.
FL1: Där du och som, som eventuellt gå och ta en öl någonstans?
Mm.
FL1: Ni kommer fram till att det är för sent ni vill gå hem istället, sen pratar du om tunnelbana. Vilka är det som tar tunnelbanan?
Jag och
FL1: Du och
Ja.
FL1: Och
förmodligen är den som pratar om att ni ska
och
FL1: Mm.
tar tunnelbanan?
De, eh, var
åt det här hållet" så hon går åt höger.
tog vägen minns inte jag. Jag vet att hon sa att "ja jag ska
Hon går åt söderut.
FL1: Söderut.
Eh, vi går då norrut. För vi tar tunnelbanan till, tunnelbanenedgången Rådmansgatan.
FL1: Samma som ni kom ifrån?
Som vi kom ifrån.
21
FL1: Och
vet du inte?
Nej. Jag vet inte om han skulle gå någonstans vidare eller om han, jag minns inte var han faktiskt tog vägen. Eh om han skulle ta bussen eller om han gick med eller, det tror jag inte. Men, men jag vet inte vart han tog vägen.
FL1: Innan vi ger oss iväg mot tunnelbanan nu, eh kan du på något sätt försök och komma ihåg allting runt den här bilen?
Mm... Vi står där utanför biografen. Säger hej då till eh, vi vänder oss för att gå. Det är då jag noterar att bilen står parkerad precis utanför biografen. Alltså... det är ju som, det är ju träd som växer. Det är stora träd på, på, utanför biografen och (ohörbart) närmast biografen står den här blå, eller blågrå bilen med tonade rutor runtom. Jag ser några händer vid alltså, vid ratten. Jag ser liksom en, en överarm. Eh med någon svartklädsel på sig och sen så tänker jag "det där är då polisen. Jaha, det är deras bevakning".
FL1: Hur många personer är det i bilen som du uppfattar det?
Jag uppfattar det som att det är två. Jag ser en arm och jag ser typ ett knä. Något grått knä.
FL1: Och de två personerna vill du placera?
I bilen.
FL1: Ja juste.
Mm.
FL1: Men vart i bilen?
I framsätet. Alltså i förarsätet och passagerarsätet.
FL1: Okej.
Ja, och sen börjar vi gå till vårt vänster. Mot norrut.
FL1: Jag vill bara litegrann hålla mig kvar vid bilen.
Mm.
FL1: Ytterligare en stund. Eh fabrikat? Typ? Storlek?
Eh alltså.
22
FL1: Kombi? Vanlig kupé?
Nej, nej.
FL1: Sedan?
Nej. Alltså en, en, jag har för mig att det måste ha varit en Volvo eller en Audi. Eh för formen var liksom fyrkantig. Den hade bagagelucka och, och en vanlig sådan sedanmodell. Eh så antingen då en, en Audi en Volvo 760 eller något sådant där kanske. Eh om jag tänker på hur, hur liksom formen på bilen var.
FL1: Mm. Inga speciella kännetecken som något ja, fina fälgar eller fönsterjalusi?
Nej.
FL1: ... hit och dit och extra ljus eller någoting speciellt som du tänkte på möjligen?
Nej inte, nej inte utrustningen. Jag tittade inte den, på den på det sättet. Eh jag har för mig att, att det fanns någon extra backspegel. Eh om den satt i anslutning till den befintliga backspegeln originalet ovanpå den eller om den satt separat, kommer inte ihåg. Men jag tror att den satt på, alltså påbyggd backspegel som det heter.
FL1: På utsidan av bilen?
Ja, backspeglar brukar...
FL1: Ja, du har inre backspeglar också (ohörbart).
Ja juste (skrattar). Men den som jag ser som är alltså på, på passagerarsidan då.
FL1: Mm okej.
Mm. Eh men i övrigt ingen liksom sådär, inga ch... Radioantenn på baklucka har jag för mig, alltså på sidan av bakluckan.
FL1: Bakskärm?
Bakskärm ja. Det är ju inte heller original så att, alltså mitt spontana var direkt att det där var en yrkes, liksom en polisbil av något slag.
FL1: Du kan inte beskriva personerna som satt i bilen mer?
Nej. I och med att det var, det var en toning på halva framrutan så att i ansiktsläge så, ser inga ansikten så att säga.
23
FL1: Ja.
Alltså med
FL1: Ja, och hon säger inget om den här bilen?
Ja, hon bara "jaha" och sådär och sen så, sen pratar vi mycket om filmen i och med att, i och med att vi tyckte väldigt mycket om den och sådär.
FL1: Mm.
Eh, och vi pratade faktiskt inte, vi pratade inte om Palme över huvudtaget förrän vi hör på radion sen samma natt och fick chocken liksom. Eh.
FL1: Men okej. Innan ni går till, eller mot tunnelbanan nu då.
Mm.
FL1: Är det någonting annat som sticker ut på något vis, eller någonting som du lägger märke till?
Ja, då är det så att bilen står utanför biografen. Vi går till vänster söderut. Vi går kanske ja, vad kan det vara? Fem, sex meter innan fastigheten som biografen ligger vid är liksom, vad heter det, avskuren. Den svänger åt vänster så att säga. Där går ju gatan upp, upp mot Holländargatan och där, jag vet inte vad den gatan kan heta. Är det Rådmansgatan? Nej.
FL1: Nej, Kammakargatan kanske.
Ja. I alla fall till hö...
FL1: Jag har ingen karta här tyvärr.
Nej till vänster om, om biografen...
FL1: Ni går söderut först?
Ja juste.
FL1: Mm.
Så att på vår vänster sida så står en, en, en man med sådan här, vad heter det? En sådan Petroff jacka. Alltså skinnjacka med resår nedanför jackan. Med en, en walkietalkie och när jag vänder mig mot honom så vänder han sig bort så att säga. Eh och det är ingenting som jag kommenterar till utan jag tänker "och där är en utav
25
dem". Alltså poliserna. De som ska bevaka Palme. Eh så att när vi stannar för att korsa, gå över gatan, övergångsstället där.
FL1: Söderut? Söderut.
Nej, norrut. Vi är ju, vi vänder ju till vänster och går norrut.
FL1: Ja det var de jag funderade på. Gick ni söderut? För ni skulle ju norrut egentligen.
Ja, nej alltså vi, vi går till vänster (ohörbart) biografen. Vi går norrut mot tunnelbanenedgången Rådmansgatan.
FL1: Ja.
Ja.
FL1: Ni är aldrig någon gång på väg söderut.
Nej, nej.
FL1: Du sa det alldeles nyss nämligen.
Jaha, nej. Alltså, nej, nej norrut.
FL1: Ja precis.
Ja. Så att precis vid vår vänster sida då, backen upp mot, ja om det nu är Kammakargatan, där på om hörnan om fastigheten står den här mannen med walkietalkie. Eh och här är övergångsstället och på andra sidan Sveavägen där Coop ligger då, Konsum, Domus hette det väl på den tiden eller något sådant där. Eh när vi precis går över slänger jag, tittar jag åt höger rakt över Sveavägen och där står ytterligare en man. Hörnan, Coops ingång precis.
FL1: Ska vi försöka få fram gatunamn. Det tror jag vore bra.
Ja.
(Paus: 27 sekunder)
FL1: Då ska vi se. Då har du ju... Du har... (Paus: 30 sekunder). Mm... Om du har Kammakargatan till och börja med. Sen har du ju eh... Sen har du Tegnérgatan. Se om vi kan få fram någon... Sen har du Rådmansgatan där uppe, men det är ju en bit upp det.
26
H
✓
Mm. Nu ska vi se då. Var har vi ABF-huset här. Där va? Här är väl, var har vi...
FL1: ABF har du där. Det är Kammakargatan som ligger där. Där har du ju...
(Ohörbart).
FL1: ... Adolfs Fredriks kyrka.
Där ja. Juste då är ju...
FL1: Där har du Kammakargatan.
Ja.
FL1: Där har du...
Precis.
FL1: ... Tegnérgatan.
Precis. Här ligger Coop.
FL1: Ja.
Så att eh...
FL1: Där har du Grand.
Juste. Så vi kommer ut här och går till...
FL1: Norrut.
... norrut. Hörnan där står walkie-talkie- mannen nummer ett som jag noterar
där.
FL1: Så vi pratar alltså om att du ser en man med walkie- talkie i korsningen Sveavägen Tegnérgatan?
Ja.
FL1: På Sveavägens västra sida?
Mm.
FL1: Står han på, till norr om Tegnérgatan eller söder om Tegnérgatan?
27
Här. Söder om.
FL1: Okej.
Där och när vi går då härifrån hit. Här är ett övergångsställe. Alltså som går...
FL1: Som går över Tegnérgatan.
Som går över Tegnérgatan. När vi kliver över här så noterar jag en man som står här nere.
FL1: Ja då pratar vi alltså på, på Tegnérgatan öster om Sveavägen?
Ja också söder om Tegnérgatan.
FL1: Söder om Tegnérgatan. Okej. Eh kan du beskriva person nummer ett där till att börja med?
Mm. Eh walkie-talkie- mannen ett hade en sådan här svart Petroff jacka och en walkie-talkie i sin vänstra hand och den, varför jag, de var ganska stora de här walkie-talkierna. De är nästan, vad kan de vara, två och en halv decimeter liksom. FL1: Höjden?
Ja. Höjden. Eh och sådan här gummi, gummiantenn.
FL1: Hur lång var antennen tror du på ett ungefär?
(Suckar), vad kan den vara? Ja, en decimeter.
FL1: En decimeter?
Ja. Eh...
FL1: Färg på, på walkie-talkien?
Såhär svart hölje med röda eller orangea inslag eller något sådant där. Det är ett svart hölje i alla fall.
FL1: Har du någon, någon, du beskrev höjden. Har du någon, någon tjocklek på den?
Eh ja 8 centimeter i alla fall.
FL1: Okej.
28
Nästan en decimeter. Och han har ingen huvudbonad vad jag kan se utan cendréfärgat ganska kortklippt hår och jag ser honom och han vänder sig om. Tittar alltså då, vad blir det? Västerut. Upp mot Tegnérgatans förlängning. Sen går vi då mot övergångsstället och tittar, vi ska gå över när det är grönt, grön gubbe så att säga. Då tittar jag till höger och ser en man utanför Coops entrén.
FL1: Om vi tar man nummer ett där till att börja med då.
Mm.
FL1: Han har en svart Petroffjacka. Jag förutsätter att det är en sådan här midjeskinnjacka med resår längst ned.
Ja.
FL1: Stickat resår antar jag.
Ja. Juste.
FL1: Eh hur lång är han tror du?
1.80 kanske. Längre än, än vad jag är i alla fall. Drygt 1.80 kanske.
FL1: Kroppsbyggnad?
Normal kroppsbyggnad tycker jag.
FL1: Några speciella kännetecken?
Njaa, alltså han hade, tror han hade jeans eller något sådant där och har någon typ av kängor på sig eller något sådant där. Alltså det är inga, jag ser inga färger, inga träningskläder, inga liksom, utan det är svart skinnjacka. Det är jeans eller så och så är det bruna eller liksom kängor. Eh halsduk tror jag. Liksom såhär, för jag ser liksom ingen halsform eller sådär.
FL1: Huvudbonad?
Eh, nej ingen huvudbonad.
FL1: Hår?
Ja, ganska kortklippt. Eh... Cendré eller brunt hår liksom.
FL1: Glasögon?
29
Inga glasögon.
FL1: Skägg?
Nej. Ingen (ohörbart), nej.
FL1: Ålder?
Ålder... Ja, runt trettio. Drygt trettio kanske.
FL1: Okej.
Något sådant där.
FL1: Något annat som du tänkte på?
Nej inte annat än att han liksom vände sig liksom motsols och tittade uppåt Tegnérgatan.
FL1: Pratade han någonting? Eller lyssnade han? Eller var han helt passiv gällande (ohörbart)?
Han hade handen på walkie-talkien och det kändes som att han ja, väntade på svar eller något sånt där. Eller typ, men jag såg, jag hörde eller såg inte att han pratade med, med någon i den där. Eh... Nej det gjorde jag inte.
FL1: Kan det ha varit någonting annat som han hade i handen än en walkie- talkie?
Nej.
FL1: Kommenterade du det här på något sätt till ? Eller förlåt, till ?
Nej, (ohörbart) "och där är, och där är en polis" tror jag att jag sa. " Och där är, och där är, där är en av dem" eller sådär.
FL1: Ja. Svarade hon på det eller?
Eh ja, alltså hon var nog ganska ointresserad av det. Aha", utan, sen, sen pratade vi mest om filmen.
FL1: Mm.
Så att, det kändes precis som normalt att det här, i och med att det var förutsatt att det var liksom, att det var Palme som liksom bevakades sådär.
FL1: Ni uppfattade det här som, som någon sorts livvakt...
30
FL1: Men ni strålade samman med era kamrater...
. Ja just det.
FL1: Vid biografen eller vid tunnelbanan eller?
Nej, vid biografen. Några kom ifrån andra sidan Sveavägen där på något ställe som, någon krog från det hållet. Men vi kom ju från Rådmansgatans
tunnelbanestation. Eh mot Grand biografen då. Så vi träffades utanför.
FL1: Så ni går från T-banan söderut ned till Grand?
Ja precis.
FL1: Och där strålar ni samman med de andra två.
Ja och så hade en förköpt biljetterna så att vi delar ut biljetterna till varandra då och fick då
så delade vi ut biljetterna. Eh, och då ville vi sitta ihop
varsin biljett och vi hamnade på en rad och några andra på lite framför oss.
FL1: Fram tills nu om vi ser på tunnelbanan och framförallt när ni kommer fram till (ohörbart) och under promenaden ner till Grand fram till att ni går in i salongen.
Mm.
FL1: Gör du några speciella iakttagelser i det skedet?
Nej, det gör jag inte. Ehm annat än att det var väldigt mycket folk utanför biografen när vi kom så vi förstod att det skulle liksom vara i stort sett fullsatt den kvällen. Så jag var, vi var lite oroliga för att vi inte hade fått biljetter så att det räckte
då.
FL1: Men det är ju flera föreställningar på samma biograf den kvällen.
Mm. Det gjorde det säkert. Det var ju en populär film. Den var...
FL1: Nej, jag tänkte på andra filmer också.
Ja, ja det gjorde det ju.
FL1: Ja.
Ja. Men just inför den, alltså en kvart innan så var, var det ju fullt utanför biografen...
3
↓
Ja, ja. Precis.
FL1: Ah, okej. Eh, okej. Sen så går ni över gatan?
Juste.
FL1: Tegnérgatan.
Tegnérgatan.
FLI: Och i samband med det här så iakttar tar du nästa man?
Så tittar jag rakt till min högra sida då.
FL1: Mm.
Eh, så står det vid, utanför Coops ingång en man med walkie-talkie där, på walkie- talkien så var det en sådan här sladd. Alltså med en skruvad telefonsladd med en sådan här mikrofon. En walkie-talkie- mikrofon på. Så han hade sin walkietalkie liksom fastspänd på något sätt på sin, vad blir det? Högra axel och med en sådan här snabbmikrofon.
FL1: Och det hade alltså inte den andra...
Nej.
FL1: Den första mannen?
Han hade inte det.
FL1: Okej.
Nej och jag, någon typ av såhär dunjacka. Alltså, sådan här vinterjacka, dunjacka, med, som är ganska liksom stoppad. Mörkblå. Men här är, hur han såg ut vet, det avståndet var liksom mycket, mycket längre. Jag, jag, det liksom bara liksom noterade det, att det stod en där också. Men hur han såg ut i ansiktet det, längden var väl mm... ungefär också, ja normallängden 1.70, 1.80 och han hade då ansiktet mot, mot oss eller mot korsningen så att säga. Mot övergångsstället där vi gick.
FL1: Mot västerut då?
Ja. Precis. Ehm... Sen så ja, sen fortsatte vi då gat, på trottoaren.
FL1: Ursäkta. Är det någonting annat som du kan komma ihåg angående den mannen?
31
✓
Nej. Det var liksom att man tittade upp bara innan man går över.
FL1: Ja.
Snabbt och där var en till också och sen...
FL1: Har du någon uppfattning om, om längd och kroppsbyggnad och (ohörbart)...
Alltså normal kroppsbyggnad, normal längd. 1.70, 1.80.
FL1: Mm.
Han hade, han hade liksom, i och med att jag såg den här sladden eh till den här lilla micken.
FL1: Mm.
För han hade liksom, jag såg att walkie-talkien satt fast på hans, hans högra bröst (ohörbart)...
FL1: På utsidan av jackan?
På utsidan av jackan på något sätt. Ja. Någon slags liksom såhär hängsele eller vad jag kan kalla det för. Eh, och att överkroppen är väldigt liksom, det är täckjacks... det blir väldigt liksom runt. Mjuka former av alltihop.
FL1: Hur ser den walkie-talkien ut? Är det någonting som du kunde se på det avståndet?
Nej jag ser bara att det är något stort svart på hans vänstra bröst på den här täckjackan och att det är en sladd ut till hans vänstra hand.
FL1: Mm. Du ser ingen antenn och sådant där eller?
Nej inte antenn kan jag inte säga att jag ser där.
FL1: Okej.
Eh. Nej. Bara att han är vänd mot oss. Mot vårt håll så att säga.
FL1: Kommenterar du hans närvaro också?
Nej, inte till Den första mannen noterade jag. Sen noterade jag bara den till höger för det, och där är ytterligare en så att säga. Det var ganska, ja här är dem. De är överallt. Eh... Så det, det kändes bara liksom, naturligt liksom. Eh... och vi går över då övergångsstället. Fortsätter förbi den där, det är någon kinesrestaurang på vänster sida och fortsätter ned mot norrut mot tunnelbanenedgången och när vi då
32
H
precis ska gå ned i tunnelbanenedgången så är det som en pelare. Ja öppningen ned till tunnelbanenedgången så, i den fastigheten så är det en pelare och när vi passerar pelaren så hör jag liksom den här walkie- talkie kopplingssignalen
Men när jag passerar pelaren så ser jag direkt till höger om pelaren så står en, en, en person med walkie- talkie som vänder om, om hörnan. Det är en öppning som är norrut och sen en pelare och sen en öppning som är, vad blir det? Österut. Så om det här är pelaren så är det öppet här och öppet här och vi går här. och när jag tittar på min högersida så står det en person och vänder bort om hörnan. Men jag ser liksom en, på samma sätt som han som var vid Coop, restaurangen så är det en person, jag hinner inte se vad, vad liksom, hur han ser ut. Men jag ser att han vänder sig bort runt hörnan om den här, om den här väggen och vi fortsätter då ned i tunnelbanenedgången till, till spärren.
FL1: Är det någon typ av reklampelare? Eller är det någon, någon cementpelare?
Nej det är en cementpelare. Det är den som håller upp liksom hela ingången så att säga.
FL1: Taket till nedgången?
Ja, ja juste.
FL1: Ah, okej.
Den är sådär gråblå eller liksom och just den där, just den där kopplingssignalen den, den liksom ligger kvar i mitt huvud. Liksom, för den, den är så specifik. Den är... och den, just den melodin så att säga. Som man hör liksom på ah, vakter vid tunnelbanan eller vad som helst.
FL1: Det, kan du beskriva mannen på något mer sätt?
Nej, jag ser, jag ser bara någon som viker undan. Alltså om han gör det för att vi kommer, det tror jag inte. Men han, jag hör den här signalen och så ser jag en man som viker undan och, med ansiktet bort från oss, då åt västerut.
FL1: Västerut.
Mm. Eh...
FLI: Och du har ingen, ingen uppfattning om mannens ålder? Eller storlek? Eller klädsel?
Nej ingenting. Jag, jag ser bara, jag ser en hand och en, med en handske på.
33
FL1: Mm.
Som, liksom och en axel.
FL1: Mm.
Som vänder bort från oss.
FL1: Men i den situationen, ser du någon, någon apparat? Någon walkie-talkie?
Nej.
FL1: Någonting som du uppfattar som något (ohörbart)?
Nej, bara den här väldigt tydliga liksom signalen.
FL1: Okej och han, säger han någonting? Eller pratas det någonting?
Nej. Jag hör bara att det
fräser till.
FL1: Okej.
Efter den där liksom kopplingssignalen eller vad det kan vara för någonting. FL1: Är det någonting som du kommenterar till, till ?
Nej, inte vad jag kommer ihåg. Jag tror att hon, vi pratade oupphörligen om filmen. Om, så vi var inne i det samtalet så att säga och i och med att det finns... I och med att sett walkie-talkie även innan, plus att det finns vakter även i tunnelbanen så, så noterade jag inte det som någonting, som konstigt eller sådär. Men vad jag, vad jag hann se var ju att den där ryggen eller axeln var ingen, det var ingen väktaroverall eller, utan det var ju liksom en, en axel på en, en, ja en jacka liksom. Mörk jacka.
FL1: Det är ingen uniform utan det är det är civil klädsel?
Det är en civil klädsel ja.
FL1: Mm okej.
Och det fann ju ingen annan utanför honom. På gatan här var det ju helt tomt så att säga och vi mötte några personer som kom ut därifrån som passerade precis när jag hör signalen där. Så här finns inget annat än den här personen som vänder sig
bort runt...
34
FL1: Ni är i anslutning till t-banennedgången nu?
G: Ja. ja precis.
FL1: Mm. Okej.
Sen, ja sen så drar vi våra kort och tar tunnelbanan mot T- centralen. Byter tåg i Gamla stan för att slippa gå ned vid trappor utan vi går bara rakt över perrongen och tar den röda linjen
FLI: Ja, under färden till någonting speciellt då?
Nej, där har jag inte tänkt så mycket på vad som hände... Nej, jag tror inte det hände något speciellt. Eh... som vi lade märke till där. Vi satt ju kvar liksom i, i, i vagnen nere på tåget i, vi gick ganska långt fram vid perrongen och tog, i och med att vi ska av i den uppgången som är längst fram i tågets färdriktning så att säga. Så att, men nej jag minns ingen, ingen händelse på själva färden från,
som var speciellt uppseendeväckande. Det har jag inget minne av alls. Eh, för att... när vi väl sedan slog på radion, det är därifrån man, liksom där, där, där kom liksom chocken när vi förstod att nu, av någon anledning slog jag på nattradion innan vi somnade. Vi...
FL1: Ni åker till
Ja, och går till
FL1:
Mm.
FL1: Där du bodde?
Ja.
FL1: Tanken var att, att, eller det blev så att
Ja. Vi bodde ju där den, den här perioden så att...
FL1:
Ja, precis.
lägger du märke till
?
FL1: Okej.
35
Så att eh...
FL1: När ni kommer hem, vad, vad händer då? Vad gör ni?
Ja då, ja vi äter någonting.
bryts sändningen då av extra meddelande då från TT.
FL1: När är ni hemma tror du?
Ja, vad kan det ha tagit? Alltså... Vi kommer nog in i lägenhet... Vad kan det har tagit? En och en halv timma, sedan satt vi och pratade så att det var nog, det var nog nästan, det måste ha varit mer än två, två och en halv timma efter,
FL1: Mm. Ni kommer hem till bostaden på ett ungefär?
Ja.
så
FL1: Om du på något sätt kan uppsatta det.
Mm... Ja 23, 23:40 kanske (ohörbart).
FL1: Får jag be att du pratar lite tydligare för, för inspelningens skull.
Ja, förlåt! Eh ska se, alltså... Vi kanske kom hem, vi måste ha varit hemma före midnatt i alla fall. Alltså 23, ja, 23:45 kanske. Något sådant där då.
precis liksom släcka lampan och sen var vi ju vakna i ytterligare en timme då i ren chock då och vad hände? Och vad hände? Och varför? Vi var ju där och, och allt det där och att det var väldigt märkligt för det var ju, det var ju poliser där och det var poliser överallt. Hur kunde det här ske? Han hade ju bevakning och (ohörbart). Så det blev ju väldigt märkligt.
FL1: Du drar, du drar slutsatsen att, att alla de här personerna som du iakttar med walkie-talkie är poliser också?
Mm. Ja, det är ju det, det är den enda tanken man får.
FL1: Ja.
36
Alltså den tanken, slutsatsen vi drar där och då.
FL1: Fanns det någonting som gjorde att, att du ramlade in i den åsikten mer än att du tog för givet att det var livvakter till Palme?
Vad menar du med "ramlar in"? Att...
FL1: Ja, fanns det, såg de ut på något speciellt sätt. Uttryckte de sig på något speciellt sätt. Hade de någon koppling till, till bilen som, som du tog för givet var en polisbil?
Ja, nej...
FL1: Eller fanns det någonting annat som gjorde att, att du kom till slutsatsen att det var poliser?
Nej men det var ju liksom på sättet de, att, som de var klädda liksom mer att det är som, det är praktiska kläder som liksom, det är inte några långa hängande rockar och halsdukar på två och en halvmeter eller, eller liksom kläder som du inte kan springa i eller, utan det är liksom nästan mytbilden av en civilpolis. Hur den är klädd för liksom, jag tror det är mycket det som, hur jag uppfattar dem. Hur de var klädda. Eh plus det faktum att de är så nära i anslutning till där Palme befann sig. Så därför drog man en slutsatsen väldigt direkt att det var någon typ av bevakning av, av statsministern.
FL1: Mm.
Vilket föll sig helt naturligt då.
FL1: Mm.
Så vi hade ju liksom ingen tanke på att det skulle kunna vara någonting annat. Utan det var ju fört i efterhand när vi hörde att han inte hade någon bevakning den kvällen som det inte stämde.
Eh, och sen ringde de väl upp. Det tog nog någon vecka eller två minst innan det hörde av sig någon och så var det liksom utfrågning då per telefon. Ja, och då berättade jag ju som det som jag har berättat nu. Alltså om besöket på biografen, upplevelsen utanför, promenaden ned mot tunnelbanan då. Då var förhörsledaren, eller han som förhörde mig där på telefon var ju liksom mest upptagen med den här mannen i cowboyhatten. Lät inte så intresserad av walkietalkie- männen eller någon bil med tonade rutor eller något sådant där över huvudtaget utan det var...
37
FL1: Men du nämnde bilen med tonade rutor och och alla tre walkie-talkie- män...
Ja.
FL1: ... (ohörbart) för den som ringde upp till dig?
Ja. Precis.
FL1: Men han verkade inte intresserad?
Nej. Det var hela tiden, och sen, ja,
Så att, det var inga följdfrågor på vare sig bilen eller på walkie-talkiemännen över huvudtaget.
FL1: Okej.
Nej... Så, ja sen hörde man ju inte något mer från, från polisen sedan dess. Eller inte hört på trettio år. Så att.
FL1: Så, det, din uppfattning är att det, det är en polis som har ringt vid ett tillfälle och pratat med dig?
Ja.
FL1: Och då redogjorde du för allt det som du har redogjort för mig nu då?
Ja.
FL1: Eh och sen har inte du hört någonting mer över huvudtaget?
Nej.
FL1:(Harkla sig). Du har inte skrivit någon lapp angående dina iakttagelser och så vidare?
Nej, nej jag, jag (ohörbart). Jag har ju lämnat de upp, jag förutsatte nästan att han bandade samtalet så att det liksom fanns.
FL1: Mm.
Att mina beskrivningar fanns med.
38
FL1: Okej.
På, på band någonstans.
FL1: När och hur har du set uttraget ur förhöret?
Det var
FL1: Kan du förnimma någon koppling mellan de höga rösterna och paret Palme?
Nej det är... Det enda jag hör att det är mansröster. Det är liksom inga kvinnoröster. Utan jag hör att det är mansröster som är, om det är liksom
Det, jag kan inte svara på det. Men, men det låter inte positivt. Alltså det lät inte som det lät mer som en, en diskussion. En, en högre
diskussion med hög röst, eller någon som höjer rösten och någon som svarar med hög röst och sen har man ju massa ansikten och mummel runtomkring sig liksom på ett mycket närmre håll så jag kan liksom inte utskilja. Men eh, men det känns inte som, för det var ju mycket liksom skratt och positivt mummel i och med att filmen var liksom ganska rolig och underhållande och det var, alla liksom (harklar sig) går tillbaka och kommenterar scener ur filmen och sådär så att, men därför stack de där höjda rösterna ut ifrån de andra liksom gladare rösterna eller positiva liksom diskussionerna som var i normalton eller vanligt sorl sådär. Men...
FL1: Men om jag ställer frågan. Såg du makarna Palme utanför biografen?
Mm. Ja. Det var precis precis, när vi kom ut så stannar vi upp och vi pratar. Sedan noterar jag att på högersidan så går de, så stannar de till precis på vår högersida då. Alltså söder om oss då. Så att, och sedan när vi pratar färdigt så börjar ju ta första steget och det är då jag ser den där bilen rakt framför.
FL1: Hur långt är avståndet mellan ert sällskap och makarna Palme när ni står utanför?
39
Ja... Ja det är inte mer än, ja sju meter kanske eller något sådant där. Sju, tio, mellan sju och tio meter.
FL1: Ser du om de har någon, några andra personer i anslutning till sig själva vid det tillfället?
Ja, eh, jag tror att jag, det står någon på hans, nu ska vi se, på hans, på Palmes vänstra sida och där, det är förmodligen samma, i fall samma kläder som den där glas, glasögonmannen. Han med rödtonade glasögon på hans vänstra sida. För att Palme hade ju liksom någon stor mössa tror jag på sig och han hade inge mössa alls den där mannen. Det är alltså samma kläder, samma, det kan ha varit, det måste ha varit han som var, som pratade med honom, den här glasögonmannen från, från som vi såg i salongen. Cowboymannen var inte där och inte den här som jag kallade för skinnrocksmannen med, den här ljusa skinnrocken var det inte. Men det var som sagt var som bara snabbt man vänder sig om tittar tätt tillbaka igen alltså. Det är typ en sekund eller något sådant där.
FLI: Men det du uppfattar, om jag förstår dig rätt, nu får du rätta mig om jag har fel här. Men det är att Palme står tillsammans med en man och det är den mannen som du har sett i anslutning till makarna Palme inne i biografen?
I alla fall har han exakt samma, samma kläder...
FL1: Ja okej.
Ja.
FLI När du hör de här höjda rösterna, kopplar du det till de här tre personerna då? Eller kan det vara ett helt annat, några andra personer som, som uttrycker sig med de här höga rösterna?
Ja, jag kopplar till dem därför att det är väldigt mycket folk runt oss och de, men de rösterna är, är samtalstonsnivå på och i och med att det höjs röster så vänder jag mig och tittar och de, de enda som är där så är det folk som springer ut framför dem mellan grupperingen runt oss och mellan Palmeparet så är det folk som är på väg ut så här och då ser jag att det är, Palme har ryggen mot biografen, mannen står vänd med ryggen mot mig så att säga, mot Palme. Det är det jag ser när jag slänger blicken till höger så jag liksom, jag reagerar på de höjda rösterna, vänder jag mig om och ser då Palme och den här mannen och sen vänder jag mig tillbaka igen. Så att jag kopplar per automatik att det är därifrån rösterna kommer då.
FL1: Men du kan inte säga om jag förstår dig rätt...
Nej.
40
FL1: Ah, okej.
... mycket folk. Ja.
FL1: Som du då tog för givet var sådana som skulle på den föreställningen?
Ja, exakt ja. Precis. Den, den har ju inte så många andra dukar. Tror bara det är två dukar i Grand . Ett, två, tre tror jag att det är.
FL1: Mm.
Mm.
FL1: Men inga, inga iakttagelser runt några personer som du lägger märke till? Fordon som du lägger märke till? Ingenting?
Nej, nej inte då. Såg en, en lång man med någon cowboyhatt på sig eller något sådant där tror jag att det var. Innan, det såg jag även efter och i biografen men det var väl det enda som stack ut liksom. Som man lade märke till.
FL1: Men han var på samma föreställning?
Ja. Precis.
FL1: Varför lade du märke till honom?
Han var lång och cowboyhatt var inte sådär jättevanlig huvudbonad.
FL1: Det var inte på mode då?
Nej det var inte det. Nej.
FL1: Men hans beteende var ingenting som du tyckte stack ut på något vis?
Nej, det. Nej, inte, han var väl lite yvig av sig tyckte jag.
FL1: Okej.
Ja, stora gester och så där.
FL1: Kan du lämna någon närmare beskrivning på den här mannen?
Nej, det kan jag inte. Annat än att just att han var lite yvig, bar någon typ av skinnjacka eller sådan här buffalo jacka har jag för mig med fransar och så var det en cowboyhatt. Men inte, inte hur han såg ut eller hur han lät.
FL1: ... att det är dem som, som...
Att det är de som...
FLI:... pratar med de här höjda rösterna?
Nej. Det kan jag inte, jag inte liksom, jag ser inte att munnarna rör sig i samband med det där.
FLI: Nej.
Alltså det, det kan jag inte säga.
FL1: Okej.
Nej. I och med att det är sådan kort liksom titt bara.
FL1: Ja, är det någonting annat som du tänker på i samband med, med det vi har pratat om nu?
(Ohörbart) någonting.
Nej jag tror att jag har fått med mig allt. Inte annat än att det kändes som att, alltså i salongen i biografen att de var väldigt liksom eh... Man noterade och hörde väl liksom samtalston mellan, alltså det kändes som att de hade med sig någon bekant eller någon de kände.
minne av vem som satt på deras höger- respektive vänster sida.
FL1:
Hm, men jag har inget
du sa några veckor någonting sådant här efter händelsen så är det
någon som ringer upp till dig och pratar med dig om, om vad du har sett och inte sett
Så det är ju två veckor lite drygt
efter själva händelsen då.
Ja.
FL1: Du är inne då på att det är någon man som hjälpte Olof Palme med hans ytteerkläder.
Mm, juste.
FL1: Är det något du kommer ihåg nu eller?
41
Nej det är bara när de reste sig där då, eller om det var i gången innan de började gå uppåt där.
(Kort paus).
FL1: Men det är inget du har något närmare minne av nu?
Ja, ja alltså när du (ohörbart) säger så var det, det var nog när de reste sig, eller jag har för mig att det måste ha varit i gången. Alltså när de kom ut från sittplatsgången så att säga ut på... Var inte det, om inte det, om inte, det måste ha varit han glasögonmannen där. Som står på hans, från mig sett då, hans högra sida.
FL1: Mm. Jag kan väl läsa upp ett kort stycke här så får du se om du kan kommentera den här?
Ja.
FL1:"När
gick ut från salongen såg han Olof och Lisbeth Palme stå kvar i salongen vid sina platser. En man cirka 65 år, 185 till 190 centimeter, vithårig (ohörbart) byggd, iklädd svart tygrock och troligen gråblå kostymbyxor hjälpte Olof Palme på med dennes ytterkläder. Mannen satt till vänster om Olof Palme".
Ja, från mig sett ja. Måste det ha varit va?
FL1: Ja det står inte från vilket håll man ser det.
Nej.
(Paus: 46 sekunder).
Mm.
FL1: Men vi kan släppa den biten. Det känns som att du har... Det är inget som du har något direkt minne utav nu idag?
Nej. Det är (ohörbart) alltså vi rest, alla reste sig ungefär samtidigt och då vände man sig om mot då, han fick nog hjälp med kläderna där ja.
FL1: Ja.
Eh men vad jag, vad jag minns mest det var ju liksom
Det var ju när alla var på väg ut, upp...
FL1: Den där ni går upp mot utgången?
42
Ja precis.
FL1: Du sa om jag uppfattade dig rätt tidigare att, att du och från bostaden och åkte in och mötte upp de andra vid, vid Grand?
Ja, eller om vi hade varit på restaurang innan? Jag kommer inte ihåg. Kan ha varit så att vi, att vi var någonstans innan biografen.
FL1: Det står här i det här samtalet som du hade med den här polisen.
Ja?
FL1: Eh 17 mars då."
och
Ja.
FL1: Okej.
Det är ganska nära där. Det ligger ju tvärsöver där. Eh.
FL1: Det ligger på Tegnérgatan där va?
Ja precis.
FL1: Ja.
gick i sällskap med
på Rådmansgatan till Grand.
I hörnet (ohörbart mummel).
FL1: Eh men okej då var det så det var alltså.
Då var det så det var. Då kom vi där ifrån.
FL1: Mm.
kom direkt från,
Juste! Och så gick de in och hämtade biljetterna och vi fick de där. Så var det ja. Precis.
Mm. Senator, jaa.
FL1: Du säger om den här bilen "efter föreställningen observerade både
och
en silverfärgad Opel. Troligen en Senator. Bilen stod utanför biografen både före och efter föreställningen".
(Kort paus).
43
FL1: Det är ju en ganska ovanlig bil.
Ja, det är en sådan här, det är en sedan.
FL1: Ja.
Ja.
FL1: Men din uppfattning idag är att det var en, förmodligen en Volvo eller Audi.
Mm. Men alltså, jag kan inte säga bilmärke, men alltså den är ju...
FL1: Det är en sedanmodell.
Det är sedanmodell med bagagelucka. Ehm... Det blå (ohörbart), ja det kan ju vara gatubelysning som påverkade de. Men grå eller blå.
FL1: Mm. Mm.
Ja.
FL1: Men silverfärgad det är väl grå det?
Ja (ohörbart).
FL1: Men okej. Oj, är det dig jag sparkar på? Nej, det är det inte.
Nej.
FL1:
Mm.
FL1: Är det något du har minne utav över huvudtaget?
Nej, det måste ha varit på telefon då också?
FL1: Ja.
Mm. Eh (kort paus).
FL1: Och då pratar du också om den här äldre mannen som, som är lång, äldre man med, med ...
Som hjälpte Palme på med rocken eller?
44
C
FL1: Palme på med rocken, ja precis.
Mm.
(Paus: 15 sekunder).
FL1: Och även i det förhöret så pratar du om en, en, en silverfärgad Opel och du nämner även här möjligheten att det skulle kunna ha varit en senator.
Mhm.
(Paus: 25 sekunder).
FL1: Men okej, en annan sak som jag reagerar på är att vid både de här tillfällena när du får berätta om dina iakttagelser så säger du att
också gick med er till
Rådmansgatans T-bana.
Mhm. (Kort paus). Han kanske följde med ja, men jag har inget minne av att han åkte med i tunnelbanan. Eller om han gjorde det och åkte åt andra hållet. Så kan det ju har varit i och för sig.
FL1: Ja, det står inte vart han tar vägen i och för sig, så det kan mycket väl vara så som du säger nu.
Att han, det kan vara att han följde med oss sen åkte då västerut. Alltså mot Odenplan och det hållet. För jag vet, jag tror, jag har för mig med bestämdhet att vi satt ensamma när vi bytte tåg. Nej, för jag vet att vi pratar ju om filmen där när vi gick mot tunnelbanan. Då (ohörbart).
FL1: Det är väl det naturliga samtalsämnet antar jag, när man har varit på bio.
Jo.
FL1: Sen är det dessutom så att man har sänt ut en liten blankett till de som man vet har varit på Grand den här kvällen och då är du ombedd att, att fylla i den här lappen och skicka den tillbaka till polisen för att man ska få någon koll på vilka som har varit på platsen och hur ni har varit klädda och så vidare, och så vidare va och, du har fyllt i den här lappen. Den är utskickad och den är daterad ska jag säga till 870402. Så då har det ju gått drygt ett år här då och då pratar du fortfarande eller skriver rättare sagt, fortfarande om den här mannen med, med vitt hår och, en lång man som ligger på runt 65, 75 år någonting sådant där som hjälper Palme med rock och sådär. Han finns ju med även här då.
Mm.
45
C C
FL1: Du ligger helt rätt. Det du kommer ihåg idag. Du beskriver dig själv som, så att du får frågan "stannar ni till någonting utanför biografen?". Du skriver att ni står där en kort, ett kort ögonblick. Eh "sa hej då till en kompis" har du skrivit här.
Mm. Det är då förmodligen.
FL1: Ja, det borde vara ja.
Ja.
FL1: Precis.
Nej.
FL1: Det står även på, på den här lappen då som man skickar ut "OBS! Om ni vill lämna ytterligare upplysningar kan ni notera dessa på baksidan".
Mm.
FL1:
Men det här är kompletterande. Att man ska komplettera med någonting va?
FL1: Ja, det är egentligen en, en blankett som man skickar ut för att få koll på vilka det är som varit på biografen och hur de var klädda och hur de såg ut och så vidare och så vidare...
Men det här är före eller efter det där?
FL1: Lappen sänds ut 87 som jag sa.
Mm.
FL1: Så och bägge förhören är ju tidigare.
86 ja juste.
46
FL1:
Mm.
FL1: Eh, men som jag förstår på dig så,
Nej, det här har jag inget minne av.
FL1: Nej okej.
Nej. Hur långt var det emellan de här?
FL1: Ja, 0317 och 0404 så det är ju ja tre veckor.
Tre veckor.
FL1:
FL1: Ja.
Så det här upplever jag ju mer som att, liksom att man ska, ja hur var du klädd...
FLI: Mm.
... (ohörbart). Sen alla, alla liksom iakttagelser sker ju, ska ju finnas med där förutsätter jag ju. Men jag har inte, jag har inte fått se det här.
FL1: Nej.
Vid det här tillfället.
FL1: Nej.
Nej.
FL1: Det är nog mycket riktigt.
Du.
FL1: Du syftar på att du inte har fått se...
47
Proto, eller förhörsprotokoll.
FL1: ...förhörsprotokollet i samband med att du har fyllt i lappen.
Nej.
FL1: Nej.
Nej.
FL1:
Nej.
FL1:
FL1:
Mm.
FL1:
Nej, nej, nej. Absolut inte...
FL1:
Ja, ja, ja. Oh ja. Alltså hela, utan så som, alltså förhöret
FL1: Då pratar du om det förhöret som du kommer ihåg (ohörbart)?
Ja, det första.
FL1: Mm.
Det var ju, kretsade ju bara kring liksom inne i salongen mycket. Alltså.
FL1: Okej.
Och direkt i anslutning efter.
48
FL1: Vid det här första förhöret syftar du på?
Ja absolut!
FL1: Ja.
Absolut.
FL1: Det andra kommer du inte ihåg alls?
Det har jag inget minne om att jag, jag ser det som ett förhör. Men...
FL1: Ja. Okej.
Jag har inget minne om det där andra.
FL1: Och vad det gäller blanketten så uppfattar du den mer att du skulle beskriva dig själv och inte redogöra för, för andra iakttagelser?
Nej, inte som någon kompletterande att för då skulle det, då skulle jag ha haft och skriva en a4 till.
FLI: Ja, nej det står har ni fler upplysningar kan ni notera dessa på baksidan.
Ja, utöver det du redan har nämnt. Så uppfattar jag det som.
FL1: Ja.
Mm.
FL1: Ja, okej.
|
49
C
FL1:
FL1: Ja.
|
FL1: Under förutsättningar att de personerna som du såg verkligen var poliser.
Verkligen var poliser.
FL1: Ja.
50
FL1: Ålder? Längd?
Ja ålder, 40 plus i alla fall skulle jag tro. Men...
FL1: Stor kille? Liten kille?
Ja, stor. Stor och lång. Ganska välbyggd.
FL1: Och stor innebär för dig?
Ja, 185, 190 kanske.
FL1: Så pass?
Mm.
FL1: Och när du säger välbyggd? Menar du vältränad? Eller menar du eh...
Ja lång och reslig och lite, ja ganska välbyggd liksom.
FL1: Ja och han var inte fet...
Nej.
FL1: ... utan han var kraftig alltså?
Ja.
FLI: Okej, var han i sällskap med någon annan eller?
Eh, i och med att han pratade så, med folk så kan jag förutsätta det. Men det är ingenting jag kan liksom, att han, jag såg honom gå tillsammans med någon eller sådär. Men han pratade ju med folk och med någon. Både på vägen in och på vägen
ut.
FL1: Okej. Mörk? Ljus?
Ja, cendréfärgat tror jag. Lite halvlångt hår.
FL1: Lockigt? Rakt?
Njaa, inte helt rakt men inte krulligt, utan ja sådär halvlockigt och så förmodligen självfall liksom sådär.
FL1: Skäggväxt? Mustasch? Glasögon?
5
C
FL1: Det var väl lite det jag kände också att det ska ju inte vara så att någon, i det här fallet du, tycker att du inte har blivit lyssnad på och tycker att du har upplysningar som du inte har fått lämna på ett, eller lämnat har du ju gjort på ett korrekt sätt, men det har inte tagits emot på ett korrekt sätt...
Nej, nej precis.
FL1: ..
Mm.
FL1: Men okej.
FL1: Ja.
FL1: Ja precis.
51
FL1:
FL1:
FLI: Ja.
Precis.
FL1: Nej, jag förstår dilemmat. Vi ska väl försöka runda utav. Har du någonting mer nu som du tycker är värt att nämna i det här sammanhanget?
Nej.
FL1: Ja.
FL1: Mm.
FL1: Jag förstår att du har bra kontakt med, med fortfarande?
Nej,
FL1: Nej, okej.
Har du kontakt med dem också eller?
52
FL1: Nej.
Med varandra på skolan. Utan då var man ju upptagen av det. Eh, och vad han gör idag vet inte jag faktiskt.
FL1: Nej.
(Ohörbart).
FL1: Det kan hända, jag säger inte att det kommer hända. Men det kan hända att vi tar kontakt med
också.
Mm.
FL1: Eh jag säger det så att ni inte blir chockade om vi ringer eller skriver.
Nej, nej. Precis.
FL1: Har du något telefonnummer till henne?
FL1: Okej, är det så att du kommer på någonting mer så vore jag hemskt tacksam ifall du hörde av dig. Har du mitt telefonnummer eller?
Ja! Det har jag inlagt. Ja.
FL1: Jättebra, jättebra. Sen som jag sa innan förhöret. Det här kommer skrivas ut och du är hemskt välkommen upp ifall du vill ta del utav det. Så att du verkligen ser att, att det har gått schysst till och så vidare och så vidare. Vill du så kan jag kontakta dig när det finns en utskrift.
Mm. Du kan SMS:a mig bara så, då vet jag att det...
FL1: Ja. Ja.
Ja.
FL1: Tycker du att förhöret har gått riktigt till?
Ja. Det tycker jag.
FL1: Inga problem?
Nej.
53
FL1: Och det är inga funderingar? Frågor du har runt förfarandet?
Nej. Nej.
FL1: Då gör vi så att vi avslutar förhöret och klockan har då hunnit bli så mycket som 10:04.
54
Det minns inte jag.
FL1: Nej okej. Jag frågar så noggranna frågor beroende på att vi försöker ju att få en bild utav alla som har varit där...
Mm.
FL1:... och försöker och plocka ihop olika personer med olika beskrivningar så att man liksom får en, en heltäckande bild av vilka som har rört sig inne på biografen och i anslutning till den. Så det är ju det här det beror på. Okej, ni kommer in i biografen. Kan du komma ihåg hur du själv var klädd vid det här tillfället?
Åh, nej. Vad kan jag ha haft på mig? Jag hade det vanliga.
var klädd minns inte jag. Måste vara någon täckjacka tror jag.
hur
FL1: Ja okej (skrattar).
Det var nog det det var.
FL1: Ja.
Mm.
FL1: Och dina två andra kamrater, det kanske du inte har någon koll på hur de var klädda?
Nej det minns inte jag. Nej.
FL1: Men okej. Eh är i det här läget har ni, har du eller någon i ditt sällskap lagt märke till makarna Palme?
Jag noterade inte det förrän vi satt i biografen. I och med att de kom in ganska sent innan, innan visningen så att det var ju en kamrat som satt till vänster om oss som vi kallade för tror jag han hette, som petade på oss och sa "nu kom, nu kom paret Palme" och då satt de alltså bakom oss.
FLI: Och är alltså en i det sällskapet du fanns?
I det sällskapet som jag fanns.
FL1: Ni var fyra stycken som jag förstår det.
6
Ja precis.
FL1: Och där var du och
Och någon till.
FL1:
och
hon som, ja juste Hon gick ju till höger...
ryggen åt Palmeparet då.
FL1: Ni hade Palme bakom er?
FL1: Ja.
Bakom, bakom...(ohörbart) vår rygg ja.
eh... Inte
utan,
. Precis. Eh så då satt dem, vi satte oss med
Och raden, jag har för mig vi måste ha suttit på rad tre eller fyra något sådant där. Alltså ganska långt fram. Så han måste ha suttit i mitten i rad ja, någonting fem, sex kanske det var och sen så ja, sen tänkte vi inte mycket mer på det. Förrän liksom det liksom släcktes och filmen började. Eh utan det var ju när filmen var klar då...
FL1: Ursäkta. Lägger du märke till någonting speciellt under det att filmen rullar?
Nej, det var ju, det var ju väldigt, var ju en väldigt bra film så att jag var väldigt engagerad i den faktiskt och vi skrattade åt den och sådär.
FL1: Var det någonting annat som rörde sig i salongen? Att någon kom sent? Eller överhuvudtaget någonting som skedde utöver själva filmvisningen?
Nej inte som jag kommer ihåg. Faktiskt inte. Nej.
Nej, jag
kan inte säga att jag minns något speciellt som hände under pågående visning. Det kan ha varit så men det är ingenting som jag liksom minns i detalj i så fall.
FL1: Nej.
7
Om vad som hände. Nej.
FL1: Vad, om jag förstår dig rätt nu då så sitter du längst ut till, till höger nu eller vart sitter du?
Nej, vi sitter väl, nej inte längst ut på raden utan.
FL1: Nej jag tänkte i ert sällskap.
I ert sällskap? Sitter, då sitter jag, ska vi se... Jag sitter till vänster om
Alltså sitter här på min högra sida.
FL1: Okej och de andra två kamraterna sitter?
Sitter på vänster om oss.
FL1: Ja just det.
Ja,
FL1: Så
Ja.
FL1: Är det
du...
sen eller?
tror jag. sen ja. Måste det ha varit.
längst ut till, till vänster?
Till vänster ja. Mm. Ja det måste det ha varit.
FL1:
FL1: Från ert håll sett?
Från vårt sett, ja precis om man har huvudet mot duken.
FL1: Ja precis.
Ja.
FL1: Precis. Ja, några andra som ni känner igen i salongen eller som ni känner, övriga kamrater eller bekanta som finns där?
Nej, nej. Nej det känns som att det, så här i efter, med tanke på vad som hände så var det liksom så att man, man går tillbaka och försöker minnas vad som hände från det att man reste sig liksom så att säga.
8
Ć
FL1: Mm.
Eh.
FL1: Men ni pratar inte med någon annan utöver ert sällskap?
Nej. Eh det tror jag inte. Det var väl. Jag har för mig att det var något par som vi var tvungna att resa oss för, för att han, de skulle komma förbi oss så att säga.
FL1: Mm.
Till en plats som var ledig längre in. Det har jag för mig att det hände. Om det...
FL1: Men det var ingen ni kände?
Nej.
FL1: Kände till eller någon?
Nej det var ingen som vi, som vi kände eller som jag inledde någon dialog med eller sådär. Det var det inte. Nej utan det var nog... Nej, för att vi, vi alltså, vi pratade med varandra väldigt mycket. Eh och det var mycket...
(Telefon ringer).
FL1: Vem var det som upptäckte dem?
Det måste ha varit eller, eller då. För jag noterade inte det förrän... Förrän de precis satte sig och vände mig om och de tog sina platser så att säga. Då noterade jag det.
FL1: (Harklar sig) men då, (harklar sig) ursäkta mig. Någon hintade dig om att de fanns där eller såg du det själv eller?
Ja, (ohörbart) Palme då vände jag mig om så var det dem så att säga.
FL1: Så någon säger det att där är Palme?
Ja.
FL1: Ja, okej.
Mm.